söndag 28 december 2014

Då var det över

Så var då juldagarna över. Jag har extra många gånger under dessa dagar påmints om min saknad, men har haft det väldigt mysigt. Nästan all tid har ägnats åt familjen och åt Melvin. Vi har myst, spelat spel, byggt maskiner, byggt lego, sett på film, pratat om allt möjligt mm. Lite träning har det också blivit.

På facebook strömmar det nu in så kallade hälsningar med bildspel enligt en mall på facebook "Tack för att du har varit med och gjort det här året fantastiskt!". Jag har full förståelse för detta, även om jag varje gång jag ser en ny variant, får helt andra tankar och det knyter sig i magen. Jag är medveten om att livet rullar på för alla andra även om den står stilla för oss där livet tagit en ny vändning. 

För egen del blir det inte något fint bildspel över året, då det som varit positivt överskuggas, och jag ser ingen mening med detta. Jag brukar också varje år göra en träningskrönika över året som varit. I år blir det nog inget av det. Känns inte som jag har någon särskild lust.

Ja, mitt i allt detta måste man se framåt och se konstruktivt på tillvaron. 

Tittar vi bara på cykling och träning håller jag nu på att sammanställa alla beställningar av cykelkläder. Vi blir ännu fler nästa år som kommer att åka runt i snygga dressar. Skoj.

I veckan har också datum för ett flertal cykellopp spikats. Jag har börjat planera så smått.

Vad gäller själva träningen har jag under veckan uteslutande kört på trainern. Det har mest blivit korta pass med intervallinriktning. Olika pass med tabata, enminutersintervaller och fartlek. 

I dag blev det dock en annan ingång med distansintensitet. Direkt jag steg upp i morse satte jag mig på trainern för 90 minuters cykling innan det var dags för frukost. Sedan blev det en lugn dag utan några särskilda aktiviteter då sonen hade en heldag med film, mat mm som han fått av farbror Erik. Vid fyra åkte Katten på spinning och Melvin var ännu inte hemma. Då drog jag av två timmar till spinning innan jag gjorde mat till Melvin som då kommit hem.

Trots en snittpuls på endast 75% så tänker jag att detta blev en bra träningsdag. Dessutom kändes benen förvånansvärt bra hela dagen. Det blev alltså 3,5 timmars distansträning och ett snitt på 271 trainerwatt med god känsla.

I morgon blir det vilodag då jag trampat på i fem dagar i rad. Melvin ska vara hos farmor och farfar medan jag och Katten åker till Umeå för lite shopping, middag och bio.

tisdag 23 december 2014

Du är extra saknad nu när det är jul

Just nu är det blandade känslor och det känns i kropp och knopp att det är spänt och osäkert.

Julen är min tid. En tid jag alltid gillat, eller kanske till och med älskat. Det är få dagar som jag brukar trivas så bra som julafton och dagarna runt omkring. I vanliga fall tror jag mig vara ganska så flexibel, men på julen har jag alltid velat ha det på ett visst sätt dessa traditioner har jag värnat om.

I år har jag egentligen inte tänkt på julen. Nu när julen ändå närmar sig och fler tankar kommer känns det roligt, samtidigt som jag känner ett tryck över bröstet. Pulsen stegrar och hjärtat slår ojämnt. Helt klart är det inte som en vanlig jul.

Jag saknar Tova varje dag och det går inte många timmar utan att jag tänker på dig min lila flicka. Måendet går upp och ned mellan dagar och inom dagar. Ena stunden känns allt bra och nästa stund är det som ett hål, ett tryck kommer över bröstet och tårarna bryter fram.

Julen är för mig och övriga familjen extra tuff. Där finns så mycket som påminner om dig min lilla Tovlov, och din glädje du kände med alla människor omkring dig. Vi har sedan flera månader pratat kring hur vi ska ta oss förbi julen på ett bra sätt, och nu är den här.

Allt känns fortfarande underligt. I det lilla kändes det jobbigt och overkligt att slå in den första julklappen och sedan bara skriva tre istället för fyra namn efter önskar .......

Häromdagen ville Melvin spela spel och undrade om vi kunde spela alla fyra, tills han insåg att det inte gick och ändrades sig till alla tre.

Ja, det är två exempel av oräkneliga som dyker upp när man minst anar det. I dag skulle vi göra pepparkakor. Vi brukar alltid göra två stora hjärtan, skriva Tova och Melvins nämn och hänga upp i fönstret. Hur skulle vi göra i år? Ja, det finns inga bra svar. Ofta kan man inte göra som man alltid gjort, för det är ju inte som förut. Sedan vill man inte bara skrapa saker under mattan och tänka bort dem. Det finns inga rätta svar. Jag valde slutligen att göra ett hjärta med alla fyras första initial, men vi satte inte upp det. Det var lösningen som i detta fall kändes minst dåligt.
Katten, Tomas, Tova, Melvin och ett hjärta i hjärtat. 

Vi har nu noga försökt planera morgondagen och vad vi ska göra om vi börjar må allt för dåligt. Förhoppningsvis tar vi oss då lättare igenom dagen. Samtidigt ska det ju vara en glädjens dag.

Vi försöker för Melvins skull att hålla fast vid traditionerna vilket innebär att vi på morgonen äter frukost framför tv:n. Det blir som alltid scones. Sedan blir det lite kakor och sonen dricker sin enda kopp kaffe per år. Han har tagit över efter mig som gjorde så fram till jag var 12 och började dricka varje dag. Tova hon gillade kaffe och fick det lite då och då, men självklart också på julafton.

Efter lunch planerar vi att tillsammans vara med Tova vid graven och sedan går vi över till mor och far en stund före Kalle-Anka. Där blir det fika till disney, mat och sedan julklappar. Självklart missar vi inte Karl-Bertil Jonssons julafton. Sedan brukar vi umgås resten av kvällen. Hur det blir i år med allt, ja det vet jag inte. Blir det för tufft kanske vi behöver gå hem, men vi får se. Förhoppningsvis hjälper Tova oss att klara julen!?

Idag har vi också hållit fast vid traditionerna. Dagen före julafton brukar vi baka pepparkakor, griljera skinka, klä granen och se på julkalendern och uppesittarkväll. Alla de delarna är uppfyllda och det har känts bra.
Jag och Melvin var "fantastiska" konstnärer
Katten har också tränat och tanken var att jag skulle göra detsamma. In i det sista var jag inne på detta, men vid 17 gav jag WO då jag känner mig tungandad och har ett tryck över bröstet. Kroppen känner sig också helt slut. Pulen slår snabbt och okontrollerat. Om detta beror på tidigare magsjuka, ett virus i kroppen eller någon form av stressymptom utifrån min saknad och julen, ja det vet jag inte. Jag vet bara att det inte känns bra. Dessutom kändes det stressigt med träning och allt annat som skulle ske idag, så det fick vara. I dag ska ju vara en lugnets dag.

Det är både tufft att minnas och sakna, men jag fortsätter tänka på dig min Tova idag, i morgon och alla andra dagar. Jag vill se dig framför mig. Se dina vackra ögon, ditt leende och minnas alla fina stunder.

Nu hoppas jag på en mysig stund till uppesittarkväll som just börjat. Du Tova finns med oss även i kväll. Vi har fyra bingolotter så du får vara med och spela.

söndag 21 december 2014

God Jul till mig själv - En klapp eller två på besök

Ingen träning i dag. Fortfarande inte fullt återhämtad efter magsjukan Grande jag fick i fredags. Men efter tre "vilodagar" hoppas jag vara igång igen i morgon.

Man gör ju självklart allt för arbetet, så därför såg jag till att vara sjuk från dagens slut på fredag fram till arbetsstart måndag.... Hur som. I morgon blir det arbete, men sedan hoppas jag på en lite längre ledighet nu när det är så fullt av röda dagar framöver.

Om det blir några julklappar i år? Ja, jag vet inte riktigt. Har kanske inte varit tillräckligt snäll.
För att gardera mig har jag utsett mig själv till tomte, så nu har det dykt upp ett antal julklappar.

Jag säger därför GOD JUL till mig själv.

Till att börja med en riktigt, riktigt tunn tröja att ha under cykeltröjan på våra varmaste dagar. Sedan höga ullstrumpor som både är vind- och vattentäta. Dessutom låga strumpor med samma funktion och vanliga ullstrumpor. Ett par sommarhandskar är heller aldrig fel.

Jag hoppas att strumporna ska hålla fötterna varma under vintercyklingen och mina sommarhandskar som jag haft har sett sina bästa dagar.

Vad tror ni om extra tunna och lätta slangar för högprofildäck? Kan inte bli fel!? Sedan har jag uppdaterat mig med fler Zero. Det vill säga sportdryck utan energitillskott utan i stället fyllda med mineraler, vitaminer och den ena sorten även med koffein. Enligt mig är detta bra saker om de används vid rätt tillfällen.
Slutligen har jag uppdaterat med lite rödbetor. Jag har sedan tidigare provat på Beet-It i samband med maxinsatser och varit väldigt nöjd med utfallet, så jag fortsätter med samma ingång. Nu har det dessutom kommit ut bars med samma ingång. Dessa har jag inte tidigare provat, och jag brukar inte tycka om köpta bars utan bara mina hemgjorda. Men man måste ju våga prova.

Ja. det var årets julklappar om det inte kommer fler från tomten på julafton.

lördag 20 december 2014

Strike

Jag tänkte häromdagen på att jag nästan till hundra procent kunnat följa min träningsplanering under de senaste tre månaderna. Det är mycket ovanligt då oktober-december brukar vara full av skador och sjukdomar.

Vad det gör och kommer att göra för kapaciteten är ännu svårt att bedöma, men rimligen bör jag vara hyfsat förberedd när jag efter jul går in i en ny fas av träningen.

I helgen blir det dock ingen träning. Vi har nämligen lyckats med en strike i familjen - att alla slagits ut av magsjukan och dess kraft. Själv arbetade jag hela dagen i går, och avslutade mitt sista möte ganska exakt 16.00. Nästan direkt efter började jag känna mig dålig och fick leta mig hemåt. Sedan dess har jag tillbringat tiden i sängen eller i badrummet.

Det är inte helt skoj med magsjuka, men blir riktigt spak. Av träningen i går och i dag blev det av förståeliga skäl inget, och troligen är jag för tärd för att träna i morgon. Nu försvann alltså en långrunda och två intervallpass på ca fem timmar. Tur då att träningen rullat på tidigare.

Nu fokuserar jag på att bli piggare och få i mig lite mat.

torsdag 18 december 2014

Känner mig jagad

two down, one to go! I morse var Melvin åter bättre, men han var idag hemma från skolan för att återhämta sig. När jag kom hem från arbetet var allt normalt och vi åt en gemensam middag. Sedan blev det julkalendern med sonen.

Just innan jag skulle åka på kvällens spinning sa Katten att hon börjat må dåligt.....

Jag åkte i väg på träningen och det blev ett jobbigt pass på totalt 76 minuter.

Passet innehöll olika typer av cykling, innan det var dags för de mest utmanande delarna. Den första delen av den tuffare delen innehöll tre intervaller. Jag började med sittande cykling ca 90 sekunder med hög kadens, sedan ställde jag mig upp och körde på medelintensitet ca 15 sekunder innan jag lade på extremt motstånd. Därefter trampade jag stående vad jag hade tills jag kände att nu får jag snart inte runt pedalerna (ca 20 sek), då släppte jag på motståndet och satte mig ned. Detta gjorde jag tre gånger.

På slutet av träningen blev det 7 intervaller på 30 sekunder med 60 sekunders vila emellan. Här gick jag all in på extremt hög kadens. Intervallerna blev så tuffa att minuten med återhämtning nästan var i underkant för att jag skulle orka trycka lika bra nästa intervall. Ja, det blev ett bra och intensivt pass.

Sedan bar det av hemåt och möttes av att Katten hade en rejäl magsjuka. Nu är bara frågan om hur länge det är innan jag hänger på. Känns inte bra alls.
Jagad av magsjukan. Känner att den flåsar mig i nacken.

Jag gillar verkligen inte magsjuka. Känner därmed med sonen och Katten och är själv oroad. Inte skoj.

Ja, det är nog inte lönt att planera för de närmaste dagarna. Vi får se vad som händer.

Att ha mage

I går åkte vi direkt efter arbetet till Kattens mamma som fyllde år. Det blev middag och fika innan vi åter tog vägen mot Vännäs.

Efter att hemma ha umgåtts några timmar, behövde jag arbeta för att förbereda dagens arbete. En stund innan jag skulle gå i säng kom sonen upp och sa att han hade ont i magen. Jag lovade att vara uppe ett tag till och titta till honom då och då. Tiden gick och han kunde inte somna. Efter någon timme började han må riktigt dåligt, och jag förstod vart det barkade.

Sedan började han spy.

Vid halvtvå så kom Katten upp och jag kunde gå och lägga mig då jag skulle arbeta i dag, medan Katten skulle vara hemma med sonen. Melvin spydde sedan hela natten - inte alls skoj.

Idag har Melvin varit rejält spak av magsjukan och Katten av att inte sovit något.

Själv blev jag kvar för länge på arbetet och kom inte hem förrän 16.40 och skulle tio minuter senare vara på sonens innebandy (utan son idag). Dessutom skulle jag hinna packa till spinningen som började direkt efter innebandyn.

Jag han precis till innebandyn och när den var slut vid sex susade jag vidare till spinningen, och kom dit i sista stund.

Själva träningen blev mest en form av mycket långa intervaller/sweetspot. Jag kryddade också med fyra maxspurter med stort motstånd. Varje spurt varade tills jag inte längre orkade trampa runt pedalerna utan att minska motståndet. Jobbigt? Yes.

Vid halv åtta var jag hemma och sonen berättade stolt att han ätit lite och att han var lite bättre.

Katten och Melle gick båda och lade sig tidigt, medan jag arbetar i kväll för att göra bort så mycket som möjligt denna vecka. Allt för att förhoppningsvis möjliggöra att det blir mycket ledighet i juletid.

I morgon är planen att träningen rullar vidare om inte trötthet eller magsjuka hunnit ikapp mig....

En blänkare: Ska du beställa Vännäs CK:s kläder? I gårdagens inlägg skrev jag hur det går till: Så här beställer du!

tisdag 16 december 2014

Vännäs CK:kläder - Nu är det dags för beställning!

Det kan kännas långt borta, men snart är det sommar. Visst vill du ha riktigt snygga cykelkläder när sitter på racern eller MTB:n!? Då har vi svaret här - Vännäs CK:s dress.

Vilka kan beställa? Alla som är eller tänker bli medlemmar inför 2015 kan beställa. Det gäller oavsett om du tränar mycket, eller litet om du tävlar eller om du bara tränar för att förbättra hälsan.

Nu är det alltså dags att beställa klubbkläder inför nästa säsong. Tänk noga igenom vad du behöver, för det blir inget fler tillfälle att beställa inför säsongen 2015.

Även om du har cykelkläder sedan tidigare, inventera hur fräscha de är, både estetiskt och att de inte tappat passformen etc.

Sedan bestämmer du vad du vill beställa. Vi vet redan nu att det kommer att vara möjligt att beställa byxa, tröja och väst. Om nog många är intresserade av jackor går även detta att få.

Vi har inte fått priserna för i år, men i fjol var de: 
tröja 849 kr, byxor 1049 kr, jacka 1499 kr och vindväst 849 kr.

Nedan ser du färgteckningen på byxa och tröja. Likartad färgsättning på väst och jacka.


Beskriv vad du ska ha, hur många och vilken storlek. Storlekarna ligger mellan x-small och xx-large

Är du osäker på storlek kan du uppge vikt och längd så kan vi kolla mot de som är lika stora och vad de beställt vid tidigare beställningar. Då kan vi resonera oss fram till lämplig storlek.

Enligt mitt sätt att se det är utgångspunkten att man alltid har minst två par byxor och två tröjor som är fräscha. Det räcker med en väst.

Själv har jag en väst, men rullar runt på 4 byxor och tröjor. Beställ nu – så slipper du ångra dig sedan. Det blir som sagt ingen fler chans att beställa inför säsongen, och kanske inte heller inför 2016. Det gör att ni bör vara kittade för att klara både sommaren 2015 och 2016. 

Beställ genom att: 
1.      på messenger (facebook) skicka ett personligt meddelande till mig (Tomas Åström) där du uppger din e-postadress. 
2.      Jag skickar då ett mail till dig. 
3.      Du svarar på mitt mail med vad du vill beställa. Beställningen är bindande. 

Har du inte facebook, skriv då din e-postadress i kommentaren till detta inlägg. 

Beställ gärna på en gång, men allra senast – den 29 december (lång leveranstid), så vi hinner få kläderna innan utecyklingen börjar. Därefter lämnar vi in beställningen och då är det för sent med fler beställningar. 

Betalning sker när vi börjar närma oss leverans vilken planeras till mars/april.


OBS! Tipsa gärna andra om att det är dags att beställa cykelkläder, så ingen missar möjligheten till att rulla runt i våra cykelkläder i sommar.

måndag 15 december 2014

Två frakturer och ekonomisk missär

Inte trodde jag att jag att det nu skulle vara dags för den ekonomiska misären. Än mindre trodde jag när dagen började att jag skulle få veta att jag har två frakturer!

Vi börjar från början. I går kväll när jag skulle gå ut ur bilen, blev jag kvar. Jag trivs ganska bra där, men på natten är det lite väl kallt. Jag bestämde mig därför att klättra ur bilen på passagerarsidan. Vad som hänt? När jag skulle öppna dörren, havererade öppningsfunktionen, så nu går det inte att öppna förardörren från insidan. Så tro det eller ej - bilen ska åter på rep. Vi vet alla vad det innebär - ett mycket stort hål i börsen.

I dag överhörde jag ett samtal på kontoret. De pratade om just bilreparationer och att det var något som man verkligen inte ville drabbas av. Den andra delen man ville undvika var besök hos tandläkaren - om man ville ha några pengar kvar.

Tro det eller ej, i går kväll havererade alltså bilen och idag på förmiddagen hade jag tid hos tandläkaren. Så när jag hörde ovanstående samtal hade jag fem minuter tidigare lämnat folktandvården. Där hade jag varit hos tandläkaren i 20 minuter för undersökning. Sedan fick jag förmånen att betala ca 700 kronor. Det gör 2100 kronor timmen. Inte illa alls. Om det räckte med detta - skulle inte tro det.

När tandläkaren undersökte mina tänder fick jag veta att jag har två frakturer på tänderna. Jag hade faktiskt aning om att man kunde ha en fraktur där, men så är det.
Nej så här illa var det inte. Helt klart väljer jag en fraktur på en tand än det vi
brukar tänka på när någon säger att jag fått en fraktur.

Ett annat ord för fraktur är att tidigare fyllningar lossnat. Nu är jag inbokad på en timme hos tandläkaren, med lagning etc. Då gissar vi på 2500-3000 kronor till...

Så nu har jag alltså drabbats av två större ekonomiska utgifter och lika många frakturer. Så kan det gå.

Efter arbetet idag var det innebandyträning med sonen. Sedan stannade Melvin, jag och några till kvar och lirade lite mer innebandy i ca 30 minuter till. Sedan bar det av hemåt och ombyte för min träning. En timmes spinning med inriktning på långa intervaller. Den del som inte innehåll uppvärmning eller avslut hamnade på 42 minuter och en snittpuls på 83%. I slutet blev det en fyra med ett snitt på 91% av maxpuls. Ett helt okej pass.

I morgon kommer information om hur du beställer Vännäs CK:kläder. Se till att passa på nu så du inte ångrar dig.

söndag 14 december 2014

Riktigt imponerad

Idag blev det en liten sovmorgon. När jag vaknade upp kändes det lite rossligt i halsen och det korta träningspasset som skulle äga rum på trainern vid tiotiden ställdes in. Förhoppningsvis gör det att träningen kan gå enligt plan hela nästa vecka!?

Nu började dagen i stället med frukost och sedan lite herrslalom på tv. Under dagen har jag också gjort lite lakritsknäck och tillsammans med sonen byggt på det mecano han fått i födelsedagspresent.
Det var roligt att bygga lite mecano, men också svårt, inte bara för Melvin.
Koncentrerad son
Sedan blev det också andra åket på herrarnas slalom. Här imponerade Calle Lindh. Han har haft extremt stora skador, med men för livet. Han var på väg att ge upp, men kämpade på. Det har knappt blivit några starter i världscupen och bara en gång har han tagit världscuppoäng. I dag imponerade Calle och blev sexa. Det var verkligen ett bevis på att man aldrig ska ge upp.

På eftermiddagen åkte vi till Tegs kyrka för en luciaföreställning. Det blev en stämningsfull tillställning och efteråt bjöds på glögg och pepparkakor. Melvin fick också äta middag i kyrkan. Det är nämligen så att mormor jobbar där och hon fixade så att han kunde äta en av sina favoriträtter, potatisbullar. Allt för att ha byggt upp energin till nästa aktivitet.
Julstämning
Efter luciafirandet åkte vi vidare till simhallen för Melvins simträning som han har varje söndag.
Jag måste säga att jag i dag blev riktigt imponerad av sonen. För visst är det okej att bli imponerad även om det är ens eget barn!? Att han bara simtränat det här året, det är svårt att tro.

Mest imponerad blev jag när Melvin visade sig kunna simma fjärilsim men utan att använda armarna. De skulle vara tryckta mot kroppen. Hade jag provat detta, hade jag helt säkert sjunkit. Melvin han klarade dock utan problem en längd och efter en paus körde han åt andra hållet. Sedan svischade han på med crawl med rätt teknik och andning.
Så här ser det ut när man kör fjärilsim när man inte får använda armarna.
Jag kan hjälpligt simma bröstsim, men med bedrövlig teknik. Melvin, nio år simmar bröstsim, crawl, ryggsim och fjärilsim. Ja, här är man verkligen offside.

När simningen var klar, vi hade handlat en del och åter var hemma hade klockan slagit åtta och sonen skulle i säng. Jag och Katten har därefter tagit det lugnt och sett på torpederna, ett riktigt underhållande program.

I morgon blir det ytterligare en arbetsdag och förhoppningsvis trummar vi på med träning i morgon kväll bara jag lyckats skrämma bort det annalkande rosslet i halsen...

lördag 13 december 2014

Tidseffektiv värre.

Idag har jag ägnat mig åt tidsoptimering. Allt för att hinna med så mycket skoj som möjligt och skapa mer tid för morgondagen.

Sonens innebandylag där jag är tränare hade i dag två matcher i Umeå och då brukar hela dagen gå åt till detta. I morgon har vi familjearrangemang och vi ska också till Umeå på ett luciafirande.

Jag hade planerat in en längre cykelrunda i distanstempo under helgen, och skulle den som vanligt ligga på söndag skulle två dagar vara helt fullbokade. Nu bestämde jag mig istället för att cykla långrundan idag.

När jag säkerställt att sonen skulle få skjuts till och från Umeå, så var det fritt fram för cyklingen.

Det har varit svinhalt hela veckan, värre än på en ishockeyrink. Men i går började det snöa och vi hamnade på någon minusgrad. Det innebar att det inte alls var så halkigt på dagens cykling. Däremot var det väldigt moddigt och spårigt på vägen till Umeå, då vägen inte var plogad och temperaturen låg kring noll grader. Det var inte bara en gång jag fick ett rejält kast, men i dag höll jag mig på benen.

Jag trampade på i 105 minuter innan jag var framme vid sporthallen. Efter en stund dök sonen upp och med honom de väskor jag skickat med bilen. Av med alla blöta cykelkläder och på med träningsoverall inför innebandyn.

Det blev inte mycket dötid så var det dags för match ett. Grabbarna kämpade verkligen på bra och det blev en säker och rolig seger. Tyvärr var vi bara 7 utespelare i dag, och det var bara en timmes vila till nästa match. Energin var inte tillräcklig och motståndarna i match två var bra, så det blev förlust. Men jag tror grabbarna var nöjda och den första matchen var det bästa jag sett dem prestera. Skoj.

Efter andra matchen kastade jag på mig nya torra cykelkläder och packade träningsoverallen mm i väskorna och gav mig åter av.

Nu var det kolsvart och jag fick testa min nästan nya lampa som fick högsta betyg. Nu var vägarna plogade, så det blev säkrare cykling på hemvägen även om temperaturen fortfarande låg kring noll grader och det var spårigt här och där.

Det blev en trevlig och mysig hemresa i mörkret, trots en del snö och att jag blev ganska blöt. Efter att ha hälsat på Tova rullade jag sista biten hem.

Två utepass på cykeln och innebandygrejer innebar smockfull tvättmaskin. Efter att startat densamma och packat undan var det dags för middag.

Jag fick också smaka Kattens nygjorda specialknäck med polkagris. De var riktigt goda. Det är nog bäst att Katten gömmer dessa annars är de illa ute, och i förlängningen är då jag illa ute då hon ska ta med knäcken och bjuda på jobbet.

Totalt blev det idag 3 timmar och 35 minuters cykling, drygt 80 km och med en snittpuls på 76% av maxpuls. Det blev en bra dag med cykling och innebandy och det hinns också med lite mys i kväll.

Det blev också en effektiv dag. Jag åkte hemifrån ca 80 minuter före Melvin i morse och på eftermiddagen var jag hemma ca en timme efter honom. Jag var alltså borta drygt två timmar mer än om jag inte cyklat, men fick ihop 3,5 timmars träning. Inte fel.

fredag 12 december 2014

Skönt att må dåligt

Så är arbetsveckan slut och helgen börjar.

Skadorna efter förra helgens krasch börjar ge med sig. Visst är det ömt här och där, men det går att träna på om jag undviker att lägga tryck på armarna. Min högra axel är nämligen den som är i sämst form. För övrigt samma axel som fick ta den största smällen sist jag var i backen under Mallorcaresan i april.

Skadorna är alltså kortvariga och det gör inte heller ont vid vila. Med andra ord hade jag väldigt tur i oturen när jag synade backen.

Jonas Björkholm i cykelklubben och ledare på spinningen poängterade i går att man cyklar inomhus vintertid och inte ute, då risken är för stor att man hamnar i backen. Exakt det resonemanget har jag haft alla andra år, men i år har jag försökt tänka annorlunda. Vi får se om jag nu återgår till mitt gamla tänk eller om jag fortsätter att våga. Innan jag bestämmer mig planerar jag i alla fall för utecykling i morgon lördag.

Som jag tidigare skrivit har jag känt mig seg i träningen på slutet och jag har känt att kvalitén i träningen utifrån det har påverkats. Jag håller i dagarna på att analysera om det finns behov av justeringar i min träningsplanering. Fram till dess rullar jag dock på med inplanerad träning.

Det gör att jag i söndags alltså körde nästan 4 timmars utecykling inklusive en krasch. I måndags blev det en timmes spinning med inriktning mot tempo. På lunchen i tisdags blev det ett pass till med spinning. Denna gång med ett antal intervaller. Passet avslutades med en tabata (8 ggr 20 sekunders maxinsats med 10 sekunders vila). Både under måndagen och tisdagen var det fortsatt segt och det kändes inte optimalt då benen tog slut alldeles för tidigt för att jag skulle få upp pulsen ordentligt.

Det blev vila under onsdagen och i går kväll var det åter dags för ett spinningpass. Helt plötsligt hade kroppen vaknat till och jag kände tidigt att det skulle kunna bli ett bra pass. Förutom uppvärmning, en del träning på jämn belastning och stående cykling var intervaller huvudnumret.

Det blev 6 intervaller på 70 sekunder med 20 sekunders vila. Sedan en del annan cykling innan vi avslutade med 8 intervaller på 70 sekunder med 20 sekunders vila. Det var en kväll jag blev riktigt trött, vilket var skönt. Benen svarade hela träningen vilket gjorde att pulsen kunde tryckas upp rejält och mot slutet var det så jobbigt att jag började må dåligt. Det kan tyckas vara underligt att man då är nöjd, men när kroppen svarar och man kan köra så hårt man vill - ja då känns det bra.

Det blev mycket tid i den högsta pulszonen och nu hoppas jag att kroppen svarar bra på detta och att segheten inte är tillbaka i morgon när nästa träning är inplanerad.

En passus: Vill du ha Vännäs CK:kläder!? Börja fundera kring din beställning. Vi planerar att beställa före nyår. Det handlar främst om byxa, tröja och väst. Jag återkommer med info, men börja redan nu tänka kring detta.

Jag bjuder på en bild av världens finaste pojke som i tisdags fyllde 9 år, och i dag var med på luciafirande på skolan. I kväll blev det tacos, och sedan såg vi på bröderna Lejonhjärta. En bra film tyckte vi trots att filmen är nästan lika gammal som jag.

tisdag 9 december 2014

Höftkaka till jul och att ompröva min träning

Ja, då var det dagen efter min första vintervurpa. Jag kan konstatera att inget är brutet vilket är mycket positivt. Jag kan också konstatera att det finns en del skador på mjukdelar att hantera.

Jag har nu bland anat en fin höftkaka i lite blandade färger. Konsistensen är fin och den håller nog till jul, men jag skulle nog ändå inte servera den på julbordet.

I övrigt är jag allmänt mörbultad och i hela min högra sida känns det som när man har riktigt rejäl träningsvärk. Det gör alltså inte ont om jag är still, men om jag rör mig så känns det en hel del, men det gör inte "normalont". Denna känsla finns alltså i mage, bröstkort, arm, axel och nacke.

Men jag hade riktigt tur och inom kort är det nog relativt bra.

Då benen var oskadade bestämde jag mig i kväll för att hålla fast vid träningsplaneringen och pallra mig till spinningen. Hur det gick - inte särskilt bra. För stunden känner jag mig allmänt lite mentalt ur fas och måendet är så där, sedan är kroppen ganska seg och just i dag var det dessutom ont här och där. Det blev till att sitta ned hela passet och göra det bästa av situationen. Inte bra, men jag tog mig igenom passet. Att bryta ett pass är inte min grej, så ur den aspekten kändes det bra. I övrigt var jag bara dålig och känslan var bad.

Nu ska jag utvärdera skadorna, mitt mentala tillstånd och mående, och min fysiska status. Denna utvärdering kommer att ligga till grund för en eventuell revidering av den träningsplanering som jag tidigare lagt fast.

Det handlar om att fundera på om träningsbelastningen och träningsomfånget som varit, är och planeras ligger rätt för att långsiktigt leda mot största möjliga utveckling. Inom detta område ska jag också bedöma de olika träningsformerna som jag under hösten ägnat mig åt, och vilken roll de ska spela framöver.

Vidare måste jag fundera kring hur jag utifrån träningen ska hantera min mentala trötthet som bottnar i sorgen som finns inom mig varje dag. Vissa dagar mer, andra dagar mindre. Slutligen ska jag också bedöma om träningen på något sätt behöver anpassas utifrån de smärre skador jag har just nu.

Jag återkommer med vad jag kommer fram till, vad det kan få för påverkan i min fortsatta träning, och hur träningsplaneringen justeras.

söndag 7 december 2014

Svag, Sen, en Krasch och smärta

Idag var det dags att för 3:e söndagen i rad köra en riktig långrunda på MTB. Som tidigare träffades vi på Vännäsby skola innan det bar av.

Det mesta var som tidigare söndagar. Då tänker jag på bland annat distans, tid och väder. Planen var att rulla runt på en bit under fyra timmar och nästan 90 km. Vädret var som tidigare helger mellan -2 och -4 grader.

Som tidigare söndagar så var jag också sen till vår gemensamma samling klockan 10.00. Jag har verkligen inte fått in rutinerna för utecykling vintertid. Det är alltid något som kör ihop sig. I dag var jag dock bara några minuter sen, så det går nog åt rätt håll?!

Förutom allt ovanstående som varit likt gällde det även formen. Eller ska vi säga avsaknad av form!?

Redan från start kändes det segt och min puls var onödigt hög om man tänker på insatsen. Sedan kändes det lite bättre under rundan, men man kan ändå undra varför det ska vara så här?
 I dag var det rossligt och snorigt och jag vet inte om det var en delorsak till min vekhet, om min cykel där bromsen ligger på lite kan bidra eller om det är mina luftvägar som inte gillar kyla som är problemet. Det troliga svaret är nog att ingen av dessa parametrar påverkar nämnvärt. 

Kanske är det istället att jag fortfarande är nedtränad utifrån utlandsresan mm? Nej, jag tror det börjar bli svårt att skylla på detta, då det börjar vara bra länge sedan jag kom hem.

Fullt av svepskäl - skulle tro det va!? 

Vi får nog istället konstatera att formen är långt borta. Men om jag fortsätter att cykla runt och söka den så tror jag nog den kommer att hittas, för eller senare. Men än så länge är den helt försvunnen.

Det var två saker som avvek i dag mot tidigare söndagar. Den första var att vi var fler än vanligt. I dag blev det jag, Helmersson, Lundin, Niklas och Tjäder som rullade hela rundan. Mats som hade snävt med tid hängde med oss en dryg timme innan han vände. Roligt när vi är fler.
Det andra som avvek var att jag i dag inte lyckades hålla mig på cykeln hela rundan. Precis som förra helgen var det till och från spårigt och isigt, men det fungerade ändå bra och vi rullade på utan problem med bara några få stopp för lite vätskeintag etc.

Så var vi nästan klara för dagen och träningsklockan stod på tre timmar och 26 minuter, och det återstod mindre än en mil. Vi rullade utför och jag uppfattade att det var isigt och spårigt, men kände att jag hade det hela under kontroll. Helt plötsligt får jag ett kast och framhjulet släpper. Jag försöker parera, men utan framgång. 

Jag inser att det är kört. Jag slår hårt i backen och höft, revben och armbåge får ta smällen. Jag kände snabbt att det tog ganska rejält, men att det skulle gå att cykla vidare. Det var ju bara några kilometer kvar och kan man undvika det vill man inte stå stilla någon längre stund när det är vinterkyla. 

Vi rullade vidare och jag började känna efter var det smärtade. Den första känslan var att axeln och nacken hade påverkats tillsammans med de ställen där jag fått direktsmällen. Sedan vet jag från tidigare krascher att många smärtor kommer först efter några timmar när adrenalinet gått ur kroppen och musklerna inte längre är varma av ansträngningen. 

Mjukdelsskador är acceptabla, medan brott innebär stora problem. Främst är det revbenen jag varit/är orolig för. Jag har tidigare brutit två revben, och då kändes det ganska okej upp till 10 timmar, innan smärtan kom. Sedan var det problem i många långa veckor. 

Nu på kvällen känns det dock inte som jag brutit något, vilket vore mycket positivt. Däremot har jag ont i axel, nacke, kotor och muskler i ryggen, höften, armbågen och bröstkorgen. Sedan strålar det upp lite till huvudet, vilket inte är ovanligt när det finns spänningar från muskler i rygg och nacke. Jag har en kota i ryggen som undrar många år brukat hoppa ur, så kanske är det där vi hittar problemet. Det brukar dock gå att få till.

Tanken var att jag som tidigare söndagar skulle bygga på distanspasset med ett spinningpass på kvällen. Det fick jag dock avboka. Att träna redan i dag var inte möjligt.

Förhoppningsvis är det dock bättre i morgon, och jag känner att det kunde blivit mycket värre. Nu hoppas jag att jag har rätt i detta och att smällen inte påverkar vardag, arbete eller träning. Okej - Vi säger att det är så. 

Benen klarade sig - så det borde gå att träna i morgon!? Deal. Om inte annat så kan man ju sitta helt still på trainern, så visst borde det gå!?

Varför jag ramlade? Är osäker. Kanske har mina cykelvänner facit som såg smällen? Jag tror ju att det var otur och att det inte fanns mycket att göra. Mer troligt är dock att det var handhavandefel och att jag får skärpa till mig till nästa gång.

Vi kan i alla fall konstatera att det är säkrare att cykla på trainer.  

fredag 5 december 2014

Polar V650 - Vilken flopp!!!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag har alltid haft Polar som träningsklocka/träningsdator.
Varför? Ja, nu kan man undra - men historiskt har det handlat om flera olika bitar.

För det första har själva produkten levt upp till mina behov och jag har alltid trivs med produkterna. Sedan har jag uppfattat Polars analysverktyg på datorn som bättre än de flesta andra märken. Slutligen har Polar alltid haft en fantastisk service, och än så länge har jag aldrig betalat en krona vid reparation etc.

I slutet av 2013 kände jag att jag gärna skulle vilja ha en effektmätare inför 2014 års säsong. Då samtidigt min Polar 800 rs hängt med länge beslutade jag mig för att köpa cykeldator och effektmätare.

Efter mycket research var jag nära ett köp, dock inte en Polar. Detta då deras produkter som klarade effektmätare inte var uppdaterade på länge och inte nådde upp till mina övriga krav.

Så satt jag vid datorn och skulle trycka på köpknappen - då smög en liten produkt fram från sidan. Det var en kommande lansering av en helt ny Polarprodukt, Polar V650.

Min känsla blev direkt att denna produkt skulle klara alla delar jag önskade och det var ju dessutom en Polar.

Jag skulle dock få vänta två månader innan V650 började levereras ut till affärerna. Efter ett moget övervägande kom jag fram till att det var okej.

Två månader är inte så länge. Men pratar vi två månader? Inte alls.

För varje månad som gick flyttades leveransdatum fram en månad. Så hela tiden var det två månader kvar till leverans. Jag började allt mer fundera kring att hoppa Polar, och köpa en annan produkt. Men nu hade jag ju väntat så länge - så lite till kunde jag nog vänta.
Så här ser den ut. Eller gör den?? Den finns ju inte......

