lördag 16 november 2013

Tabata eller ej? Träning eller ej?

Träning eller ej det är frågan? Idag kände jag mig allmänt seg.

Kanske berodde känslan på det virus som spökar i kroppen och som nu spridit sig till Katten som är helt ur slag. För Melvins del är det dock värst som haft hosta i många veckor och varit ur slag stor del av tiden. Så även om jag blir sur av detta, är det inget att klaga på. Allt är ju relativt.

Efter att ha följt sonen till dagens ishockeyträning, handlat sonens lördagsgodis, ätit lunch, bakat och förberett degen till kvällens pizza, kokat tomatsås till pizzan, fixat en ansenlig mängd av min specialsmoothie att äta vid lämpliga tillfällen de närmsta dagarna, gjort en blåbärspaj och tittat en stund på tv var det dags för ett träningsavgörande. Träning eller ej?

Jag valde att se det så att min seghet framför allt beror på mycket träning de senaste dagarna och att förkylningssymptomen är små och jag väljer att tro att det inte blir värre med mer träning. När jag bestämt att det var så - blev det till att ta tjuren vid hornen.

Dagens träning skulle bli extremt kort då fokuset var tabataintervaller. För er som inte vet så kör man då allt man har i 20 sekunder, för att vila i 10 sekunder. Sedan är det bara att köra allt man har igen under 20 sekunder osv. Totalt genomförs 8 stycken maxinsatser på 20 sekunder.

Jag lovar att man blir trött, riktigt trött. Smärtan är rejäl i benen och andningen väldigt ansträngd. Så trots att intervallerna inklusive vilan bara är 4 minuter så känns det som långa minuter. Enligt många är detta en mycket effektiv träningsform, förutsatt att man går all-in.

I dag gick jag verkligen all-in på första två intervallerna, vilket gjorde att det blev verkligt tufft därefter. Sedan fick jag verkligen kämpa. Man kan säga att jag körde järnet alla åtta intervaller, men då jag gick lite väl tufft de första två, blev de följande åtta med lägre effekt än om jag kört en mer balanserad start.


Frågan är dock om jag genomförde tabatan? Kanske tränade jag inte alls?

Det var nämligen så att jag körde 12 minuters uppvärmning för att därefter stiga av cykeln och stretcha ljumskarna under två minuter. Det gjorde jag utifrån att som jag beskrivit tidigare ofta får problem med ljumskarna när jag under försäsong kör riktigt hårt. Stretching brukar vara riktigt bra för att förebygga dessa problem.

Vid vilan stängde jag av klockan. Efter att ha hoppat upp på cykeln igen, körde jag två minuter till innan det var dags för pinan. Tror ni att jag kom ihåg att sätta igång klockan? Tror inte det. Har man överhuvudtaget tränat om det inte finns registrerat? Tveksamt.

Hur som helst. Om det räknas som träning, trots avsaknad av träningsfil så skulle man kunna sammanfatta det med att jag var bra på att ta i idag. Däremot kunde trycket i benen varit bättre.

Efter 4 minuters lidande, trampade jag i moderat tempo och försökte återkomma till verkligheten. När jag trampat två minuter tittade jag hur mycket pulsen gått ned. Då insåg jag att klockan inte var på. Då hade jag bara tre minuter kvar av dagens runda.

Med tanke på att klockan inte var på är det enda jag kan säga kring tabatan att jag i slutet av sista intervallen hade 96% av maxpuls, att jag var riktigt trött och att det värkte i benen. Jag vet pulsen eftersom jag tittade på klockan alldeles i slutet, men jag var nog för omtöcknad för att se att klockan inte registrerade något, utan bara visade aktuell puls.

Ja, ja. Om jag nu tränade var det en okej träning.

Efter träning - blåbärspaj och kaffe. Samtidigt tittar jag på V75.

När jag satte mig framför tv:n och första loppet börjat insåg jag att det inte bara var pulsklockan jag hade svårt att trycka igång idag. Det visade sig nämligen att jag inte tryckt på okej på datorn när jag skulle spela. Med andra ord hade jag inget spel.

Det blev då till att hoppas på att min tänkta rad skulle "falla". Det blev nervöst då mina spikar ledde till alldeles före mållinjen, men båda föll. Det är sällan man blir glad när de hästar man trott på förlorar, men så var det idag.

Om någon timme ska jag göra klart pizzan för kvällen med eget bröd, egen tomatsås, färska champinjoner, färska tomater, lök, oxfilé och bea. Brukar inte bli särskilt dåligt.

Nytta med nöje, åtminstone en stund

Så var det då dags. Att vinna eller försvinna. Sverige-Portugal stod på menyn. Eftersom Katten inte gillar fotboll, var det redan klart att vi skulle hamna i olika rum från ca 20.30 och fram till 22.45. Jag framför landskampen och hon tittades på en film eller liknande.

Jag tänkte att då kan jag lika gärna passa på att kombinera nytta med nöje. Jag bestämde mig därför för att tillbringa landskampen på trainern.

Det innebar att ca 110 minuters cykling låg framför mig. Då det varit mycket cykling på kort tid bestämde jag mig för att lägga mig på en lagom intensitet och hålla jämn fart hela passet, och inte utmana kroppen med några tuffa intervaller.

Sverige var riktigt starka första 45 minuterna och nöjet fortsatte under pausen för att därefter övergå till nervositet. Sista kvarten från att Portugal gjorde mål fram till slutsignal var det inget större nöje, men fortfarande trampade jag på - så nyttan fanns kvar.

Ja, så här glada fick varken spelarna eller jag bli i dag
Hur gick cyklingen då. Ja, helt okej. Nog kändes det att jag både började bli seg av all cykling sista dagarna, att formen är så där och att jag har något skit i kroppen - men jag nötte på. Jag låg på 82-83% av maxpuls hela passet, och förhoppningsvis bidrar även ett sådant pass tillsammans med högintensiva pass långsiktigt till en starkare cyklist.

Förutom vinsten att jag fick ett cykelpass på fredagskvällen och fick se en spännande fotbollsmatch undvek jag ca 300 gram chips vilket jag säkert stoppat i mig om jag suttit och latat mig framför tv:n. Med andra ord en win-win. Det var alltså bara landslaget där det inte blev vinn-vinn.

Det blir nog inget Brasilien, men resultatet var så pass okej att jag nog sitter framför tv:n även i returen nu på tisdag. Vi får se om det blir liggandes på soffan eller sittandes på sadeln.

fredag 15 november 2013

150 sekunders arbete

Tredje passet på tre dagar. Men däremot var dagens pass väldigt kort - endast två och en halv minut långt.

Samtidigt är allt relativt. De 150 sekunderna är mer än vad ett fartfyllt störtlopp i Världscupen tar, och det är ju ganska häftigt, snabbt och jobbigt. Det är 15 ggr längre tid än vad Bolt behöver för att vinna OS på 10 meter. Men samtidigt bara ca 2% av den tid som de snabbaste maratonlöparna springer. I en sport kan det räcka med mycket kort tid för framgång, i en annan lång...






Om sanningen ska fram så var det inte riktigt sant att jag bara tränade 150 sekunder. Själv cykelturen varade egentligen 40 minuter. De första 23 minuterna körde jag med varierad intensitet och varvade hög och låg kadens samtidigt som jag tittade lite på SHL.

Under minut 23 till minut 33 var själva arbetsinsatsen, och då var det slut på TV-tittandet.

Jag valde att under denna tid köra 10 styckenl 15 sekundersintervaller, vardera följd av 45 sekunder i lugnare tempo. Med andra ord en tempoökning varje jämn minut.

Intervallerna trampade jag på ca 560 watt och klarade att köra alla tio på ett relativt kontrollerat sätt.

