fredag 6 februari 2015

Gran Canaria - Fest på toalett

Vi har nu haft två dagar av lite bättre väder, om än inte riktigt bra. I dag är det dock åter moln och kallt. Idag firar vi också halvtid på vår Gran Canaria-resa.

Det är skönt att inte ha något större ansvar än att fundera kring vad man ska äta till frukost, lunch och middag. Däremot är det störande med denna sjukstuga. Melvin mår i och för sig nu åter topp och kör hårt tillsammans med alla sina kompisar. Det blir många roliga lekar och mycket bad. Nu med sin nyinförskaffade snorkel.

Min förkylning har tyvärr inte släppt taget, även om det blivit bättre. Jag har kunnat vara ute och rullat lugnt med min cykel några gånger, men fortfarande håller jag mig efter kusten och undviker större stigningar.

För att översätta till gång/löpning.  Jag skulle helst vilja springa snabbt och hårt, då det inte finns så mycket tid för träning. Går inte det skulle jag vilja springa långt och med bra intensitet, eller i alla fall springa. Som det är nu går jag i hyfsat snabb takt, något snabbare än att hasa sig fram utan att lyfta benen.  Hade jag varit hemma i Sverige och det hade varit sommar med läge för utecykling hade jag som måendet är nu tackat nej. Men nu är jag ju utomlands och vill passa på.

Det är klart att cykling alltid är skoj, men att få andnöd av en kulle lika stor som en sandhög, en glasskula eller något motsvarande höjer inte adrenalinkänslan precis. Inte heller den positiva känslan rent allmänt. Just nu är jag alltså lika svag som en kraftlös vandrande pinne.

Jag fortsätter alltså att rulla lugnt och får hålla till godo med det. Men visst hoppas jag att det ska bli någon eller några dagar innan vi åker hem där kroppen känns pigg och stark, och att jag kan svänga in mot landet och bergen i horisonten. För inte är det riktigt samma sak att rulla fram och tillbaka efter kusten.

Tyvärr har jag nu också lyckats smitta Katten, så i går blev det ingen träning för henne och i dag är hon ännu sämre. Rossel och halsont. Tråkigt.

Jag avslutar med en liten önskan om att vi nu alla tre åtminstone får någon dag då vi alla är pigga och starka.

I natt havererade vår vattenberedare inne i badrummet. Ett badrum på ca 1 kvadratmeter. På morgonen kom vaktmästaren och ordnade det mest akuta då det runnit vatten både här och där. Nu tror jag att de kör någon form av skrubblek. 
Vaktmästaren har nämligen kommit tillbaka, nu med en kompis. Det borde bli ganska trångt. Men uppenbarligen inte nog trångt. För nyss kom även badvakten. De gick alla tre in i badrummet och stängde dörren. Där har de nu vistats i en bra stund. Glada minen och tillrop hörs. Har ni fest eller? Det är nästan så att man skulle vilja vara med.


Under tiden som vi väntar på krispiga ben, starka lungor och att vaktmästarna ska avsluta sitt party på vår toalett äter vi lite mer chips, choklad och fettdrypande mat. Väldigt gott, men surt kommer nog efter.

onsdag 4 februari 2015

Gran Canaria - Skitgöra

Så gav jag då upp. Det går inte att bara och sätta och tycka synd om sig själv. Trots att jag på rösten lät som någon av maffiagubbarna i Gudfadern och orken var motsvarande en sängliggande sköldpadda, var det dags. Dags att rulla lite lugnt på cykeln.

Efter en veckas rejäl förkylning var halsontet borta, vilopulsen hade gått ned från ca 90 till ca 55 och den allmänna känslan var bättre. Att vara helt fri från förkylning och kunna köra på för fullt var dock en bra bit bort.

Efter en gemensam lunch vid havet gick jag upp till hotellet för att göra mig klar. Jag packade ned armvärmare, vindväst, kamera och telefon och sedan bar det av.

När jag cyklat ca en mil började det kännas lite kallt och jag bestämde mig för att ta på vindvästen. Jag sträckte handen bakom ryggen och drog upp den och hörde då en duns. Jag kände efter i fickorna om något saknades, och ja – ingen telefon. Det blev till att tvärbromsa och tillbaka för att söka telefon. Jag hade precis cyklat förbi två stora tunnor med skräp när olyckan hade varit framme. Jag sökte därför just före, just efter och vid dessa tunnor. När jag sökt ca 20 minuter utan att hitta telefonen var det inte särskilt muntert.

