lördag 8 mars 2014

Stockholm on tour

På torsdagen tog vi oss ned till Stockholm med flyg. Vi är här nere ett antal dagar för att njuta av tillvaron

Efter att ha checkat in på hotellet och ätit lunch var halva torsdagen kvar. Melvin som bestämt att vi ska besöka så många museum som möjligt under resan fick bestämma. Det blev först polismuseum och sedan tekniska museet. 

Framför allt tekniska var poppis och vi blev kvar tills det stängde. Sedan middag på Medborgarplatsen o en Thai. Jag har ju träningsuppehåll, men soppan till förrätt var så stark att jag svettades som vid träning. Dock god.

Efter att ha vaknat upp på hotellet och ätit en kanonfrukost hade Melvin bestämt att dagen skulle fyllas av Skansen och Vasamuseet. Melvin var eld och lågor, framför allt på Vasa. Han tröttnar aldrig. Jag gissar att han tog ett hundratals kort med sin kamera. Bilder han skulle visa sina kompisar när vi kommer hem.

Igår eftermiddag åkte vi till min syster med familj. Det blev en trevlig middag och kväll. Vi blir kvar hos dem till söndag. 

Just nu är jag med Lisas man Anders på den fotbollsträning han håller i. Roligt att se och framför allt ett fantastiskt väder. Jag har sett mer sol idag än det varit hemma sedan nyår. 

Vad det blir sedan idag? Vet inte. Jag gissar dock att Melvin och hans kusiner William o Albin vill hitta på något skoj.

Ikväll blir det i alla fall lite Mello...

Jag har det alltså väldigt bra här i södern och vaden känns också lite bättre. Däremot är förkylningskänningarna kvar. Hoppas verkligen jag är frisk när jag kommer hem. 

Pallar inte att stå över mer träning än vad denna resa automatiskt innebär. 

Nu ska vi fortsätta att ha lite skoj. Hoppas ni satsar på samma sak.

torsdag 6 mars 2014

Mixade känslor

En dag full av mixade känslor och annat som kan mixas.

En dag då jag lägger till ett år på min CV. Mycket positivt att fått bli ett år äldre, att få må bra, att kunna träna, att ha en fantastisk familj och släkt, och ett riktigt bra arbete med fina medarbetare att gå till. Men också ett år närmare den gamle, trötte och orkeslöse. Jag hoppas dock att jag har tur och kan skjuta på detta ett bra tag.

Mina tankar kring aktiviteter och mående är också mixade. Idag åker jag, Katten och Melvin till Stockholm och kommer hem först på måndag. Detta är en resa som vi alla sett fram emot, men framför allt sonen. Det blir först två dagar i storstan bara vi i familjen. Från fredag kväll till söndag är vi hos min syster med familj, och slutligen är vi själva sista delen av resan. Jag tror och hoppas att vi får och kommer att göra mycket skoj. Att träffa syster, kusinerna och Anders ser vi verkligen fram mot allihop.

Vad som är mixat i detta är att jag inte kommer att kunna träna på fem dagar och det arbete jag redan låg efter i hamnar ännu ett snäpp bak. Arbete jag vet att jag måste ta igen. Men självklart överväger det roliga med att åka iväg. Vi får också hoppas att den plan jag haft under hela januari och februari att köra hårt fram till nu och då få en vila som läker kroppen och höjer prestationen - blir lyckosam. Jag tackar inte nej till ännu skarpare ben under nästa vecka.

Ska vi lyfta ännu en mix i detta, så är det tur i oturen att jag i går fick problem med vaderna igen. Inte alls bra, då problemen brukar hålla i sig ett bra tag, men riktigt vältajmat om man tänker att jag gör illa mig dagen innan ett förutbestämt träningsuppehåll. För att ytterligare förhöja känslan av mix har jag också nu fått rejäla förkylningssymptom. Det är ju inte särskilt skoj att vara ur fas på sin semester, men för träningens skull gör jag ju helst bort eventuella sjukdomar vid inplanerade träningsuppehåll. För övrigt tänkte jag avsluta symptomen vid två i morgon. Det känns lämpligt.

I morse när jag vaknade blev jag uppvaktad på säng med lite fina presenter. Tova och Melvin gav bort två boxershorts i mixade färger. Av Melvin fick jag också en fin teckning. För att ytterligare förhöja känslan av mix så slog Katten till med att hitta en riktigt bra present som jag inte ens önskat mig, men behöver - en rejäl och bra mixer. Både snygg och troligen också bra. Jag hinner dock inte kolla den idag.


Det är helt perfekt för mig som flera dagar i veckan mixar ihop olika frukter och bär tillsammans med lite proteinpulver, ingenting annat. Detta äter jag i samband med träning och även när jag ska vara lite nyttig till kaffet. Jag har en "sjukdom" som innebär att till kaffet ska det vara tilltugg, och kör man kakor och choklad vid varje tillfälle är man snart en Michelin.

Min födelsedag har börjat riktigt, riktigt bra och nu hoppas vi det fortsätter så.

onsdag 5 mars 2014

Små barn är livsfarliga

Formen har verkligen gått åt rätt håll på slutet och jag har kunnat köra på precis som jag önskat. Jag har också verkligen kunnat trycka på och köra högintensivt.

