Ni som följde mig innan resan till Gran Canaria vet att jag under en månads tid bara körde intervaller. 4 dagar med 4x4 och sedan en vilodag. Det landade i slutändan på ca 400 minuter av intervaller under en månad och en förbättring av kapaciteten med ca 9%.
Jag körde även ett MAF-test som indikerade att även uthålligheten åtminstone inte försämrats under månaden av intervaller.
På Gran Canaria inledde jag min första träningsdag med ett test på ca 40 minuter. Resultatet? Ja, sträckan har jag maxat tidigare. Denna gång var jag nästan 2 minuter snabbare än mitt tidigare rekord. Fina effektsiffror också.
Vad jag drar för slutsatser av detta? Det visar att med fyror blir du inte bara bra på just fyror utan även uthålligheten förbättras. Sedan tänker jag att vi kan konstatera att periodisering av träningen är bra och att en längre period av fyror kan vara ett bra inslag. Dock tänker jag att en månad av bara intervaller är i överkant. Men 10-20 dagar tänker jag är möjligt.
Jag är dock övertygad om att det inte skulle fungera att bara köra fyror utan du behöver komplettera intervallerna med distans, tröskel mm. Sedan tror jag också på att variera formen av intervaller, inte minst för motivationen. Vi ska komma ihåg att jag innan intervallmånaden genomfört mycket grundträning och just innan hade jag varit på Mallorca och kört extremt mycket distans under 10 dagar.
Men vill du ha en snabb kapacitetsökning, särskilt om du redan har en bra bas tänker jag att jag visat att fyror är ett bra koncept.
Så den 4 januari i år hade jag min bästa form någonsin för att vara den tiden på året. Hela hösten hade gått bra och mina mål för säsongen 2019 fanns inom räckhåll.
Efter avslutad maxkörning och en riktigt lyckad träning rullade jag lugnt mot hotellet. Med några kilometer kvar och med obefintlig insats lyckades jag med konststycket att göra en jättekrasch. Många frakturer senare är läget nu något helt annat. Målen för 2019 är strukna. Fokus har också ändrats och för stunden är första målet att återhämta mig utan bestående men och att jag ska kunna träna alls.
Dagen jag kraschade var jag i mitt livs form för en januarimånad. Bara 45 dagar senare har jag mitt livs sämsta form för en februarimånad. Det är otroligt hur snabbt tillvaron ändras.
Jag kämpar vidare med en kropp som inte vill vara med, så får vi se hur det utvecklas de närmsta veckorna och månaderna. Det är i alla fall skönt att vara hemma och göra arbetet för att må bättre. Jag fortsätter att sätta mål, det är bara målen som förändras. Men självklart vill jag kravla mig upp från botten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar