Anpassningar hemma och 10 skäl till att jag cyklar

Under tiden det varit tyst från min sida har mitt fokus legat på att få ihop min vardag som innebär att försöka orka med ett krävande arbete, att vara en bra man och pappa och arbeta aktivt med min rehab för att jag på sikt ska få må bättre.

Ja, sedan har vi också anpassat hemma. Vi har köpt en riktigt fin tempursäng som förbättrar sömnen och vi har också beställt en avancerad fåtölj som ska hjälpa kroppen.

Nu har jag även beställt en massagepistol, men den har inte dykt upp än.

Träning? Jo, det har blivit en hel del cykling faktiskt. Varför? Jo, cykling ger mig så mycket.

För det första är det så att det endast är när jag cyklar eller ligger ned som jag inte har ont i rygg, axel och arm. Det är en stor frihetskänsla att få några timmar där jag gör något roligt och dessutom slipper smärta.

För det andra är cykling i sig fantastiskt roligt och jag mår bra av träning. Tur i oturen är att cykling är den enda träning som jag kan göra efter min skada. När jag cyklar är jag glad.

För det tredje rehabiliterar sig kroppen bättre av träning och förhoppningsvis kan det också innebära bättre hälsa över tid. 

För det fjärde bygger cyklingen min mentala hälsa.

För det femte gillar även Katten att cykla och det är fantastiskt skoj att ha ett gemensamt intresse.

För det sjätte ger cyklingen mig många vänner och otroligt trevliga samspel med andra.

För det sjunde gillar jag att pressa mig, utmana mina gränser, sträva framåt och försöka nå mål. Allt detta ger mig cyklingen.

För det åttonde får jag njuta av fantastisk natur, fina omgivningar och jag får upptäcka nya ställen jag annars aldrig sett.

För det nionde är det en otroligt bra känsla att få känna sig stark och vältränad.

För det tionde vill jag fortfarande fortsätta tävla om det är så att kroppen tillåter det. Då krävs förstås att jag håller mig fit. De närmaste månadernas träning kommer avgöra hur det blir med tävlandet och målsättningar. Allt beror på hur kroppen och knoppen svarar när jag riktar in mig på mer fokuserad kvalitativ träning.

Hur min träning sett ut under mitten av september fram till nu? Återkommer i kommande inlägg.

Nedan några bilder som ger känsla för cykling, i alla fall för mig.

Hektisk helg, med kaos och ordning

En riktigt hektisk helg med mycket aktivitet. Dock ingen cykling. Men ändå lite cykelrelaterat.

Jag och Katten har ägnat hela lördagen och söndagen åt att organisera tillvaron. Eller åtminstone skapa lite ordning på saker och ting. Vi har städat ur rum, rensat garderober, rensat och städat ett uteförråd, burit ut allt ur husbilen då cykelsäsongen nu är slut, städat cykelgarderoben och gjort en rejäl makeover av cykelgaraget.

Vi bestämde oss innan vi började för att slänga och ge bort så mycket som möjligt. Det har gått ganska så fint. Vi har nu en extremt stor hög ute med grejer som ska bort. Du som blir orolig utifrån bilden nedan. Cyklar, cykelväskor och bil blir kvar. Men allt i bakgrunden är på väg ut.

Fram mot kvällen var vi så klara med det mesta. Så på två dagar har vi fått en hel del gjort. Skönt att cykelgarderoben nu åter är organiserad och anpassad för höst och vinter.

Cykelgaraget är även det anpassat med framplockade trainers, höstcyklar och tempohojen upphängd på väggen. Till vänster om denna finns plats för racern, men den ska jag nog hoja på lite till innan den hängs upp.

Vi har också gjort något vi inte orkat på fyra år och kämpat för att framför allt mentalt orka med. Återkommer kring det.

Nej, vi mäktade inte med att packa ihop allt skräp och köra bort det. Det får helt enkelt bli en annan dag.

Vad gäller hur det ska se ut med cyklingen framöver har inte så mycket klarnat. Rensade både i huset och i tankarna under helgen, men inget är klart. Det lär framkomma på en blogg nära dig när jag har något att informera om.

Toppcyklar!

