lördag 23 april 2016

Örestadstempot - Sverigecupen: En stor framgång!

Igår tog jag de ca 130 milen från Vännäs till Barsebäck. Det blev en intressant resa med kaos på Malmö flygplats. 

Efter att ha hämtat hyrbilen och kört de fem milen till Barsebäcks Vandrarhem blev det till att packa upp cyklarna både för att se om de fått skador och för att rulla igång benen.

Det visade sig snabbt att tempohojen klarat sig bra, medan racern fått en del smällar. Såväl på växelhandtagen, framväxeln och bakväxeln.

Efter en hel del mixtrande tror och hoppas jag att det ska fungera på morgondagens linjelopp. Dock låter det lite oroväckande när jag trampar.

Hur som helt rullade jag först 20 km med racern och sedan 10 km med tempohojen innan jag rullade tillbaka till mitt boende.

I övrigt handlade det mesta om att äta, och sedan äta lite till.

När jag sedan skulle gå i säng insåg jag att sängen var trasig. Tre träribbor i mitten av sängen var helt havererade. Det innebär att jag under natten fick sova som i en hängmatta. Var sådär. Ont i ryggen i morse. 

Efter dagens tävling har jag nu tagit tag i detta och de säger att jag ska byta rum. Detta rum ligger i en annan byggnad, så nu måste jag packa ned allt jag packat upp. Lite extra klurigt med två cyklar och en hel del packning. Men helt klart bättre än hängmatta. Boendet är ju nästan gratis, så då får jag nog räkna med något sådant.

I morse ringde klockan vid 08.00 för att jag skulle hinna äta frukost minst 3 timmar före min start som skulle ske 11.54, och sedan gäller det att hinna värma upp ordentligt då tempo innebär max från första sekund.

I går blåste det inte mycket, men i dag tog vindarna i och jag våndades in i det sista vilket framhjul jag skulle använda. I sista stund tog jag bort mina Zipp 808 som är väldigt höga och satte på mina Reinolds som är klart lägre. Om det var rätt eller fel vet jag inte, men kantvinden var kännbar under loppet.

Innan start var det mätning av cykeln som fick godkänt. Jag visste jag hade startnummer 121, och insåg att de måste vara försenade då de var på 112 när det bara var några minuter före min ordinarie starttid. Jag säkerställde då med Kommisarien att jag hade nummer 121. Han sa det stod 114. Helt plötsligt var det bara 90 sekunder till start.

Jag rullade fram och vips var jag iväg. Målet för dagen var att hålla bra tryck hela vägen och i alla fall komma på den övre halvan. Med en lyckad dag tänkte jag att kanske kunde plats 6-7 vara möjlig.

I början gick det mycket bra, men då jag efter fem kilometer svängde höger och kom in i rejäl kantvind var jag inte lika kaxig längre. Tröttheten slog in och wattalen gick ned. Jag bestämde mig för att hålla mig på ca 92% av maxpuls och kämpa för att hålla uppe trycket.

Efter några kilometer avtog vinden då det var skog som tog upp en del. Då kom krafterna till viss del tillbaka.

Så hände det. En lastbil kör om för att just efter planera en sväng. Jag får tokbromsa och går från 48 km ned till drygt 20 km/h. Det tar förutom extra kraft, frustration och mjölksyra också lång tid innan jag åter är uppe i rätt fart. Jag uppskattar att jag förlorade minst 15 sekunder.

En stund innan lastbilen hade jag kört om killen som startade före mig. Innan vändningen efter 15 km får jag korn på den som startat två minuter före och rullar förbi just innan vändpunkten.

Full fart igen. Nu börjar jag dock känna mig ganska sliten och det behövs mycket vilja för att hålla i trycket i den kraftiga vinden.

Framför allt de sista 3 km innan vänstersvängen som signalerar att det är 5 km kvar är tuff. Wattalen är klart sämre under 5 minuter.

Så kommer nittiogradaren och endast 5 km kvar. Nästan framme. Vindarna är också bättre. Jag får tillbaka kraften och matar bra i motlutet. Jag orkar hålla i innan det bär utför. Jag trycker på tills jag trampat ur alla växlar och det går nästan 70 km/h. Lite slätåkning, en nittiogradare till och sedan ett lät motlut den sista kilometern in till mål. Jag fick verkligen till en bra avslutning och kraften fanns där. En snittfart på nästan 52 km/h under fem kilometer är inte illa.

