Ja, då var det dagen efter min första vintervurpa. Jag kan konstatera att inget är brutet vilket är mycket positivt. Jag kan också konstatera att det finns en del skador på mjukdelar att hantera.
Jag har nu bland anat en fin höftkaka i lite blandade färger. Konsistensen är fin och den håller nog till jul, men jag skulle nog ändå inte servera den på julbordet.
I övrigt är jag allmänt mörbultad och i hela min högra sida känns det som när man har riktigt rejäl träningsvärk. Det gör alltså inte ont om jag är still, men om jag rör mig så känns det en hel del, men det gör inte "normalont". Denna känsla finns alltså i mage, bröstkort, arm, axel och nacke.
Men jag hade riktigt tur och inom kort är det nog relativt bra.
Då benen var oskadade bestämde jag mig i kväll för att hålla fast vid träningsplaneringen och pallra mig till spinningen. Hur det gick - inte särskilt bra. För stunden känner jag mig allmänt lite mentalt ur fas och måendet är så där, sedan är kroppen ganska seg och just i dag var det dessutom ont här och där. Det blev till att sitta ned hela passet och göra det bästa av situationen. Inte bra, men jag tog mig igenom passet. Att bryta ett pass är inte min grej, så ur den aspekten kändes det bra. I övrigt var jag bara dålig och känslan var bad.
Nu ska jag utvärdera skadorna, mitt mentala tillstånd och mående, och min fysiska status. Denna utvärdering kommer att ligga till grund för en eventuell revidering av den träningsplanering som jag tidigare lagt fast.
Det handlar om att fundera på om träningsbelastningen och träningsomfånget som varit, är och planeras ligger rätt för att långsiktigt leda mot största möjliga utveckling. Inom detta område ska jag också bedöma de olika träningsformerna som jag under hösten ägnat mig åt, och vilken roll de ska spela framöver.
Vidare måste jag fundera kring hur jag utifrån träningen ska hantera min mentala trötthet som bottnar i sorgen som finns inom mig varje dag. Vissa dagar mer, andra dagar mindre. Slutligen ska jag också bedöma om träningen på något sätt behöver anpassas utifrån de smärre skador jag har just nu.
Jag återkommer med vad jag kommer fram till, vad det kan få för påverkan i min fortsatta träning, och hur träningsplaneringen justeras.
Jag föredrar att följa en långsiktig planering men givetvis skador och sjukdom kan sätta käppar i hjulet för de flesta av oss. Sedan kör jag oftast ja nästa i alla fall, TT test på återhämtningsveckorna lördagar. Denna TT test går till som så att man på trainern med samma däcktryck och bromsverkan efter en rejäl uppvärmning cyklar en given sträcka 5 km på 9-11 slag under tröskelpuls. I mitt fall 140-143 i puls. Tiden på sträckan är en fingervisning om man tränar rätt, dvs rätt tränad blir tiden bättre allt eftersom. I min planering återkommer denna test var tredje vecka det tycker jag är väl så ofta, jag kör den varannan månad under grundträningsperioden.
SvaraRaderaSorgen måste få komma ut Tomas som den gamla klyschan tiden läker alla sår. Så småningom i alla fall enligt min erfarenhet.