lördag 20 oktober 2018

En obeskrivlig smärta!!

Det är lördag och ändå ringer klockan 06.00. Väl tidigt för min smak!Varför? Jo, idag skulle sonen spela Volleybollcup i Holmsund.

Innan avfärd var det en hel del som skulle fixas. Mat, fika och dryck till oss båda. Packning av kläder för ombyte. Intag av frukost, Packa in cykeln i bilen och byta om till cykelkläder.

Så bar det av ned till samlingen för samåkning.

På plats såg jag på sonens första match och det var en trevlig upplevelse. Glada, positiva och duktiga spelare som verkligen visade engagemang.

Efter matchen blev det 100 minuters cykling innan jag åkte tillbaka till Sporthallen för att se match 2 och 3 och dessutom snacka lite med laget.

Hittills hade dagen varit toppen. Nu väntade dock en rejäl prövning.

In i bilen och till Krafttaget. Vad det är? Ett av de mest extrema behandlingsställen jag tror existerar. På sin sida skriver de:

"I dessa behandlingar ingår förutom den djupgående massagen, att man jobbar mycket med triggerpunkter. Här på Krafttaget jobbar vi även med ledmobilisering. Då blir 1+1=3. 

Som elitidrottare själv inom styrkelyft/bänkpress med bl.a. EM-guld, 2st VM silver och ett antal SM guld, vet jag vad man söker och förväntar sig av en behandling. Min egen idrottsbakgrund gör också att jag har den tyngd och kraft som ibland behövs för att få tillräckliga resultat. 

Förutom den behandlande massagen är Krafttaget ett passande val för den som söker en djupare och kraftfullare avslappningsmassage än vad man normalt kallar hel- och halvkroppsmassage."


I våras kunde jag inte träna alls, så jag besökte Krafttaget och Jan Lundberg. Jag fick uppleva en timme av sällan skådat slag och en smärta som översteg allt jag tidigare varit med om. Jag har varit på andra ställen som är kända för tuff behandling. Om dessa skulle få en 4 skulle Krafttaget få en 10:a.

Behandlingen i våras gav extremt god effekt och efter endast en behandling kunde jag börja träna igen. Mirakelbehandling helt enkelt.

Trots att behandlingen var så effektiv har jag inte återkommit till Krafttaget, trots att problemen kom tillbaka i slutet av sommaren, Min träning har påverkats och vissa dagar har mitt ena ben inte haft mycket kraft, men trots det har jag inte bokat någon tid, jag har helt enkelt varit "livrädd". Men så idag var det ändå dags. Det gick inte att blunda längre.

De flesta bokar 20 eller 40 minuter på Krafttaget, men då jag förstod att det fanns mycket att behandla bokade jag 60 minuter som förra gången. Det var rätt tänkt, i alla fall för själva behandlingen då han drog över 7 minuter.

Det var som vid förra besöket en hel del muskelspänningar i i alla rumpmuskler och efter hela ryggen som behandlades. Ja, sedan låsningar från nacken ända ned till ländryggen.

Så började misshandeln. Svetten rann, ofta kunde jag knappt andas och det var i stort sett outhärdligt. När en  extremt stark tung man trycker med armbågarna rakt ned i ryggen och du inte får luft, ja då är det ingen lek. Inte mycket lättare när det är maxtryck på rumpmusklerna och det strålar ända ned i tårna. Det var samma tidskänsla som när du kör maxintervaller. Du kollar på klockan och när du tänker att nu har det gått en evighet har det gått typ en minut..... Men jag höll ut, även om det var nära att jag "klappade ut" vid flera tillfällen.

Återigen var jag alltså med om en osedvanligt stor smärta. För skojs skull googlade jag och hittade då detta från en tjej som också behandlats på Krafttaget: "när jag tänker efter så var det nog en kniv utan egg, som ......., och när man tyckte att nu kan det inte bli värre… då blev det, det.
Hade jag i då-läget fått välja, hade jag hellre åkt upp på BB och fött ett barn"
Nej, jag hävdar inte att det var så ont som en förlossning, men ont var det. Det positiva med denna behandling som med de flesta förlossningar var/är att tiden för smärtan är tidsbegränsad och att det i de flesta fall slutar med något positivt.

