lördag 8 december 2018

Vinterträning - Inte lätt att få till träningen som planerat

Så länge det går är planen att få till en distansrunda per vecka. Inte helt lätt när vädergudarna inte alltid vill vara med.

Oftast brukar vi köra söndagar. Denna vecka fick det dock bli lördag, då sonen fyller år i morgon.

Jag, Helmersson och Tjäder trotsade vädret och träffades vid tio för drygt 3 timmars cykling.

För dagen några minusgrader och blötsnö. Vad det innebar? Obefintlig sikt, spårig vägbana, ställen med mycket snö, blåsigt, låg fart och rent allmänt en prövning.

Vi inledde med att sikta mot Rödåsel, men fick vända efter ett tag då underlaget var allt för dåligt. Provade då att rulla Rödtjärn och här var underlaget bättre.

Helmersson hade nog ätit en väldigt energirik frukost då han hade rejält bråttom. Ja, det höll i sig större delen av rundan faktiskt.

Så svängde vi höger för att klättra över Rödtjärnsberget. Nu blev det lugnare cykling då underlaget var under all kritik. Det gick alltså inte att ta i, utan det handlade mer om att inte falla. Jag fick klicka ur när jag fick sladd. Det blev snö under skon, så resten av klättringen fick tas utan att jag kunde klicka i igen. Blev lite småsur på detta och underlaget.

Så utför i snigelfart. På andra sidan berget var underlaget något bättre och när vi sedan kom ut Gräsmyrvägen var vägen utifrån förutsättningarna bra.

För att få till en lite längre runda bestämde vi oss för att cykla ända till Gräsmyr och sedan vända tillbaka och cykla mot Vännäs. Nu hade snöandet tilltagit och när vi tog av mot Vännäs väntade nu 15 km med rejält dåligt underlag.

Det är helt klart inte lätt att lägga insatsen rätt när det är denna typ av underlag. Det blev bitvis hårt i överkant och andra delar gick det knappt att trampa alls då det mest handlade om att inte falla.

Men vi tog oss runt och från Vännäs tog vi oss till Vännäsby där vi tackade för en bra träning. Jag cyklade själv tillbaka till Vännäs och tog en kort extratur för att landa på exakt 220 minuters cykling.

Hade innan rundan planerat för 240 minuter, men nu var jag väl kall och blöt för att förlänga passet till 4 timmar. Sedan blev passet totalt sett lite för hårt utifrån min plan så då var det nog rätt att stryka sista 20 minuterna.

torsdag 6 december 2018

En sons födelsedag, en dotters död och en vän som är döende

Förutom att det är mycket spännande och utmanande som händer på arbetet nu här under hösten/vintern är den privata situationen ansträngd för oss alla i familjen.

Det har därför inte funnits tid och kraft att skriva kring om mitt test kring de mest effektiva intervallerna och hur det gått till. Men jag lovar det dyker snart upp. Jag har börjat, men är inte klar.

Träningen har jag dock orkat hålla i även om det då blivit mindre träningstid, men med bra kvalité. Jag har helt enkelt lagt mitt experiment med intervaller i en tid när ork och tid inte finns för mängdträning. 

På söndag fyller Melvin år och tänk vad tiden går fort. Han fyller tonåring!

För varje dag har han också blivit allt mer lik sin syster Tova som dog 2014 vilket alltid kommer att tynga mitt hjärta och ge en smärta i mitt bröst. Tova var 13 år då hon dog, och kanske är det därför jag och Katten just nu tänker extra mycket på Tova i och med att sonen nu blir lika gammal. Eller så beror det främst på att vi allt mer ser Tova i Melvin.

Att samtidigt en av våra bästa vänner är döende känns också väldigt tufft. Ida är bara 39 år och har man och två barn varav det ena går i Melvins klass. Så fruktansvärt orättvist och smärtsamt för hela deras familj att drabbas.
Ida och Katten på Vännästrampet 2013
En till bild från Vännästrampet 2013
Många av er har säkert följt Idas kamp då hon varit mycket i media och sett att hon är en enastående kvinna som alltid ser möjligheter och som aldrig gett upp. Våra tankar finns hos Ida och hennes fina familj och vi är så ledsna.