Därefter trampade jag i jämnt tempo i sju minuter innan det var dags att kliva av cykeln och ta ett fika med sambon.

Ett helt okej pass, trots att det alltså bara var 150 sekunder jag trampade på ordentligt. Lite men naggande gott.

Som en passus kan sägas att förkylningen som jag tidigare skrivit kring fortfarande balanserar på en skör tråd. Den har inte bestämt sig om den ska fly in i skogen eller överfalla mig sina vassa klor. Just nu rafsar den lätt på min rygg. Vi får se om den i morgon bestämt sig vilket val den ska ta.

torsdag 14 november 2013

Förvånansvärt starkt

I kväll var det dags att åter hoppa upp på cykeln för en tur. Jag började med 10 relativt lugna minuter. Därefter körde jag 10 minuter med lite bättre tempo för att då ha nått fram till dagens huvuduppdrag - jobbiga intervaller.

Jag hade bestämt mig för 10 stycken ettor. Dvs 1 minuts hårt jobb och en minuts lugnare cykling. Detta upprepas 10 gånger.

Jag hade också tänkt starta lite lugnare än sist jag körde ettor. Anledningen var att jag då blev så trött att jag fick ta en paus efter åtta intervaller innan jag orkade köra de sista två. I och med en lugnare start tänkte jag mig orka alla tio intervaller i ett streck, utan att sänka intensiteten.

Sist körde jag på 325 watt i snitt under de tio intervallerna. Jag tänkte därför lägga mig lite under detta. Så blev det också första intervallen då jag låg på 317 watt. Jag kände dock att det var för lugnt och ökade till 330 de följande två intervallerna. Otroligt nog hade jag ännu lite mer att ge och ökade på till 338 watt de kommande fyra intervallerna. När det var tre  intervaller kvar hade jag fortfarande kraft i benen. Intervall 8 hamnade då på 347 watt och en kadens på 102. De första sju intervallerna hade legat på ca 100 i kadens. Eftersom jag för en gångs skull kände mig stark tänkte jag att de sista två intervallerna borde det gå att öka ännu lite mer. Det gjorde att jag körde intervall nio och tio på 369 watt och en kadens på 105.

Efter intervallerna trampade jag ur benen i ett hyfsat tempo under ca 15 minuter. Totalt blev dagens tur 55 minuter.

Jag måste säga att jag är förvånad att jag i förhållande till senast var så pass stark i dag. Det kändes inte alls bra de första minuterna av passet och dessutom har jag kvar en förkylningskänning i kroppen. Dessutom har ju formen så här i början av försäsongen varit lite si och så.

För någon vecka sedan kände jag mig helt urlakad på i snitt 325 watt under tio intervaller, och behövde ta paus efter intervall åtta. Idag kände jag mig stark hela vägen och hamnade på 342 watt i snitt. Då hade jag dessutom kunnat gå hårdare framför allt de första intervallerna.

En kraftig förbättring och det fanns mer. Samtidigt när jag tittar runt bland bloggar jag följer är det bara att inse att trots denna markanta förbättring finns det mycket att arbeta med.

Vid en närmare titt på mina resultat från förra våren, så visar även de att det finns mycket att ta av. Jag måste alltså upp rejält i prestation innan vi är framme vid säsongsstart.

Det ska också bli intressant att se hur det påverkar när jag kommer att köra på tyngre växel. För att spara mina känsliga ljumskar har jag nämligen hittills jobbat med hög kadens och inte lika höga växlar. När jag växlar upp får vi se hur det påverkar resultatet.

Ja, nu har jag först sagt att jag var bra, för att sedan säga att jag egentligen var dålig. Ja, men kan se på det mesta på olika sätt.

Trots allt, ett riktigt bra pass utifrån förutsättningarna. Det är inte alltid man känner så.


