lördag 22 april 2017

Barsebäcks Sverigecup i tempo - Höll på att blåsa bort, men bättre än förväntat

Klockan ringde 07.25 då jag alltid vill ha mer än fyra timmar vaken tid innan jag tävlar i tempo. Min start skulle ske 12.01.

Frukost på hotellet vid 07.30 och sedan upp på rummet för att förbereda mig för dagen.

I och med att jag inte alls provat min tempohoj ute sedan det blev 2017 var det viktigt att i god tid kontrollera att allt fungerade på hojen. Jag ville också kolla hur jag kunde hantera den extrema blåsten och om det skulle gå att köra med heltäckt bakhjul.

Vid nio packade jag därför in tempohojen i bilen och körde iväg till det område där det skulle vara mest kritiskt med vinden. 22 km av 30 km går alldeles bredvid havet och där det är öppet är det väldigt utsatt för vind. Jag rullade igång och visst kändes det ovant. Det kändes också lite skrämmande med vinden som kastade cykeln fram och tillbaka och hela kroppen fick verkligen jobba för att hålla cykeln i körbart skick. Rejäl kantvind är inte helt optimalt.

Jag insåg snabbt att det skulle bli en jobbig dag med så mycket vind och dessutom kantvind emot ut till vändningen. Att hålla fart här skulle bli en utmaning.

In med cykeln och tillbaka till hotellet.

I går kväll hade jag ställt upp trainern på rummet för att cykla lite då det var storm och regn ute. Nu valde jag att köra en stor del av uppvärmningen på hotellrummet då det kändes väldigt kallt och blåsigt att köra allt ute.

Efter värmningen packades allt ihop och jag begav mig iväg till start. Jag hade ännu inte bestämt mig vilka hjul jag skulle använda, men beslutet blev heltäckt bak och mitt lägre framhjul på ca 60 mm.

Efter lite snack med andra cyklister var det så dags.

Jag visste att det inte skulle gå att cykla på den effekt som vinterträningen indikerat på då jag tappat en hel del effekt de senaste fem veckorna utifrån utebliven träning och ingen intervallträning.

Så var det dags och jag tryckte på lite väl hårt första kilometern till den första högersvängen. Sedan var det dags för den första och enda riktiga stigningen innan vändningen och här försökte jag hålla igen lite. Utför och sedan högersväng efter fyra kilometer. Nu väntade 11 km i kantvind. När jag svängde in visade det sig att vinden delvis vänt och att det nu var mer av motvind än kantvind. Det var bra utifrån att det är lättare hantera när du har ett heltäckt hjul. Däremot är det inte helt lätt att trycka på i motvind.

Vindarna kom och gick och det blev också en hel del kastvind. Jag försökte kolla på effekten och inte hastigheten, då den inte var mycket att skryta över. Det ryckte en hel del i framhjulet och jag fick ofta luta mot vinden för att det skulle fungera, men nu när det var tävlingsmode funderade jag mer på att prestera än på vinden.

Jag försökte hålla effekten som låg ca 20 watt under vad jag hoppas klara framöver. Det gick riktigt hyfsat och känslan var ganska bra. Framför allt hade jag inga sjukdomskänningar vilket var riktigt positivt.

Så började jag hinna ikapp cyklister och fick nya att rikta in mig på. Detta är inte helt fel för självförtroendet.

Efter ca 13 km började benen kännas väl sura och jag fick en stund med sämre flyt. Så var det vändning och den var inte lyckad. Här förlorades några sekunder.

Vändning och nu var det kantvind med.

Jag hade just innan vändningen sett att jag närmat mig flera starka cyklister och när så David Scott som i somras vann SM mötte mig insåg jag att jag låg bra till. Därefter kom Stefan Schützer som nyligen gjorde en toppeninsats på en VM-kvaltävling utomlands. Han var klart efter mig och jag fick nya krafter.

I medvinden kändes det också lättare och nu gick det sällan under 50 km/h. Oftast kring 57-58 km/h. Känslan var bra även om wattalet började sjunka. När det så var 4 km kvar var det så dags för att svänga vänster och ta den sista klättringen för dagen.

Jag trodde jag hade lite sparat, men den uteblivna träningen på slutet visade sig allt mer och jag kunde inte riktigt trycka som jag önskade. Hyfsat tryck över krönet, men sedan fick jag släppa av utför. Vägbyte vänster och sedan en km kvar.

Rejäl motvind och slutkörd gubbe gjorde att den sista kilometern kändes lång. Riktigt lång.

Så i mål. Utan att ha en aning hur det gått var jag nöjd. Det fanns helt enkelt inte mer idag. Målsättningen vad gäller effekt hade inte riktigt nåtts då jag inte orkade hålla trycket på tillbakavägen. Tittar jag på hur de senaste fem veckorna sett ut var det dock bra. Jag hoppas dock kunna trycka minst 30 watt fram emot sommaren om jag får till träningen som tidigare under försäsongen. Framför allt hoppas jag inte tappa 20 watt på tillbakavägen vilket var fallet i dag.

Jag väntade in David Scott och det visar sig att han slår mig med 8.9 sekunder. Nu är jag säker på att han inte var toppad och banan passar mig bättre, men ändå. Tittar jag på cyklister i andra klasser kan jag se att jag behöver förbättra mig 30-40 sekunder framöver för att vara i den absoluta toppen. Det känns inte helt omöjligt om jag får till träningen.

Vilken placering blev det då i dag? Jo, faktiskt samma placering som i fjol i detta lopp. 

2:a i Sverigecupen när formen inte riktigt finns där. Ja, då är det svårt att vara annat än supernöjd. Detta överträffade helt klart vad jag kunde förvänta mig och känslan är mycket positiv.

Det är helt klart så att försäsongen fram till min sjukdomsperiod varit så bra som jag trott. Får jag hålla mig frisk och skadefri kan det här nog bli en rolig säsong.

Efter prisutdelning, lite mat och snack med många trevliga cyklister bar det av till hotellrummet. Här körde jag 45 minuters lugn cykling för att få ur så mycket mjölksyra som möjligt. Jag känner mig nämligen mycket segare i benen efter loppet än vad jag brukar, men hoppas att detta hjälpte i alla fall lite.

I morgon är det så dags för linjelopp här i Barsebäck. Som alla vet är jag inte lika stark på linjeloppen, och utan toppform är det svårt att ha så stora förväntningar. Sedan är det ca 80 cyklister på smala vägar, och det brukar inte heller vara min likör.

Om det ska blåsa i morgon? Ser ut så. Inte som i dag där det blåste ca 14 sekundmeter och värre i byarna, men det kommer att räcka till.

Jag ska självklart göra mitt yttersta i morgon och försöka bränna ur vad jag har. Viktigast är dock att inte åka i backen. Skulle vara riktigt surt. Så hålla sig på benen är viktigast, i andra hand inte vara för passiv och i tredje hand en bra placering. Blir det spurt som det brukar på denna bana har jag inte mycket att hämta, så det krävs att något händer innan och att jag är med där för att få med mig ett resultat.

Hoppas återkomma med en positiv rapport i morgon.

fredag 21 april 2017

Är man blåst eller är cykling helt enkelt underbart?

Ja, det är nog helt klart att jag älskar cykling?!

Varför skulle jag annars åka totalt 250 mil för att totalt cykla ca 3 timmar i två tävlingar.

Om vi lägger till att formen inte är bra och att jag inte cyklat en meter på min tempohoj sedan förra säsongen klarnar det ännu mer.

Att jag siktar på tävling trots en lång förkylning i bagaget och förväntat riktigt dåligt väder, ja då är vi alla säkra.

Cykling är en toppensport.

Idag då jag på eftermiddagen anlände till Barsebäck började jag dock tveka en del. 

Storm, kallt och regn är ju ingen hit precis. Planen var att i alla fall cykla en liten stund på tempohojen innan tävlingen i morgon. Nu var det inte aktuellt att åka ut.

Det blir alltså start utan att ens veta att allt fungerar på cykeln och att inställningarna för dagen är rätt.

Vilka hjul jag ska använda kunde jag så klart inte heller prova. Det är ganska klart att jag går på framhjulet med lite lägre djup. Hur jag ska göra med bakhjulet vet jag inte. Det finns risk att det blåser för mycket för ett heltäckt bakhjul, särskilt där det är helt öppet mot havet. Men jag får vänta med att avgöra det till i morgon.

Det mesta talar egentligen mot mig i morgon. De enda två saker som talar för mig är att banan i grunden passar mig perfekt och att jag har en bra grundkapacitet. Men det är ju inte troligt att det räcker så långt. 

Jag hoppas att kroppen och cykeln fungerar, sedan är det bara att göra sitt bästa. Sedan får vi se hur långt det räcker. Ja, också kanske det kan bli ett bra avstamp för fortsatt tävlande. Får föra som proffsen och tävla mig i form, helt enkelt

Om jag haft bra förberedelser hade jag varit mycket missnöjd om jag missat pallen. Nu är det svårt att sätta upp något mål.

Men cykling är i alla fall alltid riktigt skoj, nästan. Hoppas helgen blir bra oavsett hur det går. Viktigast blir dock att hålla sig från skador och sjukdomar då säsongen annars är lång.

torsdag 20 april 2017

Inte sjukt bra och inte bra sjuk.

I veckan har jag varit i med min familj i Stockholm.

Det har då som ni förstår inte blivit mycket träning. I onsdags kväll bestämde jag mig dock för ett kortare träningspass i gymmet på hotellet.

Jag tog cykeln och trainern och gick dit.

Det hade gått fem veckor och en dag sedan det senaste träningspasset då jag var i pulszon fem. Trots det hade jag bestämt mig för att det skulle räcka med en träning där måendet var så pass ok att det fungerade för att jag ska göra tävlingspremiär på lördag.

Det blev 15 minuters uppvärmning och sedan väntade 7 tvåor med en lugnare etta mellan varje. Resultatet. Ja, inte var det sjukt bra precis. Krasslig och sjuk i fem veckor och inga intervaller sätter sina spår. Däremot var det första cykelpasset på mycket länge det överhuvudtaget det gick att trycka på och hela tjugan kände jag mig okej. Alltså var jag inte bra sjuk, vilket var bra.

Jag kände mig alltså frisk, men formen var av förklarliga skäl inte bra.

Det räckte dock för att jag preliminärt skulle bestämma mig för tävlingar i Barsebäck till helgen. Visst är det fortfarande lite rossligt, men det kan vara allergin jag får varje år. Så måendet av träningen har inte blivit sämre.

Så utifrån detta åker jag till Barsebäck i morgon medan Katten och Melvin åker hem.

Jag har som mål för helgen att kunna ta i, utan att kroppen sätter stopp. Sedan får jag vara medveten om att formen inte finns där och acceptera det. Ingen kan vara bra utan bra träning, men trots det är det inte helt lätt. 

Idag var vi på Naturhistoriska, och där är de verkligen inte i toppform.....