måndag 19 maj 2014

Min älskade Super Hero

Min älskade lilla dotter kämpar vidare. Hon har det extremt tufft och det är motgång på motgång, men jag hoppas och tror att hon vägrar ge upp.

I en vecka har jag eller Katten nu suttit vid Tovas sida.
För en stund slipper Tova den r"riktiga" syrgasmaskinen, och hon får ha en trevligare variant. Snart ska dock den andra varianten fram igen. Den behövs för att hjälpa Tova att få bukt med den kollapsade vänsterlungan.

Sedan jag varit hemma med Melvin och arbetat i två dagar har jag nu på suttit vid Tovas sida sedan fredag eftermiddag fram till i kväll. Hållit hennes hand, strukit henne i pannan, kramats, pratat med henne och försökt hålla uppe modet på oss båda. Hjälpt till när kramperna kommit och lugnat när hon varit orolig. Jag har också övervakat och i dialog med personalen sett till att hon får bästa möjliga hjälp.Vi är verkligen ett team.


För övrigt måste jag säga att personalen på IVA är fantastisk både vad gäller förhållningssätt, samspel och kompetens. De bidrar till att vi orkar med.

Nu är jag hemma och Katten är med Tova, och de kämpar vidare tillsammans. Jag ska försöka arbeta en stund i morgon, och beroende på hur måendet utvecklas får vi se hur veckan blir.
Tova stöttas av många och hon har också fått en del presenter. En av presenterna vi öppnade i dag innehöll ett armband. På armbandet stod "Super Hero", och Tova är verkligen min och övriga familjens hjälte. Trots att hon inte går eller pratar och har en mängd handikapp är hon på många sätt starkare än alla oss andra.
Tova bidrar med så mycket och utvecklar mig och min familj mer än vad någon kan förstå. När hon tittar på mig med sina vackra ögon förstår jag henne och hennes känslor trots att hon inte talar. Nu när Tova mår så dåligt är ögonen stängda. När de är öppna är de frånvarande på grund av kramper och/eller dåligt mående, och det gör mig så ont.

Men så i dag var det en liten stund som hennes förståndiga och kärleksfulla ögon var tillbaka. De och hon gav mig och oss hopp. Jag kände att hon sa till mig - Nu tar vi nya tag och kämpar vidare. Det är tungt och kraften är liten - men jag hoppas och tror att vi alla orkar.






10 kommentarer:

  1. Både Tova och övriga familjen imponerar min er styrka.

    Önskar vi kunde göra något för er.

    Förövrigt så skriver du fantastiskt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för uppmuntrande ord.

      Tack för positiv respons på själva skrivandet.

      Radera
  2. Monica Lundqvist19 maj 2014 kl. 06:36

    Många tankar går till dig och din familj just nu ska du veta. Perspektiv.

    SvaraRadera
  3. Käraste lilla Tova! Vad jag hoppas att ni hon tillsammans med sina fantastiska föräldrar ska orka kämpa sig igenom detta lidande och så småningom bli sitt vanliga jag igen!
    Mina tankar är alltid hos er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att du alltid finns för oss och verkligen stöttar i allt detta.

      Radera
  4. Tomas och Katarina, fick idag reda på att Tova blivit dålig! Det finns inga ord för vad vi kände på jobbet idag, jag Carro och Lena! Det är så sant att hon är en kämpe, men varken hon eller ni har något val. Vi tänker på er och skickar styrkekramar alla på Bikupan hälsar! Med varmaste hälsning Carina fd. Fröken till Tova

    SvaraRadera
  5. Otroligt vilken styrka och sammanhållning ni har inom er familj och det är starkt av dig att skriva så öppenhjärtigt om detta. Jag ska visa dina inlägg för min flickvän som är ssk på IVA, det verkar vara ett märkligt och påfrestande ställe att arbeta på men oavsett så vet jag att alla brukar uppskatta att få höra att de gör ett bra jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Karin.

      Ja berätta gärna. Jag tror att vi är många som uppskattar personalens arbete. Men det blir inte alltid att man säger det, då man har fullt upp med sitt eget och i mitt fall dotterns mående.

      Personalen verkar trivas på arbetet och ha bra gemenskap, vilket säkert är viktigt på ett sådant utmanande arbete.

      Radera