lördag 4 maj 2013

Löpning, MTB och hackad 500 ggr

Många aktiviteter i dag. Det började med att Katten tog familjens ansvar och serverade korv för Vännäs SK på dagens löpartävlingar i Vännäs. Någon timme senare åkte jag och Melvin ner till starten. Melvin skulle springa 1,5 km, vilket kan vara ganska långt för en sjuåring. Framför allt när han tidigare aldrig sprungit längre än 1 km. Melvin kämpade på bra och fick en medalj, festis och kexchoklad som belöning. Riktigt bra jobbat.

Start för 1,5 km - Flickor och pojkar från 7-12 år.


Farmor, farfar, morfar och mormor är på plats för att heja på barnbarnet.


Katten peppar sonen när det börjar bli jobbigt.



Efter loppet var sonen till en början inte riktigt nöjd, men när han vilat ett tag, fått visa upp sin medalj och ätit upp sin kexchoklad så blev allt mycket roligare. Snart har sonen fler medaljer än vad jag har.

Efter att ha följt sonens bravader, tittat på 5 km loppet och sett starten av halvmaran begav jag mig hemåt. Idag var det nämligen dags för ett MTB-pass tillsammans med MTB-gänget inom Vännäs CK. Det var faktiskt första gången någonsin som jag körde med dem.

Det blev ett riktigt trevligt och givande cykelpass om vi ser till vägarna, sällskapet och intensiteten. Framför allt tror jag att den intervalliknande träningen ska kunna höja formen även på racern.  Dessutom ska jag ju i år delta i två MTB-tävlingar, vilka blir mina första någonsin. Först är det Krafttrampen i Skellefteå i början av juni och därefter är det Cykelvasan i mitten av augusti. För att få en hyfsad startplats på Cykelvasan bör jag redan på Krafttrampen visa upp ett hyfsat resultat. Så det blir nog fler gemensamma pass för att förbättra prestationen både på MTB och racer.

Det var en del idag som inte var fullt så trevlig och det var cykeln. Det verkar alltså gått troll i Tomas och cyklar. I dag hackade baktrissorna/kedjan ur 5-6 ggr per minut. Jag och Hans provade olika sätt för att komma tillrätta med det, utan att lyckas. Det betyder att även denna cykel nu måste in på reparation.

Att cykla i ca 80 minuter och hela tiden ha en hackande tillvaro är inte helt angenämt och efter ett tag började det kännas i mitt problematiska knä. Då passet var så pass trevligt kämpade jag mig dock igenom hela träningen. Totalt hackade alltså kedjan/växeln ur 400-500 ggr, undrar om det är någon form av rekord. Det var bara i riktigt branta uppförsbackar som det inte hoppade.

Nu måste jag se till att skapa mig tid och ta mig för att lämna in cykeln, så att en havererad cykel inte ska göra att det inte blir mer MTB-träning närmsta tiden.

Så sammantaget har jag nu en helt havererad racer och en halvt havererad MTB.

Om vi lägger till att brukscykeln är stulen betyder det att jag nyligen hade tre fungerande cyklar. Nu har jag två cyklar varav en är död och en behöver sjukvård - så det ser bra ut.

fredag 3 maj 2013

Inköp!

Ny cykel beställd!! Efter den tråkiga skadan på "Svarta faran" har jag nu tvingats beställa en ny cykel. Jag funderade först på att bara köpa en ram, men vid en helhetsbedömning har jag kommit fram till att det långsiktigt inte är det bästa alternativet.

Jag gillar verkligen Canyon och tycker också att man får mycket för pengarna, så självklart blev det en Canyon även denna gång. "Svarta faran" är en Ultimate CF SLX med Dura Ace komponenter.

Jag ville fortsätta med Shimanokomponenter, och självklart med Dura Ace. Det visade sig dock inte vara så lätt. Shimano har precis släppt sin nya version av Dura Ace med 11 delad kasett mm, och den passar inte med de flesta hjul på marknaden.

Det innebär att att om jag valt att fortsätta med Dura Ace, så hade de hjulpar jag i dag har inte gått att använda på cykeln, bland annat mitt splitternya hjulpar - Go Vest Tyr 55. Det kändes drygt.

Jag funderade fram och tillbaka, men bestämde mig snart för att det inte var värt kraften, arbetet  och pengarna med att försöka sälja de hjul jag har i dag, köpa en ny cykel med Dura Ace och därefter komplettera med fler hjulpar till denna.

Alternativet var då att gå ned en nivå på komponenterna till Ultegra då denna version fortfarande har 10 delad kassett och passar med mina hjul som jag redan har. Det känns ju inte helt optimalt att köpa en cykel med billigare komponenter, men jag har intalat mig att skillnaden inte är så stor.

Ja, jag vet att komponenterna är tyngre, men det är inget att göra åt. Jag får försöka kompensera det med lägre egen vikt och lite andra smågrejer. Exempelvis är flaskhållarna jag beställt till min nya cykel lättare än de som sitter på "svarta faran". Ja, jag vet också att det inte är särkilt "stylish" med Ultegra - "man ska ju ha Dura Ace" - men det får jag ta. Praktiskt spelar nog varken den marginella viktökningen eller bristen på "stylish" någon roll - men kanske mentalt?! Men nu är valet gjort.

Jag funderade också på om jag skulle fortsätta med en likadan ram som tidigare eller byta. Det blev det senare. Jag har nu beställt en Aeroad. Lite mer Aero, lite mindre luftmotstånd, lite bättre vid utbrytningar, lite tyngre, lite mindre styv och lite snyggare. Jag inbillar mig att den ska passa min åkstil och de events jag deltar på - bättre. Men det är mest en gissning, framtiden lär utvisa om det var sant eller ej. Självklart är det en chansning utifrån typ av ram.

En ny typ av ram innebär också en osäkerhetsfaktor när det gäller sittställning. Ny ram - ny sittställning. Vi vet ju att sittställning är en av de viktigare komponenterna - så det är bara hoppas att den nya sittställningen passar mig ännu bättre.

En rolig detalj är att det sitter DI2 växlar på cykeln - alltså elektroniska växlar.

Min nya cykel blir alltså en Canyon Aeroad CF 7.0 DI2.



Våra lagkläder i Vännäs CK går i Svart, Rött och Vitt - då ska självklart cykeln ha samma färger.



 
Många tusen fattigare, förhoppningsvis ännu rikare på fantastiska upplevelser.

Nu hoppas jag att min nya Aeroad hinner dyka upp innan "Svarta faran" gått av på mitten.

torsdag 2 maj 2013

Fart

Jag är van vid att allt som ska göras ska göras med fart. Det mesta i livet är uppskruvat. Det gäller både på arbetet, i familjen och i träningen. Den sista tiden har jag dock varit seg i benen, så det enda som inte skett i fart är cyklingen.

Idag har det varit full fart på arbetet och därefter födelsedagskalas hos några kompisar. För att hinna med ett cykelpass packade jag in cykeln och ombyteskläder i bilen. När kalaset började närma sig sitt slut svidade jag om och begav mig ut på en kvällstur. Återigen - storm.

Jag planerade att köra fart runt Västeråsrundan, men motvinden drog ner karaktären. Efter några kilometrar vände jag. Då fick jag rejäl medvind och med det motivation att trycka på. Jag bestämde mig för att köra till Strand. Det skulle bli ca 20 minuter i medvind.

Det blev en riktigt bra tempointervall med en snittpuls på ca 87% av maxpuls och riktigt bra fart, nästan 39 km/h i snitt.

Efter detta vända jag och körde 30 minuter i motvind och med ganska låg kadens innan dagens pass avslutades. Det kändes lite bättre än övriga träningspass sedan vi kom hem från Mallorca.

Jag fortsätter att köra lite kortare pass tills benen "spritter", eller i alla fall fram till nu. På lördag blir det årets första MTB-pass och på söndag en lite längre tur på racern.

onsdag 1 maj 2013

Ingen kompensation

Superkompensationen lyser med sin frånvaro. Jag hade hoppats och trott att den skulle ha dykt upp vid det här laget - men inte då. Jag har sökt i över en vecka, men den verkar ha rymt.

Tanken med superkompensation är att vila efter träning ska förbättra prestationen. Förenklat kan man säga att ju tyngre belastad i tid och/eller intensitet, desto större förutsättningar att få till en riktigt bra superkompensation - dvs att man blir en bättre cyklist. En cyklist som klarar tuffare belastning, tuffare tempo osv.

För att lyckas med superkompensationen gäller det att ha rätt periodiseringar och en bra balans mellan vila och träning. I annat fall finns risken att superkompensationen uteblir, och i värsta fall att man bara blir seg och sliten, alternativt en trött soffpotatis.

På Mallorca körde jag nio dagar i rad, med sista träningsdagen förra måndagen. Därefter hade jag tre vilodagar. Mitt första träningspass på hemmaplan körde jag i fredags och därefter har jag cyklat ytterligare tre gånger, den senaste för en timme sedan. Tre av passen har varit en dryg timme och ett pass på ca två timmar. Jag har alltså kört förre pass och kortare tid än vad jag brukar sedan jag kom hem från Mallorca för 9 dagar sedan. Det har dock inte lett fram till att benen spritter och jag känner mig inte stark. Istället känner jag mig fortfarande seg.

