fredag 31 maj 2019

Bakslag för både skadorna och formen

Att tävla i två dagar helgen som var innebar att kroppen tog rejält stryk. Därefter har jag både känt mig mer kraftlös och smärtorna i rygg, axel mm har varit större. Dessutom har axeln varit mer stel än vanligt.

Sammantaget har det de sista månaderna mest gått åt rätt håll med skadorna och även cykelkapaciteten, så att det blir ett litet bakslag är inte mycket att säga om. Särskilt då känslan ändå är att smärtorna och stelheten kommer att minska. Men lite störande är det förstås ändå. Långt kvar till min kapacitet innan skadorna, men det vore ju underligt annars.

Jag har utifrån det fått tänka om lite denna vecka då tanken var att få till en riktig mängdvecka. Svårt det när kroppen gör ont och benen inte finns.

För att mjuka upp kroppen och bara få njuta tog jag istället en pod-runda i måndags. Dvs lugn cykling med en trevlig träningspod i ena örat. Det andra örat som vanligt fritt ut mot vägen. Lugnt och ganska kort.

I tisdags var det träning med Vännäs CK. Det blev inga intervaller som det brukar utan istället en runda på ca 50 km. Det rullade på hyfsat, men i den enda fartökningen uppför Rödtjärnsberget kändes det att kroppen inte riktigt vill vara med.
Tisdagens VCK-träning. Kallt, men varmaste dagen under veckan.

På onsdagen stod maxmilen på programmet. När det var dags visade termometern 7 grader och dessutom var det storm. Regnet hotade i fjärran. Ja, det skrämde bort alla cyklister utom jag och Christoffer. Då det bara blev vi bestämde vi oss för att köra intervaller i Pengsjölia istället för att blåsa bort på Maxmilen. Men först uppvärmning mot Hössjö. Det var helt klart svårt att motivera sig för hårdkörning när benen inte var med och kroppen i sig inte kändes bra. När det då var svinkallt och sådan storm - ja då vek vi ned oss. Vi rullade på ca 50 km och jag tror aldrig jag kört så långsamt faktiskt. Både beroende på att vi körde relativt lugnt, men kanske främst för att det var sådan extrem vind. Bitvis höll vi på att blåsa ned i diket. Sedan kom regnet! Rundan avslutades med extrem vind, kyla och regn. Inte roligt just då, men skönt och positivt efteråt.

I går stod träning på programmet, men jag fick ställa in. Kastvindarna som slitit i styret dagen innan hade inte gjort gott för min axelskada. Så pass ont att det fick bli vila.

Idag tänkte jag cykla ute för att åter känna hur kroppen skulle reagera. Det var dock bara att ställa in. Bedrövligt väder ungefär som i onsdags.

Istället fick det bli en stund på trainern med Giro de Italia på tv:n, Hade tänkt köra fyror, men insåg att det skulle inte gå idag. Bestämde mig då för att köra en timme MAF. Men efter 7 minuter med bedrövliga siffror kändes det inte meningsfullt att fortsätta. Kanske kunde jag lura mig själv med lite 30-30? Så fick det bli. 6 minuter 30-30 och direkt 4 minuter på tröskel. Sedan lugnt i 4 minuter innan det fick bli 6 minuter 30-30 igen. 6 minuter lugnt och 4 avslutande minuter på 30-30. Hur det gick? Ja, vad ska man säga. Inget vidare om jag tittar på effekt och känsla. Väldigt hög puls med alldeles för låg effekt. Störande när kroppen inte svarar, men jag försöker intala mig att det är helt normalt. Att komma tillbaka från en så allvarlig skada tar tid och dessutom varierar känsla och form mycket mer än vanligt.

Jag fortsätter enligt plan och hoppas det lossnar snart och att kroppen känns bättre. Jag söker 10% effektökning och 5% viktminskning. Blir inte lätt att hitta, men en bit på väg hoppas jag komma redan denna säsong.

I morgon blir det lugn cykling med Katten och sedan på söndag är det Bikeboost i Umeå. Tidigare säsonger har jag försökt använda loppen här i norr för att köra offensivt och "fixa" det sista för att få toppform till tävlingarna i södern. Nu blir det ett helt annat upplägg då förutsättningarna är helt annorlunda i år. Jag behöver tid mer än effekt, och har inga tankar att hänga med tätgruppen runt. Jag planerar istället att cykla till start och sedan hem efter loppet. Då borde jag få ihop ca 17 mil och bra med träningstid och en stor del med bra kvalité. Ja, sedan blir det förstås en hel del snack med trevliga cyklister. Allt under förutsättning att axeln och ryggen mår bättre så det går att cykla så långt.
Innan start för Bikeboost 2018

söndag 26 maj 2019

Swecup i Gottne, linjeloppet - Nådde alla mål för dagen

Efter gårdagens seger i Swecup-tempot i Gottne så var det idag dags för linjelopp.

Jag har inte cyklat i klunga sedan min allvarliga skada, och tänkte därför att Gottnes linjelopp kunde vara en bra tävling att börja med. Klungan är mindre, vägarna är bredare, det är få bilar och dessutom är banan så kuperad och utslagsgivande att det inte brukar bli trångt.

Det var ändå med stor osäkerhet vi gav oss iväg. Att inte tidigare cyklat i klunga och inte heller tagit i mer än kortare stunder sedan skadan gjorde att jag inte visste hur varken kropp eller knopp skulle reagera.

Jag hade några delmål för loppet. Det första var att våga åka i klungan utan att huvudet skulle säga stopp. Ja, sammantaget gick det ganska så hyfsat. När det gick som fortast utför släppte jag dock lucka och fick jaga ikapp, men i övrigt kändes det hyfsat tryggt.

Mitt andra mål var att hänga med hela vägen ut till vändningen. Det skulle visa sig att jag fick bita i en hel del för att lyckas med det, men det gick. Det gick dock bitvis riktigt hårt, och det var till större delen uppför. Jag brukar vara offensiv, men nu när jag saknar sista växeln körde jag passivt och bara för att försöka hänga med.

Inför vändpunkten efter ca 40 km var det först 3 km utför, 90 graders sväng, uppför en bit och sedan vändning och direkt tillbaka upp i samma backe. Där väntade då en klättring på 3 km där det bitvis är rejält brant. Snittet dock ca 5%. Mitt tredje mål var att hänga med klungan uppför klättringen. Då jag låg långt bakom utför i typ 75 km/h hamnade jag sist vid vändet och kom då sist in i klättringen. Sedan saknas det en hel del tryck, så jag fick verkligen bita i.

Med en bra inställning lyckades jag precis bita mig med uppför hela klättringen. Tur att det inte gick lika hårt som i fjol, då det krävdes bra mycket mer tryck för att gå med.

Nu när jag var med över berget insåg jag att nu blir det spurt. Då var mitt sista och fjärde mål för dagen att inte riskera något. Så när vi närmade oss spurten om segern valde jag att lägga mig nästan längst fram och direkt i vinden.

Med andra ord var hälsan viktigare än placeringen. När de började komma bakifrån med några hundra meter till mållinjen ställde jag mig upp och spurtade, men hade förstås tagit för mycket vind på slutet och hade inte så mycket tryck kvar. Tog mig dock i mål utan incidenter och bara några meter bakom vinnaren och nära tredje plats. Segern glädjande nog till Martin Gunhaga från Gimonäs CK. Han är verkligen inne i ett flow nu. Grattis! Roligt också med Nicklas Jonsson från Obbola med en andra plats och Jonas Örjestad från Team Norrbotten som trea. Trevliga och duktiga cyklister alla tre och värda sina pallplatser.

Själv är jag nöjd med en fjärdeplats utifrån de förutsättningar som är. I och med att jag saknar en sista växel och jag dessutom inte vill spurta är jag så att säga uddlös. Ett annat år hade jag gjort vad jag kunnat för att komma loss i en utbrytning, men nu blev det till att åka med.

Det var i alla fall ett riktigt roligt lopp som gick på i bra fart. 80 km med ca 900 höjdmeter och en snittfart på ca 39 km/h. Då gick det dessutom bitvis väldigt lugnt på slutet. För egen del landade det på en normaliserad effekt på 297 watt, så det blev ett riktigt bra pass. Det är också bara att konstatera att linjelopp, och inte bara tempolopp är roliga.

Ont i större delen av kroppen under och efter loppet. En stor del på grund av skada, annat utifrån att jag saknar en hel del träning.

Nu hoppas jag att kroppen börjar bli så pass okej att jag inom kort kan börja köra hårdare intervaller. Det är helt klart så att helgens power i benen avslöjar att det hittills inte varit möjligt, även om jag trots detta känner mig mycket nöjd. Svårt att vara annat då jag är på gång formmässigt, jag fixade att köra i klunga och det blev en 1:a och 4:e plats.