Jag skär mållinjen och jag känner mig ganska nöjd oavsett resultat. Jo, snittwatten kunde varit lite högre, men det är ändå första tävlingen. Snittfarten landar på 44,4 km/h, och jag hade rullat förbi tre cyklister som startat före mig, så i alla fall hyfsat borde det vara. Pulsen visade ett snitt på 92%, vilket var enligt plan

Jag träffar flera trevliga cyklister att snacka med och det går upp för mig allt mer att det nog inte bara gått bra utan riktigt bra.

Till slut inser jag att Sverigecupens första tävling i tempo har resulterat i en andra plats. Otroligt positivt, och särskilt när det var så många starka cyklister på plats. 

Att vara före flera SM-medaljörer är inte helt fel. Sedan är jag införstådd med att merparten cyklister inte är toppade så här tidigt på säsongen, men förhoppningsvis finns det lite utveckling även i denna gamla gubbe.

Jag var 26 sekunder efter vinnaren. Tur att det inte var mindre, så att lastbilen kostat mig segern. 7 sekunder efter rullade trean in och sedan var det ett rejält hopp till fyran som var ca 50 sekunder efter mig i mål.

Mitt mål inför säsongen var att vid minst en deltävling i Sverigecupens tempocup få kliva upp på pallen och då med andra ord vara sämst trea. Nu har jag helt plötsligt uppnått hela säsongens mål i tempocupen redan vid första deltävlingen.

Jag får alltså fundera lite om jag får höja målbilden. Jag låter nog dock deltävlingarna i Stockholm nästa helg få avgöra hur tankarna inför resten av säsongen ska se ut.

Målet när jag åkte ned hit till Malmö var ett hyfsat resultat i tempo och att lära mig i linjeloppet inför kommande lopp. Nu har jag redan nått målet med råge. Denna helg är superlyckad oavsett resultat i morgon. Ja, med undantag för om jag exempelvis skadar mig.

Nu ska jag njuta en stund till och sedan ska jag börja tänka på bonusloppet i morgon. Lär nog bli tufft med närmare 100 cyklister på smala vägar och en rejäl kantvind. Lägger vi sedan till fem grader och regn finns det utmaningar även för i morgon.

Jag gör mitt bästa så får vi se hur långt det räcker. I dag räckte det riktigt långt!

fredag 22 april 2016

Bagagekatastrof på flygplatsen - Cykelhaveri!?

Började bra det här. Cyklarna lämnades ut i Malmö med ordinarie bagage. Inte på annat sätt vilket är brukligt.

Väskorna var självklart för stora. Den första slet loss delar i entréöppningen, fastnade och åkte sedan ned i backen. När jag försökte rädda väskan åkte den andra direkt i backen. ( Inte min väska på bilden).

Muntert. Ena väskan rejält skadad. Hur det är med cyklarna vet jag ännu inte. Skadan anmäld hos SAS och hyrbil hämtad. Nu hoppas jag verkligen att cyklarna är hela när jag anländer till boendet och då tar fram dem. Annars blir det ett hyfsat antiklimax.

Nu rullar vi igång

Resan har startat med destination Barsebäck. Väntar nu på anslutningsflyget till Malmö. 

Detta är min första tävling ever som jag flyger till. Ska bli spännande att dra slutsatser av detta. En tydlig sak är i alla fall att packningen är större än då jag åker utomlands för att cykla.

Två cyklar istället för en och alla möjliga typer av cykelkläder då vädret för helgen verkar mycket osäkert.

I morgon är det alltså premiär på Sverigecupen och sedan rullar den på i fyra månader innan cupen avslutas i Göteborg i slutet av augusti.

Jag kommer förhoppningsvis lära mig mycket under året och jag hoppas också att min plan om att bli allt starkare ju längre säsongen pågår, håller.

Hur det ligger till nu är väldigt osäkert, men jag hoppas att nivån inte är lägre än att det ska vara möjligt att hämta in under cykelsäsongen.

Nu ska jag äta lite till så jag åtminstone inte faller på bristande glykogendepåer.

onsdag 20 april 2016

Det är nog inte bara en förkylning.......

Som de flesta av er har hört har jag varit mer eller mindre sjuk under sex-sju veckor i rad. Jag har också varit rejält frustrerad.

När jag för några veckor sedan åkte till Mallorca var kroppen inte alls bra. Men ju längre jag vistades på Mallorca desto bättre blev det och i slutet var jag helt frisk.

Jag var riktigt nöjd att förkylningen var borta. Men lyckan blev kort. Redan dagen efter jag kommit hem blev det sämre igen och sedan var hela förra veckan allt annat än bra och det har inte fungerat med träningen.

