lördag 7 april 2018

Räddad av sjukhuset - Tur att mina vänner tas om hand väl

Sjukhusbesök för tre av mina cyklar. Det skulle till och med kunnat vara så att fyra cyklar kunde fått bli inlagda, men alla rymdes inte i bilen när vi skulle åka.

På sjukhuset visade det sig att min Canyon Aeroad hade problem med leder och senor och knän. En transplantation kommer att behövas för att bli mjukare när jag tar ut svängarna. Under tiden vi väntar på att de nya organen fixade läkaren så att min vän för stunden kunde åka hem efter en dag på sjukhuset. Uppfräschad och ny drivlina. Det ska fungera för stunden, men det blir alltså återbesök.

Min Canyon Ultimate SLX pensionerades för flera år sedan och har därefter befunnit sig i boendet i cykelgaraget. Ultimate har dock fortsatt att arbeta efter pensionen och varit min trainer under försäsongsträningen. Denna försäsong har The Ultimate dock fått vila då lederna och drivet hackat rejält. Sjukhuset fick prioritera mina andra två patienter, så The Ultimate har ännu inte fått komma hem. Men jag tror nog att du snart är hemma igen och fortsätter att bidra, även om du får fortsätta att hålla dig hemma.

Min rappa och snabba tävlingskompis Cannondale Supersix Evo Hi Mode Etap har verkligen levererat sedan vi blev vänner för några år sedan. Stark, snabb, hård, uthållig och rapp.
I fjol idag var min Cannondale med mig upp på ett berg på Mallorca. Vi hade fin utsikt.

Sedan VM i höstas då The Supersix fick en rejäl smäll i transporten till Frankrike, har det dock varit klurigt att få in de högsta växlarna. Spurtknapparna har inte heller velat vara med.

Ingen lätt operation det här, men sjukhuset har gjort ett toppenjobb. Först och främst har de nu fräschat upp min kompis, byt ut kedja, styrlinda, fått igång spurtknapparna och rent allmänt gjort min raket redo.

Men framför allt har en hel del arbete lagts ned för att få drivet att fungera fullt ut. Det har bland annat fixats genom anpassning av originaldelar och nu ska vi vara redo för tävling. Alla växlar finns tillgängliga, nu får vi se om mina ben kan se till att de alla behövs.

Det finns dock en del som tyder på att kompisen som alltså fått en del smällar långsiktigt behöver en transplantation av skelettet. Tur då att Cannondales skelettgaranti gäller för hela livet. Det är väldigt ovanligt att det är så, därför känns det förstås extra bra att jag just har en Cannondale. Ja, förutom att den passar mig cykelmässigt också.

Ja, då är alltså två av mina tre cyklar som åkte på sjukhuset hemma och redo för nya utmaningar. Jag får tacka läkare Lars och sjukhuset Team Sportia i Umeå för snabba åtgärder, och ett bra resultat.
På väg in på sjukhuset för att hämta hem mina älsklingar
Min Cannondale ska enligt plan tillsammans med mitt tempomonster följa med mig söderut på tisdag. Först arbetskonferens och sedan förhoppningsvis säsongspremiär nästa helg.

tisdag 3 april 2018

Är nu utan mina cyklar! Hoppas den goda servicen löser detta

Idag skulle Katten till Umeå och jag hängde på tillsammans med Melvin. Medan Katten var på möte så handlade jag och Melvin lite saker till Melvin. Det blev träningsskor och olika skydd för att användas vid skateboardåkning. Vidare en variant av saccosäck och lite annat.

Själv handlade jag lite handrengöring, en minigrill för semestern och lite annat. Ja, sedan många kilo blåbär. Jag äter blåbär, propud och granola varje kväll så det går åt en del. Ska det inte bli konkurs köper jag i större förpackningar när jag är i Umeå. Nej, jag plockar inte blåbär sedan jag körde bärplockaren i ett jordgetingbo och fick extremt många stick. Inte bra för en som är allergisk mot getingar....

Med andra ord blev det inget arbete på förmiddagen, men på eftermiddagen var det dags att rulla igång igen. Jag kunde dock arbeta hemifrån vilket var skönt. I morgon har jag dock möte med universitetet i Umeå, så då blir det en hel arbetsdag.

