lördag 20 april 2013

Mallorca 2013 - dag 7: Pina, Manacor och Montuiri

Spöregn när vi tittade ut från frukostbordet. Inte muntert. Vi bestämde oss för att vänta ut regnet en halvtimme. Därefter gjorde vi oss klara för dagens cykeltur. I dag blev det armvärmare, benvärmare, vindväst och skoöverdrag på.

Väl ute i cykelrummet insåg jag att jag missat lämna nyckeln i hotellreceptionen. När jag rullade dit insåg jag att solen spruckit fram. Jag tog ett djärvt initiativ och tog av mig benvärmare och skoöverdrag. Det skulle en stund senare visa sig vara ett misstag grande.

Dagens cykelrunda blev nämligen ingen propaganda om vi ser till vädret. Inledningsvis massor med motvind, lite senare - massor med motvind, på slutet - massor med motvind. Kanske hade vi medvind någonstans men det var lätt glömt.

När vi cyklat ca en timme började det regna och blåsten tilltog, inte alls trevligt. Vi var dock nästan framme i Manacor och bestämde oss för att äta lunch där. Efter att ha irrat runt i den lilla staden ett bra tag tog jag initiativet att fråga i en supermarket efter en restaurang. Kvinnan svarade: That road, left, big restaurant, Wok. Vi lyssnade på rådet och var snart framme vid restaurangen som var en av de största jag sett. Borden var numrerade upp till 105 och varje bord rymde i snitt 5 personer - dvs totalt över 500 gäster. När vi kom in var det tre gäster där som snart gick. Kvar blev jag och bror tillsammans med sju personal.




På restaurangen serverades en gedigen buffé - kinesiskt, japanskt och thailändskt. Det fanns hur många val som helst. Maten var god, dock lite kall (inte bara den fantastiska sushin som jag lät väl smaka)


Vid lunchbordet sa bror att han för dagen hade lite pengar med sig, endast 20 euro. Jag hade just tänkt samma tanke, jag hade glömt mynten som jag lagt fram (ca 20 euro), så jag hade också bara en tjuga. Vi sa att det blir till att hushålla om vi ska kunna stanna och fika och fylla på vatten. Det visade sig snart att det verkligen var sant. Det visade sig nämligen att lunchen gick på 15 euro. Vi hade då 3 timmars cykling kvar och bara 5 euro var kvar till alla kommande inköp såsom kaffe, fika, vatten mm.

När vi tittade ut från restaurangen var det riktigt busväder. Detta var första gången på resan det nästan hade känts skönt att vara på hotellrummet istället för att cykla. Vi tog dock tjuren vid hornen och gav oss av på de 9,5 mil som återstod av dagens runda.

Vädret var nu om möjligt ännu sämre än innan lunch. Det var till och med så att vi önskade oss långa handskar för att inte frysa sönder fingrarna. Vi trampade dock på och snart visade det sig bli väldigt många backar som gjorde att vi fick upp värmen. Allt eftersom blev också vädret något bättre, om än aldrig bra. Tre bra backar på totalt 400 höjdmeter och en dryg timme senare nådde vi Montuiri.

Vi bestämde oss för att köpa kaffe (tilltugg hade vi inte råd med) och stannade vid första bästa bar. Baren visade sig vara ämnad för lokalbefolkningen och inte i för turister. Det framgick av att vi inte såg en turist så långt ökad nådde och att i baren satt ett tiotal äldre män och höll låda. Några kvinnor syntes inte till. Prislistan satt uppe och det var i stort sett gratis - vilket också visade att det inte var turistanpassat. En kaffe och en cola 2.80 euro. Vi satte oss utomhus, i och med att vi bara är gubbar och inte fullt så gamla som de som kvalat in att sitta inne (snittåldern var nog kring 70), och njöt en stund för att sedan trampa vidare.


Då jag bara hade 2.20 euro kvar fick de ursprungliga två flaskorna med vatten, som nu bara var en halv, räcka ett tag till. Vi bestämde oss för att vatteninköpet fick ske i nästa by. Det visade sig dock lättare sagt än gjort. Överallt var antingen Supermercadon stängd eller obefintlig. Detta höll på att sluta i Pina (men vi bestämde oss för att inte åka dit...)

