Gran Canaria - Nu är benen trötta

Sista dagen på Gran Canaria för denna gång. En förmiddag med lite handling, packning och annat innan det var dags för lunch på köpcentret Yumbo.

Efter lunch var det så dags för den sista cykelrundan. Som vanligt mindre bra väder och storm. Men trots allt är det klart bättre än i Sverige. Ingen sol, och storm, men hyfsat varmt i luften har gjort att det oftast gått att köra i kortärmat. Men då har jag självklart inte varit uppe i bergen där vädret varit allt annat än bra.

Denna resa har varit en familjeresa och sedan har all cykling varit väldigt kvalitetsfokuserad. Inte som när jag brukar åka hit, då det mest handlar om att få mängd. Nu har jag istället kört mängdblock i Sverige just innan resan och nu mer intensiv cykling.

Kameran har havererat, så vi tar en bild från förra resan istället. Då var det dessutom finare väder och jag var på många besök i bergen. Nu bra cykling, men inga långa turer i bergen.

Efter att första dagen haft haveri och nästan kraschat så har det blivit 4 dagar med mycket intervaller på för mig hög effekt. Tanken var att jag skulle vara ganska seg sista och femte dagen, och det lyckades fint.

Tanken var att köra naturliga intervaller efter kusten. Totalt ca 40 km eller ca 80 minuter med tryck uppför och lugnt utför. Från att tidigare i veckan känt mig mycket stark och kunnat trycka länge innan benen sa ifrån var det denna sista dag segare. Producerade mycket fin mjölksyra, och alldeles för tidigt i jämförelse med tidigare i veckan.

Jag körde dock enligt plan och när jag bara hade ca 25 km lugn cykling på slutet kvar så kändes det att denna vecka tagit en hel del trots endast lika mycket träning som om jag varit hemma i Sverige. Men jag har alltså kört hårdare än vanligt.

Sista dagen blev det 70 km på 140 minuter och totalt för de fem träningsdagarna drygt 12 timmar. Ja, sedan en haveritimme utöver det den första dagen.

På fem dagar och 12 timmar blev det 800 i TSS vilket får sägas vara mycket för den träningsmängden. Totalt ca 4 timmar tröskelträning eller hårdare.

Efter träningen blev det en sista gemensam middag på Spisestua och sedan spelade alla barn och Kent golf, medan vi andra tittade på. Barnen imponerade genom att orka alla 18 banor vilket tog över 2 timmar.

Nu börjar en vecka med karneval, men vi ska alltså hem och missar detta. Vi hann dock se lite grann av öppningen. Lär bli rejält hålligång här framöver.

Sedan tillbaka för att packa det sista och snabbt i säng.

Väckning 04.00 för transfer till flyget. Som vanligt när det är beställt transfer så blev det en herrans diskussion kring min cykel och att chauffören inte ville ta med den. Till slut efter en hel del dividerande kom både cykeln och vi med på transfern.

Nu sitter vi och väntar på flygplatsen och har hunnit med lite kaffe. Om allt går som det är tänkt åker vi 07.30 härifrån och landar i Umeå 14.45.

Från det vi kallat för dåligt väder. Vilket inneburit ca 20 grader, molnigt och stormigt. Ja, sedan lite regn i bland. Till snö, is och så sent som för några dagar sedan nästan -30. Vädermässigt hade jag gärna stannat kvar, men självklart finns det annat som lockar i Sverige.

Detta blev dessutom en bonusresa utifrån födelsedag i släkten, så det kvarstår en "riktig" cykelresa till Mallorca med klubben. Bara några veckor dit. Så jag får klara kylan ett tag och se fram lite bättre väder även om Mallorca inte alltid har toppenväder andra delen av mars.

Nu hoppas jag att 6 timmar på flyget blir ok. Vi hörs.

Gran Canaria - Maxning uppför Soriaklättringen och energibrist

Näst sista dagen här på ön.

Förmiddagen ägnades en hel del åt teknikstrul då jag hade en del jobb att göra, men uppkopplingen fungerade inte alls. En del frustration blev det, och jag hann inte följa med sonen, kusinerna och Katten på en promenad till öknen. Surt.

När jag väl fixat arbetet och de fortfarande inte var tillbaka rengjorde jag cykeln efter gårdagens regn- och smutsrunda. Den var rejält skitig och blev glad när jag skötte om den. Oljade också in kedjan, fyllde flaskor, och plockade fram cykelkläder.

Men innan cyklingen gick jag ned till stranden efter att ha fått ett SMS om lunch.

På eftermiddagen var båda mina systrar ute och red i bergen och Katarina hade peppat mig att ta en lång cykelrunda. Jag nöjde mig dock med ca 3 timmar.

Planen var precis som alla övriga dagar här på ön att köra mig trött.

Jag tog kustvägen mot väster och matade på hårt i alla stigningar. +400 watt varje klättring  där vardera tog mellan 40-90 sekunder. Efter 8-9 stycken började det bränna ganska så fint.

Efter någon dryg mil efter kusten svängde jag in mot landet och nu väntade en lång slakmota på ca 14 km innan jag var framme vid Soriaklättringen. 5,6 km och i snitt 8% lutning.

Soriaklättringen är väldigt fin och trevlig med många serpentiner och fin miljö. Dock är det en klättring som aldrig passat mig särskilt bra. Lite för brant på många ställen. 4 av kilometrarna är på 8% eller brantare och under närmare en kilometer snittar det 12%. Som brantast ca 15%.

Jag brukar ha svårt för att få till trycket i pedalerna och min vikt är inte heller till min fördel.

Jag hade ändå bestämt mig för att maxa uppför idag. Detta är ju en hårdkörningsresa, så då är det bara att ta tjuren vid hornen.

Det var förstås inte en självförtroendeboost att trampa i rejäl motvind de 14 km i slakmota fram till klättringen, då jag insåg att jag inte skulle ha hjälp av vinden uppför idag.

Ja, sedan var det ju en timmes cykling innan klättringen på 3,5 watt/kg i snitt.

Det var med viss bävan jag satte igång. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Dessutom var det motivationshämmande att på de öppna ytorna få vinden rakt i ansiktet. Jag hade hoppas kunna hålla lite högre effekt, men det såg ändå hyfsat okej ut. Så var jag då nästan uppe och jag spurtade sista biten. Bara för att inse att det inte var sista svängen utan ca en km kvar. Nu blev det jobbigt på riktigt. Inte optimalt med en spurt och en km kvar. Men jag matade i mål och pulsen peakade på drygt 95% av maxpuls.

Jag kommer aldrig att bli bland de allra snabbaste på denna klättring, men jag får vara nöjd med dagens tid. Motvind som ställde till det på vissa delar av klättringen, min tyngre cykel och full vattenflaska. Ändå personligt rekord och en respektabel tid för en gammal man som jag. I åldern
45-54 rullade jag in på 10 plats sedan Strava började mäta. 19.34 blev tiden och det kanske skulle finnas som allra mest 30 sekunder till med bättre vind, annan cykel mm. Troligen lite mindre, men absolut inte mer än så. Det är alltså långt till de allra snabbaste i denna klättring. 287 plats av de 13131 som reggat en tid är inte fullt så imponerande.

