Att njuta och ett överraskande rekord

Ja, då var tävlingssäsongen slut. Finns det då någon mening att cykla mer närmaste tiden? Verkligen, för inte cyklar jag för att tävla. Jo, det är klart - vissa pass gör jag bara för att kunna prestera på tävling men på det stora hela cyklar jag för att det är roligt.

Så sedan säsongen slutade i söndags har jag cyklat tisdag, onsdag och torsdag. Idag kom jag ut på hojen just före fem och det var fortfarande varmt och solen lyste.

Idag skulle jag bara cykla på, ta det lugnt och njuta. Njuta gjorde jag och roligt var det. Cykling är verkligen en kanonsport. Roligt, bra för hälsan och en sport där du verkligen kan utmana dig själv.

Idag rullade jag Brännlandsrundan vilken är ca 47 km. Det gick lugnt och fint hela vägen så jag var ute och cyklade i 90 minuter.

En liten fartökning blev det då jag bestämde mig för att trycka på uppför backen mot Vännäsby kyrka. Ungefär en km och en snittlutning på 2%. Här brukar jag då och då kolla formen, och tänkte kolla hur läget var idag.

Döm om min förvåning då det helt plötsligt blev personligt rekord. En snittfart på lite över 42 km/h uppför backen under de ca 90 sekunder som klättringen tog. Visst, det var goda vindar, men även om jag bara tittar på effekten vilket bortser från vinden, var det rekord. Dessutom med marginal. Kanske börjar formen komma tillbaka? Jag har som ni vet varit ur slag ett bra tag då jag kunnat träna mycket lite i fyra veckor. Men kanske räcker någon veckas fint cyklande för att vända detta? Lite sent dock, formen har jag kanske inte så stor nytta av nu. Men oavsett är det alltid roligt att trycka på lite, särskilt när kroppen svarar.