lördag 25 januari 2014

Gran Canaria 2014 - På väg

Ja, då sitter jag på flyget med destination Gran Canaria och Playa del Ingles. I nuläget har vi avverkat 4 av den 6 timmar långa resan, och det mesta har flutit på hyfsat. Därefter återstår en transfer som planeras ske med ordinarie flygbussar.

Det finns andra som tycker resan är sämre. Redan gåendes på väg mot flygplanet hör jag ett litet barn ropa ”Jag vill åka hem”. Frustrationen lyste i rösten. Väl på plats i flyget hamnar barnet bara några platser bort. Direkt barnet satt sig på sin plats skrikgrinar det ”Jag vill åka hem”. Detta fortsatte ett bra tag innan barnet lugnade sig. En stund senare återkom frustrationen, nu med: "Jag vill inte". Det är inte alltid roligt att vara barn.
För egen del sitter förkylningssymptomen kvar och vilopulsen är förhöjd med 15-20 slag. Då jag inte har ont i halsen planerar jag ändå för en kortare cykelrunda under eftermiddag/kväll, förutsatt att det inte hinner bli mörkt innan jag checkat in osv.
Jag hoppas och tror att ett lättare cykelpass ska skrämma bort bacillerna. Rent generellt brukar jag också må bättre när jag är i ett varmare klimat. Jag hoppas även det bidrar.
Så just nu känns det mesta okej förutom att jag i stort sett förfrusit mitt vänstra ben som suttit i ett kalldrag i fyra timmar. Hur jag än försöker flytta benen på min plats kommer inte benet undan. Det känns för övrigt lite absurt när ena benet är väldigt varmt och det andra känns som det är ute i -20 grader och inte får komma in.

fredag 24 januari 2014

Sjukt snart avfärd

Då var det slut på arbetsveckan och en trevlig fredagskväll väntar. Inom kort blir det för övrigt lite obligatorisk fredagstaco, precis som det ska vara.

I morgon bitti vid 06.30 åker jag mot Gran Canaria. Nu önskar jag mig i första hand att jag får vara frisk och inte får någon olycklig skada och i andra hand får det självklart vara hyfsat väder.

Tittar vi på dessa aspekter är kroppen just nu okej och jag har inga större skadekänningar. Visst balanserar det fortfarande i min gamla "krigsskada" i vaden, men i övrigt helt okej.

Vädret verkar bli lite sisådär. Inte så varmt och extremt blåsigt, men det blir nog helt okej åtminstone så länge man inte befinner sig efter kusten.

Sjukdomsbilden är i nuläget den stora osäkerhetsfaktorn. Jag är inte extremt förkyld, men jag har tydliga trötthetssymptom, huvudvärk och är rosslig.

Tillräckligt frisk för att arbeta, tillräckligt sjuk för att inte träna. När det dessutom är extra mycket arbete inför en resa kanske det inte är optimalt!? Har dragit ihop rejält med arbetstimmar denna vecka - vilket troligen inte snabbar på tillfrisknande!?

I går vilade jag dock några timmar under kvällen och dessutom blev det 10 timmars nattsömn, vilket är extremt mycket mer än vad det brukar. Tanken var att det skulle bidra till en vändning. Tyvärr är det inte bättre idag, utan det blir lite sämre för varje dag.
Skulle det kännas så här under veckan som kommer, blir det tyvärr inte mycket cyklat. Jag hoppas dock fortfarande på att det nu ska vända och måendet ska bli bättre. Det börjar dock bli lite tight om tid.

Målet är att första träningspasset ska starta om drygt 20 timmar. Det känns just nu som att det kan bli svårt.

Nu ska jag packa klart, ta alla medikamenter jag kan och mysa med familjen under kvällen. Då är jag frisk i morgon!?

torsdag 23 januari 2014

Tomten på besök

Ännu en träningsfri dag. I stället har jag ägnat dagen åt mycket jobb, lite rast, ganska mycket huvudvärk, lite förhöjd puls, lite rossel, mycket trötthet i kroppen.

Ja, av många anledningar blev det alltså ingen träning i dag heller. Om jag är nöjd över detta - knappast.

Däremot blev det lilla julafton idag. Helt plötsligt knackade det på och det delades ut julklappar. Sonen blev riktigt nöjd som fick ett jättepaket med lego, fina böcker och dessutom en paleontologleksak. Den går ut på att man ska gräva fram dinosarieben och därefter sätta ihop skelettet. I och med att han kan "allt" om dinosaurier och enligt uppgift ska bli paleontolog så passade det perfekt. Han är dessutom en riktig lego och bokgubbe - så allt blev perfekt. Vi övriga fick också fina julklappar, inte dumt alls.

Ja då är det avresa till Gran Canaria på lördag morgon 08.10. Nu är frågan om kroppen tänkt friskna till eller om det fortsatt ska bli sämre. Än så länge går det inte åt rätt håll. Målet ligger dock fast att jag ska köra en första cykeltur på lördag vid fyra på eftermiddagen. Sedan är tanken att det blir cykling varje dag under en vecka. Vi får se om det måste revideras....

Nu blir det lite KanJang till kvällsfika.

onsdag 22 januari 2014

Extremt hektiskt

Ja, nu känns det bra att jag fått till bra träningsveckor efter nyår, då denna vecka inte blivit som jag tänkt vad gäller träning. Hittills har jag skrapat ihop noll minuter. Detta beroende på en otrolig tidsbrist och sjukdomssymptom.

Som jag skrivit tidigare ska jag till Gran Canaria på lördag, och då kräver mitt arbete väldigt mycket mer arbetstid både före och efter resan. Det gäller både på dag- och kvällstid. Det gör att det mesta är tight denna vecka.

Detta innebar bland annat att det inte fanns tid för att träna i går - tiden var helt enkelt slut. I dag var det lika hektiskt på arbetet, och när jag kom hem var det bara att byta om inför sonens innebandy. När vi kom hem 1,5 timme senare och jag satt mig för att äta en sen middag kände jag att kroppen inte riktigt var som den borde. Det tryckte över bröstet och det visade sig att min vilopuls var förhöjd med ca 15 slag. Det var bara inse att det inte skulle bli någon träning i dag heller.

En av många backar från 2013 års resa till Gran Canaria

I stället bestämde jag mig för att ta fram min cykelkartong, plocka isär cykeln och packa den. Därefter packade jag resten av det jag ska med mig på resan - det mesta i cykelkartongen. Det gör att jag förutom denna bara reser med handbagage. Det är riktigt bra och praktiskt - förutsatt att inte cykelkartongen skulle försvinna. Då saknar jag inte bara cykel utan också i stort sett allt annat.

Nu hoppas jag att det kan bli en träning under torsdagskvällen, men framför allt att de begynnande sjukdomssymptomen som dykt upp väljer att försvinna och inte öka. Det vore ju ett antiklimax att åka till GC och sitta där och vara sjuk. Men jag väljer tills vidare att tro att jag är i toppform senast lördag eftermiddag då tanken är att första cykelpasset på GC ska äga rum.
 

måndag 20 januari 2014

Inte knäckt - bara lite sprucken

Efter gårdagen med SM-rally med efterföljande tabata som fullständigt höll på att knäcka mig var det dags för nya tag under söndagen.

Det blev SM-sprint i längdåkning under dagen, vilket gjorde att tiden för träning precis som under lördagen blev knapp. Därför blev till att hitta ett sätt att knäckas på kort tid, vilket i och för sig inte är särskilt svårt. Jag ville knäckas på ett nytt sätt och valde därför att skippa tabatan.

Jag bestämde mig i stället för varierade intervaller. Det blev tio stycken med olika längder och intensiteter. I tur och ordning 4 min, 2 min, 1 min, 30 sek och 15 sekunder. Efter varje intervall körde jag lugnare på ca 220 watt under samma tid som intervallens längd. Dvs 4 min intervall, 4 min lugnare, 2 minuters intervall och 2 minuter lugnare osv.

När de första fem intervallerna var avklarade körde jag direkt samma sak men i omvänd ordning. Då blev det mycket tuffare i och med att vilan inför intervallerna blev kortare.

Det innebar ex att efter sista 15 sekundersintervallen på första delen blev det 15 sekunder lugnare, sedan 15 sekunders intervall, därefter bara 15 sekunder innan det skulle köras 30 sekunders intervall. Efter denna bara 30 sekunder lugnare innan 1 minuts intervall osv. Jag lovar att detta upplägg blir tufft. Det var också därför som det var tufft att framför allt klara att hålla intensiteten på de andra 30-sekundaren och 1-minutaren.

Så här såg dagens träning ut, förutom att de 11 första minuterna saknas då jag hade problem med träningsfilen.


Totalt blev själva intervallerna 15 minuter och 30 sekunder. För hela passet med uppvärmning och avslut (48 minuter) hamnade jag på 274 watt och en snittpuls på 81% av max. Snittpuls för de 26 minuterna med intervall och "vila" emellan hamnade på ca 90% max, med den andra delen på ca 93%.

Jag var något mer försiktig i dag än på gårdagens tabata. Avvägningen kändes dock bra och det brände i låren i slutet av intervallerna, främst på andra halvan.