De senaste dagarna har jag fixat och trixat lite med cyklarna. Idag har cyklarna dessutom fått besöka Team Sportia i Umeå. Som vanligt bra och snabb service och nu har jag gjort vad jag kan för att cyklarna ska vara i topptrim inför resan till Frankrike.

Jag gillar verkligen båda mina cyklar, både att cykla och se på. På bilderna på detta inlägg ser ni båda mina cyklar med raceutrustning. Ja, på tempohojen har jag ofta zipp 808 fram, men väljer nu när jag inte kan få med mig extra hjul att köra på mitt Reynoldshjul med lite lägre profil.

Min Cannondale som jag nu haft ungefär ett år har verkligen gett mig i lyft i linjeloppen. Nu har jag dessutom uppgraderat med för mig ännu bättre hjul. 

Min Canyon har jag haft lite längre, men också här känner jag att jag har en riktigt fin cykel som jag trivs med. Här har jag också arbetat med inställningarna på slutet och nu ska det inte vara några problem att bli godkänd av UCI inför starten nästa torsdag. I alla fall är det var jag tror.

Jag är ju inne i min toppningsfas och tränar färre pass, men håller intensiteten. Det innebär att det är träningsvila idag och intervaller i morgon. 

Än så länge har det inte släppt efter mina mängdträningsveckor som avslutades i söndags, och kroppen känns rejält seg. Än är jag inte orolig, men det borde börja kännas bättre inom några dagar. Det är dock inte lätt att pricka formen, men jag gör i alla fall vad jag kan och håller mig till min plan.

Äkta styrka har inget med muskler att göra

På måndagskvällen skrev jag ett inlägg som handlade om maktlöshet på många sätt. Då hade jag samtidigt inte en tanke på att ambulansen några timmar senare skulle stanna hos oss för att hämta Tova.

Det började vid 23 just efter avslutat inlägg med att Tova fick en kramp. Assistenten som skulle vara med Tova fick inte stopp på krampen trots stesolid. Hon hämtade mig och därefter kämpade jag och Tova på i tre timmar, men krampen ville inte sluta. Ibland var det nära, men precis när Tova kom till ro tog det om igen. Jag fick slutligen ge upp och inse att nu var det dags igen för det oundvikliga.

Vi ringde efter ambulans, en ambulans som snabbt dök upp. I ambulansen och på akuten fortsatte ansträngningarna att bryta krampen, utan att lyckas.

Det gjorde att vi fick åka på intensiven. Där hade de inget annat val än att söva Tova och sätta henne i respirator. Jag satt bredvid Tova i många timmar och höll hennes hand.

När läget var så stabilt det kunde bli och läkarna meddelade att vi bara skulle avvakta var jag helt slut och jag fick jag gå och sova några timmar. Det var mycket behövligt då jag varit vaken 30 timmar i sträck och dygnet innan bara sovit ett fåtal timmar.

När Tova var på akuten och fick akut krampmedicin reagerade kroppen med arytmi. Därför kollades hjärtat upp.

Själv förstår jag i stort sett ingenting av de bilder jag ser, men läkaren sa att allt var bra.

När jag efter ett några timmars vila åter steg upp lades en plan upp för medicinering och annat för att kunna ta bort respiratorn morgonen efteråt.

Efter 30 timmar i respirator så togs den bort och nu andas Tova själv med stöd av syrgas. Hon har inte längre konstanta kramper, men fortfarande kommer de och går.

Det var också nu på eftermiddagen som vi bestämt att Katten skulle lösa av mig på sjukhuset. När hon kom hade hon med Melvin som inte mår bra i allt detta och verkligen är orolig. Vi hoppas och tror att det i alla fall hjälper lite att han får träffa sin syster och se hur hon har det. Jag/vi skulle verkligen vilja hjälpa honom mer och få honom att må bättre i detta, men vi vet inte riktigt hur. I och för sig vet vi inte heller riktigt hur vi ska göra för att själva må bättre. Viktigast är dock alltid att barnen mår bra.

Syskonkärlek

Nu är jag och Melvin hemma. Tova och Katten har nu flyttats till Barn 2, då man bedömer att läget är hyfsat stabilt. Tova har dock ännu inte varit medveten och har fortfarande kramper, så det är länge innan hon är sig själv.

