Vännästrampet - Propaganda på årets första lopp i Sverige!

Idag blev vi troligen första arrangören av ett cykellopp sedan det nyligen blev godkänt. Vi har varit noga med att säkerställa att vi på alla sätt håller oss till FHM:s-rekommendationer och cykelförbundets regler.

Det blev en mycket fin dag när vi firade Vännästrampet 10 år.

Jag och bror har jobbat hårt för att få till stånd detta lopp och idag tackar vi också särskilt våra funktionärer Niclas Nyman, Lotta Svanefjord, Jonas Björkholm och Kent Åström som åkte runt banan och gjorde jobb för 12 personer. Vi hade även hjälp av Doris Ritola och Rolf Sjöberg på vätskekontrollen. Utan er hade det inte blivit något Vännästrampet.

I dessa tider är maxantalet 50 cyklister, och det var precis vad som var anmält.

I år hade vi av olika skäl ett nytt upplägg med tre etapper. Först ca 15 km, sedan 25 km och slutligen 90 km. Tre olika målgångar alltså och tre omstarter. Vädret var toppen och alla höll distanseringen på ett bra sätt.

För egen del var jag helt ouppvärmd när vi startade etapp 1 då det var en hel del att fixa innan start. Sedan vet jag inte hur det gick till, men jag gasade tidigt och vi var fem som var loss. Sedan gick det ihop och när jag matade igen fick jag lucka. Det blev en rejäl körare då jag matade själv ca 7,5 km fram till målgången som avslutades med 2 km uppför. Med en snittfart på 42,6 km/h höll jag undan från den jagande klungan. I mål hade jag dock en känning i höger vad. Jag var osäker på om det var en sträckning eller inte, men det visade sig senare att det nog bara berodde på att jag gjorde en lång maxning ouppvärmd.

Transportsträcka på ca 5 km och en paus innan alla startade om för etapp 2. Denna gång gick det allmänt lugnare, 2 stycken kom loss och ingen körde för att täppa utbrytningen. Själv rullade jag med i klungan för att försöka se om min vad skulle vakna till. Den kändes inte bra efter etapp 2, men vid transporten till etapp 3 började det kännas något bättre.

Så var det då så att alla cyklister rullade iväg för de sista 90 km i det som fortfarande var toppenväder.

Som alla andra år i just Vännästrampet har jag som mål att vara mest offensiva cyklist och när vaden började kännas bättre gjorde jag vad jag kunde för att uppnå det. Tror jag lyckades riktigt bra. Däremot gick det inte att komma loss. Det var ogynnsamma vindar och väldigt många starka cyklister som satte stopp för det. Så det blev första gången på fem år jag inte kom loss mellan Nordmaling och Bjurholm.

Vi var dock några stycken som trots att vi visste att det inte skulle gå, körde offensivt. Merparten valde dock att ligga och spara kraft i huvudklungan. Att köra som jag gjorde är bra för att få form inför det som verkar bli tävlingar inom några veckor. Dessutom är det roligare.

Det kommer fler bilder som ni kommer att hitta på Vännäs CK:s facebooksida, tagna av Jonas Björkholm.

Men dessa har vi fått hittills (Foto: Ronny Hedström). Många gånger matade jag på och som på bild 1 tittade jag bakåt för att se om jag/vi skapat något eller om någon annan vill hjälpa till. Ofta blev det en nej på båda frågorna och det innebar att jag fick rulla på (bild 2).

Jag gick på alla utbrytningar och provade själv en mängd gånger idag. Rolig cykling. När det avgjordes var jag dock för enda gången i dag instängd, så två cyklister hamnade framför huvudklungan. Så kan det gå.

Jag och två tre andra körde hårt sista två målen med hela klungan på hjul. Inte bra om man strävar efter bästa möjliga placering, men roligt och bra träning.

Till slut hade vi ätit ikapp Peter Nilsson från Team Elgiganten Piteå. Men Michael Wincent från Team UV hann vi inte ikapp.

