lördag 7 juli 2018

Uttagen i landslaget till Nordiska Mästerskapen!

Sverige förlorade mot England och det var inte mycket att säga om. England var bättre, och Sverige har gjort vad de kunnat under hela VM. Bra, säger jag. Lite tråkigt dock, idag. Vi vill ju alltid vinna.

Jag har dock blivit uppmuntrad av ett mycket trevligt mail!

Grattis!

Tack vare dina fina resultat under säsongen har vi tagit ut dig att representera Sverige på Nordiska Mästerskapen i Norge i tempo och i linje


Norge står värd för NM Masters 2018 och tävlingen kommer att gå i Ås, cirka 30 km söder om Oslo 4-5 augusti, se Inbjudan. Närmare information och bansträckning, höjdkurvor med mera finns på http://nordisk2018.froy.no/.

Du har blivit uttagen att representera Sverige enligt de regler som finns angivna på SCF:s hemsida under Masters Mästerskap, se http://scf.se/landsvag/tavling/masterskap2018/.

Din uttagning avser:
Landslag Linje                                               Landslag Tempo                        
                 X                                                                      X

Bilden är inför fjolårets VM i Frankrike och åter får jag alltså dra på mig landslagskläderna i såväl tempoloppet som i linjeloppet. Riktigt skoj! Kanske ska drista mig till att lufta de även på en cykelrunda!?

Det enda som jag vet skiljer från bilden till NM är att cykeln kommer ha en annan färg än på bilden, sedan hoppas jag förstås på att slippa punkteringar som jag drabbades av på Nordiska förra året.

Målet är att köra som Sverige i fotboll. Göra vad jag kan oavsett förutsättningarna. Hoppas nu vi kan få till lite form under de närmsta veckorna.

fredag 6 juli 2018

Ny cykel - Tack Cannondale och Team Sportia i Umeå!

Ja, nu har jag blivit med ny cykel. Eller i alla fall delvis.

Min favoritracer - Cannondale Supersix Evo Hi Mod Etap har varit lite stukad. Det visade sig att ramen blivit lite sned så att växlarna inte fungerade fullt ut. Hur det gått till är lite oklart.

Jag fick då hjälp av Team Sportia med att anpassa växelörat så att växlarna skulle fungera hjälpligt tills problemet var löst. Det har blivit tillräckligt bra för att min Cannondale har bidragit till många bra prestationer under säsongen.

I dialog kom Cannondale och Team Sportia dock överens om att jag behövde en ny ram för att cykeln skulle fungera perfekt. Cykeln är flera år, men Cannondale har livstidsgaranti på sina ramar. Det är det inte många märken som har. Väldigt positivt.

Tyvärr fanns inte min favoritfärg AcidRed om jag inte skulle vänta till efter säsongen. Men om jag tog årets färg, så kunde jag få den under tävlingsuppehållet i början av juli. Då växlingsproblematiken ställt till det på flera tävlingar på slutet valde jag att gå på en ny färg och snabbare leverans. Detta efter att Katten sagt att den var snygg och att jag själv tänkte att känslan av att det var en ny cykel skulle bli större.

Kanske blir jag också lite mer anonym i klungan när jag provar komma loss!? Troligen inte...

När vi så kom hem från vår långa resa i landet med SM och Sverigecupstävlingar hörde jag av mig till Team Sportia för att höra när de kunde byta ramen. De lovade fixa det samma dag, och att jag kunde hämta den dagen efter.

Så igår hämtade jag min nya ram där mina komponenter nu var monterade. Jag sökte efter min röda ram när jag kom i sportaffären, men hittade den inte. Just ja, den skulle nu se annorlunda ut.

När jag såg min nya cykel kändes det lite underligt. Men efter att min nya Cannondale stått hela kvällen i vardagsrummet kändes min nya gråa cykel allt mer som min kompis.

Idag har jag rullat en kort runda för att justera sadel mm och för varje minut kändes det allt bättre. Vi fortsätter ha cykeln i vardagsrummet i några dagar, och snart ska du nog vara min bästa vän.

