lördag 22 mars 2014

3x15 och kalas

I går kväll var jag på den nyinrättade Vännäsgalan, en mycket trevlig tillställning.

I dag är det lördag och än så länge har ingen mer än Melvin drabbats av magsjuka. Ett visst hopp finns att det fortsätter så. Melvin har piggnat till och han har i dag varit på födelsedagskalas hos en kompis från tiden när vi bodde i Nordmaling.

Efter att varit loj i kroppen några dagar kände det i dag lite bättre. Katten tog en löprunda medan jag som vanligt ägnade min träning åt cykling.

Det blev idag lite uppvärmning och därefter 20 minuters sweetspot. Efter avslutad sweetspot körde jag 3 ggr 15 minuters intervaller med 3 minuter lugnare cykling emellan. I slutet av den sista intervallen kände det så pass bra att jag skarvade på med 5 minuter, så det blev en tjuga i stället. Träningen avslutades med lite nedrull.

På intervallerna låg jag på 330 trainerwatt och en puls på ca 86% av maxpuls.

Totalt blev det 85 minuter, ett snitt på 318 watt, 99 i kadens och 82% av maxpuls.

Träningen kändes bra idag och ännu bättre känns det att det nu bara är 10 dagar innan vi landar på Mallorca.


fredag 21 mars 2014

Hektiskt, smärttröskel och magsjuka

Idag blev det ytterligare en hektisk dag på arbetet och de senaste veckorna börjar göra mig trött.

Kroppen kändes lite trött, lite utarbetad och samtidigt har jag arbetat nästan varje kväll sista tiden till en bit efter midnatt. Det gör att jag också ligger på minus vad gäller sömn.

Nuvarande läge ledde till att jag i går valde att stå över träningen med hopp om att känna mig piggare idag.

När kvällen kom insåg jag att inte var jag särskilt mycket piggare. Jag bestämde mig ändå för att köra ett pass, men då med en lägre intensitet än vad som varit fallet på slutet.

För övrigt kan jag säga att sonen inte har särskilt hög smärttröskel. Varje gång han slår sig, blir förkyld, får ont i magen eller dylikt låter det som att han ska dö. Denna vecka har varit extrem då han varje dag skrikit av smärta i magen, halsen eller någon annanstans. Vid varje tillfälle har smärtan varit kortvarig. I morse hade han så ont i halsen att han fick vara hemma från skolan. När jag kom hem från jobbet i dag var han frisk och hade inte haft ont på hela dagen.

När Melvin vid 19 började skrika för smärta i magen blev vi upprörda och sa att han fick skärpa till sig och att han inte alltid kan skrika för smärta oavsett hur stor eller hur liten den är. Vi tvingade honom att äta så det skulle bli bättre och vi var ganska så irriterade.

Därefter gick jag och cyklade mitt pass som blev 80 minuter på 280 watt och en snittpuls på 79%.

Efter en stund hade sonen lagt sig. Då ska vi också säga att han har en säng som har skivbord under och han ligger uppe vid taket. Helt plötsligt spydde Melvin. När man spyr från två meters höjd kan jag berätta att det sprider sig bra. Det hamnade i hela sängen, på golvet, på leksaker, möbler, tapeter. Ja man kan säga att det hamnade överallt.



När jag kom ut efter avslutad träning hade min hjälte till sambo städat och torkat i mer än en timme. Min hjälte till son hade slocknat på badrumsgolvet.

Det känns inte helt optimalt att ha skällt ut sonen och sagt att han ska skärpa sig det visade sig att han hade magsjuka. Det känns inte heller optimalt med magsjuka.

Nu hoppas jag att sonen snart mår bättre och så inväntar vi magsjukan för oss övriga i familjen.


onsdag 19 mars 2014

Stressad över en tröskel och lite trött

Under tisdagen trummade jag vidare på samma sätt som SM-slutspelet i ishockey. Något spännande varje dag, men med olika kvalitet och framgång.

För egen del känns det som jag hela tiden går åt rätt håll och jag hoppas det fortsätter så.

För detta träningspass tänkte jag att benen nog skulle vara döda utifrån det "mördarpass" jag genomfört dagen innan. Efter en lite länge uppvärmning visade det sig dock att benen var förvånansvärt krispiga.

Jag valde därför att köra 30-15 intervaller under 6 minuter. Det innebar hårdkörning i 30 sekunder och därefter mycket lugnt i 15 sekunder.

Efter en minuts lugn cykling blev det en 25 minuter lång stressad tröskel. Under denna låg jag och pendlade mellan 330 och 340 watt och mot slutet var det riktigt jobbigt. Det blev i snitt 87% av maxpuls under tröskeln och mot slutet en bit över 90%.

Därefter blev det sweetspot en stund innan passet rundades av efter en dryg timme.

Snittwatt för hela passet hamnade på 311, kadensen på 99 och snittpulsen på 82%.