På detta sätt fortsatte det. Slutligen kom nytt datum - Slutet av november. Nu gick tiden och inget nytt datum dök upp. Kanske skulle det bli en bra julklapp till mig själv, trots allt. Inte då.

När jag går in på nätet och det är novembers sista dag - framkommer att Polar då precis skjutet upp datumet. Hur länge då? Tre månader!! Nu pratar vi alltså slutet av februari 2015. Femton månader efter att jag bestämt mig för att köpa ny cykeldator! Vad säger dessutom att det inte snart står mars, juni eller kanske september 2015 på Polars hemsida?

Eller kanske det aldrig kommer någon produkt? Uppseendeväckande är också att Polar inte under någon del av denna långa process gått ut med någon som helst information förutom att justera datum för leverans.

Nu sitter jag där igen och undrar. Ska jag vänta, eller köpa något annat?

All denna väntan - kommer den innebära att de fixar till den bästa cykeldatorn ever? Eller kanske blir det ett måndagsexemplar grande? Ja, vem vet.

Jag ska fundera lite till hur jag ska göra.

Om jag är nöjd? Skulle inte tro det va!!

torsdag 4 december 2014

Pigga ben, då blir man trött

Äntligen lite piggare ben. Därför blev jag mycket tröttare.

Igår var det träningsfritt, men idag var det åter dags för lite spinning. Jag brukar alltid värma upp ca 30 minuter på trainern innan jag åker på spinningen. Till viss del för att få ihop ett längre pass, men främst för att värma min känsliga vad ordentligt innan det blir hårdkörning.

Idag var jag dock trött och seg, och orkade inte med att hoppa upp på trainern innan jag skulle åka iväg. Jag satt istället i soffan och såg på skidskytte. Jag funderade till och med en stund på att stanna hemma, men slog snabbt bort tanken. Det brukar ju kännas både bättre och roligare bara träningen kör igång.

Sagt och gjort. Jag åkte iväg i god tid så jag han rulla lugnt i ca 15 minuter innan vi körde igång på riktigt. Det blev ett ganska kort, men hårt och kvalitativt pass.

Det handlade främst om intervaller på mellan 2-3 minuter med 30-50 sekunders vila. Totalt blev det åtta intervaller. Benen var väl inte krispiga idag, men piggare än på länge. Det var inte bara segt och mjölksyran väntade en stund innan den kom på besök. Det gjorde att det gick bättre än på länge att trycka upp pulsen på riktigt bra nivåer. I slutet av intervallerna brände det i benen och pulsen var riktigt hög och omgivningen såg ut att gunga. Snittpulsen i intevallerna låg över 90% av maxpuls under 2 och 3-minutersintervallerna och som högst var jag uppe på 95% av maxpuls. Det är roligt när det går att köra så hårt. Totalt sett blev det 40 minuters hårdkörning och totalt 65 minuters cykling.

Under cykeln hade det samlats en flod av svett.
När benen är pigga, då har man verkligen förutsättningar att köra hårt och köra sig slut.

Det var helt klart bra att jag tog tjuren vid hornen och åkte på träningen trots att det tog emot en del. Hur morgondagen ser ut? Jag ska fila på det en stund.

tisdag 2 december 2014

Lunchaktivitet

Det känns som det är lite mycket just nu med en mängd utmaningar på arbetet, fullt upp med aktiviteter i övrigt och sedan gäller det att även försöka få in en del träning.

Idag gjorde jag mitt yttersta för att optimera situationen och inte ta tid av kvällen för träning. Jag passade i stället på att åka på det gemensamma spinningpasset som erbjuds på tisdagar vid lunchtid.

Det blev därför lite arbete på morgonen sedan en bra träning och därefter lite mer arbete. På kvällen har jag varit med sonen på fotografering med innebandylaget. Det blev både lagfoto och individuella foton.

Efter lite familjetid och nattning av sonen har jag arbetet lite för att komma "ikapp".

Va gäller träningen brände jag även igår av ett spinningpass i en fullsatt träningslokal. I morgon blir det vila innan det på torsdag åter är dags för spinning. Jag har nästan blivit spinningkungen, istället för trainermannen. Ju närmare jag kommer säsongen kommer jag dock styra över mot allt mer trainer.

I morgon kväll är det innebandyträning med sonen, medan Katten är på julfest med arbetet. Sedan är tanken att det blir en lugn kväll för att ladda batterierna både fysiskt och psykiskt.


måndag 1 december 2014

Rejält utepass, blankis och Starwars

I tisdags körde jag ett spinningpass på lunchen och därefter har det blivit fyra vilodagar, både av praktiska skäl och för att lite extra återhämtning.

Tyvärr har jag varit ganska så förkyld i veckan, så återhämtningen har till viss del hämmats. Men å andra sidan missade jag inte en massa träning, då det ändå skulle vara vila.

Förra söndagen bestämde jag med Helmersson att det skulle bli ett distanspass även denna helg, vilket senare bestämdes till att äga rum idag.

Så sent som i morse var det osäkert om jag skulle hänga med. Kroppen kändes inte riktigt med och jag visste inte riktigt var jag hade förkylningen. Jag hade dock inte ont i halsen och vilopulsen var okej - så det blev till att kasta på sig alla kläder som krävs för utecykling och trampa de sex kilometrarna till vår samlingsplats.

I dag blev vi fyra stycken, Helmersson, Niklas och Tjäder och jag. Själv provade jag för första gången min nya ansiktsmask för att spara mina känsliga luftvägar, medan Tjäder provade att köra dubbfritt. Hur det gick?
Inte blir man vacker med tejpad hjälm och en stor mask i ansiktet. Men förhoppningsvis är det effektivt mot kylan.





Ja, själva masken kändes helt okej och det fungerade att använda den hela rundan, utan att det störde eller blev problematiskt med andningen. Om det hjälper så att inte luftrören ska vara lika ansträngda som efter förra helgens utecykling återstår att se. Det lär visa sig i början av veckan.

Utseendemässigt undrade sonen om man verkligen kunde cykla med en mask. Hur såg det ut egentligen? Han menade att det såg ut som Star Wars. Sedan ändrade han sig för någon annan serie på tv som jag inte kände igen och inte lade på minnet. När jag kom hem undrade Katten om alla hade skrattat åt mig. Inte är det snyggt, men ingen skrattade så att jag såg det....
Lägg till bildtext

Att köra dubbfritt klarade Tjäder med beröm godkänt. Han visade både upp mod och skicklighet när han höll sig på benen trots stora utmaningar vad gäller underlaget. Det var nämligen rejält spårigt och på sina håll väldigt isigt. I ett av partierna var det en fin blandning is, vatten, ojämnheter och smal väg. Där var det allt annat än trevligt för mig som hade dubb, för Tjäder var det utmaning grande. Vi hittade även ett parti med ca 500 meter blankis över hela vägen. Där kunde vi alla hamnat i backen. Men inga vurpor i dag.

Långsiktigt tror jag att dubbar är ett bra val för alla, även för Tjäder.

Dagens runda var hyfsat kuperad med tanke på att vi skulle köra med distansintensitet. Totalt ca 650 höjdmeter. Vi åkte från Vännäsby via Svettåker för att nå fram till Kassjö. Vi trampade vidare genom Brännland upp till Överboda och svängde där vänster för en extra tur innan vi vände åter mot Vännäsby. Väl där tackade vi varandra för en trevlig runda i fint väder och sedan cyklade jag hemåt.

Jag stannade på vägen och sa hej till Tova vid hennes grav innan jag rullade sista biten hem. Väl hemma visade cykelklockan 3,5 timmars effektiv träningstid och ca 78 km.

Kroppen kändes ganska seg hela dagen. Om det beror på förkylningen jag haft, att jag fortfarande inte är återhämtad efter all träning som varit, eller om jag helt enkelt inte är bättre just nu - ja det vet jag faktiskt inte.

Att mina nya dubbdäck suger lite extra och att bakbromsen ligger på hela tiden vilket gör att däcket bara rullar ca 2 varv om man lyfter upp det och snurrar runt det - kan kanske bidra, men inte vara huvudorsaken.

När jag kom hem blev det lite mys i soffan med sonen och skidskytte på tv:n. Melvin tyckte det var mycket illa att en av skidskyttarna hette Fuck. Jag förklarade att i hans land pratade man inte engelska, så det du tänker på betyder något annat på hans språk. Sonen sa då att han ska nog inte flytta till England för då blir det problem för honom. Sedan såg Melvin stavningen och sa, bra att det stavas Fak. Då blir det lite lättare för honom, och han blir inte lika retad. Därefter hejade Melvin på Fak, som tyvärr sköt bort sig i den sista skjutningen.

Sedan fixade jag lite tacos åt Melle och Katten innan de skulle till Umeå för sonens simträning. Själv åt jag några pannkakor och gjorde mig klar för att cykla ned till spinningen. Tänkte jag skulle passa på när övriga ändå var borta.

Jag värmde upp på MTB:n och tog en liten extra sväng innan jag nådde fram till träningslokalen. Väl på plats gick träningen så bra den kan med fyra timmar träning i benen. Det fungerade alltså helt ok, men benen var ganska sega.

Efter träningen blev det cykling hem. Idag fick jag ihop fem timmars träning vilket inte var helt fel. Kommer inte förkylningen tillbaka blir det en hel del träning nästa vecka, med start i morgon.