Idag var tanken att det skulle bli ytterligare en träningsdag med riktigt hög intensitet och en rejäl bang bom i högsta pulszonen.

Av detta blev det intet....

Efter en dag på arbetet som i morse började extra tidigt med en arbetsfrukost var det vid 17.00 dags för sonens innebandyträning. Då det är sportlov denna vecka blev vi väldigt få på träningen. Det innebar att vi körde smålagsspel en stor del av träningen och för att få det att fungera var jag med.

Jag vet sedan tidigare att min vad som kraschade hösten 2012 och aldrig helt återhämtat sig, inte pallar för så mycket löpning. Därför tog jag det lugnt, och inte behöver man köra allt för hårt när man tränar pojkar på 8-9 år.

Det tog inte många minuter innan jag fick ett slag på mitt vänstra knä. Ett knä jag haft problem med sedan jag var 15 år. Det gjorde rejält ont och är uppsvullet, men detta är inget som kommer att vara något problem om några dagar.

Jag kände också av vaden en del, men inte så att  det var några större problem. När jag tog en liten löpning fick jag dock helt plötsligt en av killarnas innebandyklubba instucken mellan benen. Det tog tvärstopp och klubban flög iväg flera meter. Det brände till i vaden och även min andra vad fick sig en rejäl törn. Efter detta var det inte aktuellt med mer löpning och dessutom har jag nu en rejäl svullnad i ena underbenet.

Ja, här har jag klarat mig från skador väldigt länge, och så händer detta. Jag, hoppas dock att det inte är någon fara.

Väl hemma blev det riktigt ordentlig stretching och massage av båda vaderna. Därefter bestämde jag mig för att ändå prova på ett cykelpass vilket det också blev. Däremot vågade jag inte köra några intervaller och sätta något särskilt tryck på vaderna.

Det blev istället femton minuters lugn uppvärmning. Därefter körde jag 25 minuter tröskel och direkt därefter 20 minuter sweetspot. Sedan blev det 10 minuter lugnt på slutet. I stället för riktigt tuffa intervaller blev det alltså jämn fart och inte allt för hårt.

Jag hade planerat att köra närmare två timmars cykling, men bröt alltså då jag hade 50 minuter kvar. Det är ingen katastrof, men då det började krampa i vaderna och kännas obekvämt/underligt ville jag inte utmana ödet. Jag brukar aldrig korta mina planerade träningar eller ge upp, men man får inte köra det upplägget in absurdum.

Jag tror och hoppas att jag inom några dagar åter är banan.

Sammanfattningsvis: Det är roligt och charmigt med barn.... I alla fall nästan jämt.

tisdag 4 mars 2014

VO2Max-test och annat skoj

Det är roligt när man kan bli trött av träning. Hur menar jag då? Jo, när du är så pass vältränad att du kan trycka på köra hårt och bli trött på ett "bra" sätt är det riktigt skoj. Du mer eller mindre bara kör på.

Just nu är det skoj.

Idag blev det ytterligare ett tufft pass där jag körde hårt större delen av passet, det blev mycket jobbigt, men samtidigt kände jag mig stark.

Jag började dagens träning med att köra ett VO2Max-test på samma sätt som bror gjorde häromdagen. Då trainern som jag har nu inte har säkerställda wattsiffror körde jag det mest för att känna hur det känns och för att jämföra med mig själv längre fram.

Jag började på 70 watt och höjde med 35 watt varannan minut tills jag inte längre orkade hålla wattalet. I början var det svårt att hålla så låg intensitet. Det var nästan som att jag inte ens tränade. Efter 14 minuter var jag uppe på ca 300 watt och sedan blev det allt jobbigare. Efter 22 minuter och 35 minuter var det slut för idag. Jag hade då cyklat 35 sekunder på 455 watt.

Jag var in på den hemsida bror hänvisade till för att se vilket VO2Max jag skulle ha om wattmätningen stämt. Utifrån min vikt på 83 kg skulle jag ha hamnat på 61,9 ml/kg. Skulle det stämma tycker jag det är ett bra resultat. För övrigt samma resultat som bror. Jag cyklade marginellt längre, men han är inte lika tjock som jag.


Självklart skulle det bli markant bättre om jag var några kilo lättare, men det är som det är med det. Men det finns också en del osäkerhetsfaktorer i denna mätning både utifrån själva mätningen, och att jag borde kunna hålla ut lite längre i och med att jag gav upp på 95% av maxpuls. Jag var nog lite svag mentalt!? Dessutom har jag inte fasta wattal på trainern, vilket innebar att när jag blev riktigt trött efter sista höjningen tryckte jag järnet och hamnade då högre än 450 watt, vilket gjorde att jag låg på 480 watt när jag gav upp. Sammantaget kan nog det verkliga resultatet vara både högre och lägre, men det viktiga är att jag känner att träningen går åt rätt håll.