Jag lägger ännu ett bra pass till handlingarna....
Börjar bli lite trött av en hektisk tillvaro. Tur vi har kaffe som piggar upp.
Arbetsveckorna just nu är extrema och det brukar bli så när en utlandsresa närmar sig. Det gäller att först arbeta de vanliga arbetstimmarna på 45-50 timmar och sedan lägger man till att ledighetsveckan ska arbetas in. Därför innehåller förra, denna och nästa vecka extremt många arbetstimmar. I mitt arbete finns inget annat sätt att lösa frånvaro (åtminstone har inte jag hittat den) än på det sättet. Däremot finns otroligt många andra bra saker i arbetet som väger upp den bristen. Det är också helt klart värt det så att jag kan fortsätta med mina otroligt givande och roliga cykelresor.

Då en del av arbetet sker på kvällarna och ofta sent in på natten börjar jag nu bli lite trött. Jag hade tänkte köra en träning under onsdagen, men utifrån vad jag nyss beskrivit är det nog bättre för kroppen och knoppen att vila från träningen. Istället blir det lite arbete.....

Då är planen att ta nya träningstag i morgon torsdag.

För övrigt är det nu bara 12 dagar kvar innan vi reser mot Mallorca!

tisdag 18 mars 2014

Rekordtimme!!

I lördags kände jag mig extra seg och gammal under cyklingen. När jag sedan under söndagen började få förkylningskänningar kände jag att det nog blir träningsuppehåll en tid. Under måndagen kände jag mig fortsatt seg under förmiddagen, men mot eftermiddagen började det kännas bättre och jag bestämde mig för ett träningsförsök.

Utifrån hur det känts de senaste dagarna insåg jag att det bara kunde bli en rullarunda. Jag trampade igång en uppvärmning och inser otroligt nog att benen känns riktigt skarpa. Ja, det är verkligen inte lätt att helt klura ut hur ens kropp fungerar.

Utifrån den positiva känslan ställde jag snabbt om och bestämde mig för att köra en stege från 300 watt och därefter höja intensiteten i fyra steg (växlade upp, men höll samma kadens) med 2 minuter på varje intensitet. Utifrån hur känslan var skulle jag bestämma fortsättningen på träningen.

Då det kändes bra bestämde jag mig för att fortsätta inriktningen - tuff träning.

Jag valde därför utan avbrott växla ned en växel och fortsätta på samma kadens i ytterligare 6 minuter. Det innebar att jag låg just under 400 watt och det började nu bli väldigt jobbigt. Det brann i benen och andningen var riktigt tung. Jag växlade ned till 360 watt och körde två minuter innan jag åter gick upp på 415 watt (två växlar upp) och körde där i fyra minuter. Efter detta kan jag sega att det var en trött gubbe som funderade på att lämna in för dagen.

Jag var helt enkelt riktigt stekt efter att ha legat på rött länge och väl. Jag började också må lite dåligt. Jag bestämde mig dock för att fortsätta kämpa ett tag till. Jag tog ingen paus utan växlade ned så jag hamnade på 300 watt. Efter att ha nött på ett tag började jag må bättre och mjölksyran började gå ur benen. Jag tog några minuter åt gången och till slut hade jag cyklat en hel tjuga.

Nu hade jag alltså kört 8 minuters uppvärmning, därefter en stege på 8 minuter, en riktigt tuff sexa, en tvåa med rimlig intensitet innan det blev ytterligare 4 riktigt tuffa minuter. På sexan, tvåan och fyran blev det en snittpuls på 92%. Efter detta alltså 20 minuter på 85% av maxpuls.

Jag började nu inse att det kanske skulle kunna gå att trycka en hel timme!? Även om jag var trött var jag inte längre helt död. Jag bestämde mig för att återskapa den känslan. Jag växlade därför upp rejält och tryckte järnet med målet att klara 2 minuter. Efter ca två minuter hände något som "aldrig" händer på cykel. Jag fick håll i sidan. Jag kände dock att jag hade lite kvar. Kanske en minut till!?

Efter drygt tre minuter kändes det som jag skulle spy, men kanske ett tag till!? Jag provade 30 sekunder åt gången och mot slutet visste jag knappt var jag var. När det gått 4.30 bestämde jag mig för att fem minuter fick räcka. Jag kämpade sista sekunderna och klarade hela intervallen med samma intensitet. I slutet låg jag på 96% av maxpuls och det var länge sedan jag kände mig så tärd.

Direkt ned på ca 300 watt igen utan vila. Jag kunde inte se, knappt andas och jag hade håll i sidan. Jag ändå på i drygt 3 minuter innan jag trampade lugnt de sista 2 minuterna innan timmen var nådd.

Jag var så trött vid avslut att jag var tvungen att sitta några minuter på cykeln innan jag orkade stiga av. Sedan stod jag några minuter framför fläkten och koncentrerade mig på att inte spy. Jag är glad att jag lyckades undvika detta.

Därefter blev det dusch, fika och en stund i soffan.