Så in i målbacken som är 2 km. De flesta hade liftat med större delen av loppet, så jag gissade det skulle bli jobbigt.

Samuel Brännlund från Team UV gick i början av backen och jag tog rygg. Nu hade jag kört hårt hela loppet och han hade sparat sig, men jag hade troligen inte gått med även om jag varit fräsch. Han tryckte riktigt bra, och jag låg i rygg på honom. Jag insåg att detta håller inte hela backen (snitt på 563 watt första 45 sekunderna), så jag lät honom gå. Då var jag redan rökt så 3 cyklister till passerade. Jag tog mitt tempo och lyckades på slutet gå ikapp 2 av dem och tog en i spurten.

För egen del blev det ett bra formbesked. Att ha så pass bra kraft på slutet (mycket bättre än 430 watt som det blev i dag i klättringen gör jag inte när jag är pigg), när jag sista 30 minuterna hade en NP på 345 watt, de sista 90 minuterna på 328 watt, och för hela loppets 4 timmar en NP på 313 watt känns lovande inför kommande tävlingar. Vikten är dock fortfarande för hög, och jag har inte lyckats komma ned i den tävlingsvikt jag hade i mars innan Corona slog till och vikten steg. Ja, ja. Man kan inte få allt

Det var i alla fall skoj att Vännästrampet flöt på bra, vi höll oss till alla rekommendationer, cyklisterna var glada, många körde sig trötta och vädret kunde inte bli bättre.

En toppendag helt enkelt.

För övrigt har vi ikväll sett på film och tagit det lugnt vilket både jag och Katten behövt efter dagens urladdning. Jag har också ätit på, men nu behöver jag fylla på mer innan jag lägger mig. Jag har gjort av med ca 6500 kalorier i dag, och det äter du inte utan insats. Nu satsar jag bara på ca 5500 kalorier, men snart midnatt och jag har 2000 kalorier kvar. Bara jobba på...

Effektmätaren kan göra en galen, men idag var irritationen som bortblåst

Känns helt klart underligt att det är SM i helgen och jag är inte på plats. Det har inte hänt sedan jag började tävla. Men i år har jag ännu inte kapaciteten för att konkurrera. Särskilt inte på linje och på de utmanande banorna i Båstad som gynnar lätta cyklister. Jag är trots allt otroligt glad att jag kommit i gång så pass bra efter skadan, även om jag inte är tillbaka i samma kapacitet som i fjol. Jag hoppas att jag ska vara lite närmare i augusti när det är Nordiska Mästerskapen i linje och temp och sedan SM i tempo. Hur det går får vi se.

Sedan senaste inlägget i tisdags körde jag lite MAF på tempohojen i onsdags. Efter att då tränat 14 timmar på fyra dagar blev det sedan vila i torsdags.

I går skulle jag då åter ut med tempohojen för att fortsätta arbetet med att hitta den "rätta" positionen och dessutom köra backintervaller. Det blev dock en riktigt bedrövlig träning.

Jag rullade iväg och klockan hade kontakt med effektmätaren, men den visade 0 oavsett hur jag tryckte. Tillbaka hem och byte av batteri i effektmätaren.

Ut igen och nu visade effektmätaren siffror, men ena stunden typ 20 watt och nästa 900 watt med samma tryck i pedalerna. Jag kalibrerade effektmätaren ett flertal gånger. Vissa gånger efter kalibreringen gick det knappt att komma över 50 watt och andra blev det 500 watt utan att trycka. Ytterligare andra gånger så sänktes effekten varje minut trots samma tryck. Till slut gav jag upp och cyklade hem. Förstod att effektmätaren var fuktig i elektroniken, och provade därför att köra hårtorken för att torka ur det hela. Medan jag provade att få det hela torrt gjorde jag vad jag hoppas är en sista justering av positionen på hojen. Höjde sadel och pads med ca 4 mm vardera.

