söndag 14 december 2014

Riktigt imponerad

Idag blev det en liten sovmorgon. När jag vaknade upp kändes det lite rossligt i halsen och det korta träningspasset som skulle äga rum på trainern vid tiotiden ställdes in. Förhoppningsvis gör det att träningen kan gå enligt plan hela nästa vecka!?

Nu började dagen i stället med frukost och sedan lite herrslalom på tv. Under dagen har jag också gjort lite lakritsknäck och tillsammans med sonen byggt på det mecano han fått i födelsedagspresent.
Det var roligt att bygga lite mecano, men också svårt, inte bara för Melvin.
Koncentrerad son
Sedan blev det också andra åket på herrarnas slalom. Här imponerade Calle Lindh. Han har haft extremt stora skador, med men för livet. Han var på väg att ge upp, men kämpade på. Det har knappt blivit några starter i världscupen och bara en gång har han tagit världscuppoäng. I dag imponerade Calle och blev sexa. Det var verkligen ett bevis på att man aldrig ska ge upp.

På eftermiddagen åkte vi till Tegs kyrka för en luciaföreställning. Det blev en stämningsfull tillställning och efteråt bjöds på glögg och pepparkakor. Melvin fick också äta middag i kyrkan. Det är nämligen så att mormor jobbar där och hon fixade så att han kunde äta en av sina favoriträtter, potatisbullar. Allt för att ha byggt upp energin till nästa aktivitet.
Julstämning
Efter luciafirandet åkte vi vidare till simhallen för Melvins simträning som han har varje söndag.
Jag måste säga att jag i dag blev riktigt imponerad av sonen. För visst är det okej att bli imponerad även om det är ens eget barn!? Att han bara simtränat det här året, det är svårt att tro.

Mest imponerad blev jag när Melvin visade sig kunna simma fjärilsim men utan att använda armarna. De skulle vara tryckta mot kroppen. Hade jag provat detta, hade jag helt säkert sjunkit. Melvin han klarade dock utan problem en längd och efter en paus körde han åt andra hållet. Sedan svischade han på med crawl med rätt teknik och andning.
Så här ser det ut när man kör fjärilsim när man inte får använda armarna.
Jag kan hjälpligt simma bröstsim, men med bedrövlig teknik. Melvin, nio år simmar bröstsim, crawl, ryggsim och fjärilsim. Ja, här är man verkligen offside.

När simningen var klar, vi hade handlat en del och åter var hemma hade klockan slagit åtta och sonen skulle i säng. Jag och Katten har därefter tagit det lugnt och sett på torpederna, ett riktigt underhållande program.

I morgon blir det ytterligare en arbetsdag och förhoppningsvis trummar vi på med träning i morgon kväll bara jag lyckats skrämma bort det annalkande rosslet i halsen...

2 kommentarer:

  1. Oj då är han duktig sonen din. Ja även du själv så är det som så att visst kan jag simma men flyta äre värre med kan jag säga. Inte ens utomlands i saltvatten flyter jag någe bra till min frus stora förvåning... Ja så äre som en gråsten! :-)
    Så någon triathletkarriär blir det inte...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej helt klart inte. Min usla simning stryker allt som har med simning att göra. Det gäller även klassikern. Nog skulle jag fixa Vansbro, men att åka så långt, vara borta så länge och vara så dålig - det känns inte särskilt motiverande.

      Radera