fredag 16 maj 2014

Något annat att tänka på

Idag och i natt är Katten med Tova. Jag hoppas verkligen de får sova, i alla fall lite grann. Tova utifrån hur hon mår, och Katten utifrån att Tova måste skötas om, och att det hela natten kontinuerligt kommer personal som ska behandla Tova.
Tova med söt, ny lillkusin

Idag har flera hälsat på Tova, bland annat en tidigare assistent från Nordmaling, farmor och farfar och framför allt nykusinen.

Bror och fru fick för ett dygn sedan sitt andra barn och hon var alltså besök hos Tova i dag. Skoj. Jag är verkligen glad för bror och hans familjs skull.

Själv har jag jobbat idag och på kvällen sa mor att hon kunde vara med Melvin medan det var Vännäs CK-träning. Jag behöver verkligen något annat att tänka på ett tag och därför kändes det bra med lite träning.
När det såg ut som bäst.

Lite blött på stora delar av sträckan....






..... men Jonas fixar poolen utan problem.
Det blev en runda full av vatten, lera, is och snö. Förutom detta var det burkigt och backigt. Det gjorde att jag både blev trött och smutsig. Det var riktigt skoj, även om jag föredrar lite bättre terräng.

Dags att vänta in alla innan vi rullar vidare.
På slutet var det jämn, fin och bred väg. Trots det snittade vi inte ens 20 km/h på rundan.
Då förstår ni att det var utmanande under rundan.

Kjell som beslutat rundan för dagen gör verkligen sitt yttersta för att mina nya cykel ska se allt annat än ny ut.






Efter träningen hade jag ytterligare en kontakt med Katten. Bilden var likartad som den var på eftermiddagen.

Tova mår tyvärr inte bättre i dag. Hennes tid i respirator har nu bland annat lett fram till ett hennes lunga kollapsat. När de i kväll försökte sänka hennes extramedicin som hon får intravenöst kom kramperna tillbaka. Hon behöver dessutom hela tiden syrgas, och fortfarande är hon helt utslagen. I morgon ska läkarna berätta hur de tänker att den kollapsade lungan ska behandlas.

 Under dagen i morgon kommer jag att arbeta. Sedan åker jag och Melvin till Tova. Katten och Melvin åker sedan hem och jag och Tova blir kvar på sjukhuset. Jag kommer att vara kvar med Tova hela helgen, sedan får vi se hur det blir Jag hoppas verkligen att hon snart får må bättre.

torsdag 15 maj 2014

Äkta styrka har inget med muskler att göra



På måndagskvällen skrev jag ett inlägg som handlade om maktlöshet på många sätt. Då hade jag samtidigt inte en tanke på att ambulansen några timmar senare skulle stanna hos oss för att hämta Tova.

Det började vid 23 just efter avslutat inlägg med att Tova fick en kramp. Assistenten som skulle vara med Tova fick inte stopp på krampen trots stesolid. Hon hämtade mig och därefter kämpade jag och Tova på i tre timmar, men krampen ville inte sluta. Ibland var det nära, men precis när Tova kom till ro tog det om igen. Jag fick slutligen ge upp och inse att nu var det dags igen för det oundvikliga.

Vi ringde efter ambulans, en ambulans som snabbt dök upp. I ambulansen och på akuten fortsatte ansträngningarna att bryta krampen, utan att lyckas.

Det gjorde att vi fick åka på intensiven. Där hade de inget annat val än att söva Tova och sätta henne i respirator. Jag satt bredvid Tova i många timmar och höll hennes hand.


När läget var så stabilt det kunde bli och läkarna meddelade att vi bara skulle avvakta var jag helt slut och jag fick jag gå och sova några timmar. Det var mycket behövligt då jag varit vaken 30 timmar i sträck och dygnet innan bara sovit ett fåtal timmar.
När Tova var på akuten och fick akut krampmedicin reagerade kroppen med arytmi. Därför kollades hjärtat upp.

Själv förstår jag i stort sett ingenting av de bilder jag ser, men läkaren sa att allt var bra.
När jag efter ett några timmars vila åter steg upp lades en plan upp för medicinering och annat för att kunna ta bort respiratorn morgonen efteråt.

Efter 30 timmar i respirator så togs den bort och nu andas Tova själv med stöd av syrgas. Hon har inte längre konstanta kramper, men fortfarande kommer de och går.

Det var också nu på eftermiddagen som vi bestämt att Katten skulle lösa av mig på sjukhuset. När hon kom hade hon med Melvin som inte mår bra i allt detta och verkligen är orolig. Vi hoppas och tror att det i alla fall hjälper lite att han får träffa sin syster och se hur hon har det. Jag/vi skulle verkligen vilja hjälpa honom mer och få honom att må bättre i detta, men vi vet inte riktigt hur. I och för sig vet vi inte heller riktigt hur vi ska göra för att själva må bättre. Viktigast är dock alltid att barnen mår bra.
Syskonkärlek
Nu är jag och Melvin hemma. Tova och Katten har nu flyttats till Barn 2, då man bedömer att läget är hyfsat stabilt. Tova har dock ännu inte varit medveten och har fortfarande kramper, så det är länge innan hon är sig själv.