Vännästrampet 2015

Vännäs halvmara 2015
I kväll har jag fortsatt mitt experiment, så det har som vanligt stått fyror på programmet. Kanske kommer första inlägget i morgon kring detta.

måndag 3 december 2018

Intervallexperiment som ger svar

Ikväll blev det inte tid för träning förrän vid 21.30. Bra då att jag planerat ett kort men intensivt träningspass.

Det stod fyror på programmet och de är en del i ett experiment kring intervaller som jag just nu provar. Jag kommer inom kort presentera mina tankar.

Hur ofta?
Hur hårt?
Hur effektivt?

Tanken är att vi ska få svaren inom några dagar.

Ikväll blev det alltså lugn cykling i ca 58 minuter och totalt 17,5 minuter intervalltid.

Efter uppvärmning blev det 3 stycken 30 sekundare för att väcka kroppen. Sedan alltså fyror med 3 minuter lugnare cykling mellan varje intervall. Det blev som vanligt jobbigt och det krävdes förstås en del mental uppmuntran för rulla igenom intervallerna.

Jag tog en bild av mig själv efter sista fyran och vacker är man ju aldrig men direkt efter intervaller är det verkligen ingen vacker syn. Och idag var faktiskt bilden suddigare än känslan.

Mer blev det inte i dag, men du har alltså en del "intervallsanningar" att se fram emot om du håller utkik på bloggen.

söndag 2 december 2018

När du planerat utecykling och det börjar regna och det är kallt - Att inte vika ned sig

Det har varit tyst från min sida sedan mitt lyckade träningsläger på Mallorca. Ja, rent allmänt har det varit svårt att få kontinuitet i bloggen under hösten.

Vad det beror på? Ja, främst att tillvaron har varit tuffare. Mer att göra, mer att fixa, en hel del utmaningar i familjen, mindre ork och bitvis lite brist på motivation.

När det känns så behöver jag prioritera, och även om jag prioriterar bloggen ganska så högt finns det saker som det är ännu viktigare att klara av.

Men nu hoppas jag att det är på väg att vända åt rätt håll. Jag har i alla fall fått ordning på träningen som var riktigt katastrofal i september, vilket innebar att en stor del av oktober mest handlade om att komma igång igen och få en sådan fys att det gick att träna ordentligt. Men nu har jag haft ungefär 6 veckor där det varit riktigt bra.

Jag har också en hel del spännande ingångar på inlägg som jag hoppas presentera inom kort. Hoppas du vill hänga med.

Idag ska jag dock bara skriva om lite cykling.

Som ni vet anser jag att det inte är bra att vika ned sig och lättvindigt hoppa över träning, målsättningar etc. Risken är då att till slut viker man ned sig för minsta lilla sak.

Idag var det dags för det distanspass som vi kör varje helg med Vännäs CK. När helgen började närma sig sa väderleksprognoserna några få plusgrader och risk för regn.

Så när jag vaknade i morse beklagade Katten som varit ute med hunden att det regnade. Jag fortsatte dock min plan. Katten sa att jag är lite tokig. Jo, så är det nog.

Kanske skulle det inte bli de planerade 3 timmarna, men åtminstone två timmar hoppades jag på.

Så iväg i regnet. 6 km till samlingen där det till slut bara blev en kompis som också trotsade vädret. Riktigt trevligt att jag inte blev själv.

Vi bestämde oss för att ta en runda där vi började på asfalt och sedan kollade grusvägar. Sedan skulle vi hålla oss inte allt för långt bort för att kunna vända om vädret blev sämre eller om vi höll på att frysa ihjäl.

Jo, det såg inte muntert ut, men jag och Erik trotsade alltså de omgivande utmaningarna och höll oss till planen att träna idag.

Hur det gick? Toppen skulle jag säga.

