lördag 19 maj 2018

Swecup - GP i Vänersborg: Inte tillräckligt bra helt enkelt

Förra helgen visade jag att min form är på gång genom ett riktigt bra tempolopp på lördagen. På söndagen var linjeloppet inte tillräckligt utslagsgivande, och en spurt med mängder av cyklister skippar jag. Benen kändes dock fortsatt bra.

Bra träning i veckan och kroppen har känts stark. Synd då att det var GP som stod på programmet i dag. Effektprofilsmässigt och kapacitetsmässigt för just mig ligger det så långt från min starkaste gren som du kan komma när det gäller cykel. 
I väntan på cyklisternas varvning
Jag hade ändå förstås bestämt mig för att göra mitt bästa. Svårt att göra mer.

Varför är GP svårt för mig? Jo, jag är väldigt långsam i starten och tappar många positioner. Jag tar inte de skarpa kurvorna lika snabbt som de bästa som är extremt snabba. Min kapacitet lämpar sig bäst för längre höga insatser och inte typ 75 igångdrag på väldigt höga effekter. Jag är dessutom lite försiktig. Ja, vänd på detta så har du en riktigt bra GP-cyklist.
Hur som helst kastade jag på mig tävlingsdressen efter en bra uppvärmning. Tyvärr blev det som vanligt på GP. Ja, eller som vanligt? Bor du i Norrland får du inte heller träna på GP. Finns helt enkelt ingenstans att köra GP. Så jag kör typ en tävling per år på GP, medan de flesta tränar och tävlar kontinuerligt på detsamma.

Precis som mitt senaste GP för två år sedan var jag sen i starten och gjorde sedan mitt sämsta varv under varv ett. I och med att det då sprack framför mig och jag var alldeles för försiktig i början var det i stort sett kört.

Varv 2-4 var mina varv med högst effekt och jag gjorde verkligen ett försök att gå ikapp och hade många med mig i tåget. Men jag tappade för mycket i svängarna och jag lyckades helt enkelt inte täppa luckan.

Efter fyra varv gav jag upp och vi turades sedan om att ta förningar i den grupp jag hamnat. Totalt blev det 13-14 varv innan det var målgång. Det blev faktiskt allt roligare och jag tog svängarna allt bättre. Det är riktigt roligt att köra GP faktiskt. Sedan var banan fin och inramningen riktigt bra.

Jag har egentligen inget att skylla på, utan jag är helt enkelt inte tillräckligt bra på GP. En 17 plats var verkligen inget att skryta om.

I morse åt jag frukost med de trevliga och starka cyklisterna i Cykloteket Racing Team. Efter frukost tog jag sedan en bild på dagens vinnare - Fredrik Lööf. Grattis! Mycket stark cykling. Extra imponerande att han vågade sticka ut hakan innan loppet och sa att han trodde det skulle bli seger då GP är hans bästa typ av lopp. 
Trots att jag hamnade långt bak i resultatlistan är risken att benen är ganska stekta inför i morgon. Jag brukar bli rejält seg när jag behöver köra många igångdrag med för mig väldigt hög effekt. Nu blev det väldigt många.

Men jag hoppas det blir utslagsgivande i morgon på linjeloppet och att benen är med mig. Då ska det förhoppningsvis gå bättre än idag. 

fredag 18 maj 2018

Swecup i Vänersborg: tankar om GP och Linje

Idag har jag åter siktat mot södern. En lång resa med en hel del jobbsamtal och planering (ja jag kör handsfree).