Snitteffekten landade på 363 watt. Hade siktat på ca 380 watt, men benen var nog lite för trötta och sedan har jag som sagt svårare att få tryck uppför när det är brant. Ja, sedan kanske jag helt enkelt inte har det tryck jag hoppas.

När jag nådde toppen rullade jag lugnt ned. Det var vatten på flera ställen och jag visste det var halt då jag slirat till uppför på flera ställen.

Sedan medelhårt ut till kusten. Efter kusten matade jag på bra ända till Maspalomas. Medvind och hårdkörning gjorde att det gick fort och jag insåg att jag skulle vara tillbaka på hotellet redan efter ca 140 minuters cykling.

Men har jag bestämt tre timmar, ska det vara tre timmar. Svängde därför vänster mot Ayauares och tog en mil slakmota innan jag åter vände utför och med riktning mot hotellet.

Nu började jag känna att det tog emot, vilket kanske inte var så underligt då jag laddat ur kroppen fyra dagar i rad och snitteffekten på denna runda landade på 263 watt under drygt 3 timmar. 20 korta intervaller och en maxtjuga gjorde ju också sitt.

Direkt efter cyklingen skulle vi på en gemensam middag alla fjorton på resan. Pappa ville bjuda oss alla och fira att min syster fyllt 40 år. Det blev en lång middag och jag valde nog mat med lite för lite energi i.

På väg hem från hotellet kände jag att det var energibrist i kroppen. Jag började faktiskt må ganska dåligt. Jag matade i mig lite onyttigheter när jag kom till rummet och satte mig för att ta det lugnt. Efter ett tag kändes det lite bättre. Nu ska jag ta lite kvarg och flingor, innan jag går i säng.. Hoppas jag snart är på banan igen. Planerar för en sista cykeltur på denna resa i morgon förmiddag, så jag hoppas kroppen vill vara med då. Blir nog inga maxningsförsök i morgon.

Du som väntar på fina bilder från dagen får tyvärr vänta. Min kamera gick sönder under dagens runda. Den bara slutade fungera helt tvärt. Bara att köpa nytt alltså.

Gran Canaria - En cykelvän har hastigt lämnat oss, och regn med blåst

Idag har regnet regerat. Det regnade hela förmiddagen och mitt på dagen regnade det lite extra.

Vi hade dock tur under vår långpromenad, då det faktiskt inte regnade alls.

Ja, egentligen regnade det hela dagen fram till 15.30 med undantag från när vi gick på promenad. Storm i dag också.

Trots storm och risk för regn bestämde jag mig för att ändå ta mig ut med cykeln en stund innan middagen.

Korta rundor och bedrövligt väder minimerar vägarna du kan cykla. Jag tog vägen mot Monte Leon i dag också. Denna gång började jag dock med högervarv vilket innebar en slakmota på ca 10 km innan klättringen börjar.

Jag förstod att det var något klurigt med klättringen då flera polisbilar kört om mig och när jag kom till klättringen stod bilar stilla som skulle uppåt.

Efter en stund kunde bilarna dock köra så jag bestämde mig för att cykla upp till toppen på ca 500 meters höjd.

Idag var det inte någon maxning inplanerad. Däremot en tröskelintervall. Hårt, men inte max alltså.

Första delen av klättringen lade jag på ca 95% av FTP och sedan hyfsat lugnt när det planade ut. Sedan börjar den branta delen. Det blev då 8 minuter på ca 105% av FTP. Känslan var bra idag också. En bra intervall på 12 minuter.

Samma snittpuls i klättringen som då jag var här i januari, men ca 1 minut snabbare.

Nu skulle jag ned samma väg, och jag tog det extremt försiktigt. Blöt vägbana och dessutom hade det varit ras på några ställen vilket säkert var det som poliserna arbetat med.

Väl nere från den branta delen väntade ca 10 km med några procents lutning utför. Här brukar jag trycka på, men tog det hyfsat försiktigt för allt vatten.

Framme, så vände jag tillbaka igen. Det innebar slakmota i 10 km. De sista 7.5 km till vändningen körde jag en tröskelintervall till på ca 92% av FTP. Sedan tillbaka igen och nu med lite bättre tryck. Klart snabbare än vad jag någon gång cyklat denna sträcka.

Ja, sedan var det bara att vända hem. Rejält blöt och vindpinad, men ändå ytterligare en bra runda.

Därefter middag med ena syster och familj.

Idag har vi också påmints om att livet är förgängligt och att du aldrig vet vad som väntar. En av våra cyklister i Vännäs CK har plötsligt dött utan förvarning. Jag blev chockad när jag fick veta att Christer Lundin dog inatt, och vi är alla väldigt ledsna för detta och tänker särskilt på hans familj. Vår vän lämnade oss alldeles för tidigt och så här ska det bara inte vara.

Klubbild från Mallorca 2015. Christer fyra från höger, glad och positiv som alltid.

Jag tänker på alla samtal och rundor vi gjort genom åren. Christer var också med på flera av våra resor till Mallorca. Vi kommer alla att sakna dig.

Gran Canaria - Rekordjakt blev rekordslakt!

Dagens cykling med många rekord rapporterade

Ja, innan vi går på huvudnumret så börjar jag att berätta om en skön frukost på balkongen och därefter en lång promenad med hela familjen efter stranden.

Lite bad och sedan första lunchen tillsammans alla 14 som är med på resan.

Ja, äntligen är alla friska. En av Melvins kusiner har varit mycket dålig och fick i går åka på sjukhus för att få dropp. Han kom tillbaka till hotellet i natt och i dag var han mycket piggare. Även om orken förstås inte blir på topp direkt. Riktigt skönt att han mår bättre.

Vi firade med en kusinbild (endast den yngsta saknas).

Ja, det blev alltså en riktig långlunch och först vid tre på eftermiddagen var vi tillbaka på hotellet. Jag bytte om och sedan var det dags för dagens cykling.

Inget regn i dag, men fortsatt rejält blåsigt. Jag hade sedan tidigare planerat att cykla Monte Leon-rundan. Ni som varit i Playa del Ingles och cyklat vet att det är berget som ligger ovanför Maspalomas och där många börjar eller slutar sina rundor. De som inte cyklat så mycket kan också se själva rundan som öns utmaning.

Totalt klättrar du upp till ca 500 höjdmeter. Tar du vänstervarv är det brantare uppför och en tuffare klättring. Tar du högervarv börjar det med en lång slakmota och en kortare klättring.

Jag hade bestämt mig för vänstervarv och för en gångs skulle här på ön hade jag tänkt maxa lite och se om jag kunde slå några rekord.

Som jag sagt tidigare ägnar jag mesta tiden åt familjen på denna resa, så det blir korta cykelturer. Samtidigt är då planen att mata på ganska så rejält.