För egen del har min plan om arbete under veckan helt fallit. Jag har haft en hel mängd möten som inte gått att genomföra, många som jag i vanliga fall skulle säga inte går att missa. Tanken var också att jag skulle ha tränat måndag-onsdag, men av det har det blivit inget. I vanliga fall hade jag känt att det var omöjligt att missa både träning och arbete på detta sätt - men som det är nu så känns det ändå som världsliga ting.

Precis nu när jag skulle avsluta inlägget hörde Katten av sig. Tova har nu hög feber som de inte får ned, dålig syresättning och hon har fått lunginflammation. Det känns fruktansvärt surt. Det är verkligen tufft för vår lilla älsklings-Tova.

När Melvin var hos Tova i dag berättade vi att hon var lite bättre och att hon andades själv etc. I kväll innan Melvin skulle sova frågade han "Är Tova bra nu". Vad svarar man på detta för att det ska bli "rätt"?

I anhörigrummet på intensiven står det på en skåplucka "Äkta styrka har inget med muskler att göra". Jag kan inte annat än att hålla med. I bland kan jag känna att jag både har äkta styrka och styrka på sadeln. Dagar som denna är man dock inte stark.Jag hoppas bara att styrkan snart ska vara tillbaka, om inte annat för att jag ska kunna finnas där för övriga familjen.

På traven

När jag vaknade upp i dag var vädret ingen rolig syn, och Katten ville göra något för att glömma detta.

Efter lite dialog kom vi fram till vad vi skulle kunna göra för att förbättra humöret. Vi bestämde oss för att åka till Umeå. Jag och Melvin tog en tur till V75 på Umåker och Katten åkte in till Umeå för lite shopping. 

Jag och Melvin hade en riktigt mysig eftermiddag, och vädret var ändå så pass hyfsat att vi kunde vara ute. Efter segerintervjun i varje V75-lopp kastade de vinnande kuskarna ut T-shirts till publiken. När Örjan Kihlström vunnit lyckades Melvin fånga en av T-shirtarna. Han blev riktigt nöjd. 

Efter skratt, mys, varmkorv, festis, spel och hejande var det hela över. Katten kom med bilen och det var dags att bege sig hem.  

Jag hade ombyte och cykel i bilen, så därför fick jag en liten cykeltur som avslutning på dagen.

Jag tryckte på riktigt hyfsat, men blev lite tröttare än vad jag borde. Toppformen är alltså inte på besök.

När jag kom hem visade det sig att Tova inte mådde bra och hon har haft en dålig dag och kväll. Nu har hon somnat och jag hoppas det snart är bättre.

Jag har nyss ätit middag, sett på Smartare än en femteklassare med Melvin och Katten och nu är det dags för Eurovision Song Contest.  

Regn, rusk och utveckling

Idag var det sista dagen av våra ledardagar. Jag tycker att det varit mycket intressanta och givande dagar med fokus på ledarskapet, ambassadörskap, vision och kvalitetsarbete. Precis som i träning handlar mycket om var är jag/vi nu? Vilka kvalitéer har jag/vi nu? Vart ska jag/vi? Hur ska jag/vi ta oss ditt? Det leder fram till beslut om åtgärder/planering. Sedan görs en analys av hur det gått för att planera vidare. Ja idrott och lärande/utbildning har många likheter och både är riktigt fascinerande.

I onsdags cyklade jag till Umeå för ledardagarna. I går var tanken att jag skulle hinna köra ett pass på eftermiddagen, men arbetet drog ut på tiden, så det gick inte att trycka in.

 Idag hade jag därför tänkt köra en rejäl runda när jag skulle cykla hem. Tyvärr insåg jag under dagen att så inte skulle bli fallet. Det var nämligen bara några få plusgrader och dessutom regn. I det läget kändes det tveksamt att ens cykla hem.

 Jag gillar dock inte att vika ned mig, så det blev ändå cykling trots att jag insåg att det inte skulle bli en toppentur. Utifrån vädret blev det närmaste vägen hem för att jag inte skulle frysa ihjäl vilket innebar att det endast blev 40 km. Sträckan räckte dock för att bli väldigt blöt, kall och smutsig.