Men till slut, i tredje byn och nästan 3 mil senare hittade vi ett ställe som var öppet, och som sålde vatten. Alla supermercados hade även här siesta, så det fick bli den bensinmack vi hittade i Muro.

Då det bara var ca 2 mil kvar (vi hade kört 11 mil på en dryg liter vatten) så var bror djärv och sa att han klarar sig på en cola och det vatten han hade kvar. Han tog en 33 cl cola och den kostade 1.20 euro. Då jag var lite törstigare, men även jag ville våga lite - tog jag en 50 cl cola och säkerställde att jag skulle få låna av honom om priset var för högt (han hade ju kvar en euro eller så). Jag kom till kassan och priset var - 1.20 euro. Det var det första stället jag varit på där man fick nästan 2 dl gratis...


Efter att ha hetsdruckit upp colan och stretchat lite hade vi en mil till Can Picafort. Vi hade hela dagen tryckt på ganska så bra mellan byarna för att i byarna köra extremt lugnt. Det var något jag tänkte fortsätta med. När vi svängde ut på vägen visade det sig bli en häftig motvind, jag bestämde mig dock för att vinna över den. I det som visade sig bli 8 kilometer höll vi en snittfart på 34,5 km i motvinden - jobbigt men det kändes bra. Väl framme i Can Picafort var det bara ca en mil kvar till målgång.

Detta blev en dag med klart sämre väder, en dag då vi frös ordentligt, men också en dag då vi höll ett bra distanstempo och fick 13 bra mil i benen . Sammantaget alltså - mycket bra. Nu håller jag som mest på att fundera på allt skoj jag ska göra med den euro jag trots allt fick kvar.




fredag 19 april 2013

Mallorca 2013-dag 6: Sa Calobra

Idag har vi åkt till Sa Calobra, ett av de mer spektakulära ställena på Mallorca och även i en mycket bredare jämförelse. Eller egentligen är själva Sa Calobra inte så speciell utan vägen dit. Det är slingrande vägar utefter bergväggen med bedårande utsikt.


Brant är det också både på vägen och ned för stupen. Stupen undvek vi som tur var. Däremot fick vi prova på rejäla stigningar, där stigningen upp från Sa Calobra är den mest utmanande.

Dagens cykelrunda började dock några timmar tidigare med lätt cykling till Sa Pobla.


Därefter blev det lite mer kuperat till Selva via Campanet. I Selva började den första riktiga serpentinbacken upp till Coll de sa Batalla på 576 meters höjd.

Backen är 7,5 km och lutar i snitt ca 5%. Nog vet vi att cykling är populärt här på Mallorca men här tog det priset. Vid backens början stannade vi kort för att uträtta våra behov. När vi sedan skulle cykla iväg höll vi på att få ställa in resten av turen. Cyklist på cykist cyklade förbi och det var inte att tänka på att åka i väg.  Det var bara att snällt vänta på sin tur. Till slut uppstod en liten lucka som gjorde att vi kunde påbörja vår cykling upp mot toppen. I dag  tryckte vi på lite bättre än vad vi gjort tidigare i veckan. Att vi på vägen upp körde om ett 70-tal cyklister, gjorde inte vägen upp tråkigare eller tyngre. Vi fick känna oss riktigt starka. Väl uppe på toppen stannade vi på en mack och fyllde på vatten. Även där var det som syns på bilden rätt fullt med cyklister.

Därefter rullade vi en mil fram till stigningen mot Sa Calobra. För att cykla dit måste Coll dels Reis bestigas på 682 meters höjd. Då vi vid start var långt upp krävdes bara 2,5 kilometers klättring innan det bar utför.

 Det var väldigt brant utför, kraftiga serpentinsvängar, smal väg och fullt med bilar när vi skulle ned. Dessutom fick bror punktering. Detta sammantaget gjorde att vägen ned till Sa Calobra tog mycket lång tid.
 
 Väl i Sa Calobra köpte vi lunch – Pasta igen. Vi kan väl säga som så att de varken satsat på mat eller miljön kring denna, utan på utsikt och cykling.