Först ca 6 km uppvärmning och sedan var jag då framme vid dagens utmaning. Nu väntade 8 km klättring med ett snitt på 5%. Då ska vi ha med oss att det går utför lite här och där, så där det går uppför är det ofta rejält brant. Framför allt i början biter det i med en dryg km på ett snitt av 11% och rejält brant i vissa partier. Rent generellt är det tuffast klättring de första 3 km och sedan planar det ut lite.

Jag matade på och hade bestämt mig för att gå absolut max den första brantaste delen vilket innebar ca 1,5 km. Sedan släppte jag av och tänkte ta det lugnt. Men efter 30 lugnare sekunder ändrade jag mig och bestämde mig för att trycka ända upp till toppen. Nu dock med med lite kvar. Så pulsen sjönk från en bra bit över 90% till att sedan landa på ett snitt resten av klättringen på 86%. Men visst blev det jobbigt då jag gått all-out i början.

Tryck hela klättringen upp och trots hög effekt orkade jag ligga på hela vägen. Skoj, när kroppen känns så.

Utför de brantare delarna tog jag det riktigt lugnt och när jag sedan kom ned där det bär svagt utför i nästan 10 km körde jag medelhårt.

Ja, då hade jag alltså avverkat de 21 km som Monte Leon innebär. En bit över 42 minuter för hela varvet innebar ett snitt på nästan 30 km/h och då hade jag hunnit varit uppe på nästan 500 meters höjd. Nu har jag aldrig tidigare kört, men inte trodde jag att det skulle gå nästan 10 minuter snabbare än mitt näst snabbaste varv.

Jag hade bestämt mig för 140 minuter idag och det var mycket tid kvar, då det gått undan så bra.

Bara att ta tjuren i hornen och köra efter kusten. Fram till rondellen mot Soria och sedan tillbaka. Vägen ut gick inte lätt då det var storm emot, men desto lättare tillbaka då all vind låg i ryggen.

Helt klart var det smart att köra Monte Leon i dag där du inte påverkas så mycket av vindarna i klättringen. Skojigare än rejäl motvind efter kusten. Däremot bra träning efter kusten då jag försökte övervinna vinden genom hårt tryck i pedalerna. I medvinden tillbaka blev det bara tryck i vissa av klättringarna.

På slutet hade jag dock bestämt mig för en sista maxning. Denna gång i sista klättringen från Maspalomas fram till rondellen som om du tar vänster leder till Fataga och tar du höger kommer du ned till Playa del Ingles. Där finns en klättring på en dryg kilometer med de sista 600 meterna på ca 7%. Här matade jag vad som gick och sedan lugnt tillbaka till hotellet.

När jag kom tillbaka efter exakt 140 minuters cykling var jag ganska så ansträngd. Rundan hade gått hårt, och under ca 1 timme mellan 300 och 600 watt (mest mellan 330 och 420).

Jag använder inte Strava så mycket, men när jag kör hårt någonstans är det intressant att jämföra med tidigare cykling och även om det rent allmänt är hyfsat konkurrenskraftigt. Jag reggar dock aldrig några rekord. Jo, jag vet att vissa av er retar sig på detta, men jag tänker att jag kör på mitt sätt och delar så mycket annat med er.

Känslan från dagens träning stämde. Kroppen var bra. 34 personliga rekord på Strava är väl en sak, då jag sällan maxar här på ön. Men rekorden var mycket snabbare än alla övriga tider jag gjort.

Ja, sedan var det lite skoj också att se att alla segmenten i klättringen upp till Monte Leon var snabba även i ett bredare perspektiv. Jag jämförde mig med cyklister som väger mellan 75 och 84 kg oavsett ålder och sedan de som är 35 år eller äldre. Sedan jämförde jag med alla år.

Det visade sig att jag inte var snabbast någonstans med landade på plats 2-5 på alla segment i hela klättringen både för vikt och ålder. Ja, nu vet jag förstås att alla inte reggar sina resultat och att alla inte maxar, men ändå. Det ger i alla fall lite självförtroendeboost, särskilt när det var byvindar hela vägen.

För hela klättringen landar jag på plats 15 sedan Strava började mäta och då räknar jag in alla som någon gång mätt sin tid. Samma tider som Steve Morabito, Thibaut Pinot och Tobias Ludvigsson. Ja, jag förstår att de säkert cyklade upp med en glass i munnen, men ändå lite skoj.

Jag är ju inget proffs precis, så i mitt perspektiv var detta bra. 363 watt i snitt under 22 minuter, och då det gick lugnt i 30 sekunder innan jag bestämde mig för att mata hela vägen upp, och dessutom var det brant utför på några ställen där jag mest rullade. Inte minst började jag mina 22 minuter med 6 minuter på max, vilket försvårade ett riktigt bra snitt. Lovande sa Bill till Bull.

På den sista klättringen upp till rondellen var det också finna resultat. Med hjälp av hög effekt och lite fusk med bra vind i ryggen landade jag på 8:e plats genom alla tider.

Efter kusten blev det personliga rekord i varje backe jag tryckte på. Inte för att jag maxade eller så utan för att det var extrem medvind.

Ja, resultat på Strava är det många som jagar. Jag brukar väldigt sällan göra det, utan satsa på tävlingar. Men idag jagade jag alltså lite, och det blev lite av en rekordslakt. Lär bli svårt att slå tiden för dagens klättring, så nu kan det nog mest gå utför.

På träning är det faktiskt väldigt sällan jag maxar, så idag var det ett undantag på många sätt.

I morgon väntar två oklarheter kring cykling. Den första är vädret. Det verkar bli bedrövligt. Det andra är kroppen. Hur den känns i morgon efter två hårda cykelrundor igår och idag är osäkert. Men jag hoppas att det går att cykla i morgon och att jag åter lyckas få till bra kvalitè.

Gran Canaria - Rejäl motvind, men ändå stor medvind

Andra dagen här på Gran Canaria har bjudit på riktigt fint och varmt väder, särskilt i jämförelse med igår då det inte var särskilt bra. Visst, det har varit storm, men det fungerar då det är så pass varmt i luften.

Vi började dagen med en riktigt mysig och god frukost på balkongen och därefter skulle Katten och Melvin ta en promenad och jag begav mig av på dagens cykeltur.

Målet var att vara tillbaka innan lunch, så det var inte läge för att stanna något i dag och exakt hur jag skulle cykla hade jag inte heller bestämt.

Jag började i alla fall med att cykla ut ur Playa del Ingles och siktade mot Fataga och sedan vidare mot San Bartolomé. Om det skulle flyta på riktigt fint var planen att fortsätta vidare via Santa Lucia, ned till kusten och tillbaka. Om det skulle ta emot och ta väl lång tid för klättringen, så skulle jag vända tillbaka samma väg.

När jag rullade iväg kändes benen lite trötta, men direkt jag kom fram till klättringen som är ca 20 km med bara ett kort avbrott i mitten kändes det bra när jag tryckte på lite.

Motvind och uppför gjorde att jag inte trodde det skulle gå särskilt fort. Men jag bestämde mig i alla fall för lite tröskelträning.

Först en trevlig stigning med många serpiner till utsiktsplatsen. Dit tar du dig genom att klättra ca 6 km med en snittlutning på ca 6%.

Det kändes förvånansvärt bra i kroppen och trots att jag låg under min tröskel och med motvind kändes det som det gick hyfsat fort.

Det blev ca 340 watt i 18 minuter och det kändes bra hela vägen. Riktigt positivt. Sedan utför några kilometer  och därefter böljande.

Så väntar den sista klättringen upp. Ungefär 9 km lång och 6% lutning även här. Jag tog det lite lugnare nu, men fortfarande inom lägre delen av tröskelområdet. En halvtimme på ca 325 watt.

Ja, så var jag då uppe på över 900 meters höjd och  det kändes skoj att kroppen ville vara med och att solen sken. Det var motvind, men det var ju träningseffekten jag ville åt och inga hastighetsrekord.

Väl uppe på toppen insåg jag att det gått tillräckligt fort för att jag skulle fortsätta via Santa Lucia.

Den utförslöpan är riktigt skoj och jag tar den så ofta jag kan. Nästan inga stängda svängar, fin asfalt, fina miljöer och dessutom korta klättringar där du kan mata på.

Riktigt skoj utför. Så innan Santa Lucia väntar ytterligare en klättring som inte är så lång och där brukar jag ta det lugnt. Idag matade jag på lite mer.

När jag tränar så pass lite varje dag vill jag få kvalité under större delen av mitt trampande. Dessutom visste jag ju att när jag kom ned till kusten väntade två mil där det mest går svagt utför och vindarna brukar typ alltid vara med.

Ja, så var jag då nere vid kusten. Den bjöd på bättre träning än jag väntat. Storm emot hela vägen. Trots att det var utför kom jag knappt över 30 km/h trots över 300 watt i pedalerna. Jag fick ändå trycka på hyfsat för att inte bli allt för sen tillbaka till hotellet. Det skulle ändå ta ca 20 minuter längre då det var sådan motvind.

Tryckte på lite i den sista klättringen innan San Agustin, och sedan lugnt sista 5 km tillbaka till hotellet.

Ja, det blev en riktigt bra runda det här. Väl tillbaka till hotellet hade jag varit borta ca 160 minuter och det innebar att de andra var klara för lunch. Tur jag duschar snabbt. Fem minuter senare var jag klar och vi gick på lunch med de andra.

När jag sedan laddade in min träning såg jag att det blev personligt rekord på nästan alla segment i klättringarna i dag. Detta utan att maxa, men självklart tryckte jag på rejält. Det hade jag inte trott i och med motvinden och att jag som sagt aldrig maxade. Kände mig ju ganska dålig då jag var här i januari, så detta var ett bra kvitto. Flera minuter snabbare än snabbaste tiderna på förra resan i båda de längre klättringarna. Kanske lite lättare och lite starkare!?

Riktigt nöjd att jag tog dagens runda. Bra för självförtroendet och dessutom kom jag upp i bergen, vilket nog blir svårare resten av veckan, då vädret åter ska bli sämre.

Efter lunch har vi handlat och sedan varit vid poolen, spelat kort mm.

Magsjukan som ett av min systers barn fick har än så länge inte smittat någon annan. Men det är väldigt synd om honom och han är helt uttorkad. De var på eftermiddagen tvungna att åka till sjukhuset. Hoppas verkligen att han snart få må bättre.

Ja, nu väntar snart lite middag.

Gran Canaria - Kunde slutat på sjukhus

Efter en ganska så lång gårdag landade vi på Gran Canaria. Vädret såg inte så lovande ut, men ändå extremt mycket varmare än de närmare -30 som väntade för de som var kvar i Norrland.

Vi är här med pappa och mina systrar med familjer.

Ett av min enas systers barn fick tyvärr magsjuka på flyget och hade det extremt jobbigt hela resan. Inte roligt alls för honom och familjen.

Idag har han varit utslagen. Riktigt tråkigt för honom, och jag hoppas han snart får må bättre och att ingen annan blir sjuk.

Övriga tre familjer har ätit lunch och fikat tillsammans under dagen och i kväll har vi ätit middag med min andra systers familj.

Vädret på förmiddagen innan lunch var helt okej, så då han barnen med en hel del badande vilket var skoj. Sedan har vädret kontinuerligt blivit sämre. I Puerto de Mogan var det i dag varningar och man uppmanade alla att stanna inne. Högst uppe i bergen är det minusgrader.

Ja, hur som helst var det ett uppehåll vid sextontiden ,så jag tänkte att jag i alla fall skulle hinna rulla lite med hojen. Iväg och det duggade lite, men i övrigt hyfsat okej.

Hann ta två bilder innan regnet riktigt brakade loss. Men jag tror det syns att det var ganska så blött redan då.

Sedan kom stormen, och då var det tur att jag är stor och ganska så tung. En liten cyklist hade nog blåst omkull. Jag rullade efter kusten och efter ca 15 km, insåg jag att det bara var att vända. Jag var nu inne i ett ruskigt oväder.

Extrem storm, spöregn och dimma. Ingen större propaganda alltså.

När jag vände kändes cykeln lite underlig, men jag tänkte inte mer på det.

Nu hällde regnet ned och jag bestämde mig för att ta det väldigt lugnt utför. Tur var väl det. För helt plötsligt hördes en stor smäll och jag var på blankis. Ja, det var jag förstås inte, men så känns det när det är regnigt underlag och du precis fått en smällpunktering.

Detta hände just innan en sväng och det var med nöd och näppe jag kunde parera sladden jag fick och sedan stanna utan att åka omkull. Tur!

Bara att vända på cykeln och se om det gick att fixa problemet och ta mig hem. Regnet hällde ned när jag stod där. Att gå i 13 km i cykelskor och detta väder var inte så tilltalande precis.

Det såg nog inte heller så muntert ut att fixa cykeln i detta väder, då 4 cyklister och en polisbil han stanna och fråga hur det gick under tiden jag stod nere i ett dike och mixtrade (fanns ingen vägren).

Däcket hade alltså smällt och det var en lång reva i däcket. Jag bytte slang och pumpade. Men ganska snart började slangen komma ut ur hållet för däcket. Om jag hade med mig silvertejpen som jag alltid har med? Nej, inte när jag behövde den som mest.

Jag fick sluta pumpa bakdäcket och det var inte många bar där inte. Jag fick också flytta ut bakbromsen så att den inte tog i det skadade utbuktande däcket där slangen var som en svullnad och sedan se hur länge jag skulle kunna cykla innan det blev punktering igen.

På cykeln och i sakta mak mot hotellet.

Tro det eller ej så kom jag ända hem utan ny punktering. Så det positiva var att jag inte kraschade och att jag inte behövde ringa efter taxi. Det negativa var att jag nästan inte fick någon träning alls, att jag var tvungen att kassera mitt bakdäck och att jag fick stå still i regnet väldigt länge.

Väl hemma bytte jag ut bakdäcket och bestämde mig även för att byta framdäcket för att minska risken för att även det ska smälla.

Vad allt berodde på? Vet inte riktigt faktiskt. Otur, dålig kvalité på däcket, dåligt underhåll av mig, handhavandefel eller något annat.

Ja, alltså ingen vettig träning i dag. Lite surt då jag inte ska träna så mycket denna vecka. Då är det extra viktigt att det jag tränar blir bra.

Var lite arg först, men det gick snabbt över. Det hade ju kunnat gå riktigt illa med sjukhusbesök som följd, och vad är då en missad träning? Ja, sedan fick vi också en trevlig middag och en bra kväll.

Cykeln är fixad och förhoppningsvis håller den och kroppen för träning i morgon.

Snart utomlands, lite träning och mycket kvalitetstid väntar

På lördag bär det av till Gran Canaria. Denna gång är det en släktresa och fokus ligger där och inte på cykling.

Men självklart är planen att träna minst lika mycket som om jag varit hemma. Vi är bara borta en vecka, så planen blir ca 14 timmars cykling. Även om det inte blir så mycket är det alltid fantastiskt att få cykla på Gran Canaria och vid den här tiden på året då jag sköter all träning i garaget och det är minus 25 grader ute är det förstås ett rejält lyft.

Vad gäller cyklingen från söndag är alltså planen att cykla i värme på Gran Canaria. I och med att jag ska träna mindre tid hoppas jag att ben och kropp är så pass pigga att jag kan få till bra kvalité och i alla fall bitvis bra tryck.

Förhoppningsvis blir det mycket bra och trevlig kvalitetstid tillsammans och kvalitativ cykling.

Nu verkar tyvärr vädret bli riktigt dåligt med regn mest hela tiden. Vi får hoppas det inte blir fullt så illa i alla fall.

Ja, hur som helst ska det bli mycket trevligt att få vara med familjen, mina systrar med familjer och pappa och hans fru.

Men innan det är dags att åka ska jag träna lite mer i veckan.

Ja, sedan delar jag just nu mitt träningsprogram med inriktning på tröskel.

De två första delarna och tankar kring tröskelträning hittar du här nedanför. Inom kort kommer övriga delar.

Tröskelträning - Är det något att satsa på?

Tröskelträning - intro och dag 1

Tröskelträning - dag 2

Gran Canaria - Lite för vek mentalt när jag tränar?

Så var det dags för en sammanfattning av min resa till Gran Canaria i januari 2018.

Totalt blev det 8 dagar på Gran Canaria. 7 heldagar och en resdag där jag trots det han med lite träning.

Det var någon som sa att distansträning är det först när du tränar minst 5 timmar under samma dag. Med det tänket blev det 5 distanspass. 3 stycken rundor med trevliga cykelvänner och 2 på egen hand. 3 pass på vardera ca 6 timmar och 2 pass på ca 5 timmar vardera.

Benen blev allt piggare under veckan, så trots ungefär samma insats på alla pass gick det lättare och lättare. Totalt blev det alltså fem långa distanspass med en normaliserad effekt på varje träning motsvarande 250-260 watt eller 3,1-3,2 w/kg. Högre insats på denna resa än vid tidigare träningsresor.

 Förutom fem distanspass blev det 2 intervallpass på 75 respektive 100 minuter och dessutom en vilodag. Dessa pass gick hårdare. 

Totalt ca 34 timmars träning varav 31 timmar var cykling. Jag avverkade en sträcka på ca 83 mil och ca 14.000 höjdmeter.

En intressant reflektion är att det kanske borde kunna gå att ta ut lite mer på mina intervallveckor hemma i Sverige? 

Nu när jag cyklat 31 timmar har jag samtidigt fått in intervalleffekter motsvarande 7 timmar på 8 dagar. Så mycket effektiv intervalltid har jag aldrig hemma på samma antal dagar. Ja, möjligen när jag kör mina 10-dagars intervaller närmar jag mig. Men inte ens då. Nu har jag ju dessutom ytterligare 24 timmar på cykeln under dessa dagar. Jo, jag är medveten om att det blir mycket rulltid när det är så kuperat. Men det är ändå ungefär 12 timmar som ligger mellan 2,3 och 3,7 watt/kg. Du som är snabb räknar då ut att ungefär 12 timmar av min cykling har för mig legat väldigt lugnt. Från 0-2,2 watt/kg. Ungefär 2,5 timmar har jag legat i pulszon 1, så under den tiden har det inte trampats mycket.

Skulle vi sammanfatta detta för mig på en trainer så cyklar jag aldrig under 2 w/kg. Så egentlig träningstid är inte 31 timmar utan kanske 23-24 timmar. Sedan hade förstås 7 timmar effektiv intervalltid varit väldigt mycket på trainern.

Men sammantaget kan jag nog mata lite mer när jag kör intervaller hemma, och samtidigt mata munnen lite mindre. Ja, med tanke på att det gått lite tungt på slutet och jag vill känna mig och bli lättare.

Gran Canaria - Det är tungt nu!

Sista dagen på Gran Canaria och andra inlägget för dagen. På grund av bristande uppkoppling när detta skulle laddas upp är jag hemma redan när du läser detta.

Det är alltid med blandade känslor jag lämnar Gran Canaria. Jag saknar cyklingen och vädret redan innan jag flyget lyft.

Samtidigt ser jag verkligen fram emot att komma hem och krama Katten och Melvin. Få prata med dem och känna värdet av att ha allt fint vi har.

Ja, jag ser även fram emot arbetet. Även om jag som vanligt arbetat ganska mycket när jag är på ensamresa. Totalt har det nog blivit ca 2,5 dagar. Så halvtid, trots träningsläger alltså.

Det sämsta med resor till Gran Canaria är dock resan. Det tar väldigt lång tid. Ungefär ett dygn med två flygresor och övernattning på Arlanda. Nu går det ändå hyfsat bra då jag blandar arbete och serier på Viaplay. Då går tiden ändå ganska fort.

Vad gäller träningen som var huvudsyftet för resan tänker jag att jag kan dra två slutsatser.

Den första slutsatsen är att träningen hittills under försäsongen nog varit bra och att den gett effekt. Jag ligger ungefär där jag trott det skulle vara möjligt vid den här tiden på året, även om jag alltid vill vara ännu bättre. 

Den andra slutsatsen är att det är tungt. Ja, jag alltså. Jag är alldeles för tung, och då menar jag inte i jämförelse med snittet av soldyrkarna på all-inclusivehotellet. I jämförelse med snittet där är jag nog en lättviktare.

Nej, jag är för tung för cykel. I alla fall med de mål jag satt upp för kommande säsong. Det blir extra tydligt på en ö som Gran Canaria som är väldigt kuperad. Varje extra kilo drar ned farten och du inser hur mycket mer kraft som behövs för att hålla samma tempo som de lättare cyklisterna. Du ser också hur mycket mer kraft du själv måste sätta in när du gått upp lite.

Nu är det inte lika kuperat i Sverige, men det är klart att det har betydelse om du väger 5 kg mer eller mindre med lika mycket effekt i benen.

Med en fantastisk bra försäsong kan jag som mest bättra min FTP med ca 5%. Tidigare kunde jag bättra med ca 10%, per år. Men ju högre siffrorna blir, desto svårare blir det. Så skulle jag bli stabilt bättre med 5% i faktisk effekt är jag mycket nöjd.  

Planen har varit att vara ca 3 kg lättare sommaren 2018 i jämförelse med sommaren 2017. Då tänker jag på det som var min stabila vikt 2017. Då är det förstås ingen bra grej att just nu vara 3 kg tyngre istället.

Skulle jag utgå i från min lägsta vikt förra året som jag hade under en period i början av säsongen så skiljer det fem kilo nu. För att nå mitt mål måste jag då ned med 6 kg eller hela 8 kg om jag ska jämföra mig med lägsta vikt. Ingen lätt match precis. 

6 kg är ca 42.000 kalorier. Jag har enligt beräkningarna gjort av med ca 44.000 kalorier under min utlandsresa. Så om jag bara ätit 2 bananer om dagen och inget annat, ja då hade jag nått min målvikt nu. Men det hade det nog varit svårt att få till bra träning och med hög intensitet och verkligen bränna så många kalorier när du i stort sett inte äter alls. Men det är ett intressant tankeexperiment.

Nej, det blir till att sätta upp en plan när jag kommer hem och vad gäller träningen hålla i det jag börjat.

Skulle jag lyckas minska vikten med 6 kg skulle mitt FTP per kilo öka med ca 7%. Mer än vad jag kan träna mig till på ett helt år. Jag gissar att jag behöver öka mitt FTP per kg med minst 10% för att ha chans att nå mina mål för säsongen, så då krävs alltså effektökning och viktminskning.

Jag hoppas komma tillbaka med en plan, och i slutändan en plan som ger resultat. Jag vet dock att jag har svårare för detta än träning, så vi får se hur det går.

Det började sådär med att jag gjorde hemgjord pizza första dagen jag var hemma. Men å andra sidan är det viktigt att inte få ett kaloriunderskott första dagarna efter rejäl nedbrytning. Risken är ju då större att bli sjuk. Så vi hoppas på att undvika ett antiklimax med mer mat och dessutom sjuk.

Ja, hur som helst planerar jag att starta min nya diet på söndag och i ett första steg köra 4 veckor. Återkommer alltså med hur det kan komma att se ut.

Gran Canaria - Hårdast sista dagen

Sista dagen på Gran Canaria. Åtminstone för denna gång. Här sitter jag på flyget och skriver några inlägg vilka dyker upp först när jag har internetuppkoppling.

Det första inlägget handlar om sista dagens träning. Jo, det hans med lite träning på morgonen. Frukost, 100 minuters cykling, packande av alla grejer inklusive cykel, dusch, utcheckning, lite mat och sedan promenad till bussen. Allt innan 12.30.

Jag hade ingen lust att bara rulla benen, utan jag ville ha kvalité även på sista träningen. Ska det bli kvalité på ett kort pass krävs det oftast intervaller. Så fick det bli.

Jag visste att om jag cyklar åt väster efter kusten och vänder först när vägen blir avstängd blir rundan lite drygt 50 km plus transport till och från hotellet. Det skulle passa perfekt. I alla fall om jag cyklade på i bra fart. Låg fart, skulle det bli tight att hinna bli klar innan utcheckning.

Ni som kört efter västkusten vet att det i stort sett aldrig är platt. Antingen går det uppför eller utför. Dock är klättringarna korta. Från ca 20 sekunder till max några minuter. Med andra ord perfekta för intervaller.

Jag rullade lite lugnt till en början innan det rullade igång. Planen var att gå hårt uppför. Så pass hårt att jag skulle bli trött på varje topp, men inte tröttare än att jag orkade trycka över krönet. Sedan lugnt utför och vid nästa klättring på det igen.

Från att jag satte igång var det ca 24 km till vändning. Perfekt för att mata på hela vägen. Totalt blev det 23 intervaller på dessa 24 km. Riktigt rolig cykling då den passar mig perfekt. I alla fall de dagar benen känns bra. 

Beroende på hur klättringens längd var målet att hålla mellan 450 och drygt 600 watt. Jag kände mig stark och allt gick perfekt. Åtminstone tills det var dags för intervall 22. Jag matade på med drygt 500 watt och nådde toppen. Men så kom jag på att den fortsatte efter den kraftiga svängen och det var en bra bit kvar. Men kanske skulle jag orka hela vägen. Men, nej. Sista 100 meterna fick jag sänka rejält. Det brann i benen. En klättring kvar. Det borde ju gå. Skulle ju ta det lite lugnare tillbaka. Jag visste det var en lång stigning nu. Lade mig på ca 450 watt för att orka. Men mjölksyran var kvar från förra stigningen. Hade inte varit lång vila. Så återigen brann benen sönder alldeles i slutet, och jag fick gå i mål på max 300 watt.

Trots att de sista två intervallerna var ett bakslag var det totalt sett var det 24 km med bra träning och rolig cykling.

Jag hade nu bestämt mig för att hålla lite mer jämn intensitet tillbaka. Halvhårt i backarna och lite hårdare utför än på utvägen. Det rullade på fint och benen kändes bra trots hårdkörningen ut.

Väl framme i Maspalomas igen hade jag cyklat 48 km där jag på olika sätt tryckt på. Över 700 höjdmeter hade avverkats. Normaliserade effekten på drygt 300 watt och en snittfart för hela rundan på 32 km/h. 33 km/h ut och 31 km/h hem. Tror att jag aldrig tidigare snittat över 30 km/h över så lång sträcka på Gran Canaria. I alla fall inte när jag cyklat själv. Så 90 minuter med bra ös alltså. Sedan drygt 5 minuter lugnt i början och i slutet.

Ja, det blev en riktigt trevlig och jobbig avslutning. Träffade för övrigt några svenskar (Lennart From och någon fler) just när jag skulle starta intervallerna. De pratade med mig, men tyvärr hade jag bara tid att kort svara då jag hade en träning att göra med begränsad tid till förfogande.

Efter träningen var det med lika hög intensitet jag fick göra mig klar för att hinna i tid till bussen. Men det kändes väldigt bra att ha fått till bra träning, då jag bara ska sitta på resa under ca ett dygn och när jag kommer hem lär det inte heller bli träning första dagen.

Gran Canaria - Jag vågade!

Ja, då är sex av åtta dagar här på Gran Canaria avslutade.

De första fem dagarna innehöll väldigt mycket fysisk aktivitet. 23 timmars cykling och 3 timmars vandring i öknen ger ett snitt på drygt 5 timmar fys per dag.

Från gårdagens runda i bergen

61 mil avverkade, vilket kanske inte verkar så mycket. Men då jag klättrat ca 10.000 höjdmeter, så går det ju automatiskt lite långsammare och snittfarten blir inte hög.

Som vanligt när du cyklar mycket tid går ju ganska mycket tid i en relativt lugn intensitet. Men samtidigt har det blivit över 3 timmar på 330-700 watt (i snitt 36 minuter/dag). I vanliga fall är det ganska mycket för 5 dagar, och nu har jag förutom det ytterligare 20 timmars cykling.

När jag är utomlands vill jag verkligen få till mycket träning. Både för att få en bättre utveckling, men också "göra rätt för" att kunna åka utomlands. Ja, sedan blir det ju då något mindre träning veckorna före och efter vilket såväl bättrar på periodiseringen och samtidigt ger mer familjetid.

Men det gäller också att vara smart. Att våga! Ja, göra det som är rätt, men inte så lätt. Det innebär att vila. Att inte träna alls. Inte ens bara lite.... Eller som Tomas Ledin sjunger på sin senaste skiva: Att inte göra någonting alls är en underskattad aktivitet.

Idag har jag faktiskt vågat. I alla fall fysiskt.

Jag tog lite sovmorgon för första gången under denna resa och steg upp först 09.30. Frukost och sedan har jag bara varit ut ur rummet vid två tillfällen. Lunch vid 14 och alldeles nyss middag vid 21.

Dagens frukost (Ni som undrar över den bristfälliga mängden kaffe, så fyllde jag på ytterligare två gånger.)

All annan tid har jag arbetat. Jag har alltså gjort bort en hel del arbete som jag missat när jag är här och förhoppningsvis ligger jag lite bättre till på tisdag när jag är tillbaka på arbetet.

Fullt upp med arbete idag alltså, medan benen har vilat. Så mycket arbete att det varit lättare att inte falla för frestelsen och kasta sig på cykeln för lite fikacykling.

Ja, det har alltså inte hänt mycket spännande idag. 10 timmars arbete bara avbrutet lite kort för lunch. Jag har bland annat hunnit hantera 337 mail och en hel del bokningar av möten mm. Inte illa på en dag.

Inte många knop rent fysiskt alltså. Kaloriförbrukningen de första fem dagarna som då visar aktivitetsnivå: 7066, 6982, 4019, 6205, 6404. Ett snitt på över 6000 kalorier per dag. Idag landar vi på ca 2000 kalorier, vilket helt klart är en stor skillnad.

Nu efter middagen har jag tagit en paus från det vanliga arbetet och börjat plocka undan och fixa bland mina grejer för att inte behöva göra allt i morgon kväll som är sista kvällen här.

Jag ska också ta och plocka fram allt jag behöver för cyklingen i morgon. Förhoppningsvis blir det en riktigt lång och bra träning i fint väder. Vi får se hur kroppen vill vara med. Ibland när jag tränat väldigt mycket och tar en vilodag känns kroppen extra dålig när jag drar igång igen. Men nu hoppas vi inte på det utan istället en riktigt bra heldag.

Jag sammanstrålar med Fredrik Eriksson (Strängnäs CK) som jag cyklade med för första gången är på ön för flera år sedan. Vi hittade varandra via nätet. Sedan har vi träffats många gånger på olika tävlingar runt i landet. I morgon blir det alltså lite mer gemensam cykling. Det blir några fler cyklister också som visst ska vara från Södertälje, men vilka det är vet jag först i morgon.

I övermorgon är det sedan dags för sista dagen här på ön innan det bär hemåt igen till minusgrader och snö. Jag åker hemåt på måndag eftermiddag, så det borde gå att få in lite cykling före lunch även då.

Så om det blir som planerat blir det alltså heldag i morgon och halvdag på måndag. Sedan blir det en lång hemresa och jag landar enligt plan i Umeå på tisdag morgon. Sedan direkt verkligheten med arbete.

Gran Canaria- En tur som hade allt!

På programmet stod det 5 timmar cykling i bergen. Tur då att jag inte fått tillbaka någon smärta i höfter mm. Jag gissar att det beror på träningen i sanden, massage, stretching, liniment och kompressionsbyxor på natten.

Ja, det spelar ingen större roll vad det beror på, men kroppen hade inte ont när jag gav mig iväg. Dock lite träningsvärk i småmusklerna i underbenen efter vandrandet i sanden och låren var inte helt pigga.

Idag var planen att cykla från Maspalomas till Playa del Ingles och sedan rakt upp i bergen, med sikte mot Fataga.

Ni som provat den vägen vet att det inte blir mycket uppvärmning, utan direkt på det. Direkt in i klättring.

Den första klättringen är 6,3 km och du tar dig på slingrande vägar upp till utsiktsplatsen "Mirador de Fataga". I snitt lutar det 6%, men då det är ganska platt en bit på mitten är det flesta delarna brantare. 

Nedan ser du sista delen i klättringen som ser ganska platt ut, men så är det inte.

Uppe vid utsiktsplatsen har du klättrat nästan 500 höjdmeter. Dagens första klättring var okej i sig. Kontrollerat på ca 300 watt vilket jag sedan försökte hålla i all klättring idag.

Återigen får jag inse att de extra kilon jag kör med på denna resa i jämförelse med i fjol vid samma tid gör en hel del tid. Samma effekt som i fjol, men drygt en minut långsammare upp i den första klättringen. Ja, nu är det ju ingen tävling och jag maxade inte nu och inte i fjol, men det är lite surt att känna sig tung i varje klättring. Men det är som det är. Får bli lite åtgärder när jag kommer hem.

Det blev ett kortare fotostopp på utsiktsplatsen. Idag stannade jag faktiskt tre gånger. I vanliga fall startar jag och stannar inte förrän jag är klar med cyklingen. Möjligen brukar det bli ett stopp för att fylla på vatten.

Från utsiktsplatsen bär det utför en stund efter klippväggen. Det kan skönjas på bilden nedan. Det var här jag tryckte på uppför i går. Utför gick det idag väldigt beskedligt.

Efter 5 km där det mest går utför var det dags för en ny klättring för att nå Fataga. Närmare 5 km med ca 5% lutning senare når du så Fataga. Jag stannade dock inte här utan rullade vidare. En bit ovanför byn tog jag bilden nedan som visar Fataga i bakgrunden.

Ja, det är ju inte så att klättringen slutar i Fataga, utan det fortsätter att i fina serpentiner stiga uppför. Närmare bestämt ytterligare 5 km med i snitt 7% lutning. Totalt alltså ca 10 km i sträck där det mest går uppför.

Har du trötta ben är denna väg upp i bergen en utmaning då det i stort sett går uppför hela tiden. Visst några korta plana avsnitt, men mest uppför. När du då cyklat dessa 5 km har du efter Playa del Ingles totalt klättrat i ca 16 km och haft ca 5 km utför efter första klättringen.