Det speciella med min förra ram var att den beroende på ljus kunde upplevas allt från mörkröd till rejält orange. Min nya cykel ändrar också färg utifrån förhållande men inte lika tydligt.
Jo, jag vet att denna ram nu inte matchar med våra cykelkläder. Alternativen? Ja, det är då att ändra layouten och färgerna för Vännäs CK:s cykelkläder, Byta klubb eller acceptera att ram och cykelkläder inte matchar. Tills vidare kör jag på det sista alternativet.

Ja, detta var smidigt och bra skött och riktigt bra hanterat av Cannondale och Team Sportia. Nöjd och glad, helt enkelt.

Cykling är inte bara prestation utan så mycket mer

Cykling kan vara så mycket. Det gemensamma är dock att det alltid tillför något positivt.

I tisdags var det mycket trevligt att få till en gemensam träning med andra cyklister i Vännäs när det känts lite motigt med träningen. Inga krav och inga prestationer i fokus. Du kör som du vill med mycket glädje och sociala samtal. Ja, helt klart ett trevligt avbrott.
Visst gick det på ibland och några fick bita i, men glada miner och positiv inställning.
Roligt också att cyklister dök upp som inte varit med så mycket tidigare. Hoppas ni kommer igen.
Avslappnad stämning, bra väder och fina vägar.
Det är viktigt att ta med sig känslan av att själva cyklingen och gemenskapen är positiv. Extra viktigt när kroppen inte riktigt vill befinna sig i prestationsmode.
Ja, tisdagen var alltså en av många riktigt trevliga cykeldagar.

Sverigecupen - Siktet mot toppen och SM-medalj!

Ett litet bokslut av första delen av säsongen 2018 är på sin plats. Jag har två huvudmål för denna säsong - medalj på SM-tempot och topp 2 i totalcupen i Sverigecupens tempo.

Tyvärr har jag missat ett tempolopp i Sverigecupen och ett annat ställdes in. Inte bra för totalen i tempo respektive för totalen där vi räknar både tempo och linje.

Men säsongen har börjat bra och jag är nöjd med nästan alla lopp. Här hittar du en sammanfattning av mina resultat och tankar kring loppen.

Jag lyckades ta ett SM-silver, så min första och viktigaste målsättning denna säsong är uppnådd!

I tempocupen har det varit fyra tävlingar och det har blivit: DNS, 3:a, 1:a, 1:a. Det innebär att jag skrapat ihop 65 poäng. Det räcker till en delad förstaplats med Patrik Boström från CK Fix (Skåne) som också har två segrar en tredjeplats och en DNS. På tredje plats ligger Glenn Dahl från CK:sundet på 40 poäng. Jag borde ligga ganska bra till att klara min andra målsättning för året att vara topp 2 när säsongen är slut, men då krävs förstås att resultaten fortsätter att rulla in.

Jag är också nöjd med starten i linjecupen. Här har jag dock missat 4 lopp och två lopp jag deltagit i var inget för mig då ett var GP och ett annat spurt. Men på de tre lopp jag deltagit i och som det funnits okej förutsättningar har jag en seger, en fjärdeplats och en 6:e plats. Det får jag säga är bra. Det ger mig en 7:e plats totalt i linjecupen och mer kan jag inte förvänta mig. Trots allt är det bara 10 poäng till tredjeplatsen, men kan jag hålla mig kvar häromkring är jag nöjd.

I totalcupen där vi både räknar tempo och linje ligger jag tvåa. Bara två poäng före Patrik Boström på tredjeplats, men ljusår efter Richard Lööw från Cykloteket Racing Team som leder. Med en bra avslutning på säsongen finns det viss chans att jag kan hålla mig kvar på pallen vilket vore riktigt skoj.

Nu återstår 6 tävlingar i Sverigecupen under augusti och september innan vi kan summera 2018. Men innan dess har vi Nordiska Mästerskapen i början av augusti. Ja, jag ska förhoppningsvis också trampa vårt lokala lopp nästa helg - Vännästrampet.

torsdag 5 juli 2018

En sammanfattning av alla tävlingar hittills 2018

Det går som många vet lite si och så med träningen just nu. Kroppen vill helt enkelt inte vara med.