Efter att ha tittat lite på Baskien runt ägnade jag några timmar åt att städa i vårt sportgarage. Trots det, hann jag inte riktigt klart. Men en klar förbättring.

Som jag sa igår var också mina cyklar i fokus i dag. I samband med att vi åkte till Umeå lämnade jag in min trainercykel, min utlandscykel och min tävlingsracer på Team Sportia. De bjuder alltid på bra och snabb service vilket är viktigt. Framför allt att de är snabba, tillmötesgående och lösningsfokuserade.

När det blir problem gör de också vad de kan för att lösa problemen. I dag trodde jag inte det skulle vara några större problem, men det är det. Exakt vad, får jag återkomma till.

Ja, jag hade tänkt att det skulle bli en allmän service av utlandscykeln och min tävlingsracer, medan jag var medveten om att min trainerhoj som typ fått 1000 liter svett över sig de senaste åren hade lite mer att önska.

Under eftermiddagen ringde dock sportbutiken och berättade att det var en hel del att fixa på utlandscykeln. På tävlingsracern har jag haft problem att få in de högsta och lägsta växlarna, ja egentligen sedan jag var på VM i augusti. Jag tänkte att byte av växelöra och lite justeringar skulle lösa problemet. Tyvärr verkar felet vara större än så. Exakt hur omfattande och vad felet exakt består av är inte helt klart än.
Min fina tävlingsracer för en vecka sedan på Mallorca. Nu är den tyvärr sjuk.

De arbetade dock på med cyklarna till efter stängningsdags, då de åter hörde av sig för dialog kring vissa delar.

Vi skulle höras vidare i morgon för att se hur vi kan gå vidare. Jag är ju väldigt beroende av båda mina huvudcyklar.

Min utlandscykel som jag på senaste tiden använt i trainern är viktig med tanke på all snö, då den lär behövas ett bra tag till. I värsta fall är den ju också min reservcykel på tävling. Jag hoppas dock inte behöva använda den.

Ja, nu börjar ju tävlingssäsongen. Jag åker söderut på arbete redan tisdag morgon nästa vecka, och då måste jag ha med mig mina tävlingscyklar (landsväg och tempo), i och med att jag åker direkt från kursen till tävlingarna på Barsebäck.

Inget optimalt läge om det visar sig att felet på cykeln är mycket stort. Men jag är övertygad om att Lars mfl på Team Sportia kommer att göra vad de kan för att lösa problemen. Surt är det hur som helst.

 Jag hoppas verkligen att min Cannondale blir tillräckligt frisk för att kunna åka med och prestera.

Idag stod det träningsvila på programmet. Planen är att träna i morgon. Vi får se vad och med vilken cykel.

måndag 2 april 2018

Familjelunch och sedan lite över och under tröskel


Det blev en hel del reaktioner och reflektioner kring gårdagens inlägg vilket var skoj. Att reflektera och fundera kring sin och andras träning och hur vi kan optimera träningseffekten är en av många roliga delar med sport.

För övrigt var det idag fjärde dagen i rad med kort träningstid och där nästan hela passet är riktigt lugnt. Men som alla övriga pass en kort effektökning under en liten del av passet.

Men innan det var dags för träning så var vi hos mor och far i deras stuga och hade grillunch utomhus. Mysigt och trots att vi är långt i från fjällen var det fjällkänsla.

Det var riktigt trevligt, även om det bara för en kort stund känns okej med all snö. Gissar att vi har snö ända in i maj. Ingen toppenuppladdning för cykelsäsongen.

Mer än en fjärdedel av Sverigecupens deltävlingar riskerar att vara avgjorda innan jag får mitt första utepass med racern här i norr. Det är helt klart prövande att bo i norrland och tävla över hela Sverige. Särskilt då säsongen startar så tidigt.

Efter lunchen har vi bara tagit det lugnt och haft familjetid.

Ja, sedan har jag fixat och plockat med mina cyklar. Tre av dem ska jag ta till Team Sportia i Umeå i morgon. Lite fix och rep av olika slag står på programmet. De har lovat att fixa allt i morgon så jag inte behöver vara utan mina "älsklingar" för länge.