Framme i Vänersborg där helgens Swecup äger rum checkade jag in och gjorde mig klar för att rulla söndagens linjebana.
Jag fick se en väldigt fin miljö och vädermässigt visade sig Vänersborg från sin bästa sida.
Tre varv på en 28 km lång bana där det är en längre stigning efter ca 7 km. I övrigt platt eller böljande.
En fin bana och fin miljö Däremot var vägunderlaget inte på topp. På väldigt många ställen var det potthål och andra skador på vägen. Helt klart en riskfaktor.
Vägen är ofta ganska smal, men mot slutet av varvet är den i stället väldigt bred.
Om banan är tillräckligt tuff för att en utbrytning ska lyckas? Ja, inte helt omöjligt. Sedan är det så att raksträcka med bred väg och vind de sista 7-8 kilometerna fram till mål kan förstås göra att det blir svårare.
Inte fullt lika många deltagare som tidigare lopp, så jag hoppas det inte blir lika trångt och stökigt.
Efter att ha rullat igenom linjebanan tog jag bilen in till Vänersborg centrum och körde igenom Grand Prix banan för i morgon. 1,2 km med väldigt många 90-graderssvängar. Inga längre raksträckor och bitvis mycket smalt. Loppet går till så att vi först kör 25 minuter och när den tiden är över är det två varv kvar till mål.

Ja, GP är förstås osäkert för mig som inte är så teknisk och saknar en del mod. Vi är dessutom många cyklister till start och vad jag förstått behöver du vara långt fram redan från början. Det brukar inte vara min starka sida.

Intressant ändå att prova GP. Det blir som mest en gång per år för mig, då några sådana lopp inte finns i norr. Söderut är det många GP så jag gissar att merparten av motståndet har högre kvalité och mer erfarenhet. Men ska man bli bättre är det bara att träna helt enkelt.

Vi startar i morgon 13.15, och förhoppningsvis går det ok och blir en bra trigger inför söndagens linjelopp.

tisdag 15 maj 2018

70 minuter MAF på rekordeffekt och 5 klättringar på en kväll

Efter att ha arbetat hela dagen med solen lysande utanför mitt fönster snabbade jag mig hem efter jobbet och kastade på mig cykelkläderna. Ut på en kort runda.

Jag planerade att cykla Hössjörundan som är en bit under 50 km med flera bra klättringar.

Tanken var att rulla iväg och känna hur kroppen kändes innan jag bestämde mig för ett upplägg. Jag kände ganska snabbt att det kändes bra, så jag beslutade mig för att köra MAF hela rundan. Dvs träningen läggs på högsta puls som fortfarande är under den aeroba tröskeln.

Den aeroba tröskeln är nivån av ansträngning där mjölksyrabildande går från i stort sett obetydlig till att bli mer betydande. Den anaeroba tröskeln ligger på en högre nivå och där börjar kroppen producera mer mjölksyra än den klarar att ta hand om.

Var den aeroba tröskeln ligger är individuellt och det behövs en hel del erfarenhet för att känna när du ligger rätt. Ett sätt är dock att köra MAF (Maximal aerobisk function). Då räknar du 180 pulsslag minus din ålder. Är du otränad eller varit sjuk drar du bort fem pulsslag. Har du tränat kontinuerligt under längre period och är vältränad, lägg till fem slag. Ungefär där ligger den aeroba tröskeln för de flesta.

Har du både puls och effektmätare kan du prova dig fram genom att allt eftersom höja effekten och där pulsen inte kan ligga stabilt under längre tid vid bibehållen effekt ligger troligen din aeroba tröskel. Är du vältränad kommer det att kännas ansträngande, men hanterbart. Du kommer att kunna cykla på denna effekt flera timmar.

För egen del siktade jag på ca 140 i puls och drog i väg. Känslan var god och jag höll pulsen hela rundan. Trots att jag inte låg i bocken och inte hade fokus på att cykla snabbt blev det ett snitt på 37 km/h för närmare 50 km. Det var förvånansvärt snabbt då det är flera klättringar och jag cyklade helt själv och långt ifrån max.

Jag fick också ett bra besked på min aeroba form då jag kunde hålla 300 watt i ca 70 minuter som det tog att cykla runt utan att pulsen steg över 140-141 slag.

Ja, allt detta var igår. I kväll var det dags för gemensam träning med Vännäs CK. Vi rullade Hössjörundan även i dag, men andra vägen. Dessutom lade vi till 2 extra klättringar.

