lördag 27 april 2019

Skulle varit tävlingspremiär men blev något annat

Idag var det dags för 11:e träningen på de senaste tolv dagarna. Dessutom har jag kunnat genomföra träningarna som planerat. Med andra ord har det flutit på bra igen efter min rejäla förkylning.

Idag var det dock en liten annorlunda känsla då det hade varit säsongsdebut i Götene för mig om jag inte skadat mig. Min kompis Patrik Boström CK Fix vann, och visst hade det varit roligt att vara där. Men nu är det inte riktigt läge.

Jag har inte helt gett upp, så visst hoppas jag fortfarande att i den bästa av världar kunna delta i lopp även i denna säsong. Men dit är det ännu långt. Kanske inte så underligt då jag varit sängliggande ca 50 dagar detta år och inte kunnat träna på vanligt sätt mer än från mitten av mars.

Totalt sett har jag tränat 130 timmar mindre än vid samma tid förra året, så att det saknas en hel del kraft i benen och att syreupptagningen är sämre är inte underligt.

Däremot har jag aldrig förbättrat mig så mycket per vecka som jag gjort de senaste två månaderna. Det enda positiva med ett riktigt dåligt utgångsläge.

Många månader kvar av min rehab, men det fungerar bra att träna. Ja, att köra tempo i tempoställning under en längre tid är förstås något som jag ännu inte uppnått. Men jag fortsätter att sätta mål.

Hur som helst var det cykling i dag på programmet. En distansrunda på ca 125 km och vi blev fem cyklister som gav oss iväg i solskenet.

Vet inte riktigt vad som hände, men omgående blev det bra intensitet på tillställningen och varje förning fortsatte det. Nu var det en sådan dag då alla cyklister som var med kan hantera det, men jag tänkte ändå att fortsätter det så här kan det nog bli tufft.

Efter ca 18 km var det så dags för min första förning för dagen, och jag hade förstått att alla förväntade sig hyfsad hårdkörning. Samtidigt ville jag inte att vi skulle spränga gruppen då det var slakmota uppför och rejäl kantvind. Det passade då fint att köra en tröskelintervall som blev 22 minuter innan vi nådde Rödåsel och skulle stanna för att komma ut på en större väg. Ganska så bra känsla i kroppen faktiskt.

Hårdkörningen fortsatte fram tills vi cyklat närmare 50 km, då delar av gruppen började få energibrist och sega ben. Det innebar att det nu blev mycket lugn cykling i drygt 20 km fram till Umeå. Där stannade vi vid Bike and Ski, en nyöppnad butik i Umeå som en av våra cykelkompisar driver. Erik skulle ha några skruvar till sin MTB.

Efter det korta stoppet rullade vi ca 8 km till innan det var dags för dagens fikastopp. Idag tog vi en rejäl paus både för att vi hade så trevligt och för att alla skulle återhämta sig inför de ca 50 km som kvarstod.

Vi siktade mot Vännäs via Hössjö och från att vindarna varit sådär tidigare  under dagen var de nu rejält gynnsamma. Så trots bara en medelintensiv cykling snittade vi närmare 40 km/h kommande 22 km innan vi var framme vid Hössjöberget.

Här körde Erik ett rekordförsök förra helgen, men vindarna var då extremt dåliga. Han hade därför siktet inställt på revansch. Själv har jag ännu inte någon kapacitet som gör det roligt att jaga rekord, men jag planerade att gå på Eriks hjul så länge jag orkade.

Nu väntade så 3,6 km klättring, men med endast 3-4% lutning. Jag insåg snabbt att vindarna inte alls var med oss i dag heller och efter en bit i backen gav Erik upp då han såg att trots 400+ i watt gick det långsammare än vanligt. Vi cyklade sedan resten av klättringen bredvid varandra med en ganska hög intensitet, men inte högre än att det var kontrollerat och vi kunde prata. Det landade för min del på ca 7,5 minuter och ett snitt motsvarande 355 watt från botten av backen inkluderat där jag gick i rygg.

Väl uppe väntade vi in de andra och sedan gick det lugnt tillbaka till Vännäs.

Ytterligare en trevlig dag på cykeln.

Efter avslutad cykling åkte jag och handlade, fixade mat till familjen och sedan har vi suttit framför tv:n och myst.

fredag 26 april 2019

Ny hjälm, premiär med Katten och kotor som spökar

Idag blev det premiärcykling med Katten. Detta dessutom i toppenväder.

Det blev en lugn och fin runda där solen hela tiden lös.

Just innan cyklingen dök det upp ett paket. Det visade sig finnas en ny hjälm där. Jag har ju varit i behov av en hjälm sedan min krasch hade förstört min förra.

Hjälmen var verkligen skön och den passade perfekt direkt. Vad jag köpt? Jo, en Giro Aether Mips. Tror detta blir mycket bra.

Totalt fick jag ihop just under 70 km idag varav ca 50 km med Katten. 

Allt var topp idag förutom att jag haft lite mer ont i mina ryggfrakturer. Säkert helt normalt, men alltid lite jobbigt med smärta. Inget som beror på själva cyklingen, utan det är helt enkelt en lång process att återhämta sig och då går det upp och ned. På söndag ringer ryggläkaren och då hoppas jag få höra att allt är som det ska med kotorna (även om det kommer ta tid innan det är fullt bra).

Efter cyklingen fixade jag lite hemmagjord pizza till mig och Katten. Melvin är med en kompis i Umeå och tittar på film, så i kväll är vi alltså ensamma.

I morgon bitti cyklar vi vidare. Denna gång med Vännäs CK och en lite längre distansrunda.

torsdag 25 april 2019

Läkarens besked om skadorna och intervaller

Efter röntgen i tisdags var det så dags för läkar- och fysioterapeutbesök i dag.

Arbete på morgonen och sedan hade sjukhuset olyckligt lagt läkarbesöket 11.00 och fysioterapeuten 14.00. Därefter mer arbete på eftermiddagen och kvällen.

Det gäller förstås att alltid nyttja tiden så effektivt som det går, så jag tog med cykeln och körde ett träningspass i pausen mellan besöken. Otroligt fint väder och intervaller på programmet. Skönt med träning även om trycket i benen kanske inte var vad jag hoppats på.

Hos läkaren blev det i alla fall positiva besked. Ortopedläkaren sa att brotten är stabila och ligger rätt. Dessutom hade jag kommit förvånansvärt långt i min rehab. Han sa också att det är helt naturligt att det fortfarande är en hel del problem då skadorna är så omfattande och det endast gått 3,5 månader.

Det var bara att fortsätta med det jag gjorde i och med att jag återfått så mycket rörelse mm.

Fysion sa att min nivå på rörlighet var bästa möjliga i detta läge och klart bättre än förväntat.

Ja, något rätt måste jag gjort i mina ansträngningar med att få ordning på kroppen och kanske har det också bidragit att man i Spanien via allt för starka mediciner extremt snabbt fick igång min träning!?

Sammanfattningsvis har jag alltså att vänta lång tid framöver med utmaningar utifrån skadorna och samtidigt kunde det inte se bättre ut än vad det gör. Som jag förstått det är det ovanligt att man kan arbeta och träna efter så pass kort tid. Jag gör båda, så jag får verkligen vara tacksam mitt i det elände som är, men framför allt varit.

Ny uppföljning i september och om allt ser bra ut en sista uppföljning i januari 2020. Med andra ord följer man dessa skador i minst ett år.

Ovanstående gäller alltså alla delar utom ryggfrakturerna. Här vet jag ännu inget. Ryggläkaren ska ringa mig på söndag, och då får jag besked kring detta.


tisdag 23 april 2019

Röntgen, träningsuppehåll och kommande besked

Efter flera bra träningspass i rad var det idag dags för vila. Det låg i programmet och igår kände jag att benen var sega, så helt klart rätt val.

Trots träningsvila har det varit fullt upp. Ett späckat program på arbetet och sedan till Umeå.

På sjukhuset väntade röntgen av alla mina skador. Bröstrygg, ryggfrakturer, axel, nyckelben, revben och skulderblad. Många bilder blev det.

Hem igen och mer arbete på kvällskvisten.

För att hinna träna i morgon har jag nu också plockat fram cykelkläder mm. Jag har också gjort middag till morgondagen, då jag planerar att träna ungefär då.

I morgon förmiddag är jag tillsammans med mina ledare och på eftermiddagen väntar barn- och utbildningsnämndens AU. Sedan snabbt hem och ut och cykla i det jag hoppas är solsken. Vi får se om min planering håller och om kropp och knopp svarar när jag hoppar på cykeln.

På torsdag ska jag tillbaka till sjukhuset och träffa ortopedläkare och fysioterapeut. Då får jag svaren på skadeläget på alla skador utom ryggfrakturerna, och även ett nytt rehabprogram. På söndag ringer ryggläkaren och återkopplar kring ryggfrakturerna. Jag hoppas förstås på bra besked såväl torsdag som söndag.

söndag 21 april 2019

Kyligt, men annat värmde

Efter gårdagens trevliga distansrunda i finväder var det dags idag igen. Ja, för cykling alltså. Något finväder såg vi inte till.

Idag blev vi fem cyklister som via Umeå skulle ta oss till Hörnefors och tillbaka.

Som vanligt var cyklingen rolig även om det varit ännu bättre med bra väder. Ett plus att vi slapp regnet, men annars var det inte många plus.

Eller det är inte sanningen. En hel del plus i övrigt också. Jag hade exempelvis mindre ont i mina skador än vad jag haft vid någon tidigare cykelrunda. Sedan är dessutom cykling rent allmänt bättre än att fixa olika saker, promenera eller dylikt. Cykling är läkande så länge jag undviker krascher...

Trots att jag i slutet av rundan igår fick ont var smärtorna helt normala efter ca 30 minuter, och i dag glömde jag flera gånger bort mina skador. Visst kör jag alvedon och ipren när jag tränar, men inte mer än vad det är tänkt att jag ska äta om jag vilar.

En annan sak som var mycket positiv idag var att kroppen var så pass fräsch efter gårdagens tuffa intervaller insprängda vårt långa distanspass.

Trots väldigt mycket tid i spets idag och en normaliserad effekt på ca 255 watt fanns det bra med kraft för att sista timmen köra två hårda intervaller på vardera 8 minuter och dessutom ytterligare en lite lugnare intervall på ca 15 minuter.

Åttorna gick hårdare än vad jag klarade 1 minut bara för fyra veckor sedan. Det enda bra med skadan är jag får många positiva signaler på förbättring, vilket inte är lätt att uppnå när du redan är i närheten av din maximala potential. Jag hoppas förbättringen fortsätter och att jag kan komma tillbaka där jag en gång var.

Det var också som vanligt roligt att cykla med mina cykelvänner.

Mindre positivt var att vindarna inte alls var med oss under dagen. Att vi efter 70 km inser att restaurangen vi skulle fika på dessutom var stängd var inte heller vad vi väntat oss. Ett ståfika inne på bensinmacken fick det bli.

Kallt också. Så pass kallt att Erik köpte arbetshandskar inne på bensinmacken för att inte "frysa ihjäl".

Ut igen i 4 graders kyla. Vi skakade av köld och det tog ett bra tag innan vi hämtade oss.

Efter att ha gått lugnt större delen fram till fika gick det nu hårdare de sista ca 50 km hem. Kanske mest för att hålla värmen.

Extra bra tryck sista timmen. Först uppför Hössjöberget. Dåliga vindar, så det gick inte lika fort som det "borde".

Efter att ha svängt av från Vännäs bestämde jag mig efter ett tag för att mata på i det böljande landskapet. Riktigt skoj när det går undan.

Jag summerar ytterligare ca 110 km och en bra, men kylig dag.

Bilderna frös inne idag, så du får hålla tillgodo med själva runda.

Min blogglista