Jag försöker förstås inte heller jämföra detta med de som lever med kronisk smärta eller akut smärta utifrån sjukdom eller allvarlig skada.

Vi samtalade efter behandlingen medan svetten rann från oss båda. Han sa att han ofta får hålla igen, många börjar helt enkelt grina och skrika och ber honom att sluta. Andra skriker, men ger sig inte.

Men när någon signalerar väldigt mycket håller han igen, trots att behandlingen då inte får full effekt. Jag kände då att jag behövde fråga om han hållit igen i min behandling, för att jag var vek eller ej. Jag fick då veta att han kunde gå på max på rumpuskler och höft, däremot var jag visst lite vek på  delar av ryggen. Själv kan jag inte förstå hur det skulle gå att köra hårdare på ryggen då jag med trycket som var idag inte kunde andas.

Jag frågade hur han kunde orka med många kunder då han var tvungen att köra så hårt. Han sa då att det var så högt tryck efter behandlingen, då det i stort sett inte fanns någon annan i Sverige som gav denna typ av behandling i Sverige. Eller åtminstone i norra Sverige. Det var då svårt att säga nej.

Han berättade också att han hade haft flera längdåkare på högsta nivå som innan sagt att de var vana vid rejält behandling liknande hans. Men under behandlingen hade de ändrat sig och meddelat att de aldrig varit med om något liknande.
Bild på Jan Lundberg då han nyligen blev ständig hedersmedlem i Umeå Power

Nu har i alla fall alla mina muskler fått en rejäl omgång och låsningar från nacke och hela vägen ned har behandlats. Jag är helt förstörd just nu och kan knappt gå, då musklerna i höft och rumpa känns förstörda. Känns som den värsta formen av träningsvärk. Även ryggen mår dåligt.

Hoppas nu att behandlingen ger samma effekt som förra gången. Det vet jag om några dagar, när kroppen läkt. Om det lyckades, så lär det ändå dröja länge innan jag vågar mig dit igen...

Efter behandling tillbaka för lite mer Volleyboll och sedan bilen hem med sonen och två lagkamrater. Väl hemma behövde vi båda vila innan jag fixade lite tacos.

Jag och sonen har haft en riktigt bra dag trots att Katten är bortrest, och det var särskilt skoj att se hur roligt han hade idag. Jag hade också roligt, borträknat en timme. Men den kanske i förlängningen är den bästa?!

fredag 19 oktober 2018

Extremt hektiskt och ett MAF-test

Ja, vilken extrem vecka det varit. Eller egentligen har jag nu haft 5 veckor som varit rejält prövande. Då tänker jag inte på träningen, utan på arbetet. Extra många utmaningar just nu och väldigt mycket arbetstid. Denna vecka lär jag ex landa på ca 70 timmar. Helt klart för mycket över tid, men kortsiktigt går det att hantera hyfsat. Jag tror dock det släpper inom någon/några veckor.

Tur att jag  just nu är inne i en mer avslappnad träningsperiod. Åtminstone när det gäller att vara strukturerad och genomtänkt. Nu handlar träningen främst om att jag försöker få loss tid och sedan rullar jag några timmar. Intensiteten blir som den blir.

Efter ett fint pass i söndags med cykelkamrater fick jag vika ned mig måndag och tisdag. När du arbetar över 30 timmar på två dagar, ja då ryms inte någon träning. Trots att jag fortsatt har haft hektiska dagar resten av veckan har det ändå blivit två timmar onsdag, torsdag och fredag.

I onsdags rullade jag på trainern. Känslan var sådär och det var ganska långtråkigt då jag inte körde några hårda inslag.
Torsdagskvällen var fin


Jag hade tidigare bestämt mig för att efter 20 dagar utan träning så skulle jag träna ordentligt i 20 dagar och sedan skulle jag köra ett MAF-test.

Ett MAF-test innebär att du kollar hur hög effekt du kan hålla just under den aeroba tröskelpulsen (inte den anaeroba). Om man inte vet exakt vart den ligger brukar du ta 180 pulsslag minus din ålder. Resultatet av detta är den puls du ska hålla och då se vilken effekt du får. Ja, detta under förutsättning att du tränat på hyfsat, men ändå inte är riktigt tränad. Har du haft kontinuitet länge och på bra nivå lägger du på 5 pulsslag och har du haft mycket skador och sjukdomar drar du istället bort 5 pulsslag. Själv lägger jag till 5 pulsslag och kollar vilken snitteffekt det blir under 30 minuter.


