lördag 18 augusti 2018

Swecup - Värnamotempot: En smärtsam upplevelse

Idag var det Swe-cup nere i Värnamo. Värnamotempot stod på programmet. En bansträckning som innebär att du cyklar på en och samma väg i 15 km och sedan vänder du och rullar tillbaka på samma väg. I stort sett rakt och väldigt få höjdmeter. Med andra ord en bana som borde passa mig perfekt.

Jag hade också ett hopp om ett bra resultat i dag. Samtidigt visste jag i bakhuvudet att det var mycket som talade emot.

Två veckors ont i ryggen med strålning ned i benen och med krampande muskler är ingen hit. Samtidigt har jag på slutet arbetat hårt med rehab och hoppades att jag skulle kunna köra smärtfri.

Förutom att kroppen i sig inte velat vara med har det förstås inneburit att jag inte cyklat alls, eller väldigt lugnt i stort sett all träningstid de sista två veckorna. Inte bra om du ska prestera på tempo.

Trots smärtor i går på genomåkning av banan och alldeles för hög puls utifrån insatsen tänkte jag att kanske kan det ändå gå. Hoppet är ju det sista som överger oss.

Så rullade jag igång och i början kändes det väldigt bra i medvinden. Det gick så pass hårt första kilometern att jag aktivt fick säga till mig att ta det lugnare.

När du cyklar med vändpunkt och du har medvind ut är det viktigt att inte gå för hårt så du har kraften kvar i motvinden på tillbakavägen där du har mer tid att vinna.

Jag lade upp min plan utifrån det och sparade mig lite på vägen ut för att förhoppningsvis kunna gå upp 30 watt på hemvägen. Det kändes faktiskt riktigt bra i ungefär 12-13 km och jag började tro att detta skulle bli riktigt bra det här. Den tanken var förhastad.

När jag började närma mig vändningen började det kännas i ryggen, och pulsen var också högre än kraften.

Vändning och en snittfart första 15 km på ca 50 km/h. Bra där.

Men nu blev ryggen allt sämre, och det strålade ned i benen. Dessutom hade jag inte rätta formen så pulsen var hög och kraften låg.

I stället för att öka på tillbakavägen sjönk nu effekten och jag vågade inte gå hårdare utifrån ryggen och dessutom påverkar det benen som var mörare än en oxfilé.

Med 7 km kvar bestämde jag mig för att chansa och ökade åter effekten, men långt från målet jag haft när jag lade upp min plan.

Smärtor i ryggen, rumpmuskel, ben och allt för hög puls. Smärtsamt att inse att kroppen inte vill vara med. Jag kämpade ändå ända in i mål utan att klara att göra den fartökning jag brukar sista 3 km.

I mål trött, missnöjd och smärtfylld. Ingen bra känsla. Klart lägre effekt än på tidigare lopp o en snittfart på drygt 46 km/h räcker inte på en platt bana.

Det är verkligen inte roligt när kroppen inte vill vara med och när du förstår att problemen inte är slut när du är i mål.

I slutändan fick jag se mig krossad av Patrik Boström från CK Fix som alltid är bra. Han gjorde ett drömlopp, men att åka dit med nästan 90 sekunder när jag varit snabbare de tre senaste loppen är inte roligt. Idag hade Patrik varit före även om jag gjort ett topplopp, men så stor skillnad ska det inte vara.

Glenn Dahl från CK Sundet rullade in ca 15 sekunder före mig och det känns surt. Här borde jag kunnat utmana en bra dag, men du är aldrig bättre än vad du är för stunden.

Trots allt blev det en pallplats då jag blev trea. Bara beroende på att jag har en bra grundform och att banan var riktigt bra för mig. 


Trots 6:e pallplatsen i rad på tempo denna säsong så är känslan dålig just nu.

Den blir förstås inte bättre av att inser att kroppen inte är i fas och de smärtor som fortfarande finns efter flera timmar inte är någon hit. Jag hoppas dock fortfarande starta i morgon på linjeloppet i Burseryd som också ingår i cupen. Även om jag kommer till start har jag dock inga stora förhoppningar på att humöret ska vara bättre efter morgondagen. Men som sagt, hoppet är ju alltid det sista som överger oss.

Jag ska förstås också nyansera humöret med att jag trots allt nådde mina mål i årets två viktigaste tävlingar SM och Nordiska. Men vi tävlingsmänniskor vill ju lyckas varje gång vi startar.

Hoppas på att skönhetssömnen ska göra under. Start redan 08.00 i morgon bitti, så det blir till att gå upp rejält tidigt. De lovar dessutom regn. Det hade vi klarat oss utan. 

tisdag 14 augusti 2018

Det strålar ned i benen, 50 km tempo och gemensamt med lite intervaller

Den senaste veckan har åter ryggen börjat ställa till det och det strålar till och från ned i benen. Det beror nog på att jag inte riktigt skötte min rehab under och efter nordiska och sedan inte heller de dagar det senare tog att åka hem med husbilen. Mer behövs inte just nu för att problemen ska göra sig påminda.

Nuläget är alltså låsningar i ryggen, strålande smärta ned i benen, och muskulaturen i benen som då påverkas.

För att komma tillrätta med detta har jag den senaste veckan tagit det lugnt med träningen och dessutom har det blivit flera vilodagar. Inte bra för formen, men med smärtor går det förstås inte att prestera även om formen i sig är god. Så jag har försökt prioritera kroppen.

Jag har nu intensifierat min rehab och det är trots allt lite bättre nu än för några dagar sedan.

I fredags vila. På lördagen socialcykling med Katten och därefter i söndags lite träning med tempohojen. Jag rullade då 50 km på kvällen med en intensitet på ca 300 watt. Låg puls, så det kändes bra. Däremot var musklerna påverkade av ryggen, så i benen kändes det sämre än vad det borde på 300 watt. Det behövs bättre ben om det ska gå att rulla fort.
Utifrån den dåliga känslan och dåliga muskler vilade jag även i går. Istället ett längre pass av rehab. Detta fortsatte jag med idag.

Efter avslutad rehab valde jag dock att rulla med några cyklister på kvällens gemensamma träning.
Det gick oftast ganska så lugnt, men det trycktes på i klättringarna. Jag försökte köra på för att se hur kroppen reagerar. Totalt ca 15 minuter med hög intensitet och resten klart lugnare.
Ja, det blev en trevlig kväll, även om vi nu påmindes om att det inte är normalt med värme här i norr. Riktigt kallt faktiskt idag.
Nu hoppas jag verkligen att känslan i kroppen vänder och att ryggen slutar smärta. Planen är ju att köra Sverigecup i helgen. Tempo på lördag och linje på söndag. Tävlingarna är nere i Värnamo respektive Bredaryd. Med så lång resa och mycket tid att lägga ned hoppas jag verkligen jag får göra mig själv rättvisa. 

Min blogglista