lördag 21 april 2018

Säsongspremiär nere i Götene gav framtidshopp

Uppstigning redan 06.00 i dag då jag alltid behöver många timmar för att väcka kroppen. Starten skulle gå 09.38.

Fixande, trixande och lite intag av kost. Sedan uppvärmning på trainern och därefter ut med cykel och tillbehör till bilen.

I dag var det verkligen en cykelfest som det står på affischerna. Många snabba och rappa cyklister och dessutom många fler som "bara" cyklar för att det är skoj.

Två tävlingar i dag. Först hade vi tempoloppet som jag deltog i, men det arrangerades också ett linjelopp. Sedan dessutom ett motionslopp. Många laddade cyklister alltså.

Vår tidiga start berodde förstås på detta. Ska du rymma tre olika lopp som alla har gemensam målgång är det en hel del logistik.

Efter gårdagens storm valde jag att gå ned på storlek på framhjulet i dag. Så här i efterhand hade det inte behövts och några sekunder förlorade jag nog här.

Ja, hur som helst många trevliga samtal före loppet, uppvärmning och sedan var det dags. Det brukar alltid vara 1 minut mellan starterna, men i dag endast 30 sekunder. Det innebar att det blev väldigt tight för många då dessutom alla cyklar skulle mätas i startfållan.

Men jag han, och det kanske var bra att det inte fanns så mycket tid att fundera.

Fredrik Wikström från Cykloteket Racing team startade före mig idag. Han är snabb och stark, Tidigare år har jag dock kört ikapp honom om han startat före mig. Jag har förstått att han är starkare i år och dessutom vore det ju underligt om mina skador och sjukdomar inte fått konsekvenser.

Bakom mig startade Patrik Boström som ofta är starkast av alla. Han har plusstatistik mot mig och vanligen är jag 10-15 sekunder efter i mål. Jag har dock varit före några gånger.

Idag satte jag en rimlig målsättning med att jag inte skulle tappa på Fredrik och helst ta några sekunder. Sedan hoppades jag på att Patrik inte skulle köra om mig allt för tidigt. Om detta lyckades skulle det nog bli ett okej lopp.

Jag rullade igång med ca 30 watt lägre än vad jag brukar, då min bedömning var att det är ungefär vad jag tappat av all utebliven träning. Två km platt och sedan 6 km där det mest gick uppför, men ofta inte särskilt brant. Jag rullade kontrollerat och var noga med att inte bränna ut för mycket.

Vid vändningen hade jag tagit en hel del på Fredrik och kanske tappat 10 sekunder på Patrik. Helt okej.

Direkt efter vändningen blev det dock problem då jag snabbt körde ikapp en bil med släp. Här var det brant utför och jag fick bromsa länge och väl. Här rann det bort ganska så mycket tid och jag märkte hur jag tappade på Fredrik.

När det planade ut fick jag åter trycka på det jag ville. Men efter några kilometer var jag ikapp bilen igen. Den avvaktade bakom en annan cyklist och nu fick jag först bromsa för att sedan mata om bilen och cyklisten.

Kort därefter är Patrik i kapp mig. Jag släpper de 25 meter du behöver göra vid omkörning innan jag börjar mata på igen.

Jag håller avståndet till en av de sista rondellerna då vi båda ska om en epa. Patrik tar den på utsidan och när jag sedan ska köra om tvärsvänger den och jag åker ned i gruset för att undvika att köra ihop. Ingen fara, men jag tappar på Patrik.

Därefter flyter det bättre igen.

Så bara två kilometer kvar och vi söker oss in mot centrum där vägarna är avstängda så vi ska ta oss ända in i absoluta centrum av Götene.

Jag matar på för att försöka minska avståndet till Fredrik och det går ok.

Kullersten på slutet och alldeles framför kommunhuset når jag mållinjen.