 Det blev till att rengöra cykeln när jag kom hem och cykelkläderna fick avlägsnas innan jag tog steget in i huset. Därefter blev det några liter Vanish innan kläderna kastades in tvätten. Turligt nog blev de rena trots att de är vita på ryggen. Eller vita var de bara före träningen och efter tvätten, inte under själva rundan.

Nu är det bara att hoppas att den förkylning som inte bestämt sig för om den ska slå ut - inte triggas av all kyla och väta som jag utsattes för, och därmed tar ett steg fram.

Det har blivit lite träning denna vecka, då jag endast cyklat tre dagar och passen har varit ganska så korta. Hur det blir med cykling på lördag och söndag är ännu osäkert. Vad som är säkert är att vädret ska var fortsatt dåligt.

Tidningsreportage - Mina tankar om träning, cykling och ledarskap

Folkbladet har intervjuat mig kring arbete, familj, ledarskap och cykling. Jag tycker att det blev en bra artikel, och det känns också bra att det var ett lite annat fokus än vad det brukar vara i mina kontakter med media. 

Kan jag bidra till att öka motivation, engagemang och att hjälpa någon att hitta sin passion så är jag riktigt nöjd. Det är min ingång både på arbetet, i det privata, i mitt tränarskap, i min blogg och själva cyklandet. 

Kanske kan denna intervju på något litet sätt bidra till detta?!

Lite roligt också att sätta Vännäs CK på kartan. Det enda jag riktigt saknade i artikeln var hur jag, bror, Klas och Johan tillsammans bildade Vännäs CK för 4 år sedan. Då var vi alltså bara fyra stycken. Nu har föreningen växt markant och vi har gemensamma träningar varje vecka, vi har åkt till Mallorca tillsammans på träningsläger och i år anordnar vi Vännästrampet för fjärde gången i ordningen.

"Jagad" av media

De senaste veckorna har jag haft extra många mediakontakter. I mitt jobb har jag alltid många sådana kontakter, men nu har det alltså varit lite extra. Det beror nog på många olika aspekter.

En är att det händer mycket spännande inom Barn- och utbildning här i Vännäs, med bland annat ny förskola och nya Vegaskolan. Sedan har det bland annat varit positiv uppmärksamhet kring Arbetsmiljöverkets bedömningar av vår verksamhet. Överlag sker mycket bra i våra förskolor, skolor och i kulturen.

En annan aspekt är att jag nu förutom i mitt ordinarie arbete som Barn- och utbildningschef där jag har ansvar för förskola, grundskola, grundsärskola, bibliotek och musikskola, nu också blivit tillförordnad gymnasiechef med allt vad det innebär.

Sedan är skolan en het fråga inför valen som kommer, och därför är våra frågor verkligen på agendan och vi får många frågor kring detta.

Det vanligaste är ordinära intervjuer med tidningar och radio, och oftast behandlar de rent verksamhetsmässiga frågor. Det handlar också ofta om att media har en särskild vinkel när de dyker upp och inte sällan ställs vi till svars på olika sätt.

I tisdags ställdes jag inför en helt annan intervju. En intervju som tog sin utgångspunkt i att jag just nu är extra aktuell inom arbetet samtidigt som jag sysslar med en sport i framkant och bloggar kring detta och annat i livet.

Det blev en mer personlig intervju som inte rörde specifika arbetsfrågor och med en tydlig inriktning mot cykel. Min uppfattning var att vinkeln var min passion för utbildning, lärande, utveckling, målbilder och mitt i allt detta hittar vi cyklingen, mitt arbete och familjen.

Resultatet av intervjun ser vi i morgon i Folkbladets "lördagsgäst". Det är ju alltid så att man vid kontakter med media inte vet hur det gått eller hur något uppfattats innan man ser det tryckta, det filmade eller ljudupptagningen. Därför blir det lite extra spännande att läsa morgondagens tidning. Uppdatering: Nu har det gått ett dygn och här hittar du artikeln: http://tomascykelblogg.blogspot.se/2014/05/jag-ar-lordagsprofil-i-folkbladet-mina.html

För övrigt har jag varit lördagsgäst en gång tidigare. Det var när jag flyttade till Nordmaling år 2002 och blev ny rektor på Artediskolan. Den gången blev det en riktigt bra artikel i Västerbottens Kuriren (den andra dagstidningen här i Västerbotten).