Gran Canaria 2013 - Cykeltur 9 - del 1: Pico de Las Nieves 1949 möh

Det här är tredje året i rad min och brors familjer är på Gran Canaria. Bror hade nyligen läst någonstans att ingen riktig cyklist har varit på Gran Canaria utan att cykla upp till öns högsta topp.

Idag tisdag hade vi bestämt oss för att kolla om vi var riktigta cyklister. 09.45 sammanstrålade vi för att starta vår utflykt mot toppen - Pico de las Nieves på drygt 1900 meter över havet.

Vi hade beslutat oss för att ta det lugnt och metodiskt trampa oss uppåt. Från Playa del Ingles är det närmare 50 km till toppen och nästan uteslutande består cyklingen av en uppförsbacke med mer eller mindre lutning. Som mest 22%, vilket är väldigt brant.

Efter ca 30 minuters klättring nådde vi en utsiktsplats på 480 meters höjd, med bedårande utsikt - Degollado de las Yeguas. Vi stannade för att ta en del foton innan vi trampade vidare. Direkt efter utsiktsplatsen var det utförsbacke tills vi var på ca 300 meter höjd. Med andra ord drygt 1600 meters klättring kvar.

Vi fortsatte oförtrutet vidare mot Fataga som innebar en dryg mils klättring. Efter ca 50 minuter var vi framme i Fataga där vi i vanliga fall tar höger mot Soria och därefter vänder hemmåt. Nu var vi dock bara en bit på resan. I Fataga finns en högsta punkt skylt där det står 930 möh, högre upp hade jag inte varit förrän idag. I dag hade vi inte ens nått halvvägs. Vi blev kvar i faggorna ett bra tag då vi blev osäkra på åt vilket håll vi skulle. Båda två tog fram sina telefoner och försökte lokalisera världen, ja det har blivit lättare i den nya teknikens tidevarv. Efter ca 10 minuter var vi på gång igen.

Det blåste allt mer, enligt väderleksrapporterna 11-13 sekundmeter. Detta gjorde klättringen varken lättare, trevligare eller varmare. Flaggorna stod rakt ut och åt fel håll.

Nästa stop var San Bartolomé, en mindre ort drygt 6 km längre bort och ca 300 höjdmeter. Här hade vi bestämt oss för att fylla på depåerna på första bästa supermarket. När vi kom fram till San Bartolomé visade det sig att vägavdelningen nog haft personalfest och tagit hem alla skyltar för privat bruk. Det innebar att vi irrade runt en bra stund samtidigt som vi parallellt sökte en supermarket. Till slut hade vi irrat oss in i centrum. Nu blåste det storm. Vi bestämde oss för att fråga var de hade sin supermarket. Svaret blev att någon sådan finns inte. Det behövs inte vi har en bar.

Inne på baren var ljudnivån hög, i svenska mått mätt skulle vi säga att de bråkade, men det var nog bara ett samtal om vad man skulle äta till middag eller vilka program som går på Tv:n. På baren inhandlades dryck och tilltugg.

Efter att åter nyttjat telefonerna var vi på banan. Vi var på 1200 meters höjd och hade alltså fortfarande drygt 700 höjdmeter kvar, men vi var på rätt väg. Vägen fortsatte uppåt, dock inte lika brant som tidigare fram till Ayacata där vi skulle svänga höger för den sista stigningen mot toppen.

Hur gick det sedan? Snart kommer den spännande fortsättningen....... Men först några foton.