En obeskrivlig smärta!!

Det är lördag och ändå ringer klockan 06.00. Väl tidigt för min smak!Varför? Jo, idag skulle sonen spela Volleybollcup i Holmsund.

Innan avfärd var det en hel del som skulle fixas. Mat, fika och dryck till oss båda. Packning av kläder för ombyte. Intag av frukost, Packa in cykeln i bilen och byta om till cykelkläder.

Så bar det av ned till samlingen för samåkning.

På plats såg jag på sonens första match och det var en trevlig upplevelse. Glada, positiva och duktiga spelare som verkligen visade engagemang.

Efter matchen blev det 100 minuters cykling innan jag åkte tillbaka till Sporthallen för att se match 2 och 3 och dessutom snacka lite med laget.

Hittills hade dagen varit toppen. Nu väntade dock en rejäl prövning.

In i bilen och till Krafttaget. Vad det är? Ett av de mest extrema behandlingsställen jag tror existerar. På sin sida skriver de:

"I dessa behandlingar ingår förutom den djupgående massagen, att man jobbar mycket med triggerpunkter. Här på Krafttaget jobbar vi även med ledmobilisering. Då blir 1+1=3. 

Som elitidrottare själv inom styrkelyft/bänkpress med bl.a. EM-guld, 2st VM silver och ett antal SM guld, vet jag vad man söker och förväntar sig av en behandling. Min egen idrottsbakgrund gör också att jag har den tyngd och kraft som ibland behövs för att få tillräckliga resultat. 

Förutom den behandlande massagen är Krafttaget ett passande val för den som söker en djupare och kraftfullare avslappningsmassage än vad man normalt kallar hel- och halvkroppsmassage."

I våras kunde jag inte träna alls, så jag besökte Krafttaget och Jan Lundberg. Jag fick uppleva en timme av sällan skådat slag och en smärta som översteg allt jag tidigare varit med om. Jag har varit på andra ställen som är kända för tuff behandling. Om dessa skulle få en 4 skulle Krafttaget få en 10:a.

Behandlingen i våras gav extremt god effekt och efter endast en behandling kunde jag börja träna igen. Mirakelbehandling helt enkelt.

Trots att behandlingen var så effektiv har jag inte återkommit till Krafttaget, trots att problemen kom tillbaka i slutet av sommaren, Min träning har påverkats och vissa dagar har mitt ena ben inte haft mycket kraft, men trots det har jag inte bokat någon tid, jag har helt enkelt varit "livrädd". Men så idag var det ändå dags. Det gick inte att blunda längre.

De flesta bokar 20 eller 40 minuter på Krafttaget, men då jag förstod att det fanns mycket att behandla bokade jag 60 minuter som förra gången. Det var rätt tänkt, i alla fall för själva behandlingen då han drog över 7 minuter.

Det var som vid förra besöket en hel del muskelspänningar i i alla rumpmuskler och efter hela ryggen som behandlades. Ja, sedan låsningar från nacken ända ned till ländryggen.

Så började misshandeln. Svetten rann, ofta kunde jag knappt andas och det var i stort sett outhärdligt. När en  extremt stark tung man trycker med armbågarna rakt ned i ryggen och du inte får luft, ja då är det ingen lek. Inte mycket lättare när det är maxtryck på rumpmusklerna och det strålar ända ned i tårna. Det var samma tidskänsla som när du kör maxintervaller. Du kollar på klockan och när du tänker att nu har det gått en evighet har det gått typ en minut..... Men jag höll ut, även om det var nära att jag "klappade ut" vid flera tillfällen.

Återigen var jag alltså med om en osedvanligt stor smärta. För skojs skull googlade jag och hittade då detta från en tjej som också behandlats på Krafttaget: "när jag tänker efter så var det nog en kniv utan egg, som ......., och när man tyckte att nu kan det inte bli värre… då blev det, det.

Hade jag i då-läget fått välja, hade jag hellre åkt upp på BB och fött ett barn"

Nej, jag hävdar inte att det var så ont som en förlossning, men ont var det. Det positiva med denna behandling som med de flesta förlossningar var/är att tiden för smärtan är tidsbegränsad och att det i de flesta fall slutar med något positivt.

Jag försöker förstås inte heller jämföra detta med de som lever med kronisk smärta eller akut smärta utifrån sjukdom eller allvarlig skada.

Vi samtalade efter behandlingen medan svetten rann från oss båda. Han sa att han ofta får hålla igen, många börjar helt enkelt grina och skrika och ber honom att sluta. Andra skriker, men ger sig inte.

Men när någon signalerar väldigt mycket håller han igen, trots att behandlingen då inte får full effekt. Jag kände då att jag behövde fråga om han hållit igen i min behandling, för att jag var vek eller ej. Jag fick då veta att han kunde gå på max på rumpuskler och höft, däremot var jag visst lite vek på  delar av ryggen. Själv kan jag inte förstå hur det skulle gå att köra hårdare på ryggen då jag med trycket som var idag inte kunde andas.

