lördag 8 juni 2013

Krafttrampen 2013 MTB - Riktigt lyckat

Både jag och Katten skulle idag åka på olika cykelarrangemang så därför blev det uppstigning för oss både vid halvsexsnåret.

Katten skulle åka med tre andra tjejer till Motala för start i halvvättern i morgon. Jag skulle tillsammans med bror och Niklas Nyman försvara klubbens färger på Krafttrampen i Skellefteå. Krafttrampen har jag åkt 3 ggr tidigare, men då landvägsversionen - i dag var det MTB som gällde.


Visst, har jag funderat under veckan. Visst, var jag lite spak inför dagens start. Jag har alla år inräknat kört mindre än 10 MTB-pass och jag har aldrig deltagit på en tävling. Det gjorde att jag inte hade en aning om vad som väntade. Oron för vad som väntade var också ganska hög.

Att speakern en halvtimme före start meddelar att alla måste ta det extremt lugnt i en mycket brant utförsbacke efter ca 42 km. Speakern meddelade vidare att det är rullgrus och brant, men vi har Röda korset på plats. Den informationen gjorde mig inte lugnare.

Vid halv nio var vi framme på Campingen i Skellefteå där starten skulle gå. Efter hämtning av startkuvert, ombyte och uppvärmning var det dags för start. Vi hade kollat starten på banan som efter ca 200 meter började med en rejäl backe. Vi hade bestämt oss för att ställa oss långt fram, men trots detta sken vår orutin igenom. När startskottet väl gick så gick det i sengångarfart fram mot backen , och i backen gick allt fel. Vi hamnade bakom de allra flesta och i ivern att avancera tog vi vänsterspår - där var ingen annan. Snabbt blev vi på det klara på varför - det var blött, lerigt och spårigt. Det innebar att vi tappade ännu fler platser.

Väl uppe var vi i stort sett sist, även efter faster Agda. Det var så illa att vi först efter ca 2 km körde förbi en man som inte ens hade riktiga cykelkläder - han såg oombytt ut. Då kände man sig inte stark.

Snart kom vi dock in i ett bra flyt och vi började hämta in allt fler cyklister. Det kändes riktigt bra, förutom när det blev riktigt burkigt, smalt, stenigt och lerigt - då var jag allt annat än snabb. Det visade sig att jag körde om andra när det var hyfsat underlag, och att andra svichade förbi när underlaget var "dåligt".  Sammantaget hämtade vi dock in allt fler cyklister, och ingen av de cyklister som körde om oss på de "burkiga" delarna var före oss i mål. Det kändes riktigt bra.

Vid tre tillfällen tappade jag några hundra meter på bror och Niklas när det var riktigt burkigt. Då fick jag spurta ikapp dem igen när underlaget blev bättre. Självklart tog det på en del, men jag återhämtade mig snabbt.

Fram till 30 km hade hela Vännäs CK kört tillsammans nästan hela tiden och hjälpts åt med dragjobbet.


Efter ca 30 km var bror snabb i skogen igen och jag hamnade efter. Därefter var det en flera kilometer lång backe på en bra stig. Efter en större ansträngning kämpade jag mig ikapp igen. Niklas som legat bakom mig tappade oss i detta läge och fick ta annat sällskap till målet.

Jag och bror fortsatte att hämta in allt fler cyklister. Det var faktiskt ganska motiverande att under hela loppet köra förbi fler och fler utan att någon körde om oss.

Jag och bror fortsatte att hjälpas åt hela vägen fram till mål där vi rullade in tillsammans.

Jag måste säga att detta blev en på alla de sätt, en extremt lyckad dag.

Vi hade en trevlig dag runt omkring tävlingen både utifrån kamraterna i bilen, men vi träffade också många andra trevliga bekantskaper. Själva tävlingen blev också mycket bra. Jag kände mig stark under dagen, och lyckades bättre än vanligt hantera de tekniska avsnitten i banan (även om jag fortfarande är mycket dålig på detta). Vi höll bra fart, mitt knä höll sig i skick och det blev inga nya skador. Dessutom var det ett riktigt bra arrangemang och vädret var perfekt.

Dessutom tror och hoppas jag att huvudsyftet med tävlingen - att få bra seedning till Cykelvasan lyckades ganska så bra. Inom någon vecka lär vi se resultatet av detta på Vasaloppets hemsida.

Totalt fanns närmare 200 cyklister på plats fördelade på 25 km eller 50 km. Den allra största delen körde 50 km som också delades in i tävlings- och motionsklass. Jag och bror hamnade kring plats 20 totalt. Då är både motions- och tävlingsklass inräknat. Det var mycket bättre än vad jag i min vildaste fantasi trodde var möjligt utifrån min obefintliga erfarenhet av MTB. Vi var också närmare vinnaren än vad jag vågats hoppas på. Det gick också bra för Niklas som inte var särskilt långt efter oss.

När man kör MTB är snittpulsen hög och det blir en yppterlig intervall- och tröskelträning. Jag hoppas att det ska ge en formförhöjning inför Vätternrundan nästa helg.