Nu var tiden slut och det var dags för middag. 2 timmar hade gått och jag hade knappt tränat.

Efter middagen - åter ut. Till slut verkade effektmätaren visa hyfsat okej siffror. Min nya position kändes samtidigt tillräckligt bra för att utgå från i mitt fortsatta sökande.. Provade att köra 3 km efter en väg med få höjdmeter. Inte max, även om benen kändes sega och trötta. Snittfart på 43 km/h. Jag vände och körde sedan samma sträcka från andra hållet och nu i medvind. Snittfart på 49,6 km/h. Det ger en snittfart på ca 46,1 km/h vilket tyder på att positionen är helt okej vad gäller luftmotstånd. Sedan ska den fungera rent praktiskt också. Ska prova i morgon söndag. De 15 minuternas träning efter middagen blev okej, resten var under all kritik.

Tanken var till att börja med att köra distansrunda i morgon söndag, men då vi nu ska på födelsedagskalas tänkte jag om. Det innebar att distanstrundan blev idag i stället och då var vi få som kunde hänga med. Men vi blev ändå tre som valde att köra Vännästrampetrundan bakvägen.

Erik och Tjäder i klättringen i Sunnansjö

Det var en dag med typ storm och inte allt för varmt. Men det blev trots det en riktigt rolig och givande dag.

Rejäl motvind första 30 km till Bjurholm och mest uppför, så där gick det inte fort. Då blev det desto roligare från Bjurholm till Nordmaling där vi hade medvind eller kantvind med. Jag och Erik turades om att ligga i spets hela dagen och vi körde på ca 300 watt så i medvinden gick det riktigt fort.

Stopp för fikapaus på Cafe Anno, Olofsfors bruk

Framme i Olofsfors blev det fikapaus innan de sista 55 km väntade. Nu kantvind mot, men samtidigt höjde vi intensiteten så det fortsatte att rulla på bra.

Cykling är skoj

Det var riktigt skoj idag med ca 13 mil cykling där känslan var toppen och sällskapet perfekt. Högkvalitativ cykling och däremellan sociala pauser.

Min plan har varit att belasta kroppen extra mycket i juni för att snart börja släppa på träningen. Allt med målet att få till en kapacitetsökning till tävlingarna i augusti. Nu bara 2 timmar till målet på 60 timmar för denna månad. 13% hård intensitet och 6% riktigt hårt. Resten medel eller lugnt. Nästan 200 mil denna månad. Bra där. Nu får vi hoppas att jag inte tryckt ned mig för hårt i och med att jag har sämre träningsbakgrund än vanligt då jag mest var sängliggandes från januari-mars.

Premiär och flera goda besked

Efter en förkylningsvecka var det så dags för den första cyklingen för året, utomhus här i Sverige.

För dagen stod Vännästrampetrundan på programmet. Det innebär ca 125 km där de första 50 km till Nordmaling är lättåkta, sedan väntar 50 km till Bjurholm där det väntar mycket slakmota och några klättringar och de sista ca 30 km från Bjurholm till Vännäs går det mest uppför eller utför.

För dagen blev vi 7 cyklister. 6 från Vännäs CK och ett trevligt besök från Obbola CK. Att vi dessutom visste att det stod sol på programmet kändes ju inte helt fel.

Då jag vet att det saknas mycket form efter min skada och att jag dessutom varit liggande i förkylning valde jag att starta extremt lugnt och lät Niklas från Obbola och Erik N hålla tempot nästan hela vägen till Nordmaling. Då det dessutom var gynnsamma vindar var det väldigt lättåkt.

Sällan har 50 km gått så lätt och så var det fikastopp. Det blev ett bra och trevligt fika innan vi rullade vidare.

Nu väntade alltså lite mer utmanande vägar och dessutom motvind. Intensiteten blev också högre. När jag till slut "råkade" hamna längst fram tänkte jag att det skulle vara intressant att kolla hur hårt jag orkar trycka en tjuga. För en gångs skull har jag ingen koll kring min kapacitet då den förändras varje vecka sedan jag började om att träna efter den omfattande skadan.