Efter lunchen väntade 9,5 kilometers klättring på i snitt 7% från havsnivå upp till 682 meters höjd.
 

Ganska snart hörde vi svenska röster och vi tog sällskap med en kille från IKSU multisportgäng. Vi klättrade i ett bra men kontrollerat tempo. Efter 45 minuter hade vi nått toppen. På vägen upp körde vi om en mängd cyklister, men vi blev också omcyklade av några från Team Norrbotten som hade tävling uppför. Någon av dessa hade vi nog kunnat hänga på om även vi haft ”tävling”, medan några var riktigt snabba.
 Vi rullade ned de 2,5 km till fiket vid uppfarten mot Sa Calobra. Bror köpte cola och choklad, och jag tog fram lite våfflor som jag haft med mig. Därefter fortsatte färden mot Lluc och vidare mot Polenca. Vi hade ytterligare 300 meter att klättra innan vi nådde sista toppen för dagen, Coll de Femenia på 515 meters höjd. Därefter väntade en lång utförsbacke och därefter slättåkning de sista två milen. Tyvärr innehöll dessa mil mot- och kantvind så även dessa mil tog på en del.
Sammantaget blev detta ett mer kvalitativt träningspass än vad vi ägnat oss åt tidigare i veckan. En stor del av tiden hamnade jag på pulszon 4 och när jag klev av cykeln var jag segare än tidigare dagar. Totalt klättrade vi ungefär 2000 höjdmeter och cyklade närmare 12 mil. En riktigt trevlig och bra runda. Det enda som inte var fullt så bra var vädret, vilket var markant sämre än tidigare dagar. Inget regn, men kallt, blåsigt och sol bara korta stunder. För första gången under resan åkte armvärmarna på. I morgon väntar ännu sämre väder…..
För övrigt har vi nog världens sämsta internetuppkoppling. Jag har nu hållit på sedan 18.30 för att ladda in bilderna till bloggen – det har gått sådär. Den laddar upp ca en bild varje halvtimme.  Jag hade tänkt förnöja med fler bilder, men nu fem timmar senare ger jag upp. Ni får hålla tillgodo med dessa. Dessutom jäklas bloggen så bara på vissa bilder går det att bestämma storlek. Världsliga problem, men lite irriterande.

Föresten jag glömde en sak gällande IT-uppkoppling. Jag var på IT-mässa i London för drygt två månader sedan, där fungerade internatuppkopplingen ännu sämre. Där kunde man dessutom inte ens komma ut på 3G nätet. Så med andra ord är allt relativt såväl i internetvärlden, som cyklandet och övriga livet....



torsdag 18 april 2013

Mallorca 2013 - dag 5: Betlem - Ensam, men stark

Ytterligare en bra dag i solen. Jag kände mig pigg och utan större krämpor när jag vaknade. Därför bestämde jag mig för en cykelrunda trots att bror skulle ha vilodag.


Dagens träning lades upp lite mer lik en vanlig träning i Sverige. 10 minuter lugnt, därefter ganska hårt i 50 minuter, tills vägen tog slut. Då hade jag nått Betlem en vacker by utefter havet.


På tillbakavägen tog jag några avstickare mot havet, i övrigt efter kusten tillbaka till Alcudia. På tillbakavägen blev det 60 minuters distanstempo och 10 minuter lugnt på slutet.Totalt blev det 7 mil på dagens cykelrunda varav 2 av dessa gick efter en liten kustväg. Det var den finaste miljön jag hittills sett på öns östra sida.

 




Det blev alltså ytterligare en riktigt bra dag i cykelns tecken, där kroppen fortfarande svarar bra trots cykling fem dagar i rad.

 
Efter cykelrundan har jag hunnit med både lunch, en lång promenad och en del arbete. Snart är det dags för middag, undrar vad som vankas? Morgondagens program är inte spikat så det får jag återkomma om.  
 