Katten skulle till Umeå, så medan hon är på annat ska jag och Melvin alltså fixa med cyklarna, söka efter träningsskor till honom och även en cykelhjälm som han behöver. Eventuellt kollar vi också efter cykelskor. Han växer så det knakar, så han har i stort sett växt ur det mesta i sko och klädväg.

Efter middagen blev det mer tid med familjen, så träningen kom inte i gång förrän 21.30. Tur då att det bara var 80 minuter på programmet. 69 av dessa på lugn intensitet.

Efter 40 minuters lugn cykling en minut på drygt 400 watt för att väcka kroppen.

Sedan var det dags för 10 jobbiga minuter. Planen var över och under tröskel. 330 watt respektive 430 watt varannan minut. Med andra ord 5 minuter av varje. Helt klart jobbigt, men återhämtningen på den lugnare delen gjorde att det ändå var hanterbart. Efter 7 minuter rullade jag in i pulszon fem vilket var enligt plan. Det blev 10 jobbiga minuter, men inte så jobbiga att jag var utslut när de var över. Det blev ett snitt på 380 watt och en snittpuls på 86% under dessa tio minuter.

Ja, sedan lugnt igen tills det var dags att kliva av cykeln efter 80 minuters trampande.

I morgon lämnar jag alltså bort cyklarna och då blir det automatiskt träningsvila, vilket också var planerat. Jag hämtar cyklarna på onsdag då jag ändå ska på arbetsmöte i Umeå och då rullar jag i gång med träning igen samma kväll.

söndag 1 april 2018

Ett helt års bra träning har gett NOLL förbättring!!

Efter en trevlig resa till Mallorca med Vännäs CK har det varit tyst på bloggen. Vad har då hänt?

En hel del arbete och sedan rejält med familjetid har legat i fokus.

Efter 39 timmars träning fördelat på 8 dagar varav en vilodag blev det träningsvila på resdagen i onsdags och även dagen efter blev det ingen träning. I fredags skulle jag dock starta om.

Planen är att under några veckor mest köra korta pass med några intensitetsökningar. Syftet är att kroppen ska få återhämta sig från mängdträningen och samtidigt hålla uppe formen och gärna öka den lite.

Om jag är frisk och skadefri är det nämligen säsongspremiär redan om 13 dagar nere i Skåne och då vill jag i alla fall känna att benen är hyfsat pigga. Sedan planerar jag inte för min absoluta toppform redan nu utan den hoppas jag kommer senare under säsongen.

Hur som helst kändes det inte särskilt bra i fredags. Inte så underligt egentligen med väldigt mycket träning och sedan två heldagar med vila. Då brukar inte benen reagera på ett bra sätt.

Jag tänkte dock att det skulle vara möjligt att uppbåda kraft till 10 minuter med lite tryck.

Tanken var att trycka rejält i 30 sekunder och sedan lugn cykling i 30 sekunder. Det skulle göras 6 gånger och efter 1,5 minuters lugn cykling avsluta med 3 intervaller till. Så totalt 9 stycken 30-sekundare. Målbilden på 6,7-6,8 watt/kg respektive 2 watt/kg. Allt klart på 10 minuter.

Ja, det gick att mata sig igenom och det landade på i snitt ca 6,8 watt/kg på de 9 intervallerna. Pulsen blev aldrig riktigt hög, men benen var inte så pigga. Övrigt lugnt under totalt 70 minuters cykling.

Igår var då tanken att köra ettor. 11 stycken med en minut mellan varje med lugnare cykling. Ettorna kring 5,5 watt/kg eller ca 425 watt och vilan på ca 2,5 watt/kg. Ja, även det fungerade, men fortsatt segt. Efter passet visade det sig att snitteffekten blev 320 watt på tjugan och den normaliserade effekten (belastningen med en jämn effekt) på 355 watt. Med tanke på pulsen kändes det till en början ganska okej. Ett bra tröskelpass alltså, även om känslan inte riktigt var med.

Men så kollade jag hur det stod sig i förhållande till fjolårets nivåer och insåg då att flera pass då var mycket bättre. Bland annat körde jag motsvarande ettor på nästan lika hög effekt, men vilan låg då på 300 watt. Den faktiska effekten på 357 watt och den normaliserade på 368 watt och bara marginellt högre puls då.