Min nya teori utifrån detta och lite annat smått och gott är att min dåliga kropp inte bara handlat och handlar om förkylning. Jo, jag har varit rejält förkyld då jag varit liggande vid två tillfällen ggr 5 dagar vardera under februari och mars, men tiden jag varit dålig är så mycket längre.

Men jag tror nu alltså att det är annat som också spökar. Självklart kan det spela in att jag haft och har en stor mental påfrestning av allt som hänt i mitt och familjens liv under så många år, och att vi alla tre hela tiden balanserar på gränsen att orka med. Jag tror ändå inte heller att det är hela sanningen.

Jag lutar nu mot att en mental överbelastning, kombinerat med förkylning satt en bas. Sedan är jag nu allt mer säker på att jag har en överkänslighet i kroppen. Det var ju dessutom ett liknande scenario vid samma årstid förra året. Jag lutar alltså mot astma och/eller allergi, och behöver nog inrikta mig på den linjen.

Jag inbillar mig också att jag nu känner mig något piggare efter behandling mot denna typ av problem lördag-onsdag. Samtidigt kanske jag inbillar mig då minst fem stycken på arbetet i dag sagt att jag låter rosslig och svårandad.

Gissar att jag behöver besöka farbror doktorn och en gång för alla utreda astma-/allergispåret.

Men först hade jag tänkt få tillbaka styrkan i kroppen för helgens och nästa helgs tävlingar. Jag hoppas det är på rätt väg och att antihistaminerna ska hjälpa mig hela vägen fram.

tisdag 19 april 2016

Premiär med tempohojen

Igår kväll var det dags för årspremiär på tempohojen.

Det handlade främst att se så cykeln fungerade, att jag hade koll på allt kring klädsel och övrigt som behövs vid tempo och allmänt känna hur cykeln känns.

Sedan var det förstås viktigt att i alla fall känna av lite tempo. Det blev ett väldigt kort pass, bara drygt 30 minuter. Detta både beroende på att det var väldigt kallt och att jag har en balansgång i att träna och att hinna få kroppen återhämtad inför helgens tävlingar.
Sonen tog en bild innan jag drog iväg.
Min plan är att också cyklar lite kort på onsdag. Då har jag alltså totalt drygt en timmes träning på temphojen sedan i september när det är dags för tävling. Lite tunt för att åka ned till Malmö för att konkurrera med Sverigeeliten, men vad gör man när man bor i norr? Jo, man förhåller sig.

Samtidigt är det ju så att blir inte resultatet vad jag önskar till helgen finns det förhoppningsvis mycket utveckling till senare under säsongen då jag hinner få tid på tempohojen och dessutom kan jag förhoppningsvis träna ikapp det jag förlorat med all utebliven träning i februari och mars.

Men självklart ska jag göra det jag kan på lördag för att få till ett bra lopp.

måndag 18 april 2016

SR P4 intervjuade mig om min blogg.

I morse fick jag besök av Sveriges Radio, P4.

Vad det handlade om?

Ja, denna gång rörde det inte arbetet vilket var skönt. För tyvärr är det så att när du arbetar som Barn- och utbildningschef hör det inte till vanligheterna att media hör av sig och vill veta om allt bra vi gör. Nej, när media hör av sig är det oftast för att de tycker sig ha hittat något negativt som jag ska stå  till svars för. Nu är det ju tur att Vännäs är en bra kommun med otroliga medarbetare och väldigt duktiga förskolechefer och rektorer. Det gör att media inte behöver höra av sig så ofta.

I stället var SR:s intresse min blogg. Men intresset var inte vad man först kan tro.  Vid några tidigare tillfällen har min blogg skapat intresse hos media och då har det handlat om min passion för cykling, träning och livet. Det har lett fram till lite olika positiva reportage kring cykling och hur fantastiskt det är.

Denna gång var det dock något annat som SR var intresserad av. De ville prata med mig om den
den lilla, men ack så betydelsefulla delen av min blogg som handlat om Tovas sjukdom, hennes död och min sorg och sorgbearbetning. Det blev ett jobbigt och krävande, men också ett bra samtal om Tova, hur mycket jag älskar henne och hur ett av mina sätt att bearbeta sorgen och saknaden har varit att skriva om Tova på min blogg.

Kanske är det logiskt att intresset från media hamnar här, då jag haft klart mest läsare när jag skrivit kring mina egna känslor och Tova. De inläggen har haft många tusen läsare, medan övriga inlägg inte har fullt så många läsare, även om ni är många som även vill läsa om min träning och annat i mitt liv.

Programmet kommer att sändas på midsommardagen 11.00, så det är länge innan jag vet vad jag egentligen sa.