Dagens bonus blir en bild på mig och bror efter en trevlig cykelrunda på Gran Canaria, januari 2013. Resan till samma plats 2014 blir första avstämningen då styrkan till stor del bör ha infunnit sig.

onsdag 13 november 2013

Långt, lugnt och länge

Efter ett antal dagar med förkylning var jag less. Eller försten, jag var ju less redan när jag blev förkyld. Nu har smärtan i halsen försvunnit och då kvarstår lite rosslighet, snuva mm. Jag måste erkänna att om det inte denna gång blev värre än så här så får jag till viss del ta igen mitt extremt frustrerande inlägg som jag gjorde häromdagen. Men, än vet vi inte om förkylningen vänt fullt ut.

För att snabba på bedömningen åt vilket håll det lutar tänkte jag mig att prova den teori som jag till och från provat under åren - och som oftast varit framgångsrik. När kroppen balanserar mellan frisk och sjuk kör man ett lite längre pass med inte allt för hög intensitet, och vips är man frisk. Eller om sanningen ska fram så brukar det var så att vips är man frisk eller sjuk på riktigt.

Ja, hur som helt jag tänkte mig prova på detta. Ett långt men lugnt pass. Totalt trampade jag i 140 minuter varav 130 minuter hölls i ett jämt moderat tempo och 10 minuter i mitten av passet, på tröskeln. 140 minuter ute på racern är inte särskilt länge, men på en trainer är det enligt min bedömning inom kategorin - långt pass.

Med denna låga intensitet kändes det helt ok. Kroppen kändes inte allt för sjuk och pulsen höll sig på ca 75% av maxpuls.

Nu får vi se hur måendet utvecklas utifrån detta.

tisdag 12 november 2013

För syns skull

Min kompaktkamera jag haft sista åren börjar spela på sista versen. Displayen sprack redan för ett år sedan, därefter har jag fått in smuts i objektivet vilket gjort att zoomningen inte alltid fungerat. När jag nu under Cypernresan "valde" att tappa den i backen under en cykeltur mådde den inte bättre efteråt.

Jag har varit och är faktiskt fortfarande riktigt nöjd med min kamera. Den ger bra bilder och är väldigt kompakt vilket är bra då jag ofta har med den på mina cykelturer. Den fungerar också bra vid "vanlig" fotografering. Men som sagt, den är snart död.

Jag har därför nu precis beställt en ny kamera. Den nya kameran har wifi vilket jag hoppas ska innebära att det snabbt och lätt går att få in bilder till bloggen. Som det är nu är det lite omständligt att ladda in bilder från kameran till bloggen.

Det har gjort att jag då och då valt att använda bilder från min Iphone 4. Dessa bilder har lite övrigt att önska. De gånger du tänkt, att den här bilden är nog tagen 1987 så har troligen Iphonen varit framme. Jag har i bland fått kritik att det knappt går att se vad som är på bilden. Det är inte helt optimalt.

Men nu är alltså tanken att det ska bli ändring på detta. En ny kamera - nya bilder, och förhoppningsvis så effektiv och praktisk att jag inte behöver blanda in Iphonen. Ja vi får se om det blir så.

Nu har jag i alla fall beställt en:
PANASONIC LUMIX DMC TZ40            
Ultrakompakt resekamera med 20x optisk zoom, Wi-Fi, NFC och GPS 
 
Nu är det bara att hoppas att den är så bra som jag tror och att den fyller mina behov.       


 

söndag 10 november 2013

Jag blir så less!!

Ja, jag vet att det tillhör förutsättningarna och att man får räkna med lite smolk i bägaren då och då när man vill köra målfokuserad träning. Men ändå....

Från hösten 2012 fram till nu har jag aldrig förr haft så många sjukdomar och skador som förstört planerad träning och tävling.

Men någon gång måste det väl ta slut och återgå till normalläge med få skador och endast några få sjukdomstillfällen? Eller kanske är det så att det nya normalläget är att det inte ska gå att få kontinuitet i sin träning? Ja, inte vet jag.