Dagen efteråt i fjol körde jag så 2:or. Då fixade jag över 400 watt på varje tvåa och mellan tvåorna 250 watt på vilan. Det upprepades 7 gånger. Det innebar då att det blev en tjuga med 14 minuter över 400 watt och 6 minuter kring 250 watt. Inte bra för självförtroendet att se detta. Det kändes inte som att jag skulle klara det om jag provade.

Ja, så här såg det då ut i fjol.


Det landade alltså på i snitt 363 watt för en tjuga med en snittpuls på 156 slag och en normaliserad effekt på 378 watt.

Jag bestämde mig ändå i går kväll för att i dag skulle jag prova hur jag egentligen ligger till mot fjolåret.

Efter en dag med familjetid, utecykling för Katten och födelsekalas hos ett av syskonbarnen var det efter middagen dags för träning.

Det var med viss bävan jag såg fram emot intervallerna. 2,5 watt/kg i 40 minuter och sedan tog jag en gel som jag aldrig brukar under träning. Gjorde det mest för att få upp lite självförtroende, och sedan hade jag inte ätit så bra idag.

Tio minuter senare var det så dags.

Första och andra tvåan gick riktigt bra och ganska snabbt hade det gått 5 minuter. För varje tvåa blev det dock tuffare även om jag hela tiden klarade att hålla mig över 400 watt. På den 5 och den 6 intervallen var jag dock tvungen att kort ställa mig upp för att återfå lite kraft. I slutet av den sjätte var det också jobbigt att hålla 400 watt in i kaklet. Samtidigt var det inte nära att jag skulle få ge mig.

Från början låg jag på drygt 410 watt på tvåorna och ca 260 watt på vilominuten. Vid den 5 och 6 intervallen blev det just under 410 watt och vilan sänktes till ca 240 watt. Men så var det bara en intervall kvar och då ökade jag lite och den landade på drygt 420 watt. Snittet för tvåorna på 411 watt och vilan 250 watt.

Mot slutet var det rejält jobbigt. Det var inte supermycket sparat precis. Möjligen hade jag kunnat höja snitteffekten för tjugan med kanske 5 watt. Det mesta hade jag fixat genom att köra absolut max sista minuten, vilket jag inte gjorde nu. Nu landade snitteffekten på 363 watt och den normaliserade effekten på 377 watt. Det innebär att om jag maxat och kört jämn effekt hade jag klarat ca 380 watt på tjugan.  Snittpulsen blev 157 slag och snittkadensen 96.




I jämförelse med i fjol och samma träningspass blev det i dag alltså exakt samma snitteffekt, samma snittkadens, ett pulsslag högre i snitt och 1 watt lägre vad gäller den normaliserade effekten. Med andra ord inom felmarginalen. I fjol klarade jag en tjuga på 380 watt, så även det hamnar på samma nivå.

Jag har alltså tränat hårt och bra ett helt år och presterar exakt lika bra som i fjol. Varken bättre eller sämre.

Hur ska jag då känna kring det? Det är lite både och. Jag har på slutet känt att det saknas ca 20 watt mot tidigare år och då var det förstås bra att klara samma siffror som i fjol. Samtidigt har jag tränat bra och som jag vill sedan i oktober och utifrån det hade jag hoppats på i alla fall en liten förbättring.

Men, nej. Jag har alltså tränat med hög kvalité, och som jag vill och uppnått en förbättring på - NOLL. Ja, så kan det gå.

Det som är positivt är förstås att jag hade en bra säsong i fjol. Sedan hade det behövts lite mer effekt i benen inför denna säsong för att ännu bättre kunna utmana om segrar. Men det är som det är. Kanske kan det finnas lite mer utveckling kvar här under våren/sommaren? Ja, vem vet. Man kan ju alltid hoppas.

Sedan blir det förstås mer intressant att se hur det går att omsätta kapaciteten vid själva tävlingarna. Du vinner ju inga tävlingar på effektmätning under försäsongen. Det är självklart lite spänt inför de första loppen, då det är först då vi riktigt får ett kvitto på försäsongen.

Min blogglista