Vi hade tre väldigt trevliga timmar. Perfekt intensitet. Inte lugnt, men inte heller hårt. Vi tog oss också in på grusvägar och vi provade vägar vi inte varit på tidigare. Visst gick det extremt tungt då underlaget var mjukt, men å andra sidan spurtade det inte upp mycket från vägen då det gick så långsamt. Snittfarten och antal mil spelar ju inte heller någon roll.

Dessutom slutade det regna och endast några få droppar blev det under rundan.

Det blev helt enkelt en perfekt träning med ett väldigt trevligt långt samtal, bra träningseffekt, perfekt puls utifrån målsättningen och ett perfekt avbrott från innecyklingen som annars gäller nu. Dessutom höll vi oss värma hela rundan.

En tanke som vi alla kan ta med oss: Ofta blir det så att viker vi inte ned oss blir det i slutändan mycket bra.

Jo, jag kunde förstås tränat inne. Men det hade knappast blivit ett lika långt träningspass och jag hade missat det sociala.

Idag blev det 3 timmar och 15 minuters gemensam cykling. Med cyklingen till och från samlingen och lite bonuscykling på slutet fick jag ihop exakt 4 timmars cykling. En hel del höjdmeter, sugande underlag och MTB gjorde att jag bara tog mig 86 km. Snittpulsen landade på 73%. 


onsdag 21 november 2018

Mallorca - Såg mörkt ut med 4 missöden på en halvtimme

Idag här det hemresa från Mallorca. Hem till minusgrader och allmänt mörkt och tråkigt.

Men jag längtar ändå hem till familjen, och även till vardagen.

Jag har dock haft en riktigt bra träningsresa. För träningens skull har den varit alldeles lagom lång.

Det blev 7 heldagar med cykling och det flöt på fint mest hela tiden. Roligt också att få sällskap på 4 av dessa dagar.

Idag alltså hemresa. Men för att kunna ägna ännu mer tid åt familjen när jag kommer hem och därmed ta någon/några vilodagar var min plan att cykla även idag.

Hur det skulle gå till? Jo, tidig väckning och cykling före frukost.

Klockan ringde 06.45 och jag tog mig upp för ombyte. Det flöt på fint och när solen gick upp vid 07.15 så var jag på väg. Då började problemen!

När jag rullade ut cykeln insåg jag att bakdäcket hade lite luft. Jag har inte pumpat på hela resan, så helt ologiskt var det inte. Framhjulet var dock fortfarande hårt.

Fram med min lilla pump och ett matande så att mjölksyran frodades. Jo, det behövs inte mycket i överkroppen för att det ska hända. Färdig!

Skruvade av pumpen från slangen och då hände det som händer typ vart 3 år. Även delen på slangen skruvades upp och då blir det som ni vet helt tomt på luft igen. Snopet.

Nytt försök och ny mjölksyra. En stund senare var jag klar. Så iväg.

Ute med cykeln inser jag att jag glömt glasögonen. Upp på rummet igen och sedan iväg.

Som jag skrev igår mådde inte effektmätaren bra så till idag hade jag låtit den torka och dessutom bytt batteri. Jag rullade iväg och till skillnad från igår då den visade ca 100 watt hur hårt jag tryckte blev det nu ca 600 watt av att bara rulla. Stannade tre gånger och kalibrerade innan det var bra.

Rullade vidare. Ca 10 minuter senare börjar det gunga. Slut luft i bakdäcket igen! Av med däcket och byte av slang. Därefter pumpa bakdäcket för tredje gången på en halvtimme.

Jag började nu inse att jag skulle få korta av cykelturen och att jag inte skulle hinna/våga ta den runda jag tänkt. Det innebar också att kvalitén på cyklingen blev lidande. Jag höll dock uppe humöret och matade på.

Så efter ca 30 minuters cyklande efter punkteringen kommer jag snabbt i en sväng och får framhjulssläpp, dock utan att falla. Vad hände där. Så hårt gick det ju inte och det var inte blött. Jag tittar ned och inser nu att jag har punktering på framdäcket!