Samtidigt är tävlingssäsongen vid halvtid och det är dags att summera lite. Resultaten har sammantaget varit enligt vad jag förväntat mig eller bättre, vilket är riktigt skoj. Jag tackar främst en bra försäsong för detta.
Målgång från senaste tempoloppet i Gottne

14-15 april                 Örestads tempo - DNS och Örestads linje - DNS                            
2017 inledde jag första helgen med att bli tvåa i tempot och vinna linjen. I år satte mina ryggproblem stopp, så i sista stund fick jag inse att jag inte kunde starta. Helt klart ett stort avbräck i tempocupen och den totala cupen.

21-22 april                   Götenetempot - 3:a och Kinnekulleloppet 6:a
Jag var mycket osäkert startande in i det sista, men bestämde mig ändå för att starta. Ont i ryggen och en kropp som inte riktigt ville vara med. En tredje plats på tempot var då bästa möjliga och jag var nöjd.

På Kinnekulleloppet var det en rejäl klättring som skulle tas flera varv där jag skulle behövt bättre form och lite lättare kropp. Jag lyckades dock med en utbrytning innan sista varvets backe och det gav maxutdelning med en 6:e plats. Riktigt bra.
För den som ser bra syns jag i bakgrunden, snart i mål när jag besegrat backen.

28-29 april                    Frykdalens tempo och linje - Tävlingarna inställda

12-13 maj                      Mälarcupens tempo - 1:a och Mälarcupens linje 33:a
Jag hade nu fått träna bra i flera veckor och formen var god. Tempobanan passade mig också perfekt och jag hade dagen. Sällan jag kört ett lopp med så bra känsla. Alla de bästa på plats och ändå lyckas jag vinna för första gången i tempo i Sverigecupen. Otroligt nöjd!
Första segern i tempo någonsin

Om bansträckningen var perfekt för tempo var den desto sämre för mig på linjen. Över 100 cyklister som startar samtidigt på smala vägar och i stort sett helt platt. Som gjort för spurt, och det blev det. Jag ville inte blanda mig i detta, och rullade lugnt in i mål just bakom vinnaren. Det gick alltså varken bättre eller sämre än förväntat.


19-20 maj                      Wänershofs GP - 19 plats och Wänershofs linjelopp - 1:a
Jag åkte den långa resan för söndagens linjelopp som jag trodde kunde passa mig. Lagom kuperat och en längre klättring utan att den var för brant. Lördagens tävling var bara en bonus. GP är roligt, men jag är riktigt dålig på det jämfört med de flesta på Sverigecupnivå. Som vanligt var jag akterseglad redan i starten och sedan var det bara träning.

Dagen efter gällde det. Jag var aktiv och försökte skapa en del under andra varvet av tre. Trots det missade jag utbrytningen. Drog dock i kapp den själv i den långa backen på tredje och sista varvet och lyckades ansluta med ett antal cyklister på rulle. Vi drog i från huvudklungan och med ca 3 km kvar gjorde jag ett utbrytningsförsök från vår utbrytning som lyckades. Det innebar att jag kunde inkassera mina andra seger för säsongen och min första i linje. Riktigt bra form och bra känsla ledde fram till ett toppresultat. Skoj!
Första segern för året i linjelopp

1-3 juni                         Stockholms 3-dagars - DNS

Utifrån två aspekter valde jag att stanna hemma. För det första passade inte loppen min kapacitetsprofil och sedan kände jag att jag ville ha familjetid efter en hel del tid på resande fot. Jag missade två GP-lopp där jag med all säkerhet inte tagit några poäng och Falkenloppet där jag om allt gått rätt kunde fått en topplacering, men samtidigt också kunnat hamna långt bak.

19-21 juni                    SM:partempo - DNS, SM:tempo - Silver, SM:linje - DNS
Förberedelserna inför SM gick upp och ned. Jag fick till för lite träning och för få kvalitetspass på grund av en krasslig kropp. Men jag var samtidigt bra på att skapa kvalité i det jag ändå kunde träna. Hur detta skulle slå kändes osäkert.

En vecka innan SM började så min förkylning som fortfarande spökar. Dagarna innan tävling kunde jag inte träna alls och frustrationen var stor.

Partempot visste jag sedan länge skulle bli DNS då jag inte har någon klubbkamrat att köra med. Tråkigt.

Så dagen efter var det dags. Stenhårt motstånd som det ska vara på SM och en osäkert fungerande kropp. Det som talade för mig var min grundkapacitet och att banan passade mig. Sedan var frågan hur jag reagerat på träningen innan SM?

Sammanfattningsvis kan jag säga att kroppen aldrig kändes bra under loppet, att jag påverkades av min förkylning och utebliven träning, men att bansträckning, min vilja och grundform räddade mig. Det kändes uppgivet stora delar av loppet men jag gav aldrig upp. Jag tog verkligen ut allt vad jag hade för dagen och det gav resultat. För tredje året i rad tog jag SM-silver i tempo!
Årets huvudmål - SM-tempot. Så nöjd silvermedaljör

Mitt stora mål när jag började säsongen i oktober var nått - medalj på SM-tempot. Det var otroligt skönt att få gå upp på pallen och känna att jag gjort vad jag kunnat och återigen lyckats. Om kroppen varit med mig fullt ut hade jag kunnat cykla fortare, men vinnaren var så pass långt före mig, så detta var maxutdelning. Så nöjd!

Dagen efteråt var det linjelopp, men redan efter tempoloppet förstod jag att det inte skulle bli start. Det tog 5 timmar  efter tempoloppet innan pulsen för första gången gick ned under 100 slag/minut, och då ska du inte genomföra någon maxansträngning dagen efteråt. Med den banprofil som var hade jag som bäst kunnat nå topp 10 på linjeloppet, så jag var inte jättebesviken. Även om det är tråkigt att inte kunna starta.

30 juni och 1 juli          Gottnes tempo - 1:a och Gottnes linje - 4:a
Efter SM har jag inte fått till någon vettig kontinuitet i träningen alls. Kroppen har inte velat.

När jag såg startlistan till tempot insåg jag att jag för första gången var tydlig favorit. Lite nervöst blev det då. Sämre form än vanligt och det enda jag skulle vara nöjd med var seger.
Starten i Gottnes tempo som slutade med seger

Jag kände snabbt i tempoloppet att form och kropp inte riktigt var med. Inte heller kämpaglöden var riktigt där. Det blev inget topplopp precis och säkerligen en minut långsammare än vid en bra dag. Men det räckte ändå till seger, vilket för dagen var viktigast.

Dagen efteråt var det linjelopp och fortsatt dålig känsla i kroppen. Jag arbetade dock aktivt för att komma loss innan den långa klättringen där jag förstod att kroppen nog skulle sätta stopp. Utbrytningsförsöken lyckades inte, så i efterhand borde jag nog sparat mig till backen.

I den 3 km långa klättringen blev det på slutet lucka några cyklister framför mig och jag missade att ansluta utbrytningen med ytterst lite. Sedan hade jag inte vinnarinstinkten för dagen för att maxa ikapp. Jag väntade i stället på hjälp från andra cyklister, vilket jag inte fick.

Jag och en till kom loss från huvudklungan och cyklade själva ikapp cyklisten som låg trea. Han liftade med till spurten och när jag hade pallplatsen klar kom en bil i möte på mållinjen. Jag fick sluta trampa och blev fyra.

En fjärde plats är i sig bra, men för dagen var jag sur. En bra dag hade jag gått med utbrytningen och hade då blivit tvåa eller trea. Nu hade jag tredjeplatsen klar och hindrades av en bil. Ja, det är klart att helt nöjd är du inte då.


Sammanfattning:
Jag har i år hittills deltagit i nio tävlingar i Sverigecupen och i SM. Två av loppen insåg jag redan innan start att jag inte kunde förvänta mig något alls av, och så blev det också.

I de kvarvarande sju loppen har det faktiskt i alla lopp blivit enligt förväntan eller bättre förutom i det sista linjeloppet.

Mina placeringar i dessa sju lopp:
3:a, 6:a, 1:a, 1:a, 2:a, 1:a, 4:a.

Ja, det är förstås svårt att vara annat än nöjd. Jag ger första delen av säsongen en stark 4:a.

Nöjdast är jag över den här - den tredje i ordningen.
Silver på SM värmer skönt
Nu kvarstår 8 lopp i höst och för att få vara lika nöjd efter dessa lopp behöver jag få till bra träning och att kroppen slutar sätta begränsningar. Jag får hoppas att det ganska omgående ska kännas bättre, men lite orolig är jag allt.

Matförgiftning och rossel - Går bra nu

Det börjar gå troll i möjligheten att få till någon vettig träning. Många veckor nu med olika typer av problem. Är det inte förkylning, är det astma eller ryggproblem. Lite frustrerande, men jag försöker förhålla mig. Det är ju ändå världsliga ting.

Ja, hur som helst är jag fortsatt tungandad och rosslig. Samtidigt är pulsen normal och känslan när jag tar det lugnt är okej. Först när jag går upp i höga pulszoner börjar problemen.

Jag har provat att vila och träna. Resultatet blir oförändrat.

Efter söndagens träning vilade jag i måndags. Inte mycket bättre på tisdagen. Var därför med på klubbträningen. Ingen vidare känsla när det rullade på, men inte sämre än tidigare.

Planen är/var att få till mycket träning nu under några veckor för att kanske få till en toppform i augusti då det först är Nordiska mästerskapen i Norge och sedan de avslutande tre helgerna i Sverigecupen.

Ja, det går ju sådär med det när kroppen är som den är. Som en bonus såg jag till att äta en färdigprodukt efter träningen i tisdagskväll som uppenbarligen var preparerad med mindre bra innehåll.


Någon timme senare fick jag osedvanligt ont i magen och några timmar senare fick jag upp det jag ätit igen. Först någon timme efter det var måendet något lite bättre. Då var klockan 05.00 och jag hade inte sovit något på hela natten.

Muntert då att ha väckning 06.00 för att åka med husbilen till Umeå. Jo, jag hade inget val. Det var enda tiden de hade för att fixa till en del saker som inte var lösta i samband med att vi köpte den. Annars skulle jag få vänta tills efter semestern vilket inte var ett alternativ.

Bara att masa sig upp efter 1 timmes sömn och urlakad kropp.

Jag lämnade in husbilen 07.00. Nu med noll vätska, mat och sömn på länge var det läge att vila?! Njae, inte riktigt. Det var nämligen så att jag skulle lämna in min racer på Team Sportia för en omfattande förändring (återkommer med vad). Gjordes inte det igår skulle jag få vänta till efter semestern, och det var inte möjligt.

Sagt och gjort fick jag då cykla närmare 20 km från husbilsfirman till Team Sportia. Fortfarande utan att våga dricka eller äta. Väl där fick jag vänta en stund tills de öppnade för mig.

Inlämnad cykel. Nu bara hem. Ja, så var det. Men först en promenad på ca 7 km till centrum där bussen till Vännäs går.

Så buss till Vännäs och sedan 2 km till promenad från centrum till hemmet.

Hemma igen vid 11 efter 5 timmar på resande fot, fortfarande utan att äta något. Nu blev det mat och dryck innan jag gick och la mig.

Vaknade vid 17 och åt då lite till. Gick och la mig igen och vaknade idag 07.10 när det var dags att kliva upp för att gå till jobbet.

Jag undrar om detta var någon typ av personligt rekord. 18 timmars sömn, nästan helt i sträck.

I dag är jag trots det inte så pigg. Måendet är dock helt okej vad gäller magen och inga problem att äta eller så. Andning och rossel varken bättre eller sämre.

I morse åkte Katten med sin syster till södern för att hälsa på deras bror som nyss fått barn. Det innebär att det blir jag och Melvin så får roa oss närmsta veckan. Vi börja med Vännäsdagarna som håller på fredag till söndag denna vecka.

söndag 1 juli 2018

Swecup - Gottne Linje: Många besvikelser och kände mig bestulen på en pallplats

Idag var det sista deltävling i Swecup masters innan det är "sommaruppehåll".

På programmet stod Gottnes linjelopp. Det äger rum i Sidensjö och består av en mängd backar och höjdmeter. 1000 höjdmeter på ca 80 km och den tuffaste klättringen på ca 5% i 3 km.

Helt klart besviken att kroppen inte riktigt vill vara med. Andningen är ansträngd och det saknas de där sista procenten jag behöver. Särskilt på en bana som denna. Men då gäller det att komma ihåg att mycket har gått med i år. Men lite besviken får man ändå vara.
Inför start

Idag var Christoffer Svanefjord från klubben med på sin första riktiga tävling. Skoj! Han kämpade på bra och lär dyka upp igen.
Så rullar vi iväg
Jag och Christoffer vid starten

Det fanns hur som helst en hel del frustration kring måendet innan start. Så pass mycket att jag glömde pumpa framdäcket. Jag kom på det 1 minut före start, men då var det för sent. Det flexade en hel del under loppet då det inte var många bar på plats. Ruskigt slarvigt.

När loppet drog igång hade jag först planerat att köra så avvaktande som möjligt för att se vad som bjöds. Passivt var ordet sa Bill till Bull. Nu blev det inte så större delen av loppet. Bara när jag skulle gå aktivt körde jag passivt. Besviken på mig själv.

Ganska snabbt rullade Erik Lindered från Vallentuna CK i väg i en soloutbrytning som ingen brydde sig om. Han fick en bra lucka.

Idag var vi flera klasser som startade samtidigt, så när cyklister från en annan klass gav sig av släppte vi iväg dom. Senare fick de sällskap med Lindered som tillhörde vår klass. Det innebar att han fick bra hjälp att hålla undan.

Det gick fruktansvärt sakta från början, så till slut kunde jag inte vara passiv längre utan gjorde en del för att få fart på det hela. Det var några fler som var aktiva, men främst jag och Richard Lööf.

Efter 25 km svängde vi höger in på den första längre klättringen. Sedan fortsatte det upp och ned i närmare en mil. Här var Richard Lööw från Cykloteket mest aktiv och när inte han var igång var det oftast jag som tog initiativ. Jag tänkte att när känslan var så dålig var det risk att jag skulle åka av i backen efter ca 50 km cykling, så jag försökte få till en utbrytning innan dess. Det var nära några gånger, men eftersom det var för få som ville bjuda till räckte inte Richards och mina försök.

Så var det 3 km utför som gällde innan vi skulle svänga vänster, cykla 5 km och sedan vända tillbaka samma väg. Jag har sedan ett tag tillbaka problem med mina växlar, så jag fick inte in högsta växeln, vilket gjorde att jag hamnade sist utför och fick sedan mata på efter svängen.

Vid vändningen var vi fortfarande samlade och nu var det bara 5 km till backen.

Orutinerat hamnade jag långt bak när vi gick in i backen. Min plan var att ta mitt tempo och se hur långt det räckte. Det såg faktiskt riktigt bra ut, men fler och fler släppte framför och jag fick täppa flera luckor. Det gick bra. Men så blev det en lucka till med bara några hundra meter kvar. Jag blev då för passiv och tänkte att någon annan nog skulle ta den, men det fanns inte någon annan.

Väl uppe var jag 5 sekunder från täten med flera cyklister i närheten. Pasi Halonen från Gottne ville köra och även jag. Det var några fler som sporadiskt hjälpte till, men inte tillräckligt helhjärtat. Eller så var de för trötta.

Återigen var det problem med att jag inte hade högsta växeln och kunde då inte få upp tillräcklig fart utför när jag var i spets i jagandet. Frustrerande.

Vi var nästan ikapp utbrytningen, men det gick inte då för få kunde hjälpa till. Riktigt besviken att jag inte gått all-in direkt i slutet av klättringen. Då hade jag varit med i utbrytningen och med all säkerhet rullat in med de i mål.

Nu blev det istället så att när jag fortsatte köra var det helt plötsligt bara en cyklist med, Sebastian Arnehed från CK Örnen som inte kör i min klass. Vi bestämde oss för att köra och vi fick till ett riktigt bra samarbete. Han var stark och bidrog bra.

Det blev alltså ca 30 km som vi höll tempo på 2 personer jagandes tätgruppen och jagade bakifrån. Vi höll avståndet framåt, och drygade ut bakåt.

I tätgruppen fanns två cyklister från min klass + Erik Lindered som legat med de andra klasserna längre fram.

Ganska snart gick vi ikapp Lindered som släppt tätklungan, men vi lyckades inte gå ikapp utbrytningen. Lindered sa att han var slut och ville inte dra. Vi var tvungna att hålla tempo för att inte bli upphunna bakifrån, så han fick lifta med resten av loppet.

Nu var det spurt om tredje plats och jag låg i rygg på Arnehed som inte tillhörde vår klass och Lindered var i rygg på mig.

När det stannade av lite gick Lindered och han fick några meter. Jag gick ut till vänster och kom allt närmare. Jag insåg att det här kommer jag att ta.
Jag har nu jagat i kapp och är snart jämsides.

Positivt med en tredjeplats trots att det inte varit mycket som hade varit rätt i dag.
Precis när jag är ikapp och har bättre fart ser jag den...............

Så tittar jag upp mot mållinjen och ser en bil! Mitt framför mig en bil just där jag cyklar. Hur kan det ske? Jo, det visar sig senare att det inte finns någon flaggvakt vid upploppet.
Här har jag då släppt av för att undvika en frontalkrock

Bara att sätta mig ned släppa av och väja för att inte köra rakt in i bilen. Mycket snopet blev det ingen pallplats utan en fjärde plats och dessutom missade cuppoäng.
Tur Lindered höll ut, annars hade det gått illa.

Ytterligare en besvikelse. Riktigt surt helt enkelt.

Ja, jag gjorde inte mycket rätt idag, jag hade inte riktigt kroppen med mig och dessutom satte en bil stopp när det ändå skulle bli riktigt hyfsat. Har haft skojigare dagar.

Sedan var det förstås tur att jag han se bilen då den inte stod stilla utan kom emot mig. Den stannade alltså inte trots att vi kom rakt emot varandra. Det kunde alltså ha gått illa det där.

Richard Lööw från Cykloteket Racing Team vann mycket välförtjänt. Han gjorde mest jobb under loppet och var aktiv i alla delar. Nu har han också med all säkerhet avgjort såväl linjecupen som totalcupen. Starkt!

Tvåa blev Esa Halonen från hemmaklubben. Han körde mycket smart hela vägen och avvaktade tills backen och gick då med. Roligt!

Erik Lindered blev alltså trea. Han körde smart genom att gå i en tidig utbrytning och vilade upp sig bakom oss fram till spurten och gjorde sedan en bra spurt. Han kunde inte rå för omständigheterna med en bil och att han kört sig slut i utbrytningen, så han var värd en bra placering. Grattis till pallen.

En fjärde plats hade jag oftast varit ganska nöjd med i ett linjelopp, men inte nu.

Nu ska jag bryta ihop lite och sedan ladda om för Nordiska som är nästa tävling. Däremellan blir det också några lopp här uppe i norr. Dessutom vill jag nu ha bort rossel och min svårandade känsla. Inte roligt alls. Fortfarande 10 timmar efter målgång är det svårt att ta djupa andetag. Men det ska nog ordna upp sig.

Surt idag alltså, men det känns säkert lite bättre i morgon när jag ser på helheten av alla lopp jag kört denna säsong. Det har ju trots allt gått bra många gånger i år.

Min blogglista