Jag frågade hur han kunde orka med många kunder då han var tvungen att köra så hårt. Han sa då att det var så högt tryck efter behandlingen, då det i stort sett inte fanns någon annan i Sverige som gav denna typ av behandling i Sverige. Eller åtminstone i norra Sverige. Det var då svårt att säga nej.

Han berättade också att han hade haft flera längdåkare på högsta nivå som innan sagt att de var vana vid rejält behandling liknande hans. Men under behandlingen hade de ändrat sig och meddelat att de aldrig varit med om något liknande.

Bild på Jan Lundberg då han nyligen blev ständig hedersmedlem i Umeå Power

Nu har i alla fall alla mina muskler fått en rejäl omgång och låsningar från nacke och hela vägen ned har behandlats. Jag är helt förstörd just nu och kan knappt gå, då musklerna i höft och rumpa känns förstörda. Känns som den värsta formen av träningsvärk. Även ryggen mår dåligt.

Hoppas nu att behandlingen ger samma effekt som förra gången. Det vet jag om några dagar, när kroppen läkt. Om det lyckades, så lär det ändå dröja länge innan jag vågar mig dit igen...

Efter behandling tillbaka för lite mer Volleyboll och sedan bilen hem med sonen och två lagkamrater. Väl hemma behövde vi båda vila innan jag fixade lite tacos.

Jag och sonen har haft en riktigt bra dag trots att Katten är bortrest, och det var särskilt skoj att se hur roligt han hade idag. Jag hade också roligt, borträknat en timme. Men den kanske i förlängningen är den bästa?!

Extremt hektiskt och ett MAF-test

Ja, vilken extrem vecka det varit. Eller egentligen har jag nu haft 5 veckor som varit rejält prövande. Då tänker jag inte på träningen, utan på arbetet. Extra många utmaningar just nu och väldigt mycket arbetstid. Denna vecka lär jag ex landa på ca 70 timmar. Helt klart för mycket över tid, men kortsiktigt går det att hantera hyfsat. Jag tror dock det släpper inom någon/några veckor.

Tur att jag  just nu är inne i en mer avslappnad träningsperiod. Åtminstone när det gäller att vara strukturerad och genomtänkt. Nu handlar träningen främst om att jag försöker få loss tid och sedan rullar jag några timmar. Intensiteten blir som den blir.

Efter ett fint pass i söndags med cykelkamrater fick jag vika ned mig måndag och tisdag. När du arbetar över 30 timmar på två dagar, ja då ryms inte någon träning. Trots att jag fortsatt har haft hektiska dagar resten av veckan har det ändå blivit två timmar onsdag, torsdag och fredag.

I onsdags rullade jag på trainern. Känslan var sådär och det var ganska långtråkigt då jag inte körde några hårda inslag.

Torsdagskvällen var fin

Jag hade tidigare bestämt mig för att efter 20 dagar utan träning så skulle jag träna ordentligt i 20 dagar och sedan skulle jag köra ett MAF-test.

Ett MAF-test innebär att du kollar hur hög effekt du kan hålla just under den aeroba tröskelpulsen (inte den anaeroba). Om man inte vet exakt vart den ligger brukar du ta 180 pulsslag minus din ålder. Resultatet av detta är den puls du ska hålla och då se vilken effekt du får. Ja, detta under förutsättning att du tränat på hyfsat, men ändå inte är riktigt tränad. Har du haft kontinuitet länge och på bra nivå lägger du på 5 pulsslag och har du haft mycket skador och sjukdomar drar du istället bort 5 pulsslag. Själv lägger jag till 5 pulsslag och kollar vilken snitteffekt det blir under 30 minuter.

Denna gång körde jag utomhus och då behöver du vara mer koncentrerad för att försöka hålla puls och effekt konstant oavsett om det går uppför, utför eller är platt. Att köra där det är mycket trafik är ingen höjdare. Där jag gjorde mitt test såg jag 3 bilar på 30 minuter.

Jag har känt att kapaciteten börjat återkomma så det skulle bli intressant att se resultatet av mitt MAF-test. När siffrorna börjar vara bra är du redo för att köra intervaller om det passar enligt träningsprogrammet.

Hur det gick? Ja, förvånansvärt bra. Det landade på en snittpuls på 140 slag i 30 minuter och då blev snitteffekten 292 watt. Som bäst har jag haft 301 watt med motsvarande puls (som är i pulszon 3).

Det blev två timmar i går och det var inte varmt, men väldigt fint ute. Det framgår förstås inte helt av bilderna, men naturen är slående så här på hösten.

I eftermiddag blev det två timmar till. Idag var upplägget som det ofta är när jag bara ska rulla. Jag lyssnar på en podd, jag sätter igång cykeldatorn men har den inställd så jag inte ser något som har med prestation att göra. Efteråt jämför jag känslan med faktiska siffror. Bra känsla i dag och det gick fortare och lättare än vad det gjort på slutet. Däremot blev det lite kallt mot slutet. Endast 3 grader.

Efter träningen fixade jag tacos till mig och sonen. Katten har åkt till Karlskrona för att vara med på sin brors barns dop, så jag och Melvin får klara oss själva hela helgen. I morgon blir det heldag i Holmsund då sonen har Volleybollcup.