Nästa steg blev att börja röja inne i soptunnan. Då soptunnorna saknade lock och var ganska låga så skulle nämligen telefonen kunnat hamna här. Med huvudet ner i en soptunna och händer som gräver bland allt avskräde, då känns det som att – ”nu går det bra”.

Men inte heller detta skitgöra bar frukt. Ingen telefon.

En telefon kan väl bara inte försvinna!?

Kunde det vara så att jag aldrig hade med mig telefonen? Hur som helst kände jag att jag var tvungen att dubbelkolla detta innan fortsatt letande. Det bar då av hemåt.

Väl tillbaka på hotellet visade det sig till min lättnad att telefonen aldrig varit med. Det ljud jag hörde när jag drog upp västen ur tröjan måste ha berott på att dragkedjan på västen slagit emot en av soptunnorna. Väldigt klantigt av mig, men skönt att problemet var löst.

Det hade nu gått lång tid, och samtidigt hade det knappt blivit något cyklat, så jag gav mig ut igen.
Denna gång gick det bättre. 
Roligt att komma ut på cykeln även om det "bara" var i rullfart
Så länge det cyklades lugnt och utan större insats fungerade det att cykla. Väl tillbaka på hotellet var det bara att vänta för att se om förkylningen skulle bli värre, oförändrad eller bättre.
På kvällen blev det födelsedagsmiddag med Ulla-Britt och oss 15 andra på resan. Det blev den godaste middagen, hittills.
Vi gick i säng ganska tidigt och i natt sov jag för första gången hela natten, sedan vi kom hit. Alla andra dagar har jag knappt sovit på grund av den störande förkylningen, men nu var det bättre.
Idag vaknade jag upp och kände mig för första gången ganska pigg och pulsen var normal. Roligt att cyklingen i går gav det positiva måendet en skjuts. Det börjar kännas som att om några dagar borde det gå att träna på som vanligt om det fortsätter på detta sätt.
I går kväll var vi och fixade innan morgonens födelsedagsfika med skumpa. Pappa Lennarts 70-årsdag började riktigt trevligt nu på morgonen och han verkade mycket nöjd med sina presenter.
Vi barn gav honom tre dagar i Barcelona med F1 och dessutom en personlig fotobok.
Lunchdags

Vädret!? På Lennarts födelsedag till på köpet är det för första gången bra väder. Sol hela dagen och ca 25 grader. Riktigt skönt. 
Sonen menade att han körde magi - "den flygande flaskan"

tisdag 3 februari 2015

Gran Canaria - På sydfronten intet nytt

Idag är det fjärde dagen på Gran Canaria och Playa del Ingles.

Nu på morgonen gick vi alla till Ulla-Britt och Lennart för att fira Ulla-Britts födelsedag. Det blev ett gemensamt fika och en bra stund. Jag önskar Ulla-Britt och alla andra en bra dag.
För en stund sedan for Katten ut med Anders för en löprunda. Roligt att Katten fått träna dessa dagar, och jag hoppas det fortsätter på den vägen.
Vädret är fortsatt kyligt och än så länge har jag haft långbyxor och långärmad tröja all tid sedan jag kom till ön.  De extra värmefläktar som vi fått till rummen och som körs dag som natt har verkligen varit bra. I går kväll bad vi också om extra filtar, så i natt har det blivit dubbla varianter. Nu behöver vi inte frysa på natten. Solskyddsmedlet är av förklarliga skäl inte öppnat. Nu här på morgonen syns i alla fall lite sol i fjärran, vilket är första gången. Prognoserna visar att vädret inte ska bli bättre, men det är bara att acceptera och förhålla sig till. Man kan ha det bra ändå.

Mer störande är det då med den förkylning jag dragit på mig som idag fyller en vecka. Det blir långsamt lite bättre, men det är nog tyvärr flera dagar(om det ens blir något på hela resan) innan det kan bli aktuellt med någon riktig cykelträning. Mitt nya mål är att jag hoppas att jag i alla fall kan sitta på cykeln och rulla en liten bit. När det blir. Ja, det är osäkert.

Förkylningsepidemin sprider sig och nu är vi sex stycken som är med i detta tveksamma lag. Än så länge har Katten klarat sig, men Melvin har börjat få ont i halsen.

