fredag 12 juli 2019

Nu blir nog inte tempopositionen bättre. Vad tycker du? - Bilder och video

Efter rejält med arbete för att hitta en tempoställning som både är snabb och som jag kan hantera trots mina skador, är jag nog framme. Så många gånger har jag justerat och inget har känts bra eller gått tillräckligt fort. När jag så accepterade att alla positioner inte fungerar för att kroppen ska må okej har jag dock kommit allt närmare.

Den senaste veckan har jag varit nere på någon millimeter hit eller dit när det handlar om höjden på padsen (där jag stödjer armbågarna), vinkeln på pinnarna, höjden på sadeln och lutningen på densamma.

Jag har också dubbelkollat UCI-reglerna så att positionen ska vara godkänd. Hoppas jag har rätt.

Nu nöjer vi oss nog så här. Det känns bra i positionen och jag har därefter provat mina två testbanor på 5 km respektive 10 km och det var lovande.

För den som är intresserad ser du nedan delar av den video som sonen spelade in. Först enskilda bilder och på slutet en väldigt kort video.




torsdag 11 juli 2019

4 minutersintervaller i Pengsjölia gav bra besked, och nu på roadtrip

Det börjar närma sig tävlingar i augusti och snart är det arbete gjort som kan höja kapaciteten. Sedan väntar då ett försök att få till en formtoppning. Jag kommer inte att hinna nå nivån från i fjol, men med tanke på hur mitt år varit är det otroligt att jag ens är hyfsat nära.

Denna vecka har det blivit ett distanspass i måndags, bra intervaller med Vännäs CK i tisdags och i går en tur med tempohojen.

Gårdagens tur blev relativt lugn förutom en maxning på Maxmilen vilken gav goda besked. Det börjar gå åt rätt håll.

Idag en distansrunda på morgonen innan vi åkte för att fixa pass. Sedan Tour de France på tv. Ikväll blev det sedan ett intervallpass.

4 ggr uppför Pengsjölia blev kvällens övning. 4 ggr 4 minuter helt enkelt. 402, 401, 409 respektive 408 watt blev det på fyrorna. Hårt, men det kändes kontrollerat. 3-4 minuter lugnt mellan varje då jag rullade nedför klättringen. Totalt drygt åtta minuter i pulszon fem vilket är optimalt om du kör "norska fyror". Dvs då du ska kunna köra flera dagar i rad och minst en fyra till med samma effekt efter de fyra du gjort. Bra känsla så här på kvällskvisten.

Efter att nu tränat 10 av de 11 senaste dagarna passar det bra med lite vila som nu är strategiskt lagt fredag och lördag. Det är nämligen Vännäsdagarna i helgen och dessutom ska vi packa för att åka iväg med husbilen på lördag em.

Första resan blir vi borta i 9 dagar den ska fyllas av familjetid, en hel del aktiviteter, campingvistelse och självklart cykel. Det blir 4 preparélopp inför Nordiska och SM i augusti. Två linjelopp där även Katten och Melvin ska cykla en sträcka. Sedan också två tempolopp. Första loppet blir Sjulsmarksgirot där jag cyklar 80 km, medan Katten och Melvin kör 40 km. Sedan Mockträsktempot på tisdag i Boden. Känns det sedan ok blir det tempo och linje i Skellefteå helgen efter. Däremellan en hel del husbilsliv.

Efter vår första semesterresa är vi hemma två dagar för att packa om, tvätta mm, innan vi åker söderut på två veckors semester som inkluderar Nordiska Mästerskapen på Åland den 3-4 augusti.

Ja, nu är det bara att hoppas att jag håller mig frisk, inte skadar mig och att trenden med förbättrad form fortsätter. Det är ju som alla vet inte lätt att höja effekten och sedan pricka en formtopp på de viktigaste tävlingarna.

Hos polisen insåg jag att stölden var värre än jag trodde

Känns ju inte helt toppen att bli bestulen.

Idag skulle jag och Katten göra pass, och hos polisen insåg jag att den stöld jag kände till sedan tidigare var större än vad jag tidigare trott.

Min allvarliga skada i januari innebar bland annat att jag skadade mina ryggkotor. I och med att en av kotorna gått från 28 mm storlek till 9 mm insåg jag att jag blivit 2 cm kortare.

Idag när jag skulle mäta mig inför utfärdandet av passet visade det sig att det inte stannade där. Jag har blivit hela 3,5 cm kortare efter skadan! Kanske inte så underligt att jag fortfarande känner av ryggproblemen. Vad jag vet är det bara tre kotor som bidrar till alla de 3 cm, men jag vet inte säkert.

Kände mig helt klart bestulen och det blev en liten tråkig känsla i kroppen när jag såg min nya längd, svart på vitt.

Kanske inte så underligt då att jag haft svårigheter att få till min tempoposition, då jag alltså nu har en 3,5 cm kortare överkropp än tidigare. Sedan får vi lägga till att det belastar väldigt hårt för min skadade axel att ligga i tempoställning och det går inte att ha en så aggressiv position som är som bäst vad gäller aerodynamiken.