När jag för andra gången under dagen rullade in cykeln i garaget var klockan vid åtta på kvällen. Just efter kom Katten hem och lämnade en trött son som kämpat bra med sin simning. Jag fixade lite fika och såg till att han kom i säng. Katten åkte på magdansträning för att slipa på detaljerna inför deras framträdande på onsdag.

Efter att ha lagt sonen blev det en sen middag med riktigt goda tacos och när Katten kom hem en stund efter nio såg vi på torpederna som jag spelat in.

Så kan man alltså få en vanlig söndag att försvinna och snart är det ny vecka.

lördag 29 november 2014

Börja röka

Det känns ju viktigt att göra andra nöjda och glada. Att känna att man är bra och gör det som man förväntas göra. Men det är inte alltid lätt.

Idag var jag på konferens och när jag skulle lämna lokalen möttes jag av denna skylt. Jag blev ju som du förstår väldigt villrådig då jag varken hade cigaretter eller tändare. Jag hade inte heller tid att stanna.

Hur skulle jag göra nu? Rucka på tidsschemat, gå och handla lite röka, gå tillbaka och följa riktlinjen, eller välja att gå min egen väg? Inte lätt. Krävde en extra fundering...

Men att börja röka när jag inte ens tjuvrökt i min ungdom? Nej, jag vet inte det. Låter inte helt logiskt. Skulle nog också bli jobbigt med rökhostan. Sedan tror jag inte mina cykelvänner är redo för att jag ska ta rökpaus på våra cykelrundor.

Jag fick vara lite busig och inte göra det som omgivningen väntar sig och som skylten kräver. Det gånger två. Inte röka och inte där.

Så nu är jag rebell, en som står upp mot överheten, en som säger emot, en som går mina egna vägar. Det är jag mot världen. Hyfsat modig!

Nu ska jag bara fortsätta på den inslagna vägen. Först ska jag bara planera ett traditionellt julbord, fundera kring vad jag ska äta för snacks när det blir melodifestival, fixa lite på huset, på arbetsdagarna fika vid 09.30 och 14.30 och äta lunch vid tolv. Men sedan så.....

Eller kanske är det tvärtom, att man inte är en rebell när man vägrar röka? Tränar man så mycket som jag kanske man ska tänka tvärt om som Pecka Lindmark gjorde. Röka som en borstbindare i varje periodpaus.

Nej, jag vet inte. Nu blev jag förvirrad, som sonen brukar säga när han inte har något klart för sig.

Jag får trots allt återgå till mitt vanliga lite menlösa, alldagliga och halvtråkiga sätt.... Det är nog också lite hälsosammare!?

torsdag 27 november 2014

Bara vila lite

Idag, konferens med möten, mycket fika och lunch. Snart en rejäl middag. Först ska jag bara vila lite. Efter middagen ska jag vila lite till.

Jag fortsätter på samma linje i morgon.....

tisdag 25 november 2014

Superkompensation i antågande och tankar kring träning

Som ni känner till handlar träning och utveckling om att belasta kroppen och sedan vila. Då kommer betalningen, kompensationen, räntan.

Med rätt träning i rätt omfattning kombinerad med vila får du mycket mer tillbaka än vad du satt in - Räntan

För en utveckling är det också viktigt att periodisera träningen både på kort och lång sikt. Det handlar om att träning och träningsbelastning behöver se olika ut men öka över tid. Retar du inte och utmanar kroppen får du inte den utveckling du önskar. Vilar du inte i den omfattning som krävs fungera det inte heller över tid.
Det handlar om att våga träna ordentligt och verkligen utmana sig själv och sin kropp, men även att våga vila när detta finns på programmet.

När du är nedtränad och släpper på träningen brukar man prata om superkompensation. Det innebär att åtminstone i teorin leder detta till en snabb och tydlig utveckling. Det är ju i vilan utvecklingen sker, men förutsättningen är att du tidigare via träning brutit ned kroppen så den i vila då vill bygga upp sig ännu starkare för att nästa gång stå emot träningen bättre. När superkompensation inträffat är du alltså starkare/snabbare eller liknande än du var innan.

Vid en lägre belastning och återhämtning sker en viss utveckling. Vid tuffare belastning och bra återhämtning kommer superkompensationen som ett brev på psoten.
Jag är just nu inne i ett tidigt skede av försäsongen och det är länge fram till april/maj då någon typ av form bör ha infunnit sig. Därför finns det inget egenvärde i att ha krispiga ben och känna sig fräsch och stark. I denna del av säsongen handlar det mer om att bygga grunden för att mycket längre fram kunna toppa formen. När man bygger grunden är man ofta ganska nedtränad och kroppen kan till och från kännas ganska så seg. Men även i denna del av säsongen behövs självklart genomtänkt vila.

Jag har nu haft rejäl träning under min resa på Gran Canaria. Efter hemkomsten blev det lite lugnare några dagar innan jag körde på rejält i helgen och fortsatte träningen i går och idag.

Nu blir det en inplanerad vila på 4 dagar innan jag är på det igen i helgen. Då hoppas jag att ben och kropp är lite starkare och vi kan trycka på med träningen igen på ett bra sätt.

Känner man sig inte starkare efter vila är oftast problemet att vilan varit för kort, att man vilat för länge så att förbättringen som först uppstod redan har försvunnit att träningen behöver varieras bättre eller helt enkelt att huvudet inte är med och motivation saknas. Detta gäller självklart om man tänker över tid. Det är ju inte alltid så att man ska känna sig pigg, stark och bättre mellan varje träningspass utan utveckling tar tid och många gånger vill man genom flera tuffa pass som följer efter varandra belasta kroppen rejält för att först därefter vila och vänta på superkompensationen.

En anledning till den nu inplanerade vilan är att jag genom arbetet är upptagen kvällstid under slutet av veckan. Det är ju inte så att man är proffs, så sådana faktorer får jag ta hänsyn till när jag långtidsplanerar träningen.

Hur var då träningen idag? Jo, den var bra. Det erbjöds spinning mitt på dagen vilket gjorde att jag ägnade lunchen åt detta och därmed blev kvällen ledig till annat. Inte fel att få träning utan att den tar tid av annat. En win-win. Hur det kändes. Benen var mycket starkare än i går, fast det logiskt borde varit tvärtom. Kroppen är rolig, den går inte alltid att räkna ut.

Det blev mycket intervaller och i dag satte inte låren stopp, utan pulsen steg rejält och det blev ett utvecklande och mycket roligt träningspass.

Nu ska jag ta det lugnt vara med sambon (sonen har precis lagt sig då han är förkyld) och bara ha det bra. Sedan blir det innebandyträning i morgon men ingen egen träning. Sedan skolchefsdagar torsdag och fredag. Troligen blir det inte heller träning på lördag, men på söndag är planen att få till ett rejält utomhuspass på MTB:n och om jag känner mig stark lite spinning som efterrätt.

Nu ska jag bara vänta på Superkompensationen...... Ja, och kanske jobba en del.

Sedan ska jag cykla igen - Varför då? För att det är riktigt skoj och för att jag tänker att det är bra för hälsan och måendet.

måndag 24 november 2014

Lite mer rull för benen....

Efter gårdagen med 4 timmar MTB och sedan en timme spinning var benen ganska så sega när jag i kväll skulle bygga på tröttheten.

Först hade jag innebandyträning med sonen och jag var med och spelade en stund. Sedan körde jag 25 minuter trainer som uppvärmning innan jag åkte ned till spinningen.

Det kändes redan i början av spinningpasset att det skulle bli tufft för låren, och så blev det. Det var ganska svårt att få upp pulsen då mjölksyran i låren började spruta och satte stopp för den riktigt höga intensiteten.

Det ligger ändå i linje att jag nu ska göra benen riktigt trötta inklusive ett pass i morgon. Sedan blir det några dagars vila och då hoppas jag sedan vara lite starkare och ha lite krispigare ben.

Ni som undrar om jag borde kört i dag och även i morgon om det känns så här. Ja, man kan alltid undra. Jag brukar dock kolla min vilopuls när jag vaknar och om den är normal bedömer jag att träning är att föredra. Idag var pulsen helt normal trots det gedigna passet igår. Är det så även i morgon bitti rullar jag vidare under morgondagen.

söndag 23 november 2014

Första gången någonsin!

Sedan all cykling på Gran Canaria har framför allt benen varit lite trötta och allt annat än krispiga.

Jag valde att vila två dagar efter att jag kommit hem innan jag körde mitt första pass. Sedan var planen att vila två ytterligare dagar och därefter köra på som vanligt. 

När jag så körde mitt andra pass i torsdags var benen mer än lovligt trötta och därför planerade jag om och strök träningspassen för fredag och lördag.

Tanken var att jag skulle starta om i dag med ett spinningpass. Så skrev Helmersson på Vännäs CK:s facebooksida att han önskade sällskap på en cykeltur utomhus. Ja, varför inte tänkte jag. Jag har ju bestämt mig för att denna vinter komma igång med en del vintercykling, och än hade det inte blivit av. Dessutom skulle det bli "bara" minus 2. Det var alltså en bra start för att ta sig ut. Helmersson är en riktigt stark cyklist och han brukar tycka att sträckorna man ska cykla när det gäller MTB går fort. 

Denna gång skrev han att det skulle bli lugnt och tre timmar. Min gissning var hårt och över tre timmar. Jag hade ett rätt och ett fel.
Jag insåg i dag att det var svårt med fotograferingen med alla kläder etc. Inte lätt att få fram kameran. Det blev några få foten efter ett kort stopp.
Det blev ett helt perfekt pass för mig intensitetsmässigt. Ett pass där man fick trampa ordentligt hela tiden, samtidigt som vi cyklade bredvid varandra och pratade hela rundan. Vi hade en riktigt trevlig förmiddag på alla sätt och vis.

