tisdag 19 december 2017

Mörkercykling och rejält kolhydrattom

Idag stod det distansintensitet på programmet och när jag insåg att vädret skulle bli bra lockade lite utomhuscykling.

Jag hade lite tur och hade inte möten hela dagen, så jag tog några timmar ledigt på slutet av dagen för att jag skulle komma igång med träningen i hyfsad tid.

Nu är det väldigt mycket på arbetet just nu, så jag fick hoppa över lunchen och arbeta då för att kunna sluta tidigare.

Det blev alltså ingen lunch idag och när jag rullade iväg vid tre på eftermiddagen var det med en redan då ganska så kolhydrattom kropp.

Det passade dock fint att köra ur kroppen och tömma den på kolhydrater på sista passet i mitt distansblock.

För att göra lite sport av det hela körde jag förstås utan energi i flaskorna och hade inte heller med mig något att äta.

Jag var medveten om att det till slut skulle kunna bli segt, men det ska ju inte alltid vara lätt.

Minus fem grader och helt okej underlag hela träningen. Visst var det en hel del rullmotstånd, men inga risker för krascher eller dylikt. Det är ju inte heller helt fel när farten blir lägre, då blir det ju inte lika kallt.

Så här på vintern har jag cykelklockan på armen, och tittar bara några enstaka gånger under rundan. Detta till skillnad mot när jag kör racer och siffrorna alltid spelar en stor roll i träningen. Nu kör jag ju oftast intervallerna inne under vintern, så ute blir det alltså på känsla.

Jag hade inte cyklat länge när blev det mörkt och jag slog på min lampa på cykeln. Döm av min förvåning då den nästan direkt började varna för lite batteri. Jag hade nämligen laddat fullt efter förra rundan.

Jag hade ingen lust att vända hem och vänta någon timme på att batteriet skulle ladda upp, så jag bestämde mig istället för att göra vad jag kunde för att spara batteri. Det innebar att jag hela träningen körde på den lägsta av fyra nivåer på lampan eller hade den helt släckt på de få partier där det fanns gatlyktor.

Som tur var, var underlaget bra. Annars hade jag inte vågat mig på detta upplägg då sikten blev väldigt begränsad.

En viss oro fanns också då jag vid flera tillfällen var på mindre vägar där det var upp till 10 km till en upplyst väg. Skulle lampan sluta lysa där hade det varit omöjligt att cykla vidare och jag skulle behöva ringa efter skjuts. Sedan skulle det nog ta en bra stund innan någon hittade mig där i obygden.

Ja, hur som helst rullade det på. Inte riktigt som jag trodde dock. När jag för första gången tittade på klockan bedömde jag att det det var ca 110 minuter sedan jag börjat träningen. Det visade sig vara en överskattning med 40 minuter. Det gjorde att jag började tveka på om jag skulle få ihop min tänkta träningsmängd för dagen.

Jag rullade dock vidare. Från nu utan vatten, då allt fryst ihop.

För dagen fortsatte jag en väg jag aldrig cyklat tidigare som gick från Pengsjö till Gräsmyr. Om det var fint? Ingen aning. Var typ kolsvart hela vägen.

Jag rullade tillbaka från Gräsmyr via Tobacka, så var jag tillbaks i Vännäs. Dags att åka hem?

Nej, återigen visade klockan för lite tid. 150 minuter tränat och minst 60 till stod på programmet.

Fram till nu hade jag känt mig pigg och det hade rullat på med jämn och fin intensitet.

Det höll också i sig ca 15 minuter till då jag alltså tog en extrasväng för att nå mitt mål för dagen.

Sista 45 minuterna blev dock ingen riktig lek. Det kändes helt klart att jag var helt kolhydrattom och inte var jag starkast i denna stund precis.

Men hjärnan ska alltid vinna över kroppen, så jag fortsatte bortåt och vände inte hem trots den lite mindre angenäma känslan.

När så klockan tillät det vände jag och då var det en bra stund av svag kropp och cykeltid kvar.

Väl hemma noterade jag 3 timmar och 36 minuters cykling vilket var 6 minuter mer än planen för dagen. Ett snitt på 73% av maxpuls med några hårdkörningar första delen av rundan.

Ja, med dagens cykling får jag förstås vara nöjd. Extra nöjd att lampan lös hela rundan och att jag slapp fastna i mörkret.

Mycket cykling på slutet och en seg kropp på sista delen av rundan. Men ändå nötte jag på och tog mig i mål hyfsat okej ändå.

Ja, sedan var det som sagt bra väder och trevlig cykling också.

Efter duschen fick jag dock lägga mig lite kort på sängen med en bar och lite att dricka. Kände att om jag direkt skulle rulla igång med matlagning skulle det nog bli mindre bra.

Det visade sig att Katten och Melvin av olika orsaker inte heller hade fått till någon middag trots att klockan var mycket.

Jag kastade därför ihop mat till alla tre och idag var vi som sydeuropéerna. Middag vid åtta på kvällen.

Efter middagen har jag också hunnit fika ett varv till och är nog nu åter i energibalans.

I morgon fyller bror år så kvällen ägnas där och innan det ska jag också hinna med lite arbete under dagen. Tur då att det står kortare träning på programmet, så den ska vi nog kunna klämma in på ett bra sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Min blogglista