Vi rullade därför lugnt för att ta egen fart i klättringarna. Sammantaget blev det då ca 10 km klättring i kväll med bra fart. Kring 5 minuter på ca 400 watt i varje klättring. Känslan var god och även alla övriga i gruppen trampade på bra.

Jag rullade också lite innan vår gemensamma träning så totalt 70 km idag och 50 km igår. Två bra träningar efter två urladdningar vid helgens tävlingar.


måndag 14 maj 2018

Seger, inblandad i två krascher och inte my cup of tea

I helgen har jag varit nere och tävlat i Västerås/Enköping. Två deltävlingar i Swecup.

På lördagen var det tempo. 27 km att cykla så fort som möjligt, helt enkelt.

Mina förhoppningar var att placera mig topp fem då konkurrensen var knivskarp och jag var osäker på min form. Bansträckningen talade dock för mig.
Från starten i lördags (bild Anders Karlsson)

Jag kände tidigt under loppet att det nog skulle bli en riktigt bra dag, så jag höjde förhoppningarna till 2-3 plats. Det var trots allt med några på startlinjen som är extremt svåra att slå, så en seger fanns inte i min kalkyl.

Men just i lördags var jag snabbast och starkast av alla. Inte med mycket, men ändå snabbast. 27 km lång bana och en snittfart på ca 46,2 km/h. Ca 35 minuters åktid och jag vinner med 1 sekund före Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team och med 7 sekunder över Patrik Boström från CK FIK. Sedan lite större avstånd till fjärde plats. Det är verkligen tufft och tight i toppen när det är tempo. 

Äntligen hade jag marginalerna med mig. De senaste två åren har jag en mängd andraplatser. I bland långt från segern, men flera gånger har det varit sekundstrider som slagit fel. Men till slut slog det rätt och jag fick min efterlängtade seger. Ett av huvudmålen för denna säsong med en seger i tempo i Sverigecupen, är nu uppnått.

Jag passade på att njuta efter loppet och sedan ladda med lite Eurovision. 

På söndag var det så dags för linjeloppet. Inte mycket som passade mig. 100 startande på smala vägar, nästan ingen vind och inga backar. Ja, då blir det förstås extremt trångt och det slutar med spurt. Om det inte slutar med krasch. Jag är för försiktig, för snäll när det är trångt och inte någon toppspurtare. Ja, ni förstår.
Från starten (bild Anders Karlsson)

Katten säger att jag hela tiden ska vara sist eller först under denna typ av lopp. Jag gjorde som hon sa och ägnade hela första varvet av fem allra sist i klungan. Lite jobbigare att ligga där än inbäddad i klungan, men det kändes ändå ganska så bekvämt.

Ja, jag var faktiskt inte sist hela varvet. Med några kilometer kvar till varvning hör jag carbon knäckas ute till vänster. Jag ser hur folk faller i högar framför mig och hur en cyklist kastas i en volt ned i diket. Jag hinner bromsa och undviker att krascha. Får dock stå och vänta tills några cyklister tar sig upp så det går att ta sig förbi. Det ligger nämligen cyklister efter hela vägen.

På cykeln och sedan spurtar jag max i två minuter för att hinna ikapp några andra som kommit iväg tidigare från kraschen. Sedan fortsatt jagande i grupp i ca 4 minuter innan jag är tillbaka i klungan. Ett flertal cyklister bryter på grund av skada, skadad cykel eller att de inte klarar att ansluta till klungan.

Vi varvar efter 18 km och sedan är det lugnare i klungan under varv två och varv 3. Det går fort, men inga incidenter. Jag håller mig fortsatt långt bak.

I slutet av varv tre avancerar jag och ligger i spets en stund för att undersöka om det går att komma loss. Backar tillbaka igen.

Men i början av varv 4 försöker jag åter skapa en utbrytning med några andra cyklister. Jag känner dock efter en stunds hård körning att vi inte kommer loss, och backar tillbaka. Då stannar det av och 4 av cyklisterna kommer loss. Jag tänker dock att detta blir inhämtat. Vilket det också blir till slut.