I morgon fyller pappa Lennart 70 år, så även i morgon blir det födelsedagsfirande på morgonen.
Både i dag och i morgon blir det födelsedagsmiddagar på särskilt utvalda restauranger.
I går var det skola här då barnen har med sig rejält med läxor från sina skolor. Tur att de är ambitiösa och duktiga. Det blev en del kvar att göra, så vi ”leker” skola fler gånger.


Vi har det bra, men otåligheten och frustrationen börjar närma sig. Jag har lyckats hålla den på avstånd, men inte ens jag kan hålla emot hur länge som helst. Snälla fru bacill - Lämna mig!

måndag 2 februari 2015

Gran Canaria - Inte mycket som värmer!

Det har gått några dagar sedan jag hördes av på bloggen. Vad har hänt sedan sist?
Vi har anlänt till Gran Canaria och inkvarterat oss i våra Bungalows. Vi har varit på trivsamma luncher och middagar och vi har tagit det lugnt.
Sonen har det bra och är nöjd
Sonen har riktigt skoj och leker med alla andra grabbar på resan. Roligt att se hur de trivs. Katten var ute och sprang i går och idag har jag skickat iväg henne mot Fataga på cykeln. Nu kom hon precis hem och skällde på mig för de branta utförslöporna efter första utsiktsplatsen. ”Hur kan du skicka ut mig i dessa extremt branta utförslöpor?!” Jag svarade: Då känns det bättre nästa gång…
Trevligt med lite mat
Själv har jag inte gjort någonting då fru Bacill vägrar ge med sig. Än så länge är det ingen ”katastrof” men några dagar till utan att få röra sig är inget vidare för humöret och framför allt inte för formen och förberedelserna inför säsongen.
Många matbilder blir det...
Jag hade ju i min säsongsplanering planerat in 30 timmars träning under dessa två veckor, och då är det inte optimalt om det helt försvinner. Framför allt då det knappt blev träning under förra veckan då jag var förkyld redan innan avfärd och veckan före det blev det inte heller träning på grund av knäproblem. 
Rörliga grabbar
För närvarande ligger jag på 14 missade träningstimmar i förhållande till plan, de senaste tre veckorna. Det är ingen katastrof bara jag snart är fri från förkylningen, men håller den i sig stora delar eller hela resan, ja då måste jag göra om träningsprogrammet för hela våren och från att legat bra till träningsmässigt är det ett annat läge.

Men än så länge har jag haft det bra här trots allt och jag har hållit uppe humöret. Det blir nog svårare för varje dag som går med så dåligt mående.

Tyvärr är inte heller vädret vad det borde vara. Det blir kallare för varje dag och nu är det så pass kallt att man fryser med långbyxor, t-shirt och långärmad tröja över. Det behövs alltså jacka mm. Själv har jag med mig t-shirts, korta shorts och cykelkläder. Två långärmade tröjor och två par långbyxor blir lite tunt på 14 dagar om det fortsätter så här. Tyvärr verkar det dock inte bli varmare enligt de prognoser som finns.  Vi var här även på Lennarts 60-årsdag. Då sa de att det inte varit så kallt på Gran Canaria på 60 år. Sedan dess har jag varit på många cykelresor i januari-februari med bra väder. Nu när vi åker 10 år senare då Lennart fyller 70 år, verkar vädret inte ha varit så dåligt på 10 år, då vi var här sist med samma människor. Det verkat ha gått lite troll i detta?

När man då inte kan sitta ute och inte träna kanske man ska göra bort en del arbete, blogga eller liknande. Men det har inte varit möjligt förrän nu. Det har nämligen varit fel på mitt telefonabonnemang och det finns inte någon wifi på hotellet. Jag har alltså varit helt urkopplad från omvärlden.  Jag har kontaktat jobbets IT-kontor och jag vet inte om de gjort något särskilt men för en halvtimme sedan började det fungera. Så nu blev det alltså en återkoppling via bloggen och jag har möjlighet att göra en del arbete.
Vår uteplats
Detta inlägg lät nog lite negativt?!

Men vi har det bra tillsammans och så länge sonen har det bra lyfter det humöret. Det är också roligt att åka med flera andra familjer. Tur i oturen var inte detta en ren cykelresa, då skulle man kunna prata om frustration. Då hade jag nog gått bärsärkagång.

Men nu hoppas jag ändå att förkylningen snart ger med sig, åtminstone så jag kan komma ut på cykeln och rulla lugnt. Annars blir det nog svårt att hålla upp humöret många dagar till……

Min blogglista