Dagarna rullar ändå på ganska bra, även om de ser ganska lika ut.
Medicinering varje morgon och sedan är då första delen av dagen bättre. Här försöker jag köra så mycket rehab det bara går. Allt för att komma tillbaka till ett normalt liv.
Allt är ju relativt och den träning jag kör skulle de allra flesta inte räkna som träning. Jag kämpar på med att öka min rörlighet i överkroppen genom olika övningar och dessutom försöker jag i allt jag gör träna min högra sida av kroppen. Att lyfta ned saker, eller kanske ställa in en burk i kylan med min högra hand innebär en stor ansträngning. Visst kunde jag använt vänster arm och hand, men ska jag kunna bli bättre behöver fokuset ligga på höger sida av kroppen som saknar rörlighet, är uppsvullen och dessutom har musklerna tynat bort.
Vidare försöker jag gå det jag kan här hemma. Både rent allmänt runt i huset, men också på det gåband jag fått låna av mor och far. Nej, det går inte fort och jag kan inte köra länge innan ryggen mm börjar trilskas. Men jag kämpar på varje dag.
Jag kör också med andningsövningar med hjälp av ett hjälpmedel jag fått låna. Allt för att få lungan att återhämta sig. En lunga som än så länge inte alls vill vara med som jag önskar.
Sedan jobbar jag också med olika tankenötter för att hålla huvudet fräscht.
För varje vecka blir det bättre, men inte särskilt mycket.
Varje kväll är jag rejält sliten och smärtorna är ganska stora. Ungefär lika varje kväll då jag aktiverar mig mer allt eftersom och medicineringen dessutom sänks. Det gör att även om kroppen blir lite bättre, så är jag lika tärd på kvällarna.
Sedan jag senast sänkte medicineringen har det blivit mer problem med sömnen och många gånger vaknar jag på grund av smärta. Nu också av gamla skador jag haft. Bland annat har ländryggen börjat spöka, där jag hade problem förra tävlingssäsongen. Det blir ju gärna så när du inte kan träna, inte stretcha som du bör och du ligger helt stilla när du ska sova. Nu sänker jag medicineringen igen, så vi får se hur det går.
Visst finns det kvar en oro för om jag verkligen ska bli helt återställd. Kommer axeln och allt runt denna bli okej med rörlighet och utan smärtor? Läker frakturerna i ryggen och kommer lungan att bli som förut så att det går att röra på sig ordentligt? Ja, mycket är fortfarande oklart. Kanske får jag lite mer klarhet på måndag då jag ska vara hela dagen på sjukhuset. Det blir flera olika röntgenundersökningar och träff med ryggläkare, respektive ortopedläkare. Slutligen blir det också en träff för att lägga upp fortsatt rehab och en plan för återgång i arbete och träning. Helt klart lite nervöst kring vilka besked jag får under dagen.
Fortfarande är jag dock övervägande delen av tiden på ett hyfsat bra humör och försöker göra vad jag kan för att med tiden få må bra igen. Men jag får erkänna att det finns stunder då det är riktigt tungt och det inte känns helt rättvist. Kanske inte helt ologiskt med allt jag varit med om?
Nej, nu peppar vi på och tar nya tag.
Någonstans i fjärran kanske vi hittar en trainer där jag kan sitta upprätt och träna en liten stund i alla fall. Vi får se när jag gör ett försök, och om det överhuvudtaget går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar