lördag 8 september 2018

Smack! Där satt den!

Idag var det säsongsavslutning i tempocupen.

Efter debaklet i Värnamo har ryggen känts något bättre och jag har fått till två bra träningsveckor och mitt i en andraplats i Svanesund.

Jag kände vid genomkörningen av banan i går och vid uppvärmningen i dag att kroppen var pigg. Samtidigt så hade Smacktempot aldrig tidigare gått bra.

Idag var det åter hårt motstånd med bland annat svenske mästaren Niclas Näslund, Cykloteket Racing Team till start.

Jag hade bestämt mig för att ge järnet från start idag. Bära eller brista.

Rejält många höjdmeter och stark kantvind väntade.

Känslan de första 8 km var bra där det böljade uppför och utför med stark vind i sidan.

Nu vägbyte och in på den mer tekniska biten och redan hög puls. Gick lite trögare en stund, men då jag insåg att jag snart var ikapp en av de snabba cyklisterna från Ryska posten gav det lite extra energi.

Gick nog ganska fort det här ändå.

Vändning efter 15 km och jag gjorde vad jag kunde för att hålla trycket. Fick övertyga mig några ggr då det är lätt att släppa av när pulsen under lång tid legat på ca 95 procent av max.

Några sekunders rullande i utförslöpor där det ändå gick kring 60 km/h återställde benen en del och jag orkade fortsätta trycka.

Vägbyte och nu en hel del uppåt med ca 8 km kvar. Kunde hålla trycket och rullade om fler.

Hade en plan att spurta med tre km kvar, men benen var ganska stekta så jag hade fullt upp att bibehålla trycket. Med 1 km kvar brände jag ur det sista och avslutningen var bra.

Jag landade på ca 39.20 på de 30 km och en bit över 45 i snitt. Riktigt bra på en sådan krävande bana och drygt två minuter bättre tid än i fjol! 

Kände att jag inte kunde gjort mer, och nu var det bara att vänta in de andra som startade efter mig.

När alla var i mål visade det sig att Niclas Näslund var nära, men idag var jag snabbare. Seger med 5 sekunder. Trea Glen Dahl från CK Sundet drygt 50 sekunder efter och till fjärde platsen ungefär 2.20 min.

Helt klart ett av mina bättre tempolopp i år, och i efterhand har det visat sig att många tappat tid på hemvägen, så det är där jag rullat ifrån mest trots att jag kände mig tärd.

Riktigt skoj att avsluta temposäsongen på allra bästa sätt!

Efter tävlingen var vi på avslutningsmiddag vilket var trevligt.

Därefter ner till Nynäshamn där det är linjelopp i morgon. Bredvid mig i en annan husbil bor CK Sundet som bjöd in mig på trevliga snack under kvällen!

I morgon linjelopp. Huvudmålet är att komma skadefri in till försäsongen för 2019.

fredag 7 september 2018

Smacktempot - Behöver överträffa mig själv

Då var jag på plats i Märsta och har redan hunnit provköra morgondagens tempobana i Odensala.

Det blir tredje året jag tävlar här. Tidigare år har alltid inneburit en besvikelse och missad pallplats. Det har nog berott såväl på sämre form, för dålig kämpaglöd och en bansträckning som inte passar min prestationsprofil så bra.

Jag hoppas att jag denna gång kan lyckas bättre.

Jag kan konstatera att den ganska så kuperade bansträckningen kommer att upplevas helt olika beroende på hur mycket det blåser och i vilken riktning. Det gör också att vindriktningen påverkar mina förutsättningar i relation till andra.

Idag när jag provkörde banan låg vinden ganska bra för mig. Hoppas på samma vindar i morgon. 

För att säkra andraplatsen i den totala tempocupen krävs minst en andraplats i morgon. Inte helt lätt då motståndet är tufft, och jag aldrig varit bättre än 4:a här. Men jag ska göra det jag kan.

Start 12.56 i morgon och någon timme senare vet vi.

onsdag 5 september 2018

Så negativ att jag borde sluta cykla!

Jag kan konstatera att jag i gårdagens inlägg stack ut en del. Jag trodde nog främst att det gällde mina tankar kring valet på söndag och utfallet av det. Men så var det inte. Inga synpunkter alls där.