Det blev också mycket bra cykling på fina vägar. 

Idag blev det alltså min premiär för vintercykling. Då pratar vi alltså inte om denna säsong, utan ever. Jag är ju annars garagekungen där jag nöter på med min trainer dag efter dag. 

Denna vinter är tanken förändra upplägget med en del spinning och utecykling som ska komplettera trainern. Om det blir ett bättre utfall, ja det är i nuläget svårt att bedöma. Vad som är klart är att mängden trainer allt eftersom kommer att öka under försäsongen och de andra två disciplinerna ska då minska. 

Det blev i alla fall en bra runda, jag frös inte nämnvärt tiden rullade iväg bra.

Totalt rullade vi 86 km med ca 550 höjdmeter. Man får nog inse att vintercykling och med dubbdäck inte går så fort, så vi behövde hela 3 timmar och 49 minuter från start till mål. Däremot blir det effektiv cykling vintertid. Man stannar inte många sekunder då man snabbt blir kall.
Ja, då var alltså min allra första cykelrunda utomhus vintertid avslutad. Nu återstår att göra min allra första cykeltur utomhus på vintertid när det redan blivit mörkt. Då får jag nytta av mina nya lampor.

Idag fick jag användning av mina nyinhandlade uppvärmda sulor. De fungerade mycket bra, men det visade sig att på maxeffekt klarar de just under fyra timmar och i och med att jag satte igång de en stund innan vi började cyklingen så slutade sulorna fungera sista kvarten och då blev det genast ganska kallt. Men så länge batteriet fungerade var de till belåtenhet.
Jag tror dock inte att det blir någon utecykling i vinter då det är kallare än minus 10.

Ni vet väl att proffscyklisterna brukar säga att det inte är ett distanspass förrän du cyklat minst fem timmar. Det innebar alltså att det saknades 71 minuters träning för att nå det målet.

Ja, det var ju inte värre än att jag tog några timmars paus med intag av lite god mat och vila och sedan köra det spinningpass jag redan från början planerat för dagen, innan jag visste det skulle bli en långrunda utomhus.

Sagt och gjort. Efter lite mindre än fyra timmars vila bytte jag åter om för en kort utecykling. Jag trampade ned till Spinninglokalen och sedan brände vi av ett träningspass till. Mot slutet började det kännas att träningstiden var väl tilltagen under dagen.

Efter spinningen blev det cykling hem. Men då jag satt som mål att cykla fem timmar och jag insåg att det skulle saknas 10 minuter tog jag en kort extra sväng med cykeln. När jag slutligen rullade in cykeln i garaget visade cykelklockan att den totala träningstiden för dagen blev fem timmar och två minuter. Inte fy skam. 

Det känns som en bra träningsdag. Nu får vi se hur kroppen reagerar.

Efter cyklingen blev det lite laxmackor som belöning.





torsdag 20 november 2014

Som en gammal sengångare

Efter en dag med Barn- och utbildningsnämnd och lite andra möten kom jag hem för en tidig middag. Katten åkte i väg på sin magdansträning och jag var hemma med sonen.

I samband med att en av sonens kompisar kom förbi gick jag ut i garaget för att köra lite trainer. Det blev en timme i jämn fart med distansintensitet. Därefter blev det ombyte, Katten kom hem och jag åkte jag på kvällens spinning.

Det var som det brukar vara i stort sett fullt och flera av cyklisterna i Vännäs CK var på plats.

Själva cyklingen var ganska så tung. Antingen ligger det kvar en del seghet och belastning från cykelresan, eller så är det en förkylning på gång, eller kanske hade jag bara en tuff dag....

Det var hur som helst ett riktigt tufft och bra spinningpass med många olika intervaller. Jag blev dock onödigt trött och kände att det blev riktigt tungt. Både andning och ben var segare än vad man kan önska.

Pulsen var hög under passet och jag hoppas att det ger en del och att benen känns piggare än en gammal sengångare vid nästa träningspass.

Totalt blev det 115 minuters träning i dag vilket var bra. Känslan var sådär och jag fick verkligen jobba med det mentala för att orka med att hålla kvar trycket trots att både andning, hjärta och ben protesterade mer än en gång.

Vi hoppas på en lite piggare känsla vid nästa träningspass.

måndag 17 november 2014

Lågkadensträning - då brann det i låren

Hemma från Gran Canaria blev det två dagars vila. Idag var det åter dags att röra på benen.

Först blev det dock en heldag på arbetet och sedan innebandyträning med sonen. 
Först därefter körde jag ca 40 minuter på trainern innan jag åkte på kvällens spinning. 

Det stora mängd träning som skett sista två veckorna med så mycket klättring har helt klart gjort mina lår ansträngda. Jag kände tidigt i dag att inte var de helt krispiga. Sedan kör träningen igång och då trycker man ändå på det man kan. 

Upplägget på dagens spinning var främst hög belastning med låg kadens. Jag brukar få problem med knäna när jag kör väldigt låg kadens men tänkte att kroppen borde vant sig i utlandet. Jag försökte därför köra på med den låga kadensen. Jag la också på så mycket belastning att jag knappt fick runt pedalerna. Det brände bra i låren kan jag lova och mjölksyran byggdes upp allt mer.

Totalt fick jag ihop ca 110 minuters träning i okej vilket var bra.

Så här efter träningen känns det som att det skulle kunna bli träningsvärk av kvällens övningar. Det hör inte till vanligheten med träningsvärk av cykling - så det skulle vara en i stort sett ny upplevelse. Om knäna håller så kan nog detta vara ett bra upplägg för att bygga upp styrkan i låren inför nästa säsong!?


söndag 16 november 2014

Ett frirum och ett glädjerum som hjälper mig i livet, eller Gran Canaria en sammanfattning

Ja då var jag hemma igen i mitt kära Vännäs och med min fantastiska familj. Det har varit en väldigt bra cykelresa till Gran Canaria, men det är också mycket skönt att komma hem.


Jag har under de senaste fem åren åkt på många cykelresor, med sambon, med bror, med cykelklubben och själv (har då hittat cyklister på plats att cykla med). Alla olika typer av resor har sin tjusning.

Den här gången var det annorlunda på många sätt och lika på andra sätt. Jag brukar alltid ha planerat mina cykelresor nästan upp till ett år innan och resorna brukar ske under våren. Denna resa planerades med kort varsel och som ett led i mitt sorgearbete efter vår fantastiska lilla Tova som inte längre finns med oss i familjen.

Jag är full av sorg och mitt i all cykling, fin natur och trevligt sällskap så kom känslorna över mig. Det skedde inte så ofta under resan, men lite då och då. Det kunde vara när jag satt och åt frukost, cyklade för mig själv, läste något på nätet eller bara påmindes om Tova och familjen. Ibland kommer det också bara över mig och jag känner hur bröstet blir tungt, kroppen svag och en känsla av explosion fyller kroppen.Det gäller att ta sig igenom känslan, det är det enda man kan göra.

Sedan Tova dog har också en känsla av att jag aldrig kan ta något eller någon för given tilltagit. Du vet aldrig när något tar slut eller hur framtiden ser ut. Ja, de känslorna och tankarna kommer ofta och skapar oro, men också en vilja att göra saker nu, att ta chansen - du vet ju inte om det finns sedan.

Allt ovanstående fyllde mig under resan, mer än när jag varit hemma då jag under resan haft fler tillfällen då jag låtit det komma fram. Samtidigt har jag det alltid med mig, oavsett var jag är.

Själva cyklingen var dock nästan som vanligt, nästan hela tiden. Cyklingen är ett frirum, ett glädjerum och något som hjälper mig i livet. Frihetskänslan som finns på cykeln är svår att förklara – den bara finns där. Sedan kanske inte riktigt samma lycka fanns som vid tidigare cykelresor, men det var skoj.

Det blev också perfekt att få vissa cykeldagar själv där jag kunde blanda fokus på cyklingen och fokus på mina tankar. Det var också perfekt att få andra dagar med cykelvänner.  

Att umgås med andra gör att man får annat att tänka på en stund. När vi dessutom var ute på de tuffaste strapatserna med extremt många höjdmeter, ja då är du bara här och nu och det känns bra även om benen i bland brinner...
Peter tyckte att det var överdrivet kuperat, inte alls som kring Umeå
Första cykeldagen strålade jag samman med Peter Sånevall, en kille från Umeå som ska köra Vätternrundan i samma Team Sportia Sub 8 grupp som jag. Det var första gången jag träffade honom, och vi fick en bra tur efter kusten och pratade om både det ena och det andra. För övrigt köpte han sin cykel av FreeMotion samma dag, så det blev premiär på ny cykel. Inte illa

Från toppen - Pico de las Nieves
Dag två bestämde jag mig för att själv ta toppen på 1947 möh till Pico de las Nieves. Det blev en ganska lång dag med 2500 meter klättring. Till skillnad från 2013 då jag och bror var upp på toppen var det hyfsat okej väder och en bra utsikt uppe på toppen, så det blev en helt annan bättre upplevelse.
 Därefter följde ett antal cykeldagar då jag främst cyklade med Andreas Norberg och Henrik Blom som är från Luleå och tävlar för Team Norrbotten.
Inte heller dessa grabbar kände jag sedan tidigare utan jag hade blivit tipsad av Mazze om att de var på ön. Henrik hade jag i och för sig träffat helt kort på toppen av Sa Calobra i april 2013, men då kan man nog inte säga att man känner någon!?
Tillsammans med Andreas och Henrik var vi ute på flera trevliga och mycket givande cykeldagar. Framför allt blev det en av dagarna en riktigt rejäl tur på över femton mil och ca 3500 höjdmeter. Så många höjdmeter har jag aldrig tidigare klättrat på en och samma dag.
Jag är för övrigt riktigt tacksam att grabbarna ville umgås med mig under så många dagar. Att sedan vara själv med mina tankar på kvällarna var också helt rätt i det läge jag är.
Under dessa nio cykeldagar har jag bland annat hunnit med att klättra upp för Tauropass, Soria, Fataga, Ayacata, Monte Leon och Pico de las Nieves. Dessutom klättrade vi efter kusten bortanför Mogan och sedan inåt landet ända upp till Tejeda.
Egentligen var det bara klättringen upp till Santa Lucia som för min del inte blev av i år. Den åkte vi utför, men alltså inte uppför. I övrigt han jag med det mesta, även om jag hittat några fler vägar jag vill prova nästa gång jag är på plats.

