fredag 22 juni 2018

SM-linjen - Lite surt att jag inte kunde starta

Visst kändes det lite surt när jag på onsdag kväll insåg att det inte skulle bli någon start i linjeloppet på SM. Men då jag känt mig krasslig under ett antal dagar och tempoloppet nu gjort att det var lite sämre, var det ett rimligt beslut. Inte värt att chansa helt enkelt. På natten mot torsdag sov jag nästan inte alls och vilopulsen var skyhög. Tur att jag bestämde mig redan kvällen innan, annars hade frustrationen varit större.

När jag vaknade på torsdagen och såg att det regnade och jag samtidigt visste att varvbanan innehöll utmanande utförslöpor kändes det lite bättre att det var just denna gång jag var sjuk.

Visst hade det varit kul att vara med, men om jag haft en riktigt bra dag hade jag som bäst nått topp 10 då banan inte alls passade mig, med en extrem klättring som bitvis var 15-17% och en riktigt tuff utförslöpa. 7 gånger uppför 2,5 km klättring och 7 gånger utför. Jag vill ju mer än så, därför var jag inte lika besviken som om det hade varit en tävling för mig.

Jag och Katten blev åskådare för dagen och fick då prata med många andra som tittade på och även allt fler cyklister då bansträckning och det dåliga vädret skördade många offer.

Många cyklister som väntar på start
Masterbilen rullade iväg och redan efter några 100 meter var det så dags för klättring. 
Första gången gick klättringen med masterbil, men de cyklister som vägde 80 kg eller mer fick nog trycka ca 400 watt redan då. En jobbig dag väntade.
Uppför första gången, med masterbil
Det blev ett extremt tufft lopp där ca 60% av cyklisterna bröt och alla som kämpade sig igenom gjorde en riktigt stor bedrift.

Vi har semester med lite cykelinslag och har inte bestämt mer än att jag skulle köra SM och att målet är att cykla Sverigecupen i Gottne nästa helg. Resten har varit helt öppet. I går efter loppen kände jag att Katten gärna åkte vidare från Båstad där vädret tyvärr inte var bra. Så då fick det bli så.

Det var dock väldigt svårt att hitta något nytt boende över midsommar. Till slut hittade jag en camping i Västerås.

Sagt och gjort körde vi ca 40 mil i går kväll. Vi sov över efter vägen och checkade idag in på campingen här i Västerås.

Någon träning har det inte blivit varken i går eller idag. Jag hoppas verkligen må bättre i morgon så jag får komma igång med lite träning igen. Jag har bara tränat 3 timmar de senaste 11 dagarna, då kroppen helt enkelt sagt nej. Alldeles för lite. Ska det bli tävling och chans till bra resultat nästa helg vore det bra om jag kunde rulla igång igen snart.

Det känns faktiskt lite bättre, om inte helt bra. Hoppas trenden fortsätter.

Nu blir vi kvar i Västerås till torsdag innan vi letar oss uppåt mot Gottnes tävlingar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Min blogglista