Gran Canaria 2013 - Egen cykel + Vakter = problem

Avslutningsvis ett litet tips om du har med din egen cykel och ska åka hem från Gran Canaria. Ta till rejält med tid på flygplatsen - man vet aldrig vad som kan hända. Detta är vad som hände mig och bror på vägen hem.

Incheckningen i sig gick bra, men vi fick veta att vi skulle åka hiss en trappa ned, gå en bra bit till poliskontrollen för att få våra cykelkartonger scannade. Efter ett tag hittade vi rätt, och vi kände igen oss från i fjol. 

Förra året gick allt mycket smidigt, så var det inte denna gång. Vi körde fram med våra kartonger och de svarade "No, not here. Go away". Vi blev villrådiga och började titta oss runt. Vi gick vidare för att hitta stället där de ville ta emot våra cyklar. Vi hittade inget sådant ställe. 

Ingen av oss är mycket för att fråga - vi kan själv. Men till slut var vi så frustrerade att vi ändå bestämde oss för att fråga runt bland de arbetade på flygplatsen vart vi skulle gå. Alla hänvisade till stället där de sagt "No, not here. Go away". Det verkade alltså vara så att rätt ställe var det ställe där de inte ville veta av oss och våra cyklar.

Vi gick tillbaka och fick åter svaret "No, not here". Jag frågade igen om inte cyklarna skulle lämnas här. Svaret blev då: "No, not now". Jag frågade när, vakten svarade "Later".

Vi stod utanför scanningsrummet och väntade en längre stund. Då och då kom flygplatspersonal och gick förbi med sina saker och gick själva in här. Det visade sig vara ett kombinerat ställe för inpasering av personal och inlämning av cyklar. Prioriteringen var tydlig: 100 för personal, 0 för cyklar. När vi väntat en kvart styrde jag fram min vagn som cykelkartongen stod på. Den kvinnliga vakten sprang då fram tryckte bryskt ut mig och cykeln ur rummet och sa. "NO, not here". Vi gick tillbaka och stod villrådiga. Efter ett tag bytte de ut vaktpersonalen. Vi hörde att de vid överlämningen pratade om oss och såg att de pekade på våra cykelkartonger.

När vi stått ytterligare en kvart och de två nya vakterna inte gjort annat än att stirra torrt på oss under hela tiden smög jag mig fram igen. Jag frågade försynt för att prova en ny taktik. Svaret blev "NO, not company". Jag frågade vad han menade. Han svarade "company" och viftade bort mig. Vi ställde oss ytterligare 10 minuter därute. Helt plötsligt kommer en av vakterna ut, tittar på våra kartonger och ser att vi har baggagetaggar. Säger "Umea", och vi säger ja. Han går till en telefon och ringer. Tittar igen på kartongerna. Ger tummen upp och därefter stopptecken. Vi väntar ytterligare 10 minuter. Då kommer det en helt annan kvinna fram tittar på våra kartonger och viftar fram oss. Hon viftar att det är bråttom. Jag lägger min kartong på bandet och snart kommer den manliga vaktens tumme, cykeln är godkänd. Därefter brors cykel och ytterligare en tumme upp.

Så hade vi slutligen fått lämna in våra cyklar och de gått genom scanningen. Allt som allt tog detta ca 50 minuter + tid för att hitta stället. Under större delen av tiden skedde ingen som helst aktivitet inne i vaktrummet och två vakter antingen bara stirrade tomt, småpratade med varandra eller skällde på oss. Så med andra ord, lägg till en timme om ni har med egen cykel. Å andra sidan kan ni då få en extra timme över om det går så snabbt och enkelt som vid fjolårets resa. Men det är bättre att få tid över än att missa planet.

Som det såg ut nu kom vi till flygplatsen två timmar innan flyget skulle gå och fick ingen som helst tid över efter att incheckning skett, inlämning av cyklar och slutligen passering genom säkerhetskontrollen.