Det jag vet är att jag åter har ont i halsen. Det jag vet är att jag idag får ställa in min träning. Det jag vet är att det hänt förr - inte bara en gång utan en mängd gånger. Riktigt surt.
Insikten om att jag körde ostrukturerad träning under hela september och halva oktober och att träningen därför nu behöver fungera, att tidbrist mm har gjort att träningsmängen blivit för låg denna vecka, att jag inte kan träna idag och att nästa vecka troligen blir träningsfri späder på mitt dåliga humör. Det blir helt klart inte alltid som man tänkt sig.

Ja, jag vet att jag just nu när jag skriver detta - överreagerar. Går förkylningen över på några dagar är det ingen större katastrof. Det som gör att frustrationen ryker ur öronen är som sagt historiken sista året, och att de gånger jag varit sjuk har det inte handlat om några dagar - det har handlat om veckor.

Jag lovar att om mitt halsont, ont i huvudet och allmänna sjukdomskänning är borta inom några dagar ska jag erkänna att jag idag överdrivit. Jag ska ta tillbaka allt, jag ska vara positiv, jag ska proklamera att - jag hade fel.

Jag lovar också att om fortfarande är sjuk om en vecka ska jag öka på frustrationen, och jag ska då späda på dagens inlägg ytterligare. Ni som följer bloggen får se vilken typ av inlägg det blir.

Jag har försökt äta bättre och nyttigare de senaste veckorna för att på sikt bli mer fit. Nu funderar jag om jag ska göra som vanligt. När det är synd om mig och jag inte kan träna är jag extra kontraproduktiv och vräker i mig onyttigheter. Det blir nog en tur till ICA för lite chips!? För stunden känns det då bättre. JA, jag vet. Det är inte rätt! Däremot är det gott.






Träning utan tid

Idag hade jag planerat en lite längre runda på trainern, men det blir inte alltid som man tänker sig.

För det första börjar jag känna av förkylningssymptom, vilket inte alls är bra. Ja, vad hade det med detta att göra? Ja, egentligen inget - bara att jag inte gillar förkylningar.

Den egentliga anledningen till att jag inte han med något långt pass var att dagen fylldes av en mängd aktiviteter, innan det skulle städas och lagas mat.

Vid fem skulle bror med familj komma förbi på middag, så mot eftermiddagen när klockan var efter tre, och en mängd förberedelser var kvar, började jag inse att det kanske inte skulle bli någon träning alls.

Då det för min del är ett stort nederlag att hoppa över en träning, så brukar jag göra mitt yttersta för att följa min plan. Det vill säga jag kan omforma min träning, men träningen ska göras.

Jag insåg att träingen var tvungen att bli riktigt kort, när jag slutligen satte mig på trainern så sent som 15.45.

Det blev fem minuters uppvärmning, Därefter körde jag 10 minuter på ca 275 watt för att därefter öka till ca 305 watt  och köra så i 9 minuter. Jag hade därefter bestämt mig för att avsluta passet efter en minuts fartökning, men jag bestämde mig för att det skulle bli två minuter på ca 320 watt. Efter en 21 minutersintervall med 11 minuters hyfsat tryck körde jag lugnare 5 minuter innan dagens pass var avslutat.

Det blev alltså endast drygt 30 minuter på cykeln idag. Men å andra sidan fick jag 6 minuter i pulszon 5 och 18 minuter i pulszon 4. En maxpuls på 94% och snittpulsen på 85% inkluderad uppvärmning och avslut. Alltså ett helt ok pass, och väldigt tidseffektivt. Med ombyte, träning och dusch 45 minuter totalt...

Efter en mycket trevlig kväll med bror och familj är det snart dags att gå och knyta sig.

I morgon är tanken att det ska bli ett längre cykelpass, förutsatt att den begynnande förkylningen då inte övermannat mig.

Min blogglista