I mål kan jag konstatera att det i dag saknades ungefär 10% effekt vilket var rimligt utifrån hur senaste månaden sett ut. En snittfart på 43,5 km/h var lägre än vanligt. Men att jag ändå höll hyfsat okej visar att grundformen ändå finns där.

Sedan kan jag konstatera att jag aldrig fick övertala mig själv att pressa mig mer i dag. Ett tydligt tecken på en passiv hållning, så även här finns förhoppningsvis mer framöver. Ja, sedan rann det några sekunder med alla stopp på tillbakavägen. Men i mål var jag ändå nöjd. Hyfsad fart och ingen smärta i ryggen under loppet.

Jag insåg att jag var långsammare än vanligt, men hade en förhoppning om topp 5.

Det blev lång väntan på resultatet, men när det kom var det över förväntan.

Patrik Boström från CK Fix (Skåne) segrade och han är alltid svår. Tvåa Glenn Dahl från CK Sundet (Göteborg). På tredje plats Tomas Åström från Vännäs CK (Västerbotten). Fyra Fredrik Wikström från Cykloteket Racing Team (Stockholm).

Att få stiga upp på pallen även detta tempolopp var riktigt skoj. I vanliga fall satsar jag alltid på det, men idag trodde jag nog inte det var möjligt.

Om nu kroppen reagerar bra på detta blir det intressant att se om jag kan öka kapaciteten till kommande tempolopp och då prestera den effekt jag gjort tidigare under försäsongen. Det lär behövas om jag ska kunna konkurrera på SM när alla cyklister är på plats.

Nu vila och så får vi se om ryggen är okej i morgon bitti. I sådana fall är planen att köra linjeloppet i Kinnekulle. Blir det start lär det nog märkas ännu mer att jag inte fått kvalitetsträning på slutet då det kommer att krävas rejält med tid på max. Det är nämligen 3 varv på en 30 km lång bana där varje varv avslutas med en 2,5 km lång brant klättring. Det ser ut att bli ca 80 stycken som startar samtidigt med mig, och det blir intressant att se hur det känns.

fredag 20 april 2018

Vill inte bli blåst på helgens tävlingar

Återigen har det blivit många mil i bil. Det blir så om du bor långt upp i norr och vill delta i Sverigecupen för Masters. En tävlingshelg under säsongen är inom 15 mils avstånd, medan resten ligger mellan 65 och 120 mil hemifrån. Denna gång typ 85 mil till Götene.

Vi får se när helgen är över om det var ett korrekt beslut att åka på dessa tävlingar med tanke på ryggproblemen, att jag varit krasslig och att jag knappt tränat på över 3 veckor.

Jag har nu i alla fall checkat in på Gamla Biskopgården i Skara. Ett annorlunda, men vad det verkar helt okej boende.

Före det rullade jag igenom söndagens linjebana med bilen. För de som startar där blir det stora utmaningar med många startande, smala vägar och en rejäl klättring som ska tas tre gånger.

Jag har också kört bil och därefter också ett varv med temphojen, på morgondagens tempobana. Den kan sammanfattas med att det är motlut större delen av vägen fram till vändningen efter 8 km. Sedan förstås då utför större delen av de kommande 8 kilometerna. Ett antal svåra och snabba svängar.

Efter 16 cyklade kilometer är vi framme vid starten och då fortsätter det rakt fram på platten i några kilometer innan du svänger vänster in mot Götene centrum. Det avslutas med 2 km där det snirklas mellan gatorna för att landa på kullersten precis i centrum där målet är. Totalt 20 km. Lite kortare än det brukar vara.

I grunden, med bra form skulle nog denna bana passa mig ganska så bra. Inte så brant uppför när det är uppför. Få vägbyten och bara några svåra svängar. Ja, de många svängarna på slutet kanske inte är någon hit.

Men idag fanns något som ställer till stora problem. Storm! Det blåste extremt mycket och ofördelaktigt. På vägen tillbaka från vändningen kändes det mycket osäkert då öppna ytor varieras med delar där vinden inte kommer åt. Vid tillfällena när detta växlar var det ingen lek. 3 gånger var jag på väg i backen. En gång kastades jag i sidled med säkert 4 meter, trots att jag var beredd. Jag vågade inte/klarade inte ens att vara i tempoposition vid flera tillfällen. Det kändes verkligen farligt och jag hoppas att det blåser mindre i morgon. Annars blir det inte roligt.

Ja, nu har jag ätit lite. Ska förbereda för i morgon och sedan försöka att inte somna allt för sent. Det är nämligen stört 09.38 så det blir till att gå upp tidigt för att förhoppningsvis vakna till och vara allert när det är dags.

torsdag 19 april 2018

Inställt - Då bestämde jag mig för att vara med!

I måndags fick jag en behandling av sällan skådat slag som jag skrev om i mitt förra inlägg. En extrem smärta och sedan rejäl träningsvärk. En träningsvärk som fortfarande är kvar.

Men ryggsmärtorna har minskat. I alla fall för stunden. Jag hoppas verkligen att det nu fortsätter åt rätt håll. Förkylningen har också minskat sitt omfång.

Som många vet missade jag säsongspremiären med tempo och linje i Barsebäck. I helgen är det tävlingar i Götene och Kinnekulle och nästa helg i Sunne.

Min osäkerhet har varit och är stor kring hur min kropp egentligen känns, var jag står formmässigt, hur det ska gå med förkylningen, hur utvecklas alla problem i rygg, rumpa etc, och kommer det gå att tävla i närtid. Ja, och då funderar jag förstås över säsongen som helhet också.

I går kväll tog jag tempohojen och stoppade in den i bilen för att åka till ett vägavsnitt där jag kunde kolla kropp och knopp. Tanken var att det skulle bli första passet på många veckor där jag tryckte på så att pulsen gick upp rejält.

Det var med stor osäkerhet jag rullade igång. Lite känningar här och där, men efter uppvärmning hade jag faktiskt inte ont.

Planen blev att trycka på nästan max i 20 minuter. Dvs 10 minuter åt ett håll, vänd och tillbaka. Jag började ändå lite försiktigt då jag var medveten om att formen är som den är.

Känslan var hyfsad, mest för att jag kunde ligga i fartställning hela vägen och att jag inte helt fick släppa på trycket. Så det blev en okej 20:a. Dock saknades det en hel del fart mot vad jag brukar kunna prestera och på effekten hade jag tappat 30-40 watt vilket blir en hel del tid på en tempotävling.

Sammantaget blev utfallet - varken eller. Dvs det var inte tillräckligt bra känsla i kroppen och formen var inte heller den tillräckligt okej för att jag skulle bestämma mig för att åka långt söderut i helgen för tävling. Men det var inte heller så dåligt att jag bestämde mig för att ställa in. Jag blev alltså osäker på hur jag ska göra.

Att åka långt söderut och ägna en hel helg åt detta och sedan kanske kroppen säger stopp och så får jag vända hem utan tävling. Eller så tävlar jag och det går väldigt dåligt. Inte skoj. Men det skulle ju också kunna vara så att jag kan tävla och resultatet i alla fall blir anständigt. Då har jag ju också kommit igång vilket förhoppningsvis är bra för resten av säsongen.

Jag bestämde mig igår för att avvakta med beslutet till idag. Jag skulle då också känna hur kroppen kändes efter gårdagens 45 minuter varav 20 minuter hårt. I morse när jag vaknade var det varken bättre eller sämre, så det gav inte så mycket.

Även på förmiddagen i dag var jag alltså osäker hur jag skulle planera hlegen. Men så kom ett mail som gjorde att jag bestämde mig. Vi fick nämligen veta att nästa helgs tävlingar i Sunne är inställda, och helgen efter är det tävlingsledigt. Att skjuta på säsongsstarten så länge kändes inte alls bra, så jag har nu bestämt mig för att ge helgen en chans.

Kommer jag till start ska jag göra vad jag kan för att få ut det som finns i kroppen för dagen. Sedan behöver jag förstås acceptera att det kommer att vara klart mindre än vad det skulle varit om jag inte varit skadad och sjuk i många veckor och inte alls tränat. Det får bli som det blir helt enkelt.

måndag 16 april 2018

Misshandlad så jag hyperventilerade - Men hoppas det var bra

Lång tid utan riktig träning och det känns hur styrka och form rinner ur kroppen.

Först när vi inte får träna och tävla som vi vill inser vi riktigt hur mycket sådant betyder.

Ja, hur som helst är förkylningen lite bättre. Humöret och ryggen är sämre. Åtminstone till idag.

Idag har jag varit på ytterligare en behandling. En behandling som hette duga. Jag aldrig varit med om något liknande.

Ja, det började med att den store mannen, som är regerande svensk mästare och silvermedaljör på VM i bänkpress (+ 120 kg klassen), snabbt konstaterade att det inte bara är i ländryggen jag har mina problem.

Sedan började behandlingen som innebar behandlande massage, triggerpunkter och ledmobilisering/manipulering.

Han konstaterade att det i första hand är min vänstra sida som orsakar problemen och att de sedan spridit sig till höger sida och ned till båda höfterna och rumpa. Ja, sedan var nog bäckenet snett då benen var olika långa.

De lätta bitarna var vridningar för att låsa upp nacke, bröstrygg, ländrygg och höfter. Ja, då menar jag smärtmässigt. Lite läbbigt känns det när det knäcker i nacke och rygg.

Desto tuffare var det med låsningarna som som skulle låsas upp med hjälp av tryck.

Allra tuffast var all muskelatur som skulle behandlas. När detta gjordes på vänster sida i bröstryggen, höften och rumpmusklerna höll jag på att få lämna in. Tänk dig en tung extremt stark man som tar armbågarna och trycker stenhårt där du är spänd och har ont. Sedan utan att släppa trycket dras armbågen åt sidan över muskler och senor.

På ena höften och skinkan höll det aldrig på att ta slut. Han körde länge och väl så jag började hyperventilera och nästan gråta. Så kände han efter och var inte nöjd. Mer av samma. Ett tag trodde  jag att jag skulle behöva säga att jag måste avbryta behandlingen.

När jag tänkte att jag inte klarar längre kollade jag på klockan. 23 minuters behandling av 40 var genomförd.

I slutändan var det dessutom så mycket krux med min kropp att han drog över tiden med 10 minuter. Ni kan tänka hur det var då jag kände mig helt färdig 27 minuter tidigare.

Jag hade tänkt rulla lite på min racer i kväll efter dagens behandling, men insåg i samband med behandlingen att det inte var aktuellt. Kropp och knopp är helt enkelt urlakad.

Just nu känns det i rumpmusklerna som den värsta träningsvärk jag känt. Hur det gått med övriga behandlingen får jag vänta med att ha en synpunkt på. Dock finns det många som är mycket nöjda med denna typ av behandling. De hade också varnat mig för att det skulle göra ont, så jag förberedd. Ja, eller det trodde jag. Jag är väldigt smärttålig (trodde jag i alla fall fram till idag), men detta gjorde typ 10 ggr ondare än vad jag i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Nu var det ju förstås stora problem och han sa att det behövdes matas på, så kanske är det inte alltid så här. Det är inte många gånger i livet jag haft så ont som i dag faktiskt.

Övriga kroppen är också påverkad, så det ska bli intressant att se hur det känns i morgon. Hur kommer det vara med smärtorna jag hade när jag gick på behandlingen? Hur känns det i morgon kring känningarna från själva behandlingen idag?

Återkommer med en rapport.


Här hittar du dagens starke man som jag träffade

Min blogglista