Att köra en hel timme med flera riktigt tuffa inslag utan att någon gång sänka intensiteten lägre än 300 watt var riktigt tufft. Tuffare än vad jag kan minnas att jag någonsin kört på trainer. Totalt blev det i snitt 101 i kadens, 333 i snittwatt och en puls på 85% av maxpuls, och då är uppvärmning och avslut inräknad. Räknas denna del bort hamnade snittpulsen på 90%.

Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin kört så hårt under en timme på trainer och det kändes riktigt skönt att kunna kräma ur detta. Det var helt klart en rekordtimme om vi tittar till upplevd trötthetskänsla, snittwatt och även andel av träningen i högsta och näst högsta pulszon. 20 minuter respektive 32 minuter.

Om jag kört uppvärmning innan timmen, och därmed tryckt på hårt direkt och dessutom haft en jämn instensitet hade jag kunnat krama ur mer watt under en timme, men ser man till att uppvärmningen var inräknad och att jag körde med ojämn intensitet, så fanns det inte så mycket mer att få ur kroppen.

Ett ytterligare bevis på hur tufft det var är pulsklockans beräkning av kaloriåtgång. Kör jag riktigt tufft brukar det bli 1000 kalorier på en timme. Ett distanspass hamnar på ca 800 kalorier. Nu  blev det 1100 kalorier.

Sedan kom fenomenet - hetsätning. När jag blir så här extremt trött och slut slukar jag allt som kommer i min väg. Det var inte svårt att äta bra mycket mer än vad jag gjort av med och på kortare tid......

Träningens essens:
Nöjd. Riktigt nöjd. Trött. Riktigt trött.

måndag 17 mars 2014

"Nya" Vegaskolan - Det första spadtaget

Det är inte ofta jag skriver om mitt arbete här på bloggen. Men i dag har något hänt som är så stort och ovanligt att jag ger det plats:

Idag sattes spaden i jorden för "Nya" Vegaskolan och för ett nytt kommunbibliotek som ska byggas här i Vännäs. Det är en jättesatsning på våra barn, kulturen och för Vännäs.
Det första spadtaget - Elevrådsrepresentanter, Kommunalråd, Rektor och Vännäsbyggarna 
Att vara en del i detta projekt känns riktigt bra. Vi har arbetat länge med detta och nu blir det äntligen verklighet. Tillsammans bygger vi nu framtid.

Att skolan kommer att bli perfekt ur ett lärande-, trivsel och trygghetsperspektiv är jag övertygad om, och det känns extra bra. Den nya byggnaden skapar också förutsättningar till ett utökat samarbete mellan skola och kultur.

Att skolan och biblioteket dessutom ska byggas med en hållbarhetsinriktning som är i stort sett är unik i Sverige gör det hela ännu bättre. På detta sätt tänker vi både på nuet och lärandet i dag, såväl som framtiden och ett hållbart samhälle.

Vännäs växer, vi får fler innevånare och därmed fler elever. Vi är en skola som siktar framåt och uppåt. Vi är bra i Vännäs och vi vill bli ännu bättre.

Ett led i detta är en ny skola för barnen och våra medarbetare.

I dag skedde alltså startskottet för byggnationerna, och allt beräknas vara klart inför läsåret 2015/2016. I samband med detta hölls tal av kommunalrådet, ansvarig för bygget, av mig som Skolchef och avslutningsvis en av skolans rektorer.

De andra höll trevliga och bra tal, men det bästa vid denna ceremoni, och vad som förhöjde stämningen mest var dock enligt min mening sången som två av våra elever bjöd på. De visade ett stort mod att med sådan entusiasm sjunga inför hela skolan, och dessutom bjöd de på riktigt fin sång och bjöd upp till en bra stämning.

Sammantaget blev det ett trevligt startskott på något trevligt för framtiden. Det var nog bara vädret som skulle kunna vara lite varmare.
Även sonen och hans kompis Viktor var med på invigningen.

söndag 16 mars 2014

Sista målet vinner!

Så var en lång dag med innebandy avslutad. Det är till och med så att det var sista innebandymatcherna för säsongen.

På bilden kan ni se ett glatt lag som vann sista matchen för säsongen med 4-2. Visst har det blivit en del förluster under året, men det är väl alltid så att "sista målet vinner"!?

Nu är alltså innebandysäsongen avslutad och nu blir det endast fokus på cykling. Nu börjar det dessutom var mycket nära (15 dagar) till vår gemensamma Mallisresa. Det ska bli riktigt skoj. Jag hoppas bara att inte jag eller någon annan drar på sig en skada, en sjukdom eller något annat "skit", som ställer till det. Blir det inte så har vi alla 7 fulla dagar av cykling att se fram emot. Innan dess är tanken att det också ska hinnas med lite inomhuscykling.

För övrigt är arbetssituationen de två veckorna innan avresan extrema, så det blir en utmaning att hinna med familj och träning. På något sätt ska det ändå gå!?


Min blogglista