Trots ovanstående har jag nu efter ca 1,5 månaders arbete till slut hittat en position jag tror ska fungera ok. Återkommer kring det. Så bestulen på längden, men hoppas att jag hittat en tempoställning som håller i längden.

onsdag 10 juli 2019

Landslagsplats till Nordiska Mästerskapen 2019

Jag har haft ett väldigt högt och länge orealistiskt mål att delta på Nordiska Mästerskapen på Åland. Trots mina omfattande skador i början av året och att jag var sängliggande i flera månader har det trots allt eftersom känts mer möjligt att jag skulle kunna delta och göra mig själv rättvisa. Inte med samma kapacitet som i fjol, men ändå hyfsat i alla fall.

Så häromdagen fick jag beskedet att jag även 2019 får köra Nordiska Mästerskapen i tempo i landslagskläder. Alltid lika roligt! Denna gång ingen landslagsplats på linjen, vilket inte är underligt då jag endast varit med i ett av Sverigecupens tävlingar.

Hur som helst planerar jag nu mot NM och hoppas göra landslagskläderna rättvisa.
Från NM 2018 i Norge då jag kom hem med en silvermedalj.


tisdag 9 juli 2019

Tempo - Regler för hur du får ställa in cykeln

Att få till en position på sin tempohoj handlar inte bara om att det ska gå snabbt och att du ska kunna sitta i positionen tillräckligt bekvämt för den sträcka som ska cyklas.

Nej, det handlar också om de regler som reglerar hur cykeln får vara inställd. Ja, sedan innan du överhuvudtaget börjar fundera på det behöver du säkerställa att ramen och hjulen är godkända av UCI.

Det finns en mängd regler för hur en tempohoj får se ut, men är ramen godkänd kan du släppa den delen.

Sedan finns det detaljer som reglerar hur stort avstånd det behöver vara mellan hjul/däck och ram, sadelns längd mm. Dessa delar väljer jag att släppa i detta läge. Vanligtvis är det inga problem kring ram och hjul och när du köper sadeln får du helt enkelt kolla att den är godkänd.

Nedan ser du ett utdrag av reglerna som du hittar på SCF:s hemsida.

Men viktigast att tänka på:
a) Sadeln får inte luta mer än 9 procent.
b) Den yttersta spetsen på tempopinnarna får inte vara längre fram än 75 cm mätt från vevaxelns centrum (du mäter efter marken utifrån en lodrät linje från vevaxel respektive pinnar).
c) Sadelns främsta del ska vara minst 5 cm bakom vevaxelns centrum.
d) Du får öka avståndet till  mellan 75-80 cm i punkt b eller från 5-0 i punkt c. Dock får du inte göra båda delarna.
e) Är du minst 190 cm lång och valt att utöka till 80 cm enligt punkt d får du flytta ytterligare 5 cm framåt till 85 cm.
f) Pinnarnas översta del får vara mindre än 10 cm högre än centrum på övre delen av stödpunkterna för armbågarna.

Om du fixat inställningarna innan säsongen börjar så får du vid första tävlingen vara beredd på justeringar när cykeln då kontrollmätas. För egen del har jag nu justerat min cykel sedan tidigare säsonger, så vi får se hur det går vid nästa tävling. Jag tror det ska vara okej, men man vet aldrig.


måndag 8 juli 2019

Testbanorna gav bra besked

Den senaste veckan har jag fortsatt min träning med fokus på att hitta en så bra form som möjligt till i början av augusti.

Arbetet har också fortsatt med att hitta "rätt" tempoposition.

Efter tisdagens toppenpass med Vännäs CK där vi smattrade backintervaller så blev det ett kort pass med tempohojen i onsdags.

Planen var att köra ca 7.25 km och sedan vända för att totalt landa på 14.5 km. Allt för att få till en ca 20 minuters tröskelintervall. Tanken var att på en ganska så platt sträcka lägga mig lite under tröskel och se hur fort det skulle gå. Det kändes bra och kontrollerat och kroppen fick inte så ont. Snittfart på 43,5 km/h var bra med tanke på insatsen. Helt klart började jag nu vara nära min slutliga tempoposition.

Den enda justering jag gjorde inför torsdagen var att höja sadeln med 2 millimeter. Nu kändes det ännu bättre. Dags att prova en av mina testbanor. 5 km med en hel del höjdmeter. Två gånger på testbanan och för första gången 2019 kändes en maxning riktigt bra och tempot på 45 km/h var också bra med tanke på bansträckning.

I fredags regnade träningen bort. På lördag höll det på att bli repris, men jag gav mig ändå iväg på Vännäs CK:s gemensamma distansrunda. Alla utom jag och Helmersson var för söta och hoppade av på grund av regnet. Vädret blev ändå okej och vi fick till 100 km med fikapaus. Distansintensitet+ förutom sista 20 km då jag körde en tröskelintervall med Helmersson på hjul.

Så i går var det dags att köra Maxmilen för att slutligen se om tempoställningen håller och om formen är på gång. Dåliga vindar för dagen, vilket gjorde att det gick extremt segt till vändningen. På tillbakavägen sedan en snitt på ca 50 km/h. 12 sekunder långsammare än mitt rekord från i fjol. gav ett bra besked. Det var ingen maxning, utan det fanns några procent kvar och dessutom var det den klart snabbaste tiden med så dålig vind sedan jag började köra Maxmilen. 45,1 km/h är jag mycket nöjd med. Inte lika snabb som ifjol, men inte så långt ifrån.

I dag har jag börjat packa inför vår husbilssemester och därefter rullat lugnt i 2 timmar.  I morgon är det åter träning med Vännäs CK.

Min blogglista