För egen del har min plan om arbete under veckan helt fallit. Jag har haft en hel mängd möten som inte gått att genomföra, många som jag i vanliga fall skulle säga inte går att missa. Tanken var också att jag skulle ha tränat måndag-onsdag, men av det har det blivit inget. I vanliga fall hade jag känt att det var omöjligt att missa både träning och arbete på detta sätt - men som det är nu så känns det ändå som världsliga ting.

Precis nu när jag skulle avsluta inlägget hörde Katten av sig. Tova har nu hög feber som de inte får ned, dålig syresättning och hon har fått lunginflammation. Det känns fruktansvärt surt. Det är verkligen tufft för vår lilla älsklings-Tova.

När Melvin var hos Tova i dag berättade vi att hon var lite bättre och att hon andades själv etc. I kväll innan Melvin skulle sova frågade han "Är Tova bra nu". Vad svarar man på detta för att det ska bli "rätt"?

I anhörigrummet på intensiven står det på en skåplucka "Äkta styrka har inget med muskler att göra". Jag kan inte annat än att hålla med. I bland kan jag känna att jag både har äkta styrka och styrka på sadeln. Dagar som denna är man dock inte stark.Jag hoppas bara att styrkan snart ska vara tillbaka, om inte annat för att jag ska kunna finnas där för övriga familjen.



måndag 12 maj 2014

Maktlös

Idag blev det ingen träning. Det saknades både tid och kraft för detta.

Efter ett antal undersökningar kom Tova hem i natt från sjukhuset. Ingen vet vad som är fel, men läkarna tyckte det var bättre att hon åkte hem och väntade på svar från tester mm. Jag var sedan med Tova under natten och i dag har Katten varit hemma.

Vad som nu ska göras för att Tova ska må bättre är en gåta, och inte får vi någon större hjälp av läkarna, utan de har lite att arbeta på både vad gäller struktur, organisation och bemötande. Läkarnas förslag är att inte göra någonting just nu. Detta trots att Tova är helt utslagen och i stort sett bara sover. Vi ska enligt de vänta några veckor på provsvar. Sedan kanske det ska göras sömnmätningar, vilka görs tidigast om någon/några månader. Man känner sig verkligen maktlös.
Som jag vill det ska se ut. Tova är pigg och Melvin är med sin syster. Denna gång hjälper han till att öppna paket på hennes födelsedag. Tretton år blev Tova den 14 mars i år.

Att sedan Melvin påverkas så starkt och verkligen mår dåligt av att hans älskade syster inte mår bra är extra smärtsamt. Via en lärare hörde vi att han berättat på skolan idag hur ledsen han var och att det var jobbigt för honom. Det är verkligen viktigt att vi inte glömmer Melvin mitt i allt detta.

Själv har jag arbetat hela dagen, sedan gjort mat, varit med Melvin för att sedan åter efter att han somnat arbeta fyra timmar till. Inte helt optimalt läge när dottern mår dåligt. Men samtidigt går det inte att göra något särskilt för Tova i nuläget då hon mest sover. Då jag just nu har två jobb så är jag dessutom överhopad av arbete.

Av förståeliga skäl fanns inte en minut över för träning.

Nu är arbetskvällen snart slut, och vi hoppas att morgondagen blir en bättre dag.

Förhoppningsvis blir det i morgon träning med Vännäs CK.

söndag 11 maj 2014

Ny cykel; Canyon CF SL 8.9 och Tova dålig

Dagen var planerad så att jag skulle ta en MTB-runda med Vännäs CK vid 10 samtidigt som Melvin och Katten åkte på Melvins fotbollsträning, sedan lunch och födelsedagsfika för far vid två.
Ny, ren, snygg och helt oanvänd cykel
Det skulle också bli en speciella runda - min nya cykel har nämligen anlänt! Denna Grand Canyon CF SL 8.9 hade därmed inför dagens träning inte rullat en meter. Därför blev det mycket stressigt nu på morgonen, med att få cykeln i rullbart skick. När jag väl rullade ned till samlingsplatsen var jag ute i sista stund. Planen hade initialt varit att hinna vara ute i minst 20 minuter för att kunna göra en mängd inställningar. Men så blev det alltså inte.