För den som är intresserad såg snittwatten ut enligt nedan
4 minutrarna      331 respektive 334
2 minutrarna      351 på båda
1 minutrarna      391 respektive 384
30 sekundrarna  418 respektive 412
15 sekundrarna  518 respektive 515

Som vanligt är detta trainerwatt och de är inte säkerställda. Jag gick inte all in, men körde hårt och var rejält trött efteråt. Inte lika knäckt som igår, men åtminstone sprucken. Jag börjar också rent allmänt bli lite sliten, men ändå inte värre än att det gått bra att köra på.

Jag har de senaste tre veckorna fått riktigt bra flyt i träningen och kört 16 av 21 dagar. Jag har dessutom kört dubbla pass fyra av dagarna vilket innebär 20 genomförda träningspass på tre veckor. Tre av passen har körts i distanstempo, medan resten legat på sweetspot eller tuffare. Total träningstid har legat på ca 21 timmar under perioden.

Nu är det bara sex dagar inför Gran Canaria. Då är målet att köra mycket tid och om möjligt varje dag. För att inte vara helt stekt redan innan drar jag nu ner på omfånget av träning. Det innebär att jag denna vecka planerar vilodagar måndag, onsdag och fredag. Från lördag eftermiddag hoppas jag cykla på Gran Canaria.

söndag 19 januari 2014

Besegrad - Tabata knäckte mig

Efter heldag av kvalitetstid med sonen på SM-rally blev det knappt med tid till annat. Därför blev planen ett kvalitetspass även på cykeln. Vad kan då vara bättre än att bränna av lite Tabata så här på kvällskvisten?

Just nu känns det som mycket kunde vara bättre. Men å andra sidan - när det är gjort är det gjort, och det som inte dödar härdar. Nu kändes det dock idag som döden verkligen var nära.

Jag värmde hur som helst upp 16 minuter innan det var dags för mina 8 stycken 20 sekundersintervaller med 10 sekunders vila mellan varje. Du som eventuellt inte provat kanske tycker det verkar lugnt och lätt. Jag kan lova - det är allt annat än lätt.

Idag var jag dessutom lite oplanerad och oförberedd och samtidigt obetänksam. Jag startade första intervallen på absolut max med den högsta växeln i. I vanliga fall kör jag på näst högsta växel och sparar kanske en procent eller två i början.

I slutet av första tjugan var jag riktigt trött. Jag hann knappt uppfatta vilan innan det var dags igen. Efter ca 12 sekunder av andra intervallen var jag fullständigt stekt. Jag började tveka på om jag skulle få runt tramporna de sista 8 sekunderna.

Kadensen blev allt lägre och mjölksyran allt högre. Jag blev tvungen att växla ned. Jag var dock helt säker på att vara tvungen att ge upp under intervall tre. Jag kämpade mig dock fram tills det var fem sekunder kvar av denna. Benen brann. Jag bet i, och det var åter dags för vila.

Nu kunde jag knappt se min Iphone framför mig som har en tabataapp för att underlätta tidtagningen när man är trött. Allt var som i dimma. Jag tänkte - kanske en till. Allt var ett töcken. Vila - frustration. På det igen. Helt plötsligt intervall sju. Jag måste kört två intervaller utan att veta om det.

Sjuan gick något bättre - nu var ju målet nära. Stockarna till ben värkte. Vila. Sista intervallen - kanske går det ändå. Fick upp kadensen lite mer - tryckte på det sista jag hade.

Slut. Ja, jag var verkligen slut. Växlade ner två växlar och trampade på. Var så trött att jag måste blunda och uppfattade inte omgivningen. Efter ca två minuters planlöst cyklande kunde jag öppna ögonen. Jorden snurrade.

Cyklade på ytterligare sju minuter. Sedan var jag klar för idag. 27 minuter på en cykel - helt slut.

Jag är så trött att jag inte orkat ladda in träningen i datorn och därför har jag ännu inga siffror.

Vad jag vet är att jag trots dödskänslor inte kom upp högre än 93% av maxpuls under de fyra dödsminuterna. Jag tolkar det så att benen knäcktes i början, och därefter kunde de inte alstra den kraft som krävdes för att ytterligare höja pulsen. Jag vet också att snittpulsen blev 80% av maxpuls på de 27 minuterna trots att intervalldelen bara var 4 minuter av dessa.
Känner och vet att Tabata knäckte mig. Fast inte helt. Jag gav inte upp. Jag körde alla intervaller trots att varje cell i kroppen sa att jag skulle sluta och göra något vettigare. Jag kämpade på - och det var bra.

Ja nu ska jag hallucinera till en film. Vi hörs.

Min blogglista