 

onsdag 17 april 2013

Mallorca 2013 – dag 4: Petra är trevlig och mysig

Efter tre långa cykeldagar med nästan 45 mil och 16 timmar i sadeln kom vi igång lite senare i morse. Frukost först nio och avfärd med cykeln vid tio. I dag hade vi bestämt oss för ytterligare en cykeltur på östra sidan som bjuder på fina miljöer och i dag på vackert väder, men i övrigt inte är så krävande terräng.


Vi ställde in distanstempot som tidigare dagar och cyklade via Sa Pobla och Muro för att landa i Petra.

Som vanligt var det ett hundratal cyklister som tagit sin paus på torget och satt och lapade sitt kaffe eller dylikt. Vi tänkte som alla tidigare luncher på denna resa satsa på pasta bolognese, men ändrade oss och tänkte nytt. Det blev en sandwich med kyckling och lite annat. Den smakade helt okej, men var till mängden vad jag skulle kalla ett fika. Rent allmänt var det inte heller vad jag brukar äta till lunch, men såväl Katten, bror och hans fru brukar köra på sandwich när vi är utomlands, så helt fel kan det kanske inte vara? Men jag brukar i alla fall alltid välja något annat. Men inte i dag - framför mig låg en sandwich. Det blev också cola och kaffe. Petra är verkligen en trevlig, mysig och avslappnande by.


Vi tog en annan väg tillbaka till Alcudia och nu var det både lite utför och vi tryckte på lite mer. Pulsen låg fortfarande inom pulszon 3, men trots detta snittade vi över 33 km. Totalt hamnade vi på 75 kilometer i dag. Ansträngningen var ganska låg, och vad som var positivt var att kroppen fortfarande håller ihop. Jag kände mig stark, min vad mådde bättre idag och endast min gamla ”krigsskada”  i knäet påminde mig lite om att vi nu efter dagens tur cyklat ca 52 mil på fyra dagar. Ja, en sak glömde jag – rumpan börjar kännas en del. Eller om sanningen ska fram – den är snart bortdomnad.

 
En annan otroligt positiv del är att förkylningen håller sig i schack. Det var nog min krishantering som jag beskrivit i tidigare inlägg som gjort susen. Fast å andra sidan – än är jag inte i hamn. Krishanteringen är bara lyckad om ingen dag ställs in på grund av sjukdom. Vi får se hur det blir med detta.
På hotellet finns en särskild byggnad där det är cykel- och kanotförvaring, mycket praktiskt. I övrigt är hotellet av en ganska bra standard, maten är tillräckligt bra för mig, och vyerna från hotellet mycket fina. Till stranden är det bara ca 2 minuter, men dit har vi inte hunnit än.


Eftersom det blev en så pass kort runda i dag hann jag dock både med en promenad på ca 2 timmar och att arbeta några timmar.

Som jag kanske nämnt har vi halvpension (för den som undrar menar jag på hotellet) vilket är mycket praktiskt då vi tränar så mycket. De tidigare dagarna har vi varit noga med att bara dricka cola till middagen, men i dag slog vi på stort och smakade på vinet som ingick. Jag provade både det röda vinet och sangrian. För att vara ett vin som ingår vid All Inclusive/Halvpenson var det ganska gott. Vad gäller mängden ska för er som nu är oroliga sägas att det totalt bara blev 1,5 glas.

Nu är vi åter på hotellrummet och som vanligt sitter vi på var sin säng och blandar arbete, lite bloggande och allmänt slösurfande. I övrigt gör vi vårt yttersta för att återställa kaloribalansen, dock inte riktigt enligt kostriktlinjerna. Det blir mycket chips, kakor och choklad - gott men kanske inte riktigt rätt!?
Hur det blir med torsdagens cykling har jag ännu inte bestämt. Bror planerar vilodag. Själv har jag känt mig så pass pigg att jag gärna kör en runda om det känns likadant imorgon. Jag får återkomma med utfallet av detta.
  
Vädret är som jag nämnt, fortfarande fantastiskt. Tyvärr verkar det vänta sämre väder framåt helgen.

Mallorca 2013 - dag 3: Magaluf, Valdemossa, Soller och Puig Major - Mallorca runt etapp 2

Så var det dags för etapp 2 i cykelrundan, Mallorca runt.