Med rejäl motvind och att jag inte trycker lika mycket som vanligt tänkte jag att en tjuga i spets kunde vara möjligt utan att gruppen splittrades. Jag började lite försiktigt kring 330 watt, men kände efter ca 3 minuter att det fanns mer i kroppen. Otroligt förvånande faktiskt. Jag kunde öka till ett snitt på ca 370 watt. Så efter ca 14 minuter dök Erik upp bredvid mig och tryckte då upp intensiteten med ca 30 watt och efter någon minut så sprack gummibandet bakom mig. Det blev därför ingen tjuga utan vi fick vänta in de övriga.

Otroligt positivt överraskad dock med först 3 lugnare minuter och därefter 12 minuter på 371 watt vilket då landade på 354 watt i 15 minuter och det skulle jag klarat 5 minuter till. Otroligt bra förbättring, även om det förstås saknas det ca 45 watt jämfört med hur jag låg till i fjol vid denna tid. Men om jag betänker att jag på 6 veckor förbättrat min tjuga med ca 100 watt så känns det lite remarkabelt.

Jag rullade bak och intensiteten varierade ganska mycket de närmsta 30 minuterna. Riktigt hårt i bland och lugnt ibland. Så var jag åter längst fram och körde då 15 minuter på stressade tröskel (330 watt och 87% av maxpuls) och vips var vi i Bjurholm där vi tog ett kortare tekniskt stopp.

Väldigt nöjd med hur kroppen svarade på mina två intervaller och hur mycket min effekt utvecklats de senaste veckorna bestämde jag mig för att nu bara rulla med sista 30 km.

Det gick nu väldigt varierat med ganska bra intensitet uppför och väldigt lätt utför i medvinden. Med ca 7 km hamnade jag åter först och då kunde jag inte låta bli att trycka på hyfsat hårt ända hem. Det är ju så skoj när kroppen svarar. Särskilt när det var så länge sedan sist.

Ja, det blev en riktigt trevlig runda på ca 3,5 timmar och ca 125 km. En normaliserad effekt på 256 watt en snittpuls på bara 132 (73%) bidrog till de positiva besked jag redan fått under rundan.

Nu får vi se hur kroppen reagerar inför i morgon då vi planerar en liknande runda som i dag.

Efter träningen var det dags för påskbuffé. Pappa och Ulla-Britt hade bjudit oss på Vännäs Hotell och det blev en väldigt trevlig avslutning på dagen.

Ulla-Britt, pappa och Melvin på bild medan jag och Katten var i radioskugga

Vännästrampet 2018 - En toppendag, och riktigt tufft

Vårt största arrangemang i Vännäs CK är Vännästrampet som vi kört varje år sedan 2011. Vi har varje år slagit deltagarrekord och varje år har det i alla fall kommit en skur. Idag var det 30 grader i skuggan, så något regn skulle det inte bli. Men det blev faktiskt en åskskur, så vi höll fast vid trenden. Trenden med deltagarrekord fortsatte också. Extra roligt att det var så många tjejer på start.

Det är riktigt skoj att arrangera Vännästrampet då det varje år är så fullt av glada miner före, under och efter loppet. Så också i år. 125 km skulle avverkas och sedan fika och prisutdelning. 

Extremvärmen och att många vet att hårdkörningen börjar efter Nordmaling gjorde att det bitvis gick extremt lugnt från Vännäs till Nordmaling. 

Det blev lite långtråkigt ibland, så jag gjorde några ryck för att få igång gruppen så det skulle köras lite hårdare. Det blev totalt 7 km i utbrytning uppdelat på 3 tillfällen. Tanken var dock inte att komma loss, utan få upp farten.

Det gav dock dålig effekt, så sedan körde jag lugnt i klungan till Nordmaling. Det gick verkligen lugnt dessa 15 km. Ett snitt på 33 km/h och min snitteffekt var 109. 