Du är nu framme vid utsiktsplatsen just innan du rullar utför till San Bartolome. Här tog jag mitt andra stopp för dagen och en första bar intogs. Ja, sedan några foton. Vill du fika, finns ett fik här. Men jag hoppade den delen.

Efter att ha fotat av min "utlandscykel" så rullade jag vidare. Nu är det lite utför till San Bartolome, och innan byn kan du svänga höger mot Santa Lucia. 

Jag hade dock tänkt få till lite mer klättring så jag fortsatte genom byn med sikte mot Ayacata. Det innebär lite mer av samma. Dvs klättring.

Det här är en väg full av klättringar som är 5 km. Inget undantag här heller. 7% snittlutning och fem km senare planar det ut och sedan är det 5 km som är böljande. Mest utför första delen och mest uppför i slutet. 

Framme i Ayacata tog jag mitt tredje och sista stopp på caféet där "alla" stannar.

Det hade blivit allt kallare under klättringen så jag drog nu på armvärmare och väst. När jag startade var det kanonväder och 29 grader varmt vid kusten. Nu hade temperaturen sjunkit till 15 grader.

Jag åt min andra och sista bar för rundan och drack upp vattnet som var kvar. Köpte nytt vatten, så jag startade åter med fulla flaskor.

När jag startade i dag fanns tre alternativ från denna punkt. A) Rulla utför samma väg jag kommit och sedan via Santa Lucia cykla tillbaka. B) Ta sikte uppför mot Pico de las Nieves (toppen), men några hundra meter från toppen fortsätta utför mot Ingenio. C) Ta mig upp till toppen. och sedan åka utför via Ingenio.

Allt skulle avgöras av vädret. Då det började bli kallt, men inte jättekallt och dessutom sol, blev det mitt huvudalternativ som vann. Nämligen alternativ B. Det innebar att jag skulle fortsätta uppför men svänga av ca hundra höjdmeter innan toppen. Jag skulle ändå upp på över 1800 höjdmeter, så jag fick förbereda mig på att frysa.

Ni som inte provat att cykla ändå upp till toppen kan jag tipsa att ni behöver ha en hel del kraft kvar när ni lämnar Ayacata. Det är nämligen ca 11 km kvar till toppen, och det går mest uppför. Du bör också ha kollat väderleksrapporterna innan du ger dig i väg från kusten. I veckan har det varit kring plus 3 på toppen. Inte roligt att ta sig upp. Ännu värre utför när det är väldigt kallt och du mest rullar och har svårare att hålla värmen.

Lämnade så caféet. Innan dess lämnade denna tjej stället. Världsmästarkläder (syns inte nu med överdrag uppe). Hon och kompisarna såg snabba ut, men jag vet inte vem det var.

Edit: Jag fick en kommentar av Mikael Kippilä, så nu vet jag att världsmästaren är danskan Annika Langvad som vunnit XCO VM. Jag tittade in på hennes Strava och hon var verkligen på rekordjakt i dag. Hon cyklade via Mogan och ned via Santa Lucia. En hel del rekord och andra segment som var nära. Hennes cykelkompisar, visade sig också vara andra vassa danska cyklister.

Ja, åter till inlägget.

Klättringen efter Ayacata börjar med en riktig väckning. 2,5 km med i snitt 11% är ju ingen lek. Nu har du ju dessutom klättrat väldigt länge. Den andra delen av klättringen är lättare då det blir flera avbrott med nästan platta partier. Det är ändå totalt ca 9 km med i snitt 5% lutning från Ayacata fram till sista avtagsvägen upp till toppen eller ned mot Ingenio. Sedan är det ca 1,5 km kvar med klättring om du ska upp på toppen. Lutningen är i snitt ca 6%.

Totalt är det ca 45-50 km från hotellet (beroende på vart du bor) där det mesta är klättring innan du då når toppen. De allra snabbaste kanske tar sig upp på två timmar från där klättringen börjar om de maxar. Det är troligt att du också kan se dessa på tv.

Så ser det ju inte ut för de flesta. I år har de som registrerat sina tider på Strava i snitt hållit på ca 3,5 timmar till till toppen. Hälften är snabbare där de flesta håller på lite under tre timmer till 3,5 timmar. Sedan finns det många som håller på väldigt mycket längre. Vissa upp till 6 timmar.

Men jag klättrade alltså inte sista biten utan vände nedåt. Det här blir därmed första resan hit som jag inte cyklar upp på toppen.

Tur var det. Det hade blivit allt kallare och nu även dimma med regnstänk. 

Till slut såg jag inte mycket. Storm, dimma, lite regn och 7 grader. Inte helt gemytligt skulle jag säga.

Nu började dock den stora utmaningen då jag via väg 130 och sedan 120 skulle ta mig ned till kusten. Ca 25 km utför. I början är det väldigt brant och med dålig asfalt. Konstant tryck på bromsarna och efter ett tag var händerna stelfrusna.

Lite längre ned kom vindarna. De var inte nådiga. Jag höll på blåsa omkull två gånger. En lättare mindre cyklist hade inte haft det lätt. Det blåste så mycket att jag vid ett parti där det var nästan helt platt kom upp i 70 km i timmen utan att trampa, och det hade kunnat gå fortare om jag inte var tvungen att bromsa då en sväng närmade sig. Kastvindar och kyla. Inte helt gemytligt. Nu gick det inte totalt sett så fort utför då det är väldigt många väldigt skarpa svängar.

Mot slutet av utförslöpan höll det på att gå illa då jag efter en 180 graders sväng stod mitt emot en giganthund. Ungefär som en schäfer, men större. Den valde dessutom att följa efter en bit. Lite olustigt.

Väl nere vid kusten var det åter lika varmt som när jag började dagen. Rejält med medvind. Inga problem att på platten ligga över 50 km/h med låga watt och låg puls. Nu har jag dålig utväxling, som gör det svårt att komma upp i riktigt höga farter. Men på 300 watt gick det ca 65 km/h.

Medvind i mer än 30 km och sedan lite böljande innan jag var tillbaka i Maspalomas. Nu hade rundan gått lite fortare än planerat, så jag tog en extra tur på 35 minuter innan jag rullade tillbaka.

Det blev verkligen en runda med variation. Först ca 2,5 timmar med i snitt 281 watt och 141 i puls, där sista delen uppför gick hårdare. Fina vägar, perfekt väder mm. Ja, förutom på slutet av klättringen då.

Sedan 40 minuter utför då jag höll på att blåsa bort och frysa ihjäl. Snitteffekten på 37, visar att benen fick vila rejält. sedan just under två timmar där det gick ganska så gemytligt, på distanseffekt.

Några tusen höjdmeter klättrades i första halvan av cyklingen och sedan inte mycket mer.

Totalt blev det 5 timmar och 120 km. Den normaliserade effekten som ungefär på alla övriga rundor (254 watt eller ca 3 w/kg). Rundan kändes bra, även om låren började bli lite trötta mot slutet. Har ju blivit en del cyklande i veckan.

Väl tillbaka blev det lite kaffe och en macka. När jag duschat var det så dags för en tidig middag.