Det handlade mer om att jag hade tankar kring att vi bör göra vad vi kan för att minska riskerna för skador vid landsvägslopp. Jag menade då att vid korta varvlopp där det är smalt och väldigt svängigt bör vi göra vårt yttersta för att få till att det blir enkelriktat. Allt för att minska olycksrisken och öka möjligheterna till att alla får en bra dag. Sedan tänker jag att när det är möjligt slår vi inte ihop olika klasser då färre cyklister ger säkrare cykling.

Nu var det några som blev väldigt provocerade och menade att jag inte kunde skriva så då vi ska värna om de som arrangerar lopp och att jag får hålla mig borta från linjeloppet om jag är så negativ kring banor och bansträckning.

Jag är fullt medveten om att jag ibland skriver att en bana passar mig bra och att andra passar mig sämre. Jag tänker att det samtidigt vore underligt om jag skrev om allt som gällde min cykling, men inte kunde skriva vilka bansträckningar som gynnar min prestationsprofil och vilka som inte gör det.

Några gånger har jag förstås önskat att banorna är mer utslagsgivande och att inte klasser slås ihop för att göra cyklingen säkrare. Men generellt har mina tankar kring banorna handlat om prestation och inte att jag är negativ mot arrangörerna.

Dock är det enligt mig viktigt att vi alltid har säkerhet som en faktor och att hur viktig cyklingen än är så är det alltid viktigast att komma hem helskinnad till sin familj.

I helgen som var blev det klungspurt och tyvärr blev det en mycket allvarlig olycka med stora personskador på flera cykelvänner. Jag har trots detta inte haft synpunkter på säkerheten i bansträckningen i detta lopp. Olyckor kan ske även när banan är ok ur säkerhetssynpunkt. Sedan väljer jag att inte spurta i stora klungor, men det är mitt val. Jag får försöka avgöra innan även om det förstås då gör att jag mer sällan får topplaceringar.

Ja, jag vill att banorna ska vara så pass utslagsgivande att det inte blir en klungspurt med i stort sett alla som startat. Det beror inte bara på att jag då hamnar långt bak utifrån att jag tänker på säkerheten. Det beror också på att det är i stora klungspurter det är vanligast med krascher, inte bara teoretiskt utan också i praktiken. Ja, jag skulle önska att det går att göra något åt farliga möten med bilar och bussar, särskilt när vägen är smal och sikten är dålig. Många arrangörer har lyckats bra och då borde det vara möjligt för fler?

Ja, jag anser mig vara konstruktiv och försöker se möjligheter och utveckling för cykling och cykelsport även om jag nu lyft frågan kring säkerhet. Ja, jag har säkert då och då haft lite hybris och varit mer negativ än vad jag borde kring mitt eget mående, sjukdomssymptom, min prestation eller mina förutsättningar. Det drabbar dock bara mig, och självklart är det något att arbeta på. Nej jag är inte negativ till arrangörerna utan jag anser att de gör ett toppenjobb. Jag vill bara att vi ska se vad som går att göra för att öka säkerheten.

Åtminstone är det så jag själv uppfattar det jag skriver och tänker. Men självklart behöver jag reflektera vidare kring hur jag tänker, vad jag skriver och om jag är överdrivet negativ vid vissa tillfällen.

Jag kommer hur som helst fortsätta att försöka stimulera, inspirera och motivera er som läser bloggen och jag får många signaler om att jag ofta lyckas bra. Sedan är jag ärlig med mina framgångar, motgångar och förutsättningar. Även det fortsätter jag nog med. Att jag tycker att cykling ska vara så säkert som det går och så fantastiskt som det kan vara gör jag inte heller avkall på. Det kan hända att det innebär att jag ibland sticker ut, men om du inte någonsin gör det - gör du då något?

På lördag är det SMACK-tempot och jag hoppas starta på säsongens sista tempolopp. Ja, jag har inte tidigare lyckats på denna bana. Mycket beroende på att den är ganska så kuperad och har några tekniska avsnitt som inte passar mig. Sedan har jag inte riktigt fått till mitt "kämpamode". Men samtidigt är trender till för att brytas, så jag hoppas på att jag för första gången kan nå pallen. Det blir inte lätt, men det kan gå.

Anser du att denna skrivning kring SMACK-tempot är för negativ, och att jag inte kan skriva så här? Ja, då blir det svårt att alls skriva om mina tankar och att censurera sig själv är sällan bra.

På söndag är det alltså säsongen sista linjelopp och några av er har tyckt att jag kanske inte ska cykla linjelopp alls om jag ska gnälla så mycket. Ja, vi kan se det lite olika kring gnäll eller ej, och det i sig avgör inte om jag deltar, spurtar etc. Här kommer säkerheten in i stället.

Med den i beaktande får se hur jag gör med start eller ej nu på söndag. När det senast var denna bana i juni valde jag att stanna hemma, men nu är jag ju på plats och då får vi se hur det blir. Men att råka ut för något sista tävlingen för säsongen vore inte muntert.

För att förtydliga - Jag beundrar alla som anordnar olika typer av lopp och alla eldsjälar som ställer upp för att göra dessa möjligt. Jag är utifrån det alltid positiv. Jag är också imponerad av alla duktiga cyklister och allt arbete som läggs ned. Jag är i sig inte negativ till arrangören när jag funderar kring bansträckningar, utan antingen handlar det om min egen prestation eller vad vi framöver kan göra kring säkerhet. Arrangörer tar också ofta kontakt med mig för en konstruktiv dialog och jag uppfattar inte att de är negativa kring vad jag skriver utan önskar mer tankar och reflektioner.

Själv försöker jag också göra mycket för sporten genom att jag tillsammans med några andra bildade vår förening, Vännäs CK. Jag är med i styrelsen och är ansvarar för våra gemensamma träningar. Jag ansvarar också för våra årliga träningsläger utomlands vilket inkluderar alla adminstration och allt sportsligt. Klädbeställningar och annat praktiskt ligger också på mitt bord. Vidare är jag tillsammans med min bror huvudansvarig för Vännästrampet som vi initierade 2011 och sedan genomfört varje år. Ja, sedan ägnar jag mycket kraft och tid åt att träna och sedan kunna delta i tävlingarna runt om i Sverige och även utomlands. Jag använder bloggen för att bland annat sprida tankar, kunskap, inspiration och engagemang kring cykelsporten. Något jag också försöker göra IRL.

Ja, nu har jag åter stuckit ut lite, och självklart är det fritt fram att hålla med eller ha en avvikande åsikt. Uppenbarligen blev jag lite utmanad genom att jag kände mig tvingad att skriva så långt!?

tisdag 4 september 2018

Jag sticker ut kring farlig bansträckning och söndagens val!

I helgen var jag nere i Svanesund för den näst sista tävlingshelgen i Swecup-Masters. Lördagens tempo på en bana där det aldrig tidigare gått bra blev lyckad med en andra plats. Jag var en minut snabbare än 2016 (jag var på VM 2017) och två minuter snabbare än 2015, så lite utveckling har nog skett.

Kjell Bengtsson tog en hel del bilder på cyklisterna under lördagen. Här kommer en på mig.

På söndagen var det dags för linjelopp och här kunde utfallet blivit bättre med lite mer offensiv cykling och en cykel som fungerade bättre.

Jag var dock kvar i tätgruppen när det blev spurt, men jag valde att inte kriga om topplaceringar. Jag är helt enkelt väldigt försiktig när det blir hetsigt etc. Sedan är jag fullt medveten om att jag ändå kan dras in i olyckor och krascher.

Söndagens lopp avslutades verkligen tråkigt då flera cyklister krokade ihop och gick i backen med stora skador som följd. Så tråkigt och jag lider verkligen med alla inblandade och deras nära och kära. Jag hoppas att ni alla snart får må bättre.

Resultatet är inte viktigt en sådan här dag, men hur som helst rullade jag in på en 14 plats.

Hela söndagen var det sedan hemresa som gällde. Många långa timmar. Övernattning, några timmar till och sedan framme på arbetet på måndag fm.

I går kväll packade jag upp och sedan jobbade jag ett längre tag med min cykel som inte alls fungerade under linjeloppet. Under loppet hoppade växlarna och kedjan fastnade vid flera tillfällen. Sedan rullade det tungt också. Efter en hel del arbete med cykeln där jag uppmärksammade flera fel är läget nu bättre.. Ett fel handlade om att bakhjulet inte längre fungerade som det skulle. Annat om själva växlarna och växelörat. Så åtgärderna blev inställningar av växlar, rengöring och smörjning, byte av växelöra och byte av hjul.

I kväll har vi haft gemensam träning i klubben och det blev ganska så mycket pangpang med andra trevliga klubbkompisar. Trevligt!

Mot slutet av träningen hände något mycket ovanligt för att vara 2018. Det började spöregna och ett tag regnade det så mycket att man knappt såg vägen och kompisarna. Det blev kallt, men det var inte så lång tid kvar av rundan så det var ändå hanterbart.

Ja, då får vi se hur kroppen reagerar efter kvällen och det får styra hur resten av veckans träningar ser ut inför lördagens Smack-tempo (norr om Märsta) som blir det sista tempot för denna säsong.

På söndagen är det sedan avslutning på linjecupen i Nynäshamn. Linjeloppet går på den enligt mig mest osäkra bansträckningen under hela säsongen där du åker på en 10 km lång rundbana där vägarna ofta är smala, svängarna är stängda och det kommer väldigt mycket mötande trafik.När det kommer bussar är det som allra mest osäkert.  Sedan är banan lättåkt vilket gör fler hetsigare i sin cykling och att klungan trycks ihop. Jag kan tycka att det är underligt att det inte åtminstone går att enkelrikta vägen de få gånger det är tävling. Då rundan är så kort skulle det inte innebära någon längre omväg för boende och andra.

Jag hoppas för första gången få till ett bra lopp på Smacktempot, en tävling som inte tidigare passar mig. Sedan har jag ännu inte bestämt mig hur jag gör med söndagen och om jag ska starta eller ej.

Jag hoppas på pallplats på lördagen och pallplatser även i totalcuperna. Men mycket avgörs i helgen.

Ja, sedan avgörs också valet i helgen, och det är ännu viktigare än helgens tävlingar. Jag hoppas på att resultatet ska innebära att vi kan värna alla människors lika värde, ha en positiv kunskapssyn i skolan, värna och utveckla kvinnans rätt, fokusera på klimatsatsningar och en välfärd som är hållbar över tid. Jag hoppas också att vi i Sverige ser vår roll och vikten av samarbete i såväl klimat, fred, migration, handel mm. Sedan behöver vi klara att arbeta med de utmaningar som landet har, samtidigt som vi blir bättre på att lyfta hur positivt mycket är här i landet och som det varit länge. Inte lätt att ha två tankar i huvudet samtidigt, men det känns centralt.

Tyvärr finns det strömningar som motverkar allt detta, vilket känns mycket oroande.

Ja, sedan hoppas jag förstås att många bra och konstruktiva beslut ska komma de närmsta åren när det gäller cyklisters och cyklingens förutsättningar. Det handlar bland annat om förbättrade kommunikationer och en förbättrad säkerhet.

måndag 3 september 2018

Svanesunds linjelopp - En otäck krasch med skador

Efter dagens linjelopp har jag nu streckkört 760 km. Nu övernattning i husbilen och i morgon avslutande 220 km och direkt till jobbet.

Igår svarade kroppen över förväntan och det blev en andra plats på tempot.

Idag på linjeloppet blev jag påmind om det allra mest negativa med cykling vilket är krascher och skador.

Min känsla är nu inte alls bra och det känns riktigt tråkigt för de drabbade. Då är inte tävlingen viktig längre.

Jag nöjer mig därför att säga att ryggen var okej idag, benen kändes allt bättre under loppet, medan cykeln rasslade rejält och växlarna hoppade mest hela tiden. Styrkan var bättre än det taktiska.

Jag försökte en del, men var lite väl passiv. I slutändan blev det spurt. Jag har så stor respekt för trängseln vid dessa tillfällen, så jag rullade kontrollerat samtidigt som de framför mig maxade.

Jag hann se att det var på väg att gå illa, och så smällde det just före mållinjen. Det såg inte alls trevligt ut och efteråt konstaterades att det var rejäla skador. Två cyklister blev liggande och ambulans kom och vi fick hålla oss undan. En av de som kraschade var min cykelvän Patrik Boström. Den andre vet jag inte vem den var.

Eftersom vi fick hålla oss undan och sedan inte fått någon info, vet jag fortfarande inte hur det gått. Jag har kört husbilen hela dagen med en olustkänsla och en stor omtanke för de som skadats och deras familjer. Jag hoppas verkligen att det efter förutsättningarna gått bra.
Sköt om dig och dina kära.