Hur som helst blev det jobbigt (oavsett hur väl siffrorna stämmer). Jag körde därför lugnt i 3 minuter innan jag körde sweetspot i 30 minuter på en puls som låg på en bit över 80%. Sedan tog jag det lugnt i 3 minuter innan det var dags för en 6 minuter lång intervall. Jag körde två minuter på 375 watt, två minuter på 390 watt, en minut på 400 watt, och den sista minuten på 410 watt. Mot slutet låg jag på 95% av maxpuls och det började bränna bra i benen.

Jag cyklade sedan lugnt 4 minuter för att avsluta dagens hårda del med en rejäl tvåa där jag även i denna intervall mot slutet låg på 95% av maxpuls.

Snittpuls i både tvåan och sexan hamnade på en bit över 90% av maxpuls.

Totalt blev det 80 minuters cykling. Räknar vi bort uppvärmningen i början och några minuter i slutet då jag trampade ur benen låg snittpulsen på övriga 60 minuter på 84% av maxpuls. 8 minuter i högsta pulszon och 47 minuter i näst högsta pulszon.

Ett av många bra träningspass på slutet.

Efter träningen hade jag så tur att jag fick en hembakad semla som Katten hade gjort. Riktigt gott. Jag kastade också i mig 3 pannkakor och lite frukt- och bärblandning. Till detta några deciliter god espresso. Gott!

Nu är det nog dags att gå i säng snart. I morgon är det frukostmöte på jobbet, så det blir en extra tidig morgon. Sena kvällar är min grej, men inte tidig uppstigning, men det ska gå på något sätt.


Intervaller - nästan enligt instruktion

Häromdagen när jag kört ett av många intervallpass som jag förgyllt träningen med den sista tiden fick jag en kommentar av Mazze. Han pratade om att en kompis provat ett intervallupplägg som innebar att man kör från lägsta till högsta växeln (stora klingan) och tillbaka. Det skulle vara byte av växel en gång per minut. Därefter skulle det vara vila en stund och detta upprepas tre gånger. I varje intervall skulle det köras hårt på alla växlar. Detta upplägg skulle vara riktigt tufft.

Jag bestämde mig att under måndagskvällen för att prova något liknande. Tanken var att lägga mig på 105-107 i kadens på alla växlar under intervallerna. Det skulle vara samma kadens på alla växlar.

Då det skulle bli väldigt låg intensitet från början beslutade jag mig att köra igång utan uppvärmning. De första minuterna blev verkligen lätta, trots hög kadens. Jag trampade dock på och efter ca 6 minuter började det trots allt kännas en del. Jag fortsatte att öka motståndet och när jag körde två minuter på högsta växeln innan jag började växla ned igen var det ansträngande. Dock blev aldrig intervallen riktigt tuff. Jag orkade inte heller gå ned igen till lägsta växeln (tråkigt med så låg intensitet), utan stannade på en växel i mitten och trampade på där en stund. Jag steg av cykeln och stretchade ljumskarna i 30 sekunder och sedan var jag på det igen.

Totalt sett kändes detta upplägg för lätt. Jag är medveten om att jag kanske skulle lagt alla intervaller på en högre kadens, alternativt lagt in extra motstånd på trainern. Nu var det dock som det var, och jag fick jobba utifrån detta.

När det var dags för intervall två modifierade jag därför upplägget en del och bestämde mig för att starta på mittenväxeln och därefter växla upp en gång per minut. Tanken var också att gå upp lite i kadens.

När jag nådde högsta växeln tänkte jag köra fyra minuter istället för två. Det kändes dock så bra att jag körde på i sex minuter på 107 i kadens. Enligt trainerns tveksamma wattmätning låg jag på ca 380 watt under dessa sex minuter. Därefter fortsatte jag på samma kadens och växlade ned en gång per minut.

Det hade varit väldigt tufft sista två minuterna på högsta växeln, vilket innebar att det inte kändes mycket lättare när jag växlade ned. Den höga kadensen gjorde att pulsen låg kvar på en hög nivå. Det var först när jag växlade ned för tredje gången som pulsen nämnvärt sänktes. Jag fortsatte nedåt i två växlar till innan jag avslutade intervallen.

Efter några minuter körde jag intervall 3 som intervall 2 med den skillnaden att jag nu låg 4 minuter på högsta växeln.

Efter avslutad intervall blev det några minuter på tröskel innan jag brände av en tuff enminutare på högsta växeln och 120 i kadens. Jag trampade sedan några minuter till på tröskel innan det blev två lugna minuter och sedan avslut.



Totalt blev det 60 minuters träning med en snittkadens på 102. Enligt trainern blev det en snittwatt på 305. Även om den siffran är ytterst osäker är den högre än andra pass jag kört på den här trainern.

Totalt sett blev det 9 minuter i högsta pulszonen och som högst 93% av maxpuls. Sammantaget blev detta ett tufft pass, men lite mer av stressad tröskel än riktigt tuffa intervaller. Att det var högintensivt totalt sett visar att enligt min pulsmätare låg jag på en kaloriförbrukning på 1000 kalorier per timme. För att jag ska komma upp i det krävs en rejäl insats.

Jag körde inte som Mazze sagt, men det blev ändå ett roligt och bra pass, och det är nog viktigast!?

Min blogglista