Etappen som sträckte sig från Magaluf till Alcudia efter denkuperade västkusten började med en liten felnavigering. Det brukar sällan hända att vi åker fel, men så blev det nu. Vi hamnade på motorvägen och fick åka där en längre stund. Eller egentligen fick vi inte det, men vi var tvungna. Vi cyklade då också igenom en nästan 1 km halvmörk tunnel, det var inte helt angenämnt.

Resten av dagen har vi cyklat efter fina vägar från söder till norr. Från Magaluf via Antratx till vårt första fika i Estellencs. Efter fikat åkte vi vidare för att stanna i Valdemossa och fylla på vatten. Därefter blev det lunch i Deia. Fram till lunchen hade det gått lugnt både uppför och utför,och vi hade avverkat drygt 1000 höjdmeter.

Efter Deia blev det backigare framtill Soller, och sedan började den ”riktiga” backen, och den del som var den lite jobbigare delen av dagens runda. Det blev ca 16 km med en snittlutning på mer än 5% och de sista 10 km var snittlutningen närmare 7%. På vägen cyklade vi förbi Fornalutx, en gång utsedd till världens finaste by. Samma by som jag och Katten med bil besökte för fem år sedan. Uppe på toppen Puig Major (900 möh) stannade viför en kort vila och för att njuta av utsikten.

Därefter bar det av utför mot avtagsvägen upp mot Sa Calobra där där det finns ett fik. Där gjorde vi ett kortare stopp. Efter fikat hade vi ca 300 höjdmeter kvar innan det var dags för en lång och vindlande utförsbacke ner mot kusten.De sista två milen avslutades med plattåkning.

Totalt blev det 15 mil och nästan 2600 höjdmeter. Jag kände mig stark hela dagen och vi var noga med att inte dra upp pulsen allt för högt då tanken hela tiden har varit att de första dagarna av resan ska ha mer av distanskaraktär., och inte slita för hårt. Det handlar om att vänja huvud, muskler och senor för längre och mer ihållande cykling, intensiteten kommer senare.

Framför allt var det positivt att min vad höll. En vad som jag efter gårdagen var mycket orolig för.Ja, jag fick tejpa med Kinesiotape, ha stödstrumpor och doppa benet i Voltaren,men det höll. Nu får vi se hur kroppen reagerar efter en natts sömn.








Efter tre dagar summerar vi nästan 45 mil och ca 16 timmarscykling. Vi får se hur morgondagen och kommande sex dagar ser ut.

tisdag 16 april 2013

Mallorca 2013 - dag 2: Porto Christo, Arsenal och Hells Angels - Ön runt dag 1

Jag lovade i går att återkomma med bilder från vår andra tur, denna dag efter Mallorcas östkust. En cykeltur som startade i Alcudia och avslutades i Magaluf, en tur på ca 17 mil. 
Här kommer lite bilder och kompletterande kuriosa från gårdagen.
Som vanligt var det en del letande för att hitta rätt väg.
Lunch i Porto Christo. En riktigt fin utsikt och helt okej mat.

Bror innan maten anlänt
Många långa och raka vägar var det efter de första milen där det var en del kuperat.


 
 
 
Tre mil innan vi nådde vårt hotell i Magaluf stannade vi för ett sista fika i Arsenal. När vi satt oss ned på uteserveringen visade det sig att alla andra platser var ockuperade av Hells Angels. På deras jackor och tröjor stod combat, Hells Angels och Kill. De var fulla av tatueringar. De såg riktigt farliga och starka ut. De körde också med personalen. Oss brydde de sig inte mycket om. Två mån i Lycra – är nog inget större hot!?

 
 
 
Från Arsenal till Magaluf är det ingen propagandacykling. Mestadels ska ”seriösa” cyklister dela samma smala väg (ca 1,5 meter) med familjer på promenad, ungdomar som försöker lära sig åka inlines, cyklister som inte har riktig koll och andra ouppmärksamma barn och vuxna som korsar den lilla vägen. Det gör att det går mycket långsamt och det blir ofta start och stopp. Det var också här det brände till i Vaden vilket jag beskrev i går. Nedan kan du se början av denna väg, och där är den som allra bredast.

Min blogglista