Ett första försök med tempohojen - Skräp blandat med lite hopp

Som många av er vet identifierar jag mig främst som tempocyklist även om jag också tävlar i linjelopp och även haft en del framgångar.

I tempo är jag dock mer trygg och allt hänger just på mig. Här har jag också haft störst framgångar på tävling och jag gillar att tävla mot mig själv och verkligen pressa mig till max.

Nu när jag varit så allvarligt skadad och fortfarande inte är återställd, är hela situationen förändrad. Fram till nu har jag inte tagit mig ned i den aggressiva tempoställningen som min tempohoj kräver.

När jag så tar mig ned i tempoställning gäller det att klara att hålla positionen i minst 45 minuter och samtidigt klara av trycka hög effekt om det ska köras tempolopp.

Att cykla tempo visar också direkt svart på vitt om det inte finns tryck i benen. I linjelopp är det många andra aspekter som också spelar in för resultaten, så där avgörs inte rakt av resultaten av cykelkapaciteten.

Nu när jag ligger klart efter min kapacitet från tidigare år är det alltså svårare att komma i kapp när det gäller tempocykling, och samtidigt dröjer det nog innan jag "vågar/väljer" att köra linjelopp i stora klungor. Fortfarande skulle det bli stora konsekvenser för mina skador om jag kraschar och så sent som i går blev det en stor krasch på första linjeloppet för säsongen som jag ett annat år skulle ha deltagit i.

I kväll var det nu ändå premiär för att prova om jag skulle komma ned i tempoställning på tempohojen. Jag hade först tänkt vänta till senare i veckan, men då det väntar snö bestämde jag mig för att styra om.

Efter att ha värmt upp 30 minuter gjorde jag ett försök och det gick hyfsat okej. Visst kändes det i rygg, arm och axel. Men jag kom ned i position. Däremot var det extra svårt att se vägen då mina skador gör att jag har svårt att få en position så jag får upp huvudet så jag kan blicka framåt.

När jag provat tempoställningen några minuter och det inte kändes katastrof bestämde jag mig för att se om det gick att köra hela vår testrunda (maxmilen) vilken är 10 km. För att få ett utgångsläge för fortsatt träning så bestämde jag mig för att maxa hela vägen och se hur mycket långsammare jag är i dag mot när jag är tävlingsförberedd.

Så första frågan handlade det om jag skulle klara att hålla tempoställning i 10 km och den andra frågan var hur fort/långsamt skulle det gå om jag körde det snabbaste jag kunde?

Resultatet? Ja, det gick helt okej att hålla tempoställning i 10 km. Dock skulle det inte gå ett helt tempolopp på 30 km. Så jag behöver ge kroppen lite mer tid.

Hur fort det gick? Ja, under cyklingen kändes det hyfsat okej även om det förstås var ruskigt jobbigt. Visst såg jag att effekten inte var på topp, men det borde ändå bli en acceptabel tid. Jag närmade mig målet och gissade på en tid. När jag så tryckte av klockan blev jag ganska så besviken. Rejält mycket sämre tid än vad jag trodde. När jag dessutom hade gissat på en tid som är klart mycket sämre än mitt rekord kändes det skräp. Så tempohojen hade rätt sällskap på bilden....

Men nu vet jag i alla fall hur nuläget är, och jag har en referens för fortsättningen. Idag blev det ca 40 watt lägre effekt än vad jag just nu fixar på racern. Visst brukar det alltid skilja 10-15 watt men att det nu skiljer mer beror nog på att de muskler som krävs för tempo inte är tillräckligt tränade och sedan tror jag att kroppen påverkas mer negativt i den position jag har på tempo än på racern.

Ja, ja. Det positiva var att jag kunde köra i tempoställning i 10 km. Får jag inget bakslag nu så för jag fortsätta nöta på så kanske jag också med tiden kan klara 30-40 km. Att jag fick svart på vitt att jag är långt ifrån en kapacitet som gör det lönt att köra ett tempolopp är egentligen inte mycket att säga om. Men man vill ju alltid snabbt få tillbaka sin tidigare kapacitet. Dit är det dock helt klart många månader.

Bara att kämpa vidare alltså.