Mycket utecykling och mindre trainer - när måendet är som det är

Det har faktiskt blivit ovanligt mycket utecykling så här på höstkanten.

I vanliga fall brukar jag mest häcka på trainern, men av flera anledningar har jag mest suttit på MTB:n.

Först och främst beror det på att vädret varit klart bättre än de senaste höstarna. Det kanske inte har varit så mycket varmare, men vi har sluppit regn och snö. Att cykla ute när gradtalet är mellan 0 och 5 grader är faktiskt riktigt skönt bara det inte regnar. För då blir det snabbt kallt.

Sedan är det så att jag tidigare säsonger dragit igång intervallträningen redan i oktober. Det sker mycket lättare på en trainer, i alla fall för mig.

Anledningen till att jag inte kör framgångskonceptet med tidig intervallträning är att tid och upplägg för mina utlandsresor ändrats och då har jag bedömt att även denna del till viss del behöver justeras.

Den största anledningen är dock att mitt mående utifrån situationen i familjen påverkat mig kraftigt och motivationen och kraften för intervallträning har saknats. Dock har jag fått till mycket mängd, men inte i så hög intensitet.

Förra helgen blev det ett lång trevligt pass med Vännäs CK och denna helg hade jag förmånen att cykla nästan 2,5 timmar med Katten både lördag och söndag. Sedan körde jag en dryg timme själv båda dagarna. Trevligt och bra.

Sammantaget har det blivit tre längre utepass per vecka på slutet. Totalt ca 10 timmar utecykling per vecka. Tillsammans med lite lugn trainerträning har det blivit 12 timmars träning per vecka.  Men väldigt lite träning med riktigt hög intensitet. Dock har jag försökt få till en hel del träning i MAF-intensitet.