En riktigt bra dag för Vännäs CK. Nu önskar vi Vännäs CK:s kvinnliga sida lycka till i morgon på Halvvättern.

onsdag 5 juni 2013

Med odjur och bror

Sedan måndag morgon har jag känt mig tung i kroppen och i skallen. Det känns som jag har något "tok" i kroppen. Det kan säkert också bidra att det varit mycket arbete, stress och minimalt med sömn på senaste tiden.

Inte har det blivit någon träning i början av veckan heller. Det hade det nog i och för sig inte blivit även om jag känt mig piggare då jag var på föräldramöte för sonen på måndag och på tisdag kväll arbetade Katten så då var det inte heller läge för träning. Dagarna var fulla av arbete. I kväll efter en lång arbetsdag fanns då möjligheten. Katten frågade om jag skulle cykla ikväll och mitt svar blev - Jag borde, men jag vet inte om jag orkar.

Stor seghet i kroppen och allmän trötthet gjorde att det började luta mot ett nej. Då ringde bror och undrade om jag inte skulle hänga på för att köra lite MTB-intervaller. Jag var tveksam, men lovade höra av mig. Efter lite eftertanke så var jag trots allt på. Vid 20.00 rullade vi ned till elljusspåret vid badet för dagens träning.

Efter ett uppvärmningsvarv sa bror att det var dags för en intervall. Han körde först i bra tempo och jag tog för givet att det skulle vara ett varv runt elljusspåret. När varvet gått fortsatte han i samma fart ett varv till. Det visade sig att han planerat 10-minutersintervaller.

För min del gagnar lite kortare intervaller min form bättre, så jag övertygade bror att intervallerna i stället skulle vara ett varv. Han var storsint och gick med på detta trots att hans träningsprogram sa något annat.

Därefter körde vi tre intervaller ggr 5 minuter (ett varv per intervall) med ca 5 minuters rullvila däremellan innan vi bestämde oss för att rulla hem igen.

Förutom intervaller bjöd kvällen på mycket odjur i luften. Vid intervall två lyckades jag i farten dessutom svälja ett av de större odjuren - inte särskilt angenämt. Jag kände hur insekten under hela intervallen åkte upp och ner för halsen och in i munnen innan jag slutligen fick ett tydligt proteintillskott. Jag hatar mygg och andra djur när de bits, inte gillar jag de mycket bättre till kvällsfika.

Sammantaget blev det en timmes cykling med ca 25 minuter riktigt bra tryck. De kortare intervallerna bidrog till att jag hamnade på pulszon 5 en stor del av dessa. Med tanke på "toket" i kroppen kändes träningen helt ok. Det är bara att hoppas att det nu inte kommer surt efter. I stället får vi hoppas att detta leder till ökad form utan sega ben och en tydlig avsaknad av förkylningssymptom.

Väl hemma blev det äggmackor och te, då tilltugget av insekt inte kändes tillräckligt. Därefter var det dags för film med Katten. Hon hade tidigare under dagen sagt att i dag är det som fredag. Fredag innebär chips för Katten, ofta även för mig. Därför har jag nu sett på film och hetsätit chips. Kanske inte världens hälsosammaste, men tur då att jag genomförde ett bra träningspass som kompensation. .

måndag 3 juni 2013

Kraschad cykel - Föräkringsfrågan avgjord!

Som jag tidigare nämnt fick min racer en rejäl skada på ramen när vi var på Gran Canaria. Jag har i många inlägg nämnt alla möjliga turer som följt av detta. Idag kommer det som blir sista kapitlet i sagan.

När skadan inträffade var det första beskedet att det endast var en estetisk skada. Det visade sig dock snart att det var värre än så. Ramen hade gett vika och blev allt mjukare. Det var bara att inse att cykeln var slut. (Men kanske inte riktigt lika demolerad som bildexemplet nedan)


I och med detta besked och intyg från Canyon om detta var jag säker på att kontaken med Trygg Hansa bara skulle vara en formalitet. Så var det inte. Det visade sig i kontakt med handläggaren att de inte var intresserade av att mitt ärende och försäkringen gällde inte. Handläggaren hävdade att enda sättet försäkringen skulle gälla var att jag kört i hop med en kompis. Jag undrade om det verkligen inte fanns något annat sätt - och svaret var nej. En kollega jag pratade med tycker jag skulle frågat om den inte gällt om jag krockat med en ovän....



Jag fick acceptera detta resonemang även om det kändes helt ologiskt och frustrationen gick genom kroppen. Det var bara att beställa ny cykel utan att på något sätt kunna kompenseras för detta. En riktigt dyr affär.

I dialog med många olika cyklister började jag få klart för mig att det kanske inte var självklart att försäkringen inte gällde. Något kanske hade gått fel i dialogen med handläggaren? Utifrån det lusläste jag försäkringsreglerna och blev på det klara på att jag ansåg att försäkringen borde gälla.