Förutom en bristfällig form har det vid alla mina cykelturer varit ett bristfälligt väder. Det är kallt och det blåser storm, inte heller det något som gör att man känner sig piggare och starkare.

Jag är medveten om att det kan behövas lite mer tid för att få till stånd en superkompensation när man tränat så mycket under så många dagar i rad som jag nyligen gjort, så jag lever på hoppet att jag inom kort kommer att känna mig mycket piggare och starkare. Det är ju också en förutsättning för att kunna snäppa upp kvalitén i träningen. Inom en månad bör en riktigt bra form ha infunnit sig, så det börjar bli lite knappt om tid.

Sammantaget är det alltså så att det varit tunt med kompensation på sista tiden; ingen superkompensation med ökad form, ingen kompensation med bra väder och ingen kompensation från Trygg Hansa för skadorna på min cykel.

Jag har nu dessutom läst de detaljerade försäkringsreglerna och är nu inte helt övertygad om att skaderegleraren verkligen tagit rätt beslut. Tyvärr blir det nog svårt att få till en förändring, då det uppenbarligen är så att jag tilldelats den "gnidne" skaderegleraren.

Med andra ord är det inte riktigt medgång just nu.

tisdag 30 april 2013

Dödsstraff!


Jag har tidigare skrivit två inlägg i frågan - Är ramen död? och Domen avkunnad. Allt handlar om min kära cykel - "svarta faran".

På Gran Canaria fick ramen en skada där det var osäkert hur allvarlig den var. Jag tog kontakt med Canyon och visade upp bilder på ramen - de var då tveksamma. De ville inte avge någon dom direkt. Frågan kvarstod - lever cykeln eller är den död!? Canyon ville att jag skulle genomföra en del tester innan beslut om frikännande eller dödsdom.

Under tiden var cykeln inlämnad på cykelfirma för byte av kedja, styrllinda och vajerbyte. I övrigt skulle min kära Canyon Ultimate CF SLX 8.0 genomgå en allmän "vårservice". Cykelfirman sa att det var troligt att ramen skulle överleva med lite åtgärder, men han tyckte att det kunde vara bra att kolla med Canyon. Jag kände mig nöjd och tänkte att vi "provar". Det blev alltså "samhällstjänst".

I början av april - just innan resan till Mallorca gjorde jag trots allt några av de tester som Canyon föreslagit. Det visade sig att ramen flexade på ovansidan av ramen preis där skadan finns. Ramen flexar ingen annanstans. Det ledde till att domen överklagades. Efter att åter tittat på bilderna och fått beskrivningen av hur ramen kändes säger nu Canyon att ramen är sprucken. Det vill säga - att ramen är död trots allt!

Så surt och irriterande att detta inträffar just nu, precis när säsongen startar. Det blir inte billigt och det blir inte lätt att hitta en bra ersättningscykel, med så kort varsel. Dessutom är det inte ett optimalt läge att byta cykel. Men vad gör man. Ja det finns ju inga val. Men surt är det!

Dödsstraff för "svarta faran" var inte vad jag förväntat mig.






Svarta faran är snart död

måndag 29 april 2013

Ärlighet - Rätt men dyrt

Att vara ärlig varar alltid längst och är något som jag och många med mig eftersträvar. Är man alltid ärlig behöver man ju inte fundera på vad man sist sa, utan man kan alltid svara som det är. I vissa fall kan dock ärlighet få vissa negativa konsekvenser.

I detta fall har min ärlighet kostat mig en massa pengar. Som ni vet har min cykel fått en rejäl skada och det har varit diskussion om ramen är död eller ej. Sista omdömet var - död. Jag har nu anmält detta till försäkringsbolaget och valde då att vara ärlig med risk för negativt svar - och så blev det.

Hade jag sagt att skadan uppstått genom att jag hakat ihop med en kompis och cykeln fallit eller dylikt hade jag fått allt på försäkringen. Nu var jag ärlig och sa att den blåste omkull i en stormby i samband med att jag skulle stiga av cykeln. Då visar det sig att man får noll kronor. Min bedömning är utifrån vad jag kunde förstå av försäkringsbolaget att min ärlighet kostade mig drygt 20.000 kronor. 20.000 kronor får man ganska mycket för.

i s
Så gick pengarna upp i rök.....

Surt - ja.
Frustrerande - ja.
Rätt - ja.

Nu blir det troligen till att punga ut med en ansenlig mängd pengar. Jag ska dock innan det sker försöka göra hjärt- och lungräddning på cykeln och se om det finns en chans att den kan överleva säsongen ut, utan att vara en säkerhetsrisk.

Ärlig nästa gång trots eventuella negativa konsekvenser? You bet!

Min blogglista