Men efter några minuter tänker jag ändå att jag ska försöka brygga upp till utbrytningen. Får hjälp av flera cyklister, men det är alldeles för lättåkt. I klungan går det att ligga flera hundra watt lägre och ändå hänga med. Lönlöst helt enkelt. 

Jag ger upp och backar sist igen efter att fått en bra 20 minutersintervall under varv 4. Bra träning i alla fall och benen kändes bra.

Jag bestämmer mig för att om det inte öppnar upp sig riktigt bra och jag kommer fram lätt sista varvet skiter jag i allt och undviker att spurta. Känns för farligt.

Det rullar på under varv 5 och när det är kanske 3-4 km kvar söker jag mig framåt för att se om det blir en lucka att ta sig fram i spets utan att det är för farligt. Jag ligger längst ute till höger av vägen och det är cyklister överallt. Det är stopp att komma fram längre.

Så börjar cyklisten till vänster om mig att pressa ut mig mot gruset utanför asfalten. Samtidigt kommer en annan cyklist bakifrån och tänker köra om till höger om mig där jag upplever att det inte finns plats. 

Jag inser att nu blir det nog krasch. Först håller jag bara mitt spår och håller hårt i styret. Jag trycks från båda håll och jag inser att tillsammans med cyklisten till höger kommer jag att åka i backen. Jag klickar ur ena pedalen i ca 45-50 km/h för att förbereda mig. Men på något sätt håller jag mig uppe. Den andra cyklisten åker ned i diket, men klarar sig bra. Jag blir kvar på vägen.

Innan jag återhämtat mig från detta och fått in skon i pedalen igen är allt vad heter position borta. Cyklister över hela vägen och dessutom i flera led. Går inte komma fram någonstans.

Det är bara de 15 första som får poäng och dit går det ändå inte att nå. Jag väljer att inte spurta alls utan håller mig bakom de som matar på. Jag rullar in som 33:a, några sekunder efter segraren. Lite besviken att jag inte fick köra mig riktigt trött, men samtidigt glad att jag höll mig på benen. 

I en av de andra klasserna har jag nu hört att det blev masskrasch i spurten med svåra skador och ambulans som följd. Cykling är fantastiskt, men krascherna är verkligen inte skoj. Hoppas alla inblandade snart får må bättre.

Efter avslutat lopp snabbt in i bilen för den långa vägen på 600 km hem. Resan gick förvånansvärt snabbt och bra.

Sammanfattningsvis blev detta en riktigt bra helg. Tempoloppet blev bästa tänkbara och linjeloppet ungefär som väntat. Jag ska njuta lite i veckan av att allt hårt arbete gett resultat för tempot och vad gäller linjen kändes det bra i kroppen i alla fall. Jag har nu deltagit i fyra deltävlingar i cupen och har då placeringarna 3, 6, 1 och 33. 

Lite känningar i ryggen i dag, men ändå hanterbart. Bra, med andra ord.

Efter arbetet blev det en trevlig cykeltur i fantastiskt väder. Känslan var bra och farten hög.

Sedan direkt föräldramatch i Volleyboll tillsammans med sonen. Direkt det blir en annan sport mår inte kroppen bra. Baksida lår och rygg känns nu ansträngd och lite smärtsam. Hoppas det bara är kortvarigt. Jag kom precis hem så jag har ännu inte hunnit analysera läget.

Jag passar också på att tacka för alla positiva tillrop efter lördagens seger och laddar vidare för fler tävlingar nästa helg. Då är jag dock mest med för att se och lära. På lördagen är det GP (1,2 km lång bana med många svängar som körs många varv). Detta är om möjligt en ännu sämre kopp te än gårdagens linjelopp, men förhoppningsvis lär jag mig något. På söndag är det linjelopp och kanske kan det passa mig bättre än det som var i helgen. Jag vet inte banprofilen, så först då vet jag vad jag kan ha för förväntningar. Inget tempolopp så långt ögat kan se.

Min blogglista