Vilken fin träningsvecka det varit. Vädret har varit fint, kroppen har känts bra, ingen förkylning och cykling är verkligen härligt.
Efter att haft en problemfri försäsong och också början av säsongen med allt bättre kapacitet, blev det så en ihärdig förkylning som satte stopp för träning. Under 4 veckor i rad kunde jag knappt träna. Total blev det fem träningar under den tiden, och ingen av dessa med någon vidare kvalité.
Det gjorde förstås att formen började dala och för varje helg och varje tävling blev jag lite sämre. Jag är så glad för att formen var så bra innan att det ändå räckte till för att lyckas på SM och Nordiska Mästerskapen. Men sedan fortsatte svackan.
Så i början av förra veckan började jag åter känna att kroppen var mottaglig för lite "riktig" träning. Det blev dock bara två bra träningspass innan säsongsavslutningen i Svanesund, så det räckte inte till någon formökning, utan jag gör en dålig avslutande tävlingshelg för säsongen.
Men med hjälp av dessa tävlingsdagar, de fina träningarna innan och nu en perfekt träningsvecka har något hänt. Ja, denna vecka har verkligen varit bra då jag tränat lika mycket sedan i tisdags som föregående fyra veckor tillsammans!
Döm om min förvåning då jag i mitten av denna vecka slog rekord på min 90 sekunderssträcka (både i tid och effekt). Tecknen på att kroppen nu är tillbaka har fortsatt i helgen.
I går skulle vi till brors stuga för middag mm. Innan dess skulle vi titta på Kattens mammas nya hus i Nordmaling. Jag bestämde mig för att cykla dit.
Planen var att ta mig de 50 km på ca 90 minuter, och att trampa relativt lugnt. Snabbt kände jag dock att kroppen ville mer. Det var tur, för det var en hel del motvind och jag hade lovat att vara i Nordmaling 14.00 vilket skulle kräva att jag nådde dit på max 90 minuter.
Jag bestämde mig för MAF-intensitet under 40 minuter av cyklingen. Dvs 180 i puls minus åldern och är du vältränad lägger du på fem slag. Otränad/tidigare skadad, drar du bort fem slag. Medeltränad och rullat på ett längre tag - ingen justering. För min del landade det på att försöka hålla 141 i puls.
Det blev en riktigt trevlig runda till Nordmaling, trots ofördelaktiga vindar. Kroppen kändes stark och det fungerade fint att ligga kring 141 i puls. Att effektsiffrorna då var bra, och att de inte sjönk ju längre jag höll på lyfte humöret lite mer. Det gick så bra att jag bestämde mig för att hela rundan fick ligga på MAF, så med ett snitt på 141 i puls landade jag i Nordmaling efter nästan 50 km med en snittfart på 35 km/h. Det tycker jag var bra i motvinden. Det som var riktigt bra var att snitteffekten blev 280. Inte något rekord med den pulsen, men bra.
Idag tänkte jag åter rulla lugnt, men igen sa kroppen att jag i alla fall borde höja intensiteten en del. Jag bestämde mig för att prova min teststräcka mot Bjurholm. Den går mest uppför så det är ganska lätt att pejsa sig på en viss puls och effekt. Uppvärmning och sedan 20 minuter på MAF-intensitet. Det blev 20 minuter på i snitt 140 i puls (1 under vad jag siktade på), och en snittwatt på 311. Så hög effekt har jag aldrig tidigare haft på min MAF-intensitet. Nu kan det förstås vara så att pulsen av någon anledning just i dag inte ville gå upp, men det kändes bra och ansträngningen kändes inte så hård, så hyfsat rätt borde det vara.
Lite tokigt, men det verkar som att min form nu är i paritet med hur det såg ut i mitten av juli när formen var som bäst, och så är säsongen över. Men det gör inte mycket. Det känns bara skönt att veta att den nivå jag har nu är min "rätta" nivå här i höst, och det jag presterat på slutet och som jag trott inte var vad jag "borde" prestera verkar stämma. Jag har inte bara hittat på att förkylning och utebliven träning satt ned kapaciteten. Positiva vibbar inför försäsongsträning och mina mål inför nästa år.
Jag får bara akta mig för att inte vara för positiv nu och köra för hårt närmsta månaden/månaderna och tappa fart när den "riktiga" försäsongen börjar.
Hur som helst hoppas jag på mycket och trevlig träning här framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar