lördag 15 mars 2014

Min sötnos, en tonåring - utomhuscykling - seg kropp

Igår var det Tovas födelsedag och hon fick ett trevligt besök av farmor, farfar, mormor och morfar. I dag blev det mer födelsedagsfirande när bror med familj dök upp. Tova har tur, för det kommer att dyka upp fler som vill fira henne de närmsta dagarna. Tänk, nu är Tova tonåring. Jag som nyss tyckte hon bara var några år gammal. Vips är vår lilla sötnos en riktig "stortjej".

Idag blev det också utomhuspremiär för cyklingen, men inte för min del. I stället var det Katten med en kompis som körde en runda. Det blev över två timmars cykling med Kattens helt nya MTB. När Katten kom hem var hon riktigt glad efter en mycket trevlig runda.

Själv tittade jag på lite alpin skidåkning, åkte och handlade och satte mig sedan på trainern.

Efter att på kort tid först fått en havererad trainer, av hunden uppätna tillbehör till min pulsklocka och slutligen under förra veckan ett exploderat trainerdäck - var det dags i dag igen. När jag började cykla tänkte jag växla ned till lilla klingan, det gick sådär. Man skulle också kunna säga att det misslyckades kapitalt, då växelvajern gick av. Tur då att jag inte brukar använda lilla klingan, och det fungerar bra att cykla på trainer ändå.

Idag var det efter många hårda intervallträningar dags för ett distanspass/sweetspot. Det var tur det, eftersom jag inte alls kände mig "på" idag. Kroppen var seg och jag undrar om det är någon förkylning på gång. Förhoppningsvis är det inte så, utan att jag bara hade en mindre bra dag.

Hur som helst såg jag på herrarnas Skithlon medan jag trampade på. Jag trampade på i ett okej tempo och höjde intensiteten efter 20 minuter. Efter 60 minuter ökade jag åter intensiteten, så att jag låg på sweetspot resten av rundan.

Totalt blev det 124 minuter med en snittpuls på 78%, 96 i kadens och 282 watt.
Sista timmen blev det en puls på en bit över 80%, 98 i kadens och närmare 300 watt.

Efter cykling och besök av bror med familj fixade vi till lite kvällstacos. Efter middagen tittade jag på Skellefteå-HV71 med Tova och senare har vi tittat på Smartare än en femteklassare med Melvin.

I morgon bitti blir det tidig uppstigning för att åka på innebandy med Melvin.

torsdag 13 mars 2014

Lång tröskel

Ikväll var det dags för träningspass fyra denna vecka. Måndagen bjöd på en lugnare träning som syftade till att komma igång efter ett antal dagars vila pga Stockholmsresa. Tisdag och onsdag har jag kört två riktigt tuffa pass med hårda intervaller. Så i dag torsdag blev det ett tempopass.

Jag inledde med uppvärmning följt av sweetspot i 10 minuter. Därefter blev  det en lång intervall på 35 minuter. Först 30 minuter kring tröskel, övergång till en tvåminutersintervall direkt följt av ytterligare 3 minuter tröskel.

Tröskeln kördes på 340 watt, 100 i kadens och en puls på 84% av max. Tvåminutaren på 410 watt, 108 i kadens och med en maxpuls på 93%.

För hela träningen blev det 316 watt och 80% av maxpuls. Riktigt positivt att benen fortsätter att kännas starka.

Nu blir det vilodag i morgon fredag. Vi får då också besök av föräldrar och svärföräldrar. På lördag är jag på det igen och tanken är då att köra lite längre träning än vad som varit fallet under veckan.

På söndag ska jag med sonen på innebandysammandrag. Vi åker före nio på morgonen och är nog inte hemma förrän vid fem. Då jag dessutom kommer behöva arbeta under söndagen blir det nog vila även då.


onsdag 12 mars 2014

Kramp och illamående

Sjujädrar anåda vad jag blev trött. Riktigt riktigt trött.

Jag smällde till med en träning som innebar 15 minuters uppvärmning, 5 minuter sweetspot och därefter hårdkörning i 50 minuter innan det blev en kort avrundning.

Den hårda delen där snittpulsen blev 87% av maxpuls innehåll 3 intervaller och mellan intervallerna körde jag en blandning av sweetspot och tröskel. Jag gick alltså aldrig ner i lugn cykling någon gång under denna tid.

Intervallerna innebar vardera en 12;a, en 4:a och en 3:a. Att först köra en tolva följt av fem minuter sweetspot, 5 minuter tröskel och direkt efter en fyra där intensiteten var hög och där jag låg hela fyran på ca 93% av maxpuls - var riktigt tufft. När fyran var över blev det två minuter sweetspot, 2 minuter tröskel och sedan en trea där jag tryckte upp pulsen på 96%. Det var inte mindre tufft.

Efter avslutade intervaller körde jag blandat sweetspot och tröskel tills det gått 50 minuter och den hårda delen skulle avslutas. Cyklingen avrundades med fem minuter lugnare cykling.

Hela passet kändes riktigt bra och jag tryckte på lika bra som igår. Att kontinuerligt höja intensiteten från 340 till 410 watt de första fem minuterna för att därefter ligga kvar på 410 watt i fyra minuter innan jag avslutade intervallen på 360 watt var för mig riktigt bra. Dessutom kändes det hyfsat kontrollerat.

Det kändes lika bra på de andra intervallerna som låg en bit över 400 watt. Men visst blev jag trött - riktigt trött.

Den riktiga tröttheten kom dock ca 30 minuter efter avslutat pass. Jag fick då krampkänning i baksida lår bara jag böjde benen och dessutom kände jag av ett visst illamående. När jag skriver detta har det snart gått 3 timmar sedan jag avslutade passet, men jag är fortfarande matt. Både i kroppen som helhet och i benen. Jag har också varit tvungen att fortsätta trycka i mig energi för att piggna på mig.



Att kunna trycka så bra och så länge att jag får den här effekten efter avslutad träning känns riktigt bra. Jag vet ju att det är bara när jag börjar vara stark som jag både fysiskt och mentalt klarar att pressa mig så långt.

Det blev idag 316 watt och 83% av maxpuls för hela passet och för de hårda femtio minuterna en bra bit över detta. Inte helt fel.

Det är skönt att kunna bli trött - på riktigt. Även om den matthet jag känner just nu gärna får gå över på en stund. Det gäller även det diffusa illamåendet...

Det blir intressant att se hur benen känns vid torsdagens

cykling efter rejäla urladdningar två dagar i rad.

Kanonintervaller

Nu är jag tillbaka.

Förkylningskänningarna är borta. Det riktigt dåliga måendet jag hade i helgen har alltså flugit sin kos. Inte helt fel.

Jag kände trots detta att jag inte ville styra upp träningen innan jag känt att kroppen fungerade. Började därför med 10 minuters uppvärmning och kände ganska snabbt att det fanns ett bra klipp i benen.

Jag ökade därför intensiteten till sweetspot under fem minuter innan jag planerade att lägga in en stege. Stegen innebar två minuter på vardera 340, 365, 390 och 420 watt. Därefter vände jag stegen direkt och körde samma sak. Det innebar en intervall på 14 minuter som tog på bra.

Efter avslutad intervall fortsatte jag direkt med sweetspot i 4 minuter innan jag brände av en rejäl tvåa följd av en riktigt tuff etta.

Från att ha legat på som högst ca 90% av maxpuls under stegen tryckte jag upp pulsen på 95% på tvåan och hela 97% på ettan. Därefter blev det åter sweetspot några minuter innan jag körde en 3:a på 90% av maxpuls. Sista fem minuterna blev det distanstempo innan träningen avslutades efter en timme.

Detta blev ett riktigt tufft, men också bra pass. Snittpulsen för hela rundan blev 83%. Räknar jag bort de 20 minuterna med lugnare cykling hamnade snittpulsen på 87%. En snittkadens på 100 för hela timmen och en snittwatt på 321 (och ca 30 watt högre för de 40 minuterna med bättre intensitet) visar att det var bra tryck på tillställningen.

Det verkar som att ett antal dagars vila efter en längre tid av bra cykling har lyft mig ytterligare ett steg. Det tackar jag inte nej till!

tisdag 11 mars 2014

Vilken j.....a smäll

Vad är det som smäller högst. Ja, det kan man undra. Det skulle kunna vara något riktigt trevligt från vår Stockholmsresa, men den högsta smällen skedde när vi kom hem.

Men vi börjar med vår resa och vad sonen tyckte smällde högst. Han såg Vasamuséet som bäst, tvåa: Skansenakvariet, trea: Fjärilshuset, fyra: Mr Peabody and Sherman (film), femma: tekniska muséet.

Ja, fast allra bäst tyckte han det var att få träffa sina kusiner.

Själv hade jag det riktigt bra under dessa fem dagar med mycket kvalitetstid och även jag uppskattade våra aktiviteter.

Väl hemma tänkte jag köra ett cykelpass för att snabbt åter komma igång med träningen. Tanken vara att trampa på ca 90 minuter, men träningen slutade abrupt efter 47 minuter.



Jag  trampade alltså på i godan ro när det helt plötsligt hördes en extrem smäll. En smäll så hög att jag hade ont i öronen i ca 1 timme efteråt. En smäll som gjorde att pulsen höjdes rejält. Det visade sig att hela däcket exploderat. Då menar jag alltså inte slangen, utan även däcket. Av mitt trainerdäck kvarstår nu intet......

Så inte nog med att min trainer dött, nu har även trainerdäcket satt sin sista potatis. Jag har aldrig sett något liknande att ett däck exploderar på detta sätt, men kanske är det ytterligare en signal till mig att jag inte ska köra trainer?! Ja, vad vet jag.


måndag 10 mars 2014

Jag kände mig svag en gång när jag var spädbarn


Så ett lite oseriöst inlägg.

Tankar från "Söder om Folkungagatan" i kanal 5.

Alla uttalade av karaktären från Klungan - Isak:

"Jag kände mig svag en gång när jag var spädbarn. Det visade sig att jag bara drabbats av en förkylning."

"Tränar man rätt behöver man bara träna en gång i månaden. Jag slår två stenar mot varandra var fjärde söndag."

"Tror du att du är övertränad har du ont i själen."

"Jag litar inte på sladdlösa telefoner. Jag vill veta vart mitt prat tar vägen."




söndag 9 mars 2014

Grymt planerad?!

Ja inte vet jag inte om det är så. Men jag hoppas.

Det är ju nämligen så att jag haft riktigt bra träning ända sedan den 26 december. Allt har flutit på perfekt. Inga skador, sjukdomar eller annat som hindrat.

Sedan länge hade vi planerat en semestertripp till Stockholm där vi fortfarande är. Den skulle innebära fem dagars träningsuppehåll. Det i sig är inget stort problem om allt flyter på här framöver. Men det vanliga är ju att sedan kommer skadekänningar och sjukdomar, och vips har det försvunnit en massa träning.

Nu såg jag till att få ont i vaden i samband med sista träningen innan avresan i torsdags. Fredag kväll började jag känna av en förkylning och nu har jag haft ett drygt dygn med frossa, ont i bihålorna, ont i huvudet, trötthet i kroppen och hög puls. Med hjälp av ipren och alvedon har jag dock ändå kunnat hänga med på våra aktiviteter - måendet är dock inte på topp.

I den bästa av världar har jag nu i samband med resan gjort bort skador och sjukdomar och det är bara att köra på?! Hur som helst hade jag inte kunnat träna även om jag varit hemma.

Är detta att vara grymt planerad i det undermedvetna? Jag hoppas det.

För övrigt har vi det fortsatt bra här i södern. Vi har varit hos syster med familj från fredag kväll till mitt på dagen idag. Vi har haft det riktigt mysigt i det fina vädret och kryddat det med besök i Fjärilshuset och en gemensam melodifestival.

En rolig grej med Fjärilshuset var att de hade rovfiskar, pirajor, hajar, karpar, giftgrodor och kackerlackor. Det enda sonen var rädd för var fjärilarna!

Idag efter att lämnat kusinerna och vi checkat in på hotell var det dags för nästa aktivitet för Melvin (ja vi fick också vara med). Det blev Film - Sune. Han var riktigt nöjd. Sedan lite kinamat och alldeles nyss tillbaka på hotellet.

Trots sjukdomar och annat - vi har det riktigt bra. Framför allt Melvin som gillar allt, är på topphumör och det lyser i blicken. Till och med T-banan är hur skoj som helst.



Min blogglista