Skönt att må dåligt

Så är arbetsveckan slut och helgen börjar.

Skadorna efter förra helgens krasch börjar ge med sig. Visst är det ömt här och där, men det går att träna på om jag undviker att lägga tryck på armarna. Min högra axel är nämligen den som är i sämst form. För övrigt samma axel som fick ta den största smällen sist jag var i backen under Mallorcaresan i april.

Skadorna är alltså kortvariga och det gör inte heller ont vid vila. Med andra ord hade jag väldigt tur i oturen när jag synade backen.

Jonas Björkholm i cykelklubben och ledare på spinningen poängterade i går att man cyklar inomhus vintertid och inte ute, då risken är för stor att man hamnar i backen. Exakt det resonemanget har jag haft alla andra år, men i år har jag försökt tänka annorlunda. Vi får se om jag nu återgår till mitt gamla tänk eller om jag fortsätter att våga. Innan jag bestämmer mig planerar jag i alla fall för utecykling i morgon lördag.

Som jag tidigare skrivit har jag känt mig seg i träningen på slutet och jag har känt att kvalitén i träningen utifrån det har påverkats. Jag håller i dagarna på att analysera om det finns behov av justeringar i min träningsplanering. Fram till dess rullar jag dock på med inplanerad träning.

Det gör att jag i söndags alltså körde nästan 4 timmars utecykling inklusive en krasch. I måndags blev det en timmes spinning med inriktning mot tempo. På lunchen i tisdags blev det ett pass till med spinning. Denna gång med ett antal intervaller. Passet avslutades med en tabata (8 ggr 20 sekunders maxinsats med 10 sekunders vila). Både under måndagen och tisdagen var det fortsatt segt och det kändes inte optimalt då benen tog slut alldeles för tidigt för att jag skulle få upp pulsen ordentligt.

Det blev vila under onsdagen och i går kväll var det åter dags för ett spinningpass. Helt plötsligt hade kroppen vaknat till och jag kände tidigt att det skulle kunna bli ett bra pass. Förutom uppvärmning, en del träning på jämn belastning och stående cykling var intervaller huvudnumret.

Det blev 6 intervaller på 70 sekunder med 20 sekunders vila. Sedan en del annan cykling innan vi avslutade med 8 intervaller på 70 sekunder med 20 sekunders vila. Det var en kväll jag blev riktigt trött, vilket var skönt. Benen svarade hela träningen vilket gjorde att pulsen kunde tryckas upp rejält och mot slutet var det så jobbigt att jag började må dåligt. Det kan tyckas vara underligt att man då är nöjd, men när kroppen svarar och man kan köra så hårt man vill - ja då känns det bra.

Det blev mycket tid i den högsta pulszonen och nu hoppas jag att kroppen svarar bra på detta och att segheten inte är tillbaka i morgon när nästa träning är inplanerad.

En passus: Vill du ha Vännäs CK:kläder!? Börja fundera kring din beställning. Vi planerar att beställa före nyår. Det handlar främst om byxa, tröja och väst. Jag återkommer med info, men börja redan nu tänka kring detta.

Jag bjuder på en bild av världens finaste pojke som i tisdags fyllde 9 år, och i dag var med på luciafirande på skolan. I kväll blev det tacos, och sedan såg vi på bröderna Lejonhjärta. En bra film tyckte vi trots att filmen är nästan lika gammal som jag.