Totalt blev det under denna resa 38 timmars effektiv cykling, Jag avverkade 91 mil och klättrade 16000 höjdmeter. Allt skedde under 9 cykeldagar med en vilodag i mitten.
Denna bild visar en stigning från västkusten upp mot Artenara. Riktigt brant och extremt korta serpentiner. Det är som ni ser tre serpentiner som inryms för att klättra denna första del och varje serpa är kanske 50 meter. Överlag en spektakulär väg som jag rekommenderar.





Snittfarten blir alltså inte så hög på GC, men det är svårt att hamna på ett snitt som överstiger 25 km/h om man ska cykla många dagar i rad, under många timmar och klättra väldigt många höjdmeter

Det blev alltså i snitt drygt 4 timmars cykling per dag, drygt 10 mil och ca 1800 höjdmeter.
 Jag roade mig lite med att se hur många mil jag behövde cykla hemma i Sverige i somras för att klättra lika många höjdmeter som jag nu gjorde på 91 mil, 38 timmar och 9 dagar. Det visade sig att jag i somras behövde cykla 300 mil och nästan 85 timmar för att nå upp till de 16000 höjdmeter som jag gjort under resan..

Nu är jag alltså hemma och resan har varit trevlig, givande och en bra grund för fortsatt träning. Nu hoppas jag kunna bygga vidare på detta.
I sanddyner, på stranden och vid poolen vistas nog de flesta som bor i Playa del Ingles. Jag vandrade en hel del i sanden, men främst upptäckte jag övriga ön. För den som varit på ön under många år men endast vis kusten skulle upptäcka en helt ny ö om man vände inåt landet.
I helgen har vi umgåtts och bara varit. Jag och Katten tog en promenad till Tova och jag slogs av att det är 30 grader kallare här än på ön. Inom kort skiljer det nog ca 50 grader…..

Vi tände ljusen på graven och gick hem.

lördag 15 november 2014

Gran Canaria - Ayaguares, Monte Leon och Palmitos Park

Så var det dags för sista dagen på Gran Canaria för den här gången. Förhoppningsvis blir det många fler. Jag gillar verkligen den här öns klimat, fina natur och utmanande och trevliga cykelvägar.
I morse såg jag till att hänga på låset till frukosten för att så snabbt som möjligt ta mig ut med cykeln. Utcheckning 12.00 och då skulle rummet vara länsat och jag vara duschad.

Då benen var mer av spagetti och utan spritt så tänkte jag mig en lätt tur. Samtidigt känns det som att den dag man åker hem vill man inte ut på några längre strapatser om det skulle inträffa ett haveri med cykel eller kropp. Jag bestämde mig därför för att cykla till Ayaguares vilket innebär slakmota hela vägen upp till 200 möh. Sedan får man brassa järnet tillbaka, en total sträcka på ca 30 km. 

Tillbakavägen är riktigt skoj och man ligger och pendlar mellan 40-50 km/h på smala och slingriga vägar. Samtidigt är det bra sikt, så man behöver inte bromsa allt för mycket. Tidigare resor har jag ofta kört denna bonustur, men detta skulle bli första gången på denna resa.

Jag körde sålunda mot Maspalomas och svängde höger i rondellen. Kör man vänster kan man hamna på El Toblero och höger är med riktning mot Monte Leon. Innan Monte Leon kommer man till Ayaguares.

 Jag svischade förbi Aqualand och såg skylten som pekade mot vänster till Palmitos park. Den vägen hade jag aldrig förr tagit. Vägen verkade dessutom nylagd. Jag visste att parken låg på andra sidan av berget och det borde inte bli många höjdmeter. Skulle alltså passa mig bra. Jag hade ca 2 timmar på mig innan jag skulle vara tillbaka, så jag borde hinna med både denna korta tur och sedan tur enligt plan.

 Sagt och gjort, jag svängde vänster. Naturen var verkligen fin även här och vägen snirklade sig fram. Riktigt najs med ny asfalt. Det var en slakmota på ca 2%, men jag tog det ganska så piano och njöt av min sista cykeltur. Snart skulle jag vara framme vid Palmitos Park, så fick jag se vad det var. Det har funnits reklam överallt vid alla resor, men inte har jag någonsin varit där.
 Så helt plötsligt blev det brant, rejält brant. Jag tänkte att det är nog bara hundra meter eller så. Ned på lägsta växeln. Det visade sig senare att det var 17% under en stund. Då är det riktigt brant och trötta ben strejkar en del. Jag tänkte dock att några hundra meter ska jag väl klara. Vid varje sväng fortsatte dock backen och kort slogs jag av tanken att kanske stanna och ta en paus eller vända. Sedan tänkte jag igen – vad liknar det egentligen!? Enda alternativet var att cykla till det uppsatta målet. Det innebar att inte förrän jag klättrat med hög ansträngning i 1500 meter var backen till ända och jag såg Palmitos Park.

 Det var värst vad seg jag börjar bli tänkte jag av att det känts så tungt i backen. Nog var jag seg då det var min nionde cykeldag , men det var inte enda anledningen. Det visade sig nämlingen i efterhand att backen hade en snittlutning på 11% och då är det jobbigt om det håller i en bit.
Väl på plats kunde jag konstatera att Palmitos Park var bra på ta betalt, innan jag kort därefter svischade ned tillbaka mot korsningen mot min andra destination. 
 Utför går fort och snart var jag på väg mot Ayaguares. Här är det slakmota på riktigt och inga branta stigningar och det gick lätt att komma till Ayaguares vilket är botten på berget Monte Leon.
Jag såg då att jag hade lite tid kvar att spela med, så kanske jag ändå skulle ta mig upp till toppen av Monte Leon en gång till!? 
 Sagt och gjort. Jag började klättringen som inte är allt för lång. Den är endast drygt 2 km, men däremot är den ganska brant, i snitt ca 8%.
 Jag tog det ganska så lugnt, nådde toppen på 490 möh. Där finns en utsiktsplats - Pedro Gonzales. Jag vände där och rullade ned igen.

 Sedan blev det bra fart tillbaka. I Maspalomas såg jag att det fanns ca 15 minuter till jag kunde rulla så jag tog en tur ner till fyren i Maspalomas och runt en bit. Sedan bar det av till hotellet för sista gången på den här resan.

Totalt blev det i dag en bit över sex mil och jag fick ihop drygt två timmar och 20 minuter på den knappa tiden som fanns att tillgå. Det som till en början var tänkt att bli en form av återhämtningspass innehöll 900 höjdmeter att klättra, så något riktigt slöpass blev det inte.

Efter mitt sista träningspass blev det dusch, rensa rummet och äta en del. Därefter satte jag mig för första gången vid hotellpoolen, läste lite och tog en kaffe med tilltugg. 

Därefter strosade jag runt i staden och tog det lugnt i solskenet. Fram mot kvällen packade jag ihop alla grejer för avresa och sedan blev det buss till flygplatsen.

För övrigt kan sägas att när jag kom till Playa del Ingles på min första dag på resan och gick av bussen var det första jag fick höra: Ein Fernsehen och så pekade de på min cykelkartong. För er som inte förstår tyska betyder det, en TV.

Idag när jag skulle kliva på bussen hör jag ett par viska när de pekar på min cykelkartong: Varför köper man möbler här och tar med dem hem?

På flygplatsen hörde jag just ett annat gäng prata med varandra, peka på min cykelkartong och undra om Tv-apparater är billiga på ön? Kanske är det därför de sett flera ta med sig nya tv-apparater hem på flyget.

Jag gissar att ingen av berörda cyklar eller har någon i sin närhet som cyklar? Vad tror ni?

Mitt flyg lämnar Gran Canaria 23.20 i kväll och just nu sitter jag på flygplatsen och får tiden att gå. I Umeå landar jag förhoppningsvis ca 06.20 och min fantastiska sambo har kört dit bilen så den står på långtidparkeringen. Praktiskt när jag ska ta mig till Vännäs. Den snart nioårige sonen hade föreslagit att jag skulle cykla de 35 km istället. En smart tanke om vi bortser från alla grejer som ska med och att det nog inte är läge för att cykla i kortkort och med racer?!

Jag återkommer med en summering av resan som helhet.


Precis när jag skrivit ovanstående inlägg och skulle komplettera med bilder insåg jag just att sladden mellan dator och kamera var incheckad, klantigt. Jag funderade då på att posta inlägget utan bilder, men valde istället detta. Ni får inlägget från i går, idag istället. Så kan det gå.

Min blogglista