På väg ned till samlingsplatsen fick jag stanna två gånger för att justera sadeln. Första gången uppåt och andra gången bakåt. Målet - tillräckligt ok inställning.
Nöjda och glada cyklister
Vid samlingsplatsen han jag också med att göra en liten justering av positionerna för bromsarna. Detta måste dock justeras ytterligare då bromsarna fortfarande sitter alldeles för högt. Rent allmänt finns många justeringar kvar att arbeta med.
Att kämpa på i vätan. Alla gjorde det riktigt bra.
Det finns också en mängd inställningar på dämpningen, som jag inte har hunnit med att kolla upp. Det är dessutom lite annorlunda på denna gaffel då den känner av underlaget och är stel när det är jämt och dämpar vid ojämnt underlag. Det gör att du inte stänger av eller sätter på dämpningen, utan det sker automatiskt. Samtidigt blir det då också viktigare med hur jag ställer in gaffeln.
Hör skulle barnen trivts . De brukar gilla vatten och lera.
Överlag kändes cykeln mycket bra. Större däck, bättre växlar och utväxling, bredare styre och rapp ram. Ja, det här blir bra bara rätt inställningar hittas. Det blir kroppen som sätter begränsningarna och inte cykeln.
Bror som vanligt nöjd, glad och pigg
Idag var vi sju cyklister som begav oss ut i skogen. Det blev en trevlig och bra runda med en hel del backar, blött och lerigt underlag blandat med snabba partier. Som vanligt han man bli trött och när det är MTB som gäller brukar rent allmänt pulsen ligga högre än vid landsvägsåkning. 
En kort paus efter lite hårdkörning



Vädret var som det varit på senare tid - ganska så dåligt. Men när man cyklar i skogen fungerar det bra ändå. När vi stannade och väntade in varandra kändes det dock att det var kallt och blött. 

Väl hemma kunde man inte tro att min Canyon bara är använd vid ett enda pass, då den var full av lera. 
Ny smutsig cykel
Innan jag åkte hemifrån i morse var Tova bättre än de senaste dagarna då hon oförklarligt vid jämna mellanrum blivit alldeles vit i ansiktet, ledsen och helt slut. När det inträffat har hon varit tvungen att vila många timmar innan det blivit lite bättre. Tova har inte heller ätit i de perioder hon varit dålig. 

När jag kom från cyklingen var Tova åter i sängen - hon var dålig igen. Katten hade varit i kontakt med sjukvården och troligen blir det en tur till Umeå och inläggning på sjukhuset. Ingen vet vad som är fel, och det måste utredas. Hon har vid tre perioder senaste månaden haft dessa symptom. Denna gång har hon inte varit sig själv sedan i tisdags. Dock verkade det bättre i morse - men det höll inte i sig länge.

Livet går verkligen upp och ned. Ena stunden är man i skogen tillsammans med andra, får köra ur kroppen, är glad och har roligt. Nästa stund funderar man på sitt barn, hur hon mår, vad som är fel och om vi ska in på sjukhus eller ej. 

Vi gick till far/farfar för födelsedagsfika, och det var trevligt. Vi var bara där en kortare stund innan vi åter gick hem.

Läkarna skulle höra av sig mellan 16 och 17, men som det vanligen är så hörde ingen av sig utan vi fick jaga dem per telefon. När vi slutligen fick fatt på läkaren bestämdes att Tova skulle åka på akuten och sedan får vi se om hon blir inlagd. Bårtaxin kom för ca 1 timme sedan, och Katten åkte med Tova till sjukhuset. Jag och Melvin blev kvar här hemma. Beroende på hur länge Tova blir kvar så får vi se hur resten av veckan ser ut.

På traven

När jag vaknade upp i dag var vädret ingen rolig syn, och Katten ville göra något för att glömma detta.

Efter lite dialog kom vi fram till vad vi skulle kunna göra för att förbättra humöret. Vi bestämde oss för att åka till Umeå. Jag och Melvin tog en tur till V75 på Umåker och Katten åkte in till Umeå för lite shopping. 
Jag och Melvin hade en riktigt mysig eftermiddag, och vädret var ändå så pass hyfsat att vi kunde vara ute. Efter segerintervjun i varje V75-lopp kastade de vinnande kuskarna ut T-shirts till publiken. När Örjan Kihlström vunnit lyckades Melvin fånga en av T-shirtarna. Han blev riktigt nöjd. 
Efter skratt, mys, varmkorv, festis, spel och hejande var det hela över. Katten kom med bilen och det var dags att bege sig hem.  

Jag hade ombyte och cykel i bilen, så därför fick jag en liten cykeltur som avslutning på dagen.
Jag tryckte på riktigt hyfsat, men blev lite tröttare än vad jag borde. Toppformen är alltså inte på besök.

När jag kom hem visade det sig att Tova inte mådde bra och hon har haft en dålig dag och kväll. Nu har hon somnat och jag hoppas det snart är bättre.

Jag har nyss ätit middag, sett på Smartare än en femteklassare med Melvin och Katten och nu är det dags för Eurovision Song Contest.  

Min blogglista