Denna gång körde jag utomhus och då behöver du vara mer koncentrerad för att försöka hålla puls och effekt konstant oavsett om det går uppför, utför eller är platt. Att köra där det är mycket trafik är ingen höjdare. Där jag gjorde mitt test såg jag 3 bilar på 30 minuter.

Jag har känt att kapaciteten börjat återkomma så det skulle bli intressant att se resultatet av mitt MAF-test. När siffrorna börjar vara bra är du redo för att köra intervaller om det passar enligt träningsprogrammet.

Hur det gick? Ja, förvånansvärt bra. Det landade på en snittpuls på 140 slag i 30 minuter och då blev snitteffekten 292 watt. Som bäst har jag haft 301 watt med motsvarande puls (som är i pulszon 3).

Det blev två timmar i går och det var inte varmt, men väldigt fint ute. Det framgår förstås inte helt av bilderna, men naturen är slående så här på hösten.

I eftermiddag blev det två timmar till. Idag var upplägget som det ofta är när jag bara ska rulla. Jag lyssnar på en podd, jag sätter igång cykeldatorn men har den inställd så jag inte ser något som har med prestation att göra. Efteråt jämför jag känslan med faktiska siffror. Bra känsla i dag och det gick fortare och lättare än vad det gjort på slutet. Däremot blev det lite kallt mot slutet. Endast 3 grader.

Efter träningen fixade jag tacos till mig och sonen. Katten har åkt till Karlskrona för att vara med på sin brors barns dop, så jag och Melvin får klara oss själva hela helgen. I morgon blir det heldag i Holmsund då sonen har Volleybollcup.

söndag 14 oktober 2018

Test: Hur länge behöver du träna för att komma tillbaka efter 20 dagars vila?

Vilken dag. Avfärd 10.00 på en gemensam runda och redan ca 15 grader. Lite surt dock att det var blött på vägen. För cyklingen var det okej, men jag som hade gjort cykeln fin i går kväll. Efter fem minuter var den smutsigare än innan min tvätt. Men det är som det är.
Vi blev 5 stycken som i dag inledde en tur med riktning Bjurholm. Det innebär en hel del uppför under dessa 30 km. Det skulle dock visa sig att det var ännu mer höjdmeter att vänta.
Erik hade nämligen aviserat att han skulle bjuda på fika om vi cyklade hem till honom. Ett erbjudande det var svårt att tacka nej till. Det blev därför 37 km efter Bjurholmsvägen. Sedan vänster.
 Men innan vi svängde fick vi säga hej då till Helmersson som hade tidsbrist i dag och vände åter hemåt.
 Övriga fyra tog riktning mot Eriks hus. Nu väntade en hel del klättring. Först ca 5,5 km för att komma upp till högsta toppen och därefter böljande hela vägen fram.
 Perfekt asfalt och en känsla av fjäll. Rolig väg helt klart. Sedan en hel del utmaningar faktiskt.
 Positivt att kroppen nu känns som att den snart är tillbaka där den var innan jag tog en helvila på 3 veckor. Det är ju helt klart roligare att cykla då det finns lite tryck i benen och återhämtningen går snabbt.

 Efter ca 55 km och 600 höjdmeter var vi framme.

Det blev ett trevligt fika och en ganska så lång paus. Utanför fick vi se lite får och fin natur. Tack för besöket, Erik.

Så var det dags att rulla iväg igen. Vi blev nu tre cyklister som tog riktning mot Vännäs då Eriks svärfar valde att avbryta och ta bilen hem (han bor i närheten).
 Fortsatt strålande väder. Nu dessutom upptorkat på vägen och upp mot 20 grader. Det gav helt klart inspiration och det skulle visa sig en hel del hårdkörning. Så hade det gått relativt lugnt till fikat skulle det nu bli andra bullar.
 Erik drog igång med en riktigt hård insats uppför första klättringen och sedan var det igång. Jobbigt, helt klart. Men kroppen svarade bra.
Visst blev det några lugna partier, men i stort sett blev det gas de sista 50 km tillbaka till Vännäs.  Roliga vägar, trevligt sällskap, starka ben, toppenväder. Ja, då blir det inte så mycket bättre.