Test: Hur länge behöver du träna för att komma tillbaka efter 20 dagars vila?

Vilken dag. Avfärd 10.00 på en gemensam runda och redan ca 15 grader. Lite surt dock att det var blött på vägen. För cyklingen var det okej, men jag som hade gjort cykeln fin i går kväll. Efter fem minuter var den smutsigare än innan min tvätt. Men det är som det är.

Vi blev 5 stycken som i dag inledde en tur med riktning Bjurholm. Det innebär en hel del uppför under dessa 30 km. Det skulle dock visa sig att det var ännu mer höjdmeter att vänta.

Erik hade nämligen aviserat att han skulle bjuda på fika om vi cyklade hem till honom. Ett erbjudande det var svårt att tacka nej till. Det blev därför 37 km efter Bjurholmsvägen. Sedan vänster.

 Men innan vi svängde fick vi säga hej då till Helmersson som hade tidsbrist i dag och vände åter hemåt.

 Övriga fyra tog riktning mot Eriks hus. Nu väntade en hel del klättring. Först ca 5,5 km för att komma upp till högsta toppen och därefter böljande hela vägen fram.

 Perfekt asfalt och en känsla av fjäll. Rolig väg helt klart. Sedan en hel del utmaningar faktiskt.

 Positivt att kroppen nu känns som att den snart är tillbaka där den var innan jag tog en helvila på 3 veckor. Det är ju helt klart roligare att cykla då det finns lite tryck i benen och återhämtningen går snabbt.

 Efter ca 55 km och 600 höjdmeter var vi framme.

Det blev ett trevligt fika och en ganska så lång paus. Utanför fick vi se lite får och fin natur. Tack för besöket, Erik.

Så var det dags att rulla iväg igen. Vi blev nu tre cyklister som tog riktning mot Vännäs då Eriks svärfar valde att avbryta och ta bilen hem (han bor i närheten).

 Fortsatt strålande väder. Nu dessutom upptorkat på vägen och upp mot 20 grader. Det gav helt klart inspiration och det skulle visa sig en hel del hårdkörning. Så hade det gått relativt lugnt till fikat skulle det nu bli andra bullar.

 Erik drog igång med en riktigt hård insats uppför första klättringen och sedan var det igång. Jobbigt, helt klart. Men kroppen svarade bra.

Visst blev det några lugna partier, men i stort sett blev det gas de sista 50 km tillbaka till Vännäs.  Roliga vägar, trevligt sällskap, starka ben, toppenväder. Ja, då blir det inte så mycket bättre.


Tjäder hade som vanligt lysande form, som han brukar ha på höstarna. Han lyste så starkt att han knappt syns på bilden.

Totalt sett blev det idag 115 km och drygt 3,5 timmes cykling. På hemvägen drog jag ihop 321 NP för de hårdaste 80 minuterna och den hårdaste tjugan på 349 NP. Helt klart börjar kroppen svara igen. Skoj. Största anledningen till de höga effekterna var att utför försökte jag att inte ligga under 400 watt, Ja, sedan gillade Erik att gasa uppför. Den normaliserade effekten för hela rundan landade på 275 watt och en snittpuls på 135. 

Jag hade ju som många av er vet planerat att kolla hur länge du behöver träna organiserat efter 3 veckors hel träningsvila för att återigen vara tillbaka ungefär där du slutade. Det visar sig att 20 dagars vila kräver ca 16 dagar så är jag på banan igen.

För att dra ett exempel på hur mycket kapaciteten gått upp under dessa 16 dagar, eller då ned under de 20 vilodagarna så körde jag samma tid som i dag då jag var som "sämst".

Då hade jag en snittpuls för rundan på 141 slag. En NP för hela rundan på 213 watt, hårdaste tjugan på 271 NP och hårdaste timmen på 242 NP.

Så med andra ord var snittpulsen efter vila 6 slag högre. Samtidigt var NP för hela rundan 62 watt lägre, hårdaste tjugan 78 NP lägre och hårdaste timmen 79 watt lägre. Jag hade dessutom mer tid i både pulszon fyra och fem och känslan var att den rundan tog hårdare än idag. Återhämtningstiden enligt min cykeldator sa också att jag skulle behöva mycket längre återhämtningstid än efter dagens pass.

Det är alltså extremt stor skillnad mellan passen och tre veckors vila ger väldigt stor tappform. Är det inte tävling i närtid är det dock positivt att det går relativt snabbt att komma igen.

Jag avslutar med en bild från torsdagens cykling som symboliserar hur snabbt det kan vända åt ena eller andra hållet. Jag stressade hem från jobbet då det var kanonväder. Ca 17 grader och strålande sol. Men när jag cyklat i ca 10 km slog det om på en minut. Helt plötsligt 9 grader, regn i luften och en dimma där du knappt såg framför dig. Så såg då resten av rundan ut, dvs 50 km cykling. Men jag var faktiskt glad ändå. Cykling är skoj helt enkelt.

Nu hoppas jag få några rundor till ute med racern innan det blir fokus på trainern och lite MTB på helgen.