Jag tog åter kontakt med Trygg Hansa och fick denna gång prata med en annan handläggare. I dialog med denne insåg jag att han ansåg att jag borde fått ett JA redan i första skedet. Jag tänkte att - nu löser det sig. Men det gjorde det inte. Det visade sig att handläggare ett redan avslutat mitt ärende och därför kunde handläggare två inget göra. Han tipsade mig dock om att överklaga beslutet till något som kallas Civilskador inom Trygg Hansa. Därefter hände ingenting och ingenting.

Så hade jag helt plötsligt ett meddelande på min mobil. Det var handläggare ett som ville jag skulle ringa upp. Jag ringde det telefonnummer som handläggaren uppgett och fick som alla tidigare gånger i kontakt med Trygg Hansa stå i telefonkö. Denna gång ca 30 minuter. När jag väl fick svar visade det sig inte vara ett direktnummer till handläggaren, utan jag hade hamnat hos någon helt annan. Denna person kunde inget säga och "min" handläggare fanns inte där. Jag lyckades dock få ett direktnummer. Senare under dagen lyckades jag få kontakt med handläggaren.

Han beskrev då att min överklagan gått igenom. Jag skulle ersättas motsvarande 70% (avdrag för 3 år) av vad det i dag skulle kosta att köpa en motsvarande cykel. Därefter var det också ett självriskavdrag på 1500 kronor.

Hade jag fått veta dessa avdrag vid första kontakten med försäkringsbolaget hade jag nog blivit lite besviken att avdraget blev 30% istället för bara 20% vilket jag egentligen anser är det rätta. Frågan var om man ska utgå från inköpsdatum eller första bruksdatum när ersättning avgörs. Cykeln är bara använd från april 2011, men är inköpt före jul 2010. Att cykla på en racer under den tiden är inte särskilt troligt. Jag har dock förståelse för bolagets resonemang att inköpsdatum gäller.

Nu när jag ställt in mig på att ersättningen skulle bli noll, även om det var fel - så är allt mer än noll bra. Nu skulle det bli rejält mycket mer än noll.



Så när jag i dag tittade på mitt bankkonto hade en ansenlig summa tickat in. En summa som täcker en stor del av inköpet av min nya cykel. Detta känns riktigt bra. I slutändan vinner oftast rättvisan....

Långtur i skogen

Efter två vilodagar och en förmiddag som mest ägnats åt arbete och kvalitetstid med sonen var det så dags för lite träning. Först var en timmes landsvägscykling inplanerad. Jag trampade på i maklig takt och ägnade främst tiden åt att fundera på om min sittställning var bra eller ej. Efter ca 30 minuter bedömde jag att den inte var tillräckligt bra och flyttade fram sadeln 3 mm och dessutom upp 3 mm. Efter denna justering kändes det bättre. Nu satsar jag på denna till nästa runda och hoppas det ska kännas bra


Väl hemma vid 18.00, pratade jag lite med familjen och bytte skor och plockade fram min MTB-cykel. Nu var det dags för lite cykling med Vännäs CK. Träningen började 18.30 och på plats fanns 10 ambitiösa cyklister. De övriga som kör MTB mest jämt diskuterade en stund och enades om en runda på ca 2 timmar.

Själv har jag ingen aning om var vi är när vi trampar olika typer av grusvägar och stigar. Jag hänger bara på och tänker att det löser sig nog. Dagens runda blev ganska lång och till och från var det riktigt bra tempo. Många i gruppen har för vana att oftast köra ganska lugnt på platten, men trycka på desto bättre i backarna. Det är bra för träningen att få köra naturliga intervaller. För egen del känner jag mig ganska så stark uppför och på platten. Däremot när det blir burkigt och framför allt om det är utför är jag desto sämre. Samtidigt ger det extra bra träning. Det jag tappar utför får jag trampa ikapp uppför. Däremot är det inte ett framgångskoncept på tävling. Jag har därför inga större förhoppningar om någon bättre tid nu på lördag.


I en av de utförslöpor som jag inte riktigt gillar fick jag ett rejält kast som till och med innebar att en av mina skor lossnade från pedalen. Jag lyckades parera kastet men fick direkt ett returkast innan jag åter var på rätt köl - riktigt nära en krasch.

Bara några hundra meter längre fram kör två cyklister i hop och det blir en rejäl smäll. Otroligt nog blev det bara skador på mjukdelarna för cyklisterna. Den ena cykelns hjul mådde dock inte alls bra. Efter bra samarbete kunde dock hjulet böjas till så pass att det gick att cykla vidare in till civilisationen. Nu blir det cykelreparation


Det visade sig efter ett tag att rundan skulle bli längre än planerat och hamna på ca 2 timmar och 30 minuter effektiv tid. Dessutom tog kraschen en bra stund. Allt eftersom blev det mörkare, men aldrig riktigt mörkt.


 Väl framme i Vännäsby tog vi ett sista stopp för att därefter splittras, och var och en cyklade hem till sig. Förutom den oturliga olyckan var det en riktigt bra och varierad runda som gav bra träningseffekt och innehöll många glada och starka cylister.






Min blogglista