Samma procedur igen. Om inte annat får jag träningsvärk i armarna av detta pass.

Nu begav jag mig mot hotellet och cyklade lite runt, runt i närheten. Det kändes som att däck och cykel ville säga mig att det var hemresa snart och jag väntade bara på nästa problem.

så efter ca 90 minuters okej cyklande och väldigt mycket pumpning begav jag mig till hotellet för att hinna äta frukost.

Frukost, packning och lite slappande och sedan flyget på väg hemåt.

Resten av dagen lär ägnas åt arbete för att ligga bättre till inför arbetsdagen i morgon och för att inte behöva arbeta så mycket i helgen.

Om allt går som planerat landar jag i Umeå vid 21.30. Då har Katten varit så snäll och lämnat bilen på långtidsparkeringen, så det är bara att gasa hem.

tisdag 20 november 2018

Mallorca - Nu är pappa trött, såväl i ben som på regn och storm

I morgon åker jag åter hem till Sverige och kylan. Men jag längtar hem till Katten och Melvin, så det blir bra. Det är också alldeles lagom för kroppen att köra 7 långa pass, mer klarar i alla fall inte jag utan mer vila mellan.

Men innan vila och hemresa hade jag planerat en långrunda i dag. Surt då att det såg ut som det skulle duggregna enligt prognoserna.

Hur som helst skulle jag iväg. Lite regn ska inte vara några problem.

Planen för dagen var att ta mig till Petra och där prova en klättring jag faktiskt aldrig tagit mig upp för. Det fanns 3,5 klättringar på hela ön (vad jag vet) som jag aldrig klättrat. Efter idag var målet att siffran skulle vara 2,5. Sedan får vi se om vi kan täppa ytterligare någon klättring när jag åker hit med klubben i april.
Denna fina bild för ögat fick jag se när jag så nådde dagens mål
Som  de andra dagarna då jag cyklat själv försökte jag även idag hitta nya vägar som jag inte tidigare provat. Det innebar att nästan hela vägen till Petra cyklades på för mig oprövad väg.

Det blev faktiskt bra vägval förutom en liten felkörning där jag insåg att den väg jag planerat ta var typ en åker.

Visst, ca 10 km parallellt med en riktigt stor väg. Inte så fin miljö, men å andra sidan inte en bil i sikte där jag cyklade.

Vägen ut till Petra blev dock en prövning och vid något tillfälle också en Pina, även om jag inte tog den vägen.
Detta var på vägen tillbaka via Pina, men då var vädret bättre.
Benen var allt annat än pigga idag och trycket var som bortblåst. Nu var det ju planerat så, men ändå. Det var dock inte den stora utmaningen, utan det var regnet. Det hällregnade nämligen. Många stunder så pass mycket att jag knappt såg vägen.
Fick fram kameran i ett parti där regnet lugnat sig

Efter en stund blev jag kall och insåg att det skulle bli en tuff dag. Senare insåg jag också att jag helt glömt att dricka då jag var stelfrusen. Över två timmar i spöregn är inget du skojar bort.

Men så när jag närmade mig Petra så kom solen! Strålande.

Jag hade planerat att komma söderifrån för att innan jag åkte in till byn ta vänster. Där hittar du vägen till Eremita de Bonany. I alla fall om du väljer att klättra upp till klostret som ligger fint på en höjd.

Det krävdes 3,7 km med i snitt 5% lutning för att ta sig upp. De sista två kilometerna låg kring 8 procent så det börjar väldigt svagt uppför.

Inte bara kroppen hade börjat tänka på hemresan, utan också min effektmätare. Troligen hade det blivit fuktigt i elektroniken så den ville inte alls vara med.

Men jag kom i alla fall upp. Uppe på toppen var det ett riktigt fint kloster.

Fin miljö utanför klostret, och dessutom fin utsikt (och då tänker jag inte på mannen där i mitten).

Helt klart var det värt det att ta sig upp. Ett skönt stopp och jag kastade i mig alla de tre bananerna jag haft med mig på turen. Tänkte att benen skulle kvickna till, men det blev inte särskilt stor skillnad.

Några foton senare begav jag mig utför.

In i Petra för att åka lite sightseeing innan jag besökte torget där det alltid är knökfullt av cyklister. Det är inte ovanligt att du får vänta på att få plats trots att torget är stort.

Idag var det  som synes inga problem att få ett bord om du önskade. Jag önskade inte det, utan åkte vidare. Kvar satt en ensam dam i vinterkläder (långt  till vänster i bild).

Tog vägen via Sineu, Alguaida och LlucMajor tillbaka.

Inte så varmt, men ibland sol. Inget regn. Dock hade det blåst upp till storm. Bitvis var det svårt att hålla 20 på platten även när jag tryckte på. Helt klart en prövning där och då.

Framme i Pina, men känslan var klart bättre än i regnet trots stormen. Ingen Pina längre alltså.

Så fick jag se en cyklist framför mig som jag närmade mig allt mer. Cyklisten såg ut att kastas över vägen av alla kantvind. Såg nästan läskigt ut. Hon trivdes helt klart inte i detta väder.

När jag var ikapp såg jag att det var en liten polska i landslagskläder. Högprofilhjul och extremt låg vikt var ingen hit i den här blåsten.

Jag blåste förbi och hon blåste bort.

Nu hade jag fått hemlängtan och ökade tempot. Därför blev det i dag hårdast mot slutet. Förutom strandcyklingen då som avslutade rundan.

Väl tillbaka på hotellet blev det just över 5 timmar  in på träningskontot. Viktigt då det finns de som säger att ska det vara distans ska det vara över fem timmar.....

In på rummet och jag fick inte duscha först. Det fick istället min kompis som var rejält dyngig. fin dusch, som gjord för cyklar.

Ja, nu är kompisen respektabel igen.

Dagens runda summeras till drygt 130 km och ganska exakt 5 timmar. Trots bara 1000 höjdmeter blev snittfarten låg. Men då var vädret till en början en regnkatastrof och sedan var det motvindar av sällan skådat slag. Lägger vi då in en bonus med svaga ben så blir inte snittfarten högre.

Ikväll blir det nu till att packa ihop, äta lite middag och svara på några mail.

måndag 19 november 2018

Mallorca - Det släppte uppför, en prövning och Randa i fjärran

Hittills har alla dagar på Mallorca gått enligt planering både vad gäller sträckor, mängd, intensitet, väder mm.

Idag var det första dagen med osäkerhet. I går kväll sa väderleksprognoserna nämligen att det skulle bli bedrövligt väder på hela ön.

Jag förde ett resonemang med Kristian och Ricky som också var rådvilla. Vi bestämde oss helt enkelt för att avvakta fram till frukost och då ta ett beslut.

Till frukost kunde vi i alla fall konstatera att det skulle bli regn och blåst. Grabbarna föreslog en tur till Randa och självklart tackade jag ja.

På med typ alla kläder jag har med mig på resan och sedan riktning till deras hotell.

Vädret var fortfarande ganska hyfsat. Inte så kallt och mest dugg. Så fortsatte vädret även efter att vi sammanstrålat och vi var faktiskt riktigt nöjda.

Jag lotsade oss på en rejäl omväg till LljucMajor nu då vädret var så bra. Lagom till att vi kom dit och svängde mot Algaida började vädret bli klart sämre.

Vind hade det varit hela dagen och nu tilltog dessutom regnet en del. I slakmotan stod vi typ still trots att jag i spets tryckte hög effekt. Rak motvind och uppför. Då är det ingen lek.

Så svängde vi av mot Randa och där blev det också ett stopp för lite kaffe. Sedan var det dags att ta sig upp till klostret.

Nu hade vädret helt havererat och det gick inte se toppen för all dimma.

Så väntade då ca 5 km med i snitt 5%. Jag var glad för att jag bestämt mig för att undvika några rekordförsök. Kändes varken som benen eller vädret var med riktigt.

Ricky gav sig av först och sa att han skulle ta det lugnt. Han fick dock feeling och matade på bra ända upp. Jag tog rygg på Kristian som skulle köra hårt uppför.

Rejält med vind och nu spöregn. Ingen lek på något sätt. Men grabbarna matade alltså på bra medan jag fick en stor rygg som gav mig en lättare resa.

Ju högre upp vi kom desto sämre blev sikten och vädret försämrades. När vi precis hunnit i kapp Ricky tog Kristian en sväng lite skarpt och hade bra tryck. Då släppte framhjulet uppför!!

Jag var säker på krasch, men trots att det släppte två gånger direkt efter varandra gick det bra. Jag slog av för att inte köra på honom och tappade sedan ca 20 meter. Det blev den jobbigaste biten på klättringen då jag fick spurta ikapp.

Nästan uppe. Ingen sikt alls.

Så var vi framme vid klostret och lite kort vila var på sin plats.

På med ännu mer kläder för nu skulle vi alltså utför, och det väldigt långsamt då det var som såpa på vägen.

Så rullade vi utför och vädret försämrades ännu mer. Storm och regn.

Väl nere väntade nu ett antal kilometer rakt utför. Jag låg först till en början, men sedan gick Kristian om och jag valde att släppa lucka för att slippa vattnet. När jag sedan började mata på tog jag inte en meter trots att jag tryckte rejält, han är verkligen snabb utför i medvind.

Grabbarna ville nu att jag skulle lotsa de på en snabb väg tillbaka så jag visade de bonkvägen. En riktigt tråkig väg som bara går rakt fram i 13 km. Den vägen tar man bara om någon är fullständigt slut, eller en dag som denna när du är genomblöt och har 15 liter vatten i skorna.

Det gick riktigt snabbt tillbaka till stranden Playa de Palma. Här stannade jag medan de andra fortsatte till sitt hotell i Palma.

Nu låter det som att vi fick en bedrövlig tur. Men vi hade egentligen ganska tur. Det skulle vara riktigt dåligt väder hela dagen. Men vi cyklade 3,5 timmar och det var åtminstone 2 timmar där vädret var helt okej även om det inte var helt uppehåll så lång stund.

Så trots första dagen med dåligt väder räknar jag in 3,5 timmar till i träningsdagboken. Idag ca 900 höjdmeter och ben som inte var riktigt lika starka som tidigare dagar.

Väl uppe på hotellrummet kastade jag av mig alla kläder som kändes som de varit i tvättmaskinen utan centrifugering. Jag kan säga att nu luktar det inte mumma här på rummet.

Hittills på min träningsresa summerar jag just under 34 timmars träning, ca 860 km och drygt 11.600 höjdmeter.

En heldags cykling kvar om vädret tillåter.


söndag 18 november 2018

Mallorca - Jakt på snabba tider i klättringarna!

Efter återhämtningsdag i går var det intressant att se hur kroppen skulle kännas idag.

Återigen blev det en runda med Kristian och Ricky. Vi hade hörts i går kväll och var överens om hur rundan skulle se ut. När vi så träffades insåg vi att vi uppfattat det lite olika.

Jag tänkte att Rickys förslag var lite kort och Kristian höll med, så vi blev överens om långrunda. Det kändes extra bra då detta nog var sista dagen med bra väder. Nu väntar regn i morgon.

Så rullade vi i väg och Kristian förvarnade att han skulle gå hårt i några utvalda klättringar och övrigt lugnt. Vi började med militärbacken i ett makligt tempo.

Sedan utför och direkt vänster mot Calvia. Idag var det upptorkat och inte halt så det rullade på bra utför. Skoj.

Bra tryck även på platten efteråt och vi siktade mot Andratx. När vi nådde fram och hamnade i rondellen där det finns lite olika vägval valde vi direkt till höger. Det innebar att vi siktade mot västkusten som på många sätt är den allra finaste delen på ön.

Närmast framför oss låg Coll de sa Gramola. 5,3 km med i snitt 5% lutning. När klättringen är tagen ser du havet. Riktigt fint där och ett naturligt stopp varje gång jag cyklar denna väg.

Denna klättring har jag faktiskt aldrig tryckt på utan den brukar gå ganska så piano. Nu ville dock Kristian mata på. Ricky skulle rulla upp så han åkte iväg först. Jag och Kristian gjorde ett tekniskt stopp innan vi också gav oss iväg.

Jag kom iväg lite senare och hade Kristians rygg att sikta på. Jag skulle köra hårt, men inte maxa så jag bestämde mig för 350 watt och försöka köra med samma tryck hela vägen.

Känslan var förvånansvärt bra och vilan i går hade gjort mig gott. Det var inga problem att hålla trycket och pulsen var kontrollerad. Efter ungefär halva vägen var jag ikapp mina kompisar och sedan höll jag i hela vägen fram.

Kom upp på 14 minuter med en snitteffekt på 350 och snittpuls på 87 procent. Skulle vara intressant att se hur fort det skulle kunna gå en bra dag med rätt matchvikt, lättad cykel, toppenvindar och maxning. Lagom brant för mig helt klart om det nu ska gå uppför.
Toppen och runt hörnet väntar kusten och vattnet

Kristian som är en kanon på våra svenska vägar och en bra spurtare har en hel del vikt att bära när det går uppför länge, men han är ändå imponerande. Men så lägger han ca 400 watt i denna typ av stigningar.
Kristian är lite trött efter bra körning

Vi rullade nu på fint efter den böljande kusten och det var verkligen riktigt gemytligt.
Vilken asfalt i dag. Nylagt mest överallt.


Kristian ville stanna för lunch, men det mesta var stängt. Vi fick sikta på Valldemossa, som var en bra bit bort.

För att bli extra hungrig ville Kristian satsa på en hårdkörning till, så när vi tog av mot Valldemossa var det dags. Coll den Claret på 3,7 km och ett snitt på 5% skulle maxas. Själv ville jag spara lite så jag lade mig i rygg hela vägen upp. Bra tryck och återigen snittade han kring 400 watt.

Nu utför och stopp i Valldemossa. Pasta för kompisarna och jag nöjde mig med en kaffe. Ricky hade ont i huvudet och tog efter stoppet raka vägen hem. Med lite vätska i kroppen hoppas jag han mår bättre i morgon.

Jag och Kristian bestämde oss för att fortsätta enligt plan vilket innebar Deia och sedan Soller.
Först stor väg och efter några km in på serpentinerna. Enligt Kristian 27 stycken.
Kristian hade förvarnat om att han skulle mata även i Sollerklättringen som senare väntade. Det innebar ytterligare 7,4 km med en snittlutning på 6%. Ganska snart sa han dock att bensinen var slut, så han tog det lugnare.

Vi följdes åt i drygt 3 km innan jag ökade sista dryga 4 km en bit in där serpentinerna börjar. Det var medelhårt även om pulsen var väl hög utifrån insatsen. Benen kändes ändå bra och det blev en tjuga i klättringen på ca 320 watt inkl delar av den lugnare delen i början. Inte någon av mina snabbare klättringar, men då var också effekten för låg.
Toppen av coll de Soller

Soller från klättringen häromdagen, i dag bar det utför här
Efter ett kort stopp på toppen rullade vi utför och när vi kom ut på MA11 som går lite utför och rakt fram gick det riktigt fort. Nästan 60 i snitt innan jag svängde vänster mot Bunyola och Kristian fortsatte rakt fram.

Fortsatt bra känsla och jag matade på hela vägen tillbaka till hotellet.

En toppendag med riktigt trevligt sällskap var över. 145 km och 2600 hm ritar vi i in på 5 timmar och 40 minuters cykling. Ett antal pulshöjare, många trevliga snack, fin asfalt, susande utför och fin natur. Toppen alltså.
Hur morgondagen ser ut står höljt i dunkel då det alltså väntas rejält med regn.

Min blogglista