Inne i Nordmaling blev det lite hårdkörning och sedan visste alla att från Olofsfors skulle det matas på mer. Jag försökte skapa en utbrytning och sedan hängde jag också på några försök. Det gick dock inte då alla bara försökte försvara sig.

Men då såg jag att jag fick lite lucka, och tänkte att om jag kör på kanske det blir lite mer aktiv körning. Luckan ökade och jag väntade på att någon skulle brygga upp till mig. Så blev det inte.

I soloutbrytning

Ja, då var det bara att försöka få till ett riktigt bra och hårt pass. Jag satte insatsen kring 340 watt och planerade att köra där tills klungan jagat ikapp, vilket de borde göra. Det var ju trots allt väldigt många starka med. 

Klungan jagar

Men kilometerna rullade på och de gick inte ikapp. Lite väl varmt för att mata på i den intensitet jag hade, vilket innebar att energi och vatten tog slut alldeles för tidigt. Inte bra.

Framme i Bjurholm efter drygt 95 km, var jag fortfarande ensam. Men jag hade bara drygt 30 sekunder till klungan och inget vatten. Dessutom väntade nu en hel del klättring. Detta efter att redan ha legat själv i 35 km. Mest slakmota eller uppför och dessutom motvind. 

Ja, det håller så länge det håller. Fortsatte med att hålla samma effekt som tidigare på ca 340 watt och avståndet var ganska konstant. Då stötte dock två cyklister från klungan och de närmade sig ganska snabbt. 

På toppen av den sista klättringen var de ikapp. Rimligen inte lika slitna som jag som legat helt själv i över 50 km. Nu var det ca 15 km kvar till mål, och trots att jag kört själv så länge gick jag runt med de andra fram till målbacken. 

Men direkt in i denna gjorde sig bristen på vätska och insatsen sig påmind, så det blev krampkänning. Jag fick ta det lugnt upp för den 2 km långa målbacken, och var en bit efter de två andra. Riktigt nöjd dock med dagens kvalitetspass. Det blev totalt nästan 60 km solo och totalt nästan 80 km i utbrytning. Då blir det bra genomkörare. Min cykeldator menade att det var maxträning + och att återhämtningstiden är mer än 8 dagar....

Första cyklist i mål, Niklas Henriksson Luleå CK

Pulszon fem i 89 minuter och normaliserad effekt under den tiden på 332. Bara något lägre faktisk effekt då min solotur gick väldigt jämt uppför, utför och på platten. Formen i dag var faktiskt överraskande bra, men självklart hoppas jag på ett steg upp inför de tävlingar som väntar lite längre fram.

Väl i mål blev det en del snack innan vi rullade tillbaka till start där vi bjöd på fika. Jag fixade sedan inför prisutdelningen, medan bror fortsatte att ta in resten av cyklisterna vid målgång.

14 pris delades ut där snabbaste tjej och kille fick var sitt och sedan lottade vi ut de andra på startnumret. Tårta, slangar, choklad, cykelstrumpor, cykelsadel mm fanns bland vinsterna.

Jag vill tacka alla cyklister för en toppendag där jag tror vi helt undvek krascher. Tyvärr blev det någon punktering och några som fick det för tufft i värmen, men de flesta kom i mål. Glada miner och jag tror att alla njöt av miljön och samtidigt fick en bra genomkörare.

Sedan tackar jag också alla funktionärer som hjälpt till att göra Vännästrampet 2018 möjligt. 

Följ länken så hittar du dig i mållistan.

I framkant Eva Lagrange från Alnö Race Team som var först i mål av tjejerna.

Vännästrampet 2018 - en bildkavalkad

Åttonde upplagan av Vännästrampet är avslutad. Deltagarrekord för åttonde året i rad. Många glada miner och fantastiskt väder. Mina tankar kring själva loppet kommer i nästa inlägg. Vi börjar med en hel mängd bilder och tackar Maja Fredriksson för alla foton.