Tjäder hade som vanligt lysande form, som han brukar ha på höstarna. Han lyste så starkt att han knappt syns på bilden.
Totalt sett blev det idag 115 km och drygt 3,5 timmes cykling. På hemvägen drog jag ihop 321 NP för de hårdaste 80 minuterna och den hårdaste tjugan på 349 NP. Helt klart börjar kroppen svara igen. Skoj. Största anledningen till de höga effekterna var att utför försökte jag att inte ligga under 400 watt, Ja, sedan gillade Erik att gasa uppför. Den normaliserade effekten för hela rundan landade på 275 watt och en snittpuls på 135. 

Jag hade ju som många av er vet planerat att kolla hur länge du behöver träna organiserat efter 3 veckors hel träningsvila för att återigen vara tillbaka ungefär där du slutade. Det visar sig att 20 dagars vila kräver ca 16 dagar så är jag på banan igen.

För att dra ett exempel på hur mycket kapaciteten gått upp under dessa 16 dagar, eller då ned under de 20 vilodagarna så körde jag samma tid som i dag då jag var som "sämst".

Då hade jag en snittpuls för rundan på 141 slag. En NP för hela rundan på 213 watt, hårdaste tjugan på 271 NP och hårdaste timmen på 242 NP.

Så med andra ord var snittpulsen efter vila 6 slag högre. Samtidigt var NP för hela rundan 62 watt lägre, hårdaste tjugan 78 NP lägre och hårdaste timmen 79 watt lägre. Jag hade dessutom mer tid i både pulszon fyra och fem och känslan var att den rundan tog hårdare än idag. Återhämtningstiden enligt min cykeldator sa också att jag skulle behöva mycket längre återhämtningstid än efter dagens pass.

Det är alltså extremt stor skillnad mellan passen och tre veckors vila ger väldigt stor tappform. Är det inte tävling i närtid är det dock positivt att det går relativt snabbt att komma igen.

Jag avslutar med en bild från torsdagens cykling som symboliserar hur snabbt det kan vända åt ena eller andra hållet. Jag stressade hem från jobbet då det var kanonväder. Ca 17 grader och strålande sol. Men när jag cyklat i ca 10 km slog det om på en minut. Helt plötsligt 9 grader, regn i luften och en dimma där du knappt såg framför dig. Så såg då resten av rundan ut, dvs 50 km cykling. Men jag var faktiskt glad ändå. Cykling är skoj helt enkelt.

Nu hoppas jag få några rundor till ute med racern innan det blir fokus på trainern och lite MTB på helgen.

onsdag 10 oktober 2018

Dag 11 - kanske en runda till!?

Vi rullar vidare. Det gäller att passa på. Lite varmare denna vecka och troligen den sista där det känns hyfsat bekvämt att cykla ute och framför allt på racer.

Jag försöker därför att inte arbeta för länge på eftermiddagarna så jag hinner ut innan det mörknar. Som kompensation blir det lite arbete på kvällen istället. Så i kväll när Katten åkte på yoga och sonen var upptagen av att spela med kompisar blev det ett arbetspass.
 Men innan vi var där stod det alltså cykling på programmet. Jag fortsatte att som i går rulla i ett skönt tempo med fin natur och en med en trevlig podd som sällskap.

Precis som igår siktade jag på två timmar och 60 km. Och så blev det. Så en njutbar runda, med lite sol, mycket fin natur och inte allt för kallt.
 Nu har jag rullat på i 11 av de 12 senaste dagarna, men inte på det sätt jag gör för att pressa mig till stordåd precis.

Jag börjar i alla fall känna att kroppen börjar komma tillbaka efter den långa vilan vilket känns hoppingivande.




tisdag 9 oktober 2018

Bildkavalkad från dagens övningar

Nu är jag åter igång med träningen. Inte särskilt strukturerat och fortfarande bara för att väcka kroppen inför kommande riktig träning.

I morse var det minusgrader, men direkt efter arbetet idag hade isen tinat och jag tog racern på en tur.

En lugn och fin runda med en podd i örat och fin natur som sällskap. Endast 7 grader, men jag frös aldrig.

Det blev lite bilder på fina miljöer under de 2 timmar och ca 60 km.

söndag 7 oktober 2018

Inte lika svag och vilken propaganda

Igår tvättade vi husbilen inför avställning och idag var det så dags för årets sista? LVG-runda här i norr. Distansrunda med trevligt sällskap stod på programmet.

Vi rullade i väg vid 10 och då var det ca 0 grader i luften. Men samtidigt så lyste solen och inte ett moln så långt ögat kunde se. Fina färger i naturen dessutom. Ett ytterligare plus var att det långsamt blev varmare och varmare och innan vi var tillbaka var det ca 9 plus och fortfarande strålande sol.

Det blev en dag med cykelpropaganda helt enkelt och jag blev åter påmind om hur kul cykling är. Att kroppen genom kontinuerlig träning senaste veckan dessutom var bättre än sist då jag vilat länge var också en bidragande anledning. Fint väder, fin miljö, trevligt sällskap och en kropp som kändes okej - ja då blir det inte så mycket bättre.

Det visade sig snabbt i dag att Helmersson, men framför allt Erik hade bråttom. Med lägre intensitet än så förra veckan kippade jag efter andan. I dag gick det så mycket bättre.

Det visade sig att jag kunde trycka på riktigt hyfsat jag också. Jo, pulsen var väl hög för insatsen även i dag. Men nu gick det i alla fall få lite tryck och pulsen gick ned bättre efter effektökningar.

Vi matade inte bara på utan det var också långa snack under rundan. Men framför allt på vår långa fikapaus. Vi rullade från Vännäs via Mosjö till Hörnefors där det alltså blev kaffestopp. Vi hade så trevligt att först efter en dryg timme var vi åter på rull.

Tjäder som hållit i träningen bäst av oss som var med sist var åter stark och Helmersson och jag som var lite av banan förra gången gjorde en klar uppryckning. Erik som så sent som förra helgen tävlade var pigg och ville mata på.

I Rödtjärnsberget som på ca 7% och lite drygt en km uppför försökte Erik hänga av oss genom att köra hårt och samtidigt med intervaller i intervallen uppför. Förvånande nog lyckades jag bita mig fast i bakhjulet.
Kort paus på toppen av klättringen

Totalt blev det ca 95 km i dag och alla verkade nöjda och glada.  En cykeltid på 2 timmar och 50 minuter.

Med så hör rolig utecykling är det inte riktigt så att jag i dag ser fram emot 6 månader av innecykling på trainern.

Det har för övrigt nu gått 9 dagar sedan jag startade om efter 3 veckors helvila. Jag har tränat 8 av dessa 9 dagar och totalt 16 timmar. Mestadels distansintensitet, men som det kändes idag är jag på väg att nå nivån där jag åter kan träna som jag vill.

fredag 5 oktober 2018

På spåret och skenande puls

Ja, då har jag rullat igång med lite grundträning. Nu då formen havererat efter lång vila är det intressant hur pulsen reagerar under träning.

Låg effekt i pedalerna och hög puls. Jag behöver egentligen bara trycka lite extra så piper pulsen iväg.

I vanliga fall får jag verkligen mata på hårt och länge för att få upp pulsen i pulszon 5. Nu löser det sig bara jag funderar på att trycka på.

Rullade lugnt igår, men bröt av lite kort med 30 hårda sekunder varvat med 30 lugnare sekunder. Med den insats jag satte i pedalerna brukar jag nå pulszon fem efter ca 20 minuter. I går räckte det med 3 minuter. Intressant, helt klart hur stor skillnad det blivit.

Efter tre veckors vila har jag nu tränat 4 av 5 dagar den här veckan. Mest jämnt rull utan större insats. Ovanligt jobbigt ändå. Slutsatsen är att det lär dröja ett antal veckor innan den fysiska formen är tillbaka till en nivå där jag kan träna hur jag vill. Nu är jag i alla fall åter på spåret.


måndag 1 oktober 2018

Test: Hur mycket kapacitet tappar du på tre veckors inaktivitet?

Efter sista tävlingshelgen nere i Stockholmstrakten har motivationen för träning varit låg. Sedan hade jag också redan innan bestämt mig för att ta det lugnt under minst 3 veckor.

Nu har det blivit lite väl lugnt då jag i stort sett inte tränat alls. Jag har helt enkelt prioriterat annat, vilket för denna period varit bra. Men att fortsätta så skulle inte vara bra varken för den mentala eller fysiska hälsan.

I eftermiddag tog jag ut min racer för andra gången på 20 dagar och under denna period har det inte heller blivit någon vardagsmotion att nämna.
Hade formen rasat lika mycket som huset jag såg i dag?
Lite intressant att då testa hur snabbt den fysiska statusen försämras. Jag har testat på mig själv och självklart kan utfallet variera för olika individer.

Men jag har alltså vilat 19 dagar och mitt i tränat ett pass på drygt 3 timmar i vad som i vanliga fall skulle varit ett lugnare distanspass. 

Jag kan tillägga att veckan innan starten av den långa vilan toppade jag mig för ett gott tävlingsresultat sista tävlingshelgen, vilket lyckades riktigt bra. Med andra ord var träningsmängden inte så hög veckan före heller.
Jag hade alltså fin form och avslutade sista helgen med en temposeger. Därefter i stort sett ingen fysisk aktivitet på 20 dagar och med lite mer onyttig mat än vanligt som bonus. 

Hur blir det då?
Jag gjorde idag några små tester. Bland annat provade jag att köra 30-30 under 6 minuter och med samma ansträngning som jag brukar lägga dessa intervaller var effekten i snitt ca 80 watt lägre än vanligt. En försämring med ca 20%.  
Jämför jag vilken puls jag brukar ha vid en viss effekt var pulsen ca 25 slag högre än vanligt, eller ca 20% även här. Ungefär samma siffror blev det på mitt pass för någon vecka sedan.

Känslan och andhämtningen var inte heller som den brukar. Den upplevda insatsen var alltså mycket högre än vad effektmätaren visade. 


Slutligen rullade jag i dag 2 timmar på MAF-intensitet (för mig ca 139 i puls). Jag brukar landa på ett snitt på 290-300 watt. Idag blev det 210 watt. En otroligt stor försämring.

Jag kör trainingpeaks och vid andra pass där jag kört 2 timmar med en TSS på 100 som dagens träning visade brukar jag ligga på ca 114 i puls med samma effekt som idag. Idag 139 i puls. Återhämtningstiden enligt min cykeldator brukar vid denna typ av pass ligga på 8 timmar, idag 23 timmar. Denna typ av pass brukar kategoriseras som grundträning. Idag tyckte cykeldatorn att samma pass var ett "tempopass+"! Så enligt effekten var det grundträning och pulsen signalerade en insats motsvarande tempopass. 

Otroligt intressant att se hur mycket jag tappar på total fysisk inaktivitet under ca 3 veckor. Mer än vad jag trodde faktiskt. Jag har aldrig vilat så här mycket sedan 2009, och det är helt klart lite i överkant.
Vi vet att de kvalitéer som tar lång tid att bygga upp försvinner långsamt, medan det som snabbare går att bygga upp försvinner snabbt. Med andra ord går det hyfsat snabbt att återskapa fysisk aktivitet om inte vilan varit så lång att även det "svårtränade" försvinner.

Nu planerar jag att rulla igång med träning. Det bli nu nästa test. Hur länge behöver jag träna kontinuerligt innan jag äter är så pass vältränad så det är möjligt att träna något annat än bara grundträningspass/distanspass. Dvs när har jag tränat upp mig för att kunna träna mer kvalitativt om jag önskar? Jag gissar att det tar minst lika länge som vilan, troligen lite längre. Med andra ord borde jag kunna vara på banan senast i början av november. Ingen anledning till oro förutsatt att det inte blir sjukdomar och skador. 

Hur som helst kan jag konstatera att det är roligare att träna när du är bättre tränad. Trots allt var det en bra runda med där solen lyste och naturen visade sig från sin bästa sida. Dock lite kallt med endast fyra grader.

Min blogglista