tisdag 10 september 2019

Från extrem skada, via konstant smärta, blod svett och tårar, till framgång, och en insikt om att det är mycket kvar

I och med tempo och GP i Värnamo den helg som var genomfördes också deltävling 16 och 17 i Swecup Masters. Säsongen var över och det är dags att summera.

Som de flesta vet har detta år varit väldigt speciellt för mig. Den 3 januari åkte jag med min familj, föräldrarna och bröder med familjer till Gran Canaria. På morgonen den 4 januari gjorde jag ett test på formen i en av mina "testbanor". Personligt rekord! Med glatt humör rullade jag utan ansträngning tillbaka till hotellet funderandes på vad vi skulle göra resten av dagen. Så utan att jag vet vad som hände var jag på väg in i ett staket (Troligen körde jag på en sten). Tvärstopp och en jättekrasch var ett faktum. Från mitt starkaste till mitt svagaste på en sekund.

19 frakturer och tre kotor i ryggen som gjort mig nästan 4 cm kortare senare har förändrat mycket i livet. Dessutom punkterad lunga. En 11 timmar lång operation och några fruktansvärda dygn där varje minut kändes som timmar, följda av många extremt tuffa veckor inledde min väg tillbaka.


Fortfarande har jag ont varje dag, stora delar av dagen. Rörligheten är också sämre, muskulatur är försvunnen, nervskador i ryggen ställer till det och jag har ryggkramper varje dag. Till det kommer låsningar i mina skadade kotor och en molande värk. För att hålla mig på banan krävs timmar av rehab varje dag, och träning har också varit en förutsättning.

Samtidigt mår jag fantastiskt mycket bättre än vad vi kunnat tro var möjligt i början av året när inte mycket i livet fungerade. Jag är stolt att jag oftast kan se det positiva och konstruktiva och inte fastnar i alla problem som finns om jag "känner efter".

Risken är fortfarande stor att jag för alltid kommer att ha kvar problematiska men från min skada, men jag har valt att se det positiva och möjligheterna. Det har gjort att jag trots allt har haft ett bra år, åtminstone sedan jag efter väldigt många veckor fick komma hem från sjukhuset i Spanien.

Cykling har verkligen varit min räddning och framgång i detta (ja, förutom familjen då som varit viktigast). För som det är nu är det egentligen bara när jag ligger ned på rygg, och när jag cyklar som jag ofta inte har ont av mina skador. Det är verkligen en frihetskänsla att stiga upp på cykeln och då fortfarande kunna känna att jag inte tänker på mina problem i kroppen. Innan skadan tog jag för givet att kroppen skulle fungera, så nu njuter jag mer.

Ja, åter till tävlingarna. Jag hade satt höga mål i början av året. Såväl för att komma tillbaka till livet och få det drägligt som att jag åter ville cykla och det på en bra nivå.

Jag lyckades över förväntan och jag genomförde min första tävling efter skadan redan efter drygt 4 månader, något läkarna trodde skulle vara omöjligt. Visst var det långt kvar till min forna kapacitet, men jag var tillbaka.

Mina skador ledde ändå förstås till att jag missade en hel del tävlingar under säsongen och deltog endast i 3 av 11 tävlingar före sommaren och nu i slutet av säsongen har jag varit med i alla 6 tävlingar som genomförts i cupen. Så totalt har det blivit 9 av 17 starter.

Resultat:
Västerås tempo     2:a
Gottne tempo        1:a
Gottne linje           4:a
SheRidestempot    1:a
Roslagsbro linje    29:a
Svanesund tempo  1:a
Svanesund linje     7:a
Värnamo tempo     2:a
Värnamo GP          6:a

Jag är egentligen nöjd med alla lopp utifrån de förutsättningar som var just vid den aktuella tävlingen.

3 segrar och två andraplatser i tempo. Jag var inte så stark vid de två första tempoloppen, men de sista tre loppen nu i slutet av säsongen har verkligen varit ett steg i rätt riktning.

I linjeloppen har jag varit med fram till spurten om seger i alla lopp, dragit upp spurten och inte spurtat. I första loppet i Gottne hade jag ännu inte kraften och körde passivt, de tre loppen i slutet av säsongen har jag försökt göra skillnad.

Hur gick det då i cuperna? Ja, inför sista helgen kunde min slutplacering i tempo bli mellan 1:a och 3:a. I totalcupen mellan plats 1 och 6 och i linjecupen mellan plats 5 och och 20. Allt beroende av resultaten i tempo och linje i cupavslutningen.

Totala cupen
I den totala cupen där både linje och tempo räknas blev helgen riktigt lyckad. Med hjälp av en 2:a och 6:e plats i helgen lyckas jag norpa åt mig ett silver i totalcupen. För att vinna hade jag behövt vinna GP-loppet, och det var inget jag räknade med. Fredrik Wikström från Celexir som gjort en mycket fin säsong i både tempo och linje vinner totalen mycket välförtjänt. Trea blir Patrik Boström från CK Fix som verkligen överträffat det mesta i tempo under säsongen. Patrik deltog inte i GP-loppet så han var inte med vid prisutdelningen. Själv är jag otroligt nöjd och förvånad att jag med så få lopp lyckas klättra till en andra plats bland de 90 cyklister som någon gång under säsongen tagit poäng (varit topp 15 på ett lopp).
Glada på pallen
Så har Fredrik fått på sig mästartröjan
På pallen i totalen för tredje året i rad. 2017-3:a, 2018-2:a och 2019 2:a

Linjecupen
Med hjälp av en 6:e plats i går avancerar jag från 18:e till 7:e plats. Bra med tanke på att jag bara deltog i fyra linjelopp under säsongen. Fredrik Wikström från Celexir vinner linjecupen före Niclas Porseteg från Föreningen Rocket racing och trea blir Richard Lööw från Celexir.

Tempocupen
Jag satsade på totalseger i cupen efter att ha blivit 3:a 2016, tvåa 2017 och även 2018.

För detta krävdes som sämst en 2:a plats i det sista tempot i Värnamo. Jag lyckades få ut det jag hade utifrån min kapacitet i år och var mycket nöjd med loppet där jag lyckades få till en snitthastighet på 46,4 km/h på de dryga 30 km. Att kunna nå den snittfarten redan i år, hade jag svårt att tro så sent som för 2 månader sedan. Till nästa säsong hoppas jag vara ännu snabbare om jag får vara frisk och skadefri.

Hastigheten räckte inte till seger för dagen, men väl till en 2:a plats. Det innebar att jag säkrade totalcupen i tempo. Det är jag verkligen glad och stolt över. Flest poäng i Sverigecupen Masters i Herrar 40-49 av alla tempocyklister i Sverige. Bra det!

Tvåa i cupen blev Patrik Boström från CK Fix som varit extremt framgångsrik under säsongen med två guld i mästerskap och dessutom en fjärde plats på VM. Bara sekunder från bronset. Trea blir Fredrik Nylén från Skoghall CK Hammarö. Han hade skadeproblem i fjol, och är ännu inte helt återställd och har utifrån det verkligen utvecklats positivt med många fina resultat under säsongen.

Prisutdelningen i tempocupen var på lördag kväll på en gemensam middag (därav de civila kläderna).

På pallen i tempocupen för fjärde året i rad: 2016-3:a, 2017-2:a, 2018-2:a, 2019-1:a

Helt otroligt bra säsong i Swecup Masters faktiskt med tanke på förutsättningarna. Visst - jag är inte lika stark som i fjol, men nu i slutet inte så långt ifrån. Enligt mig har jag dock gjort en större bedrift än tidigare år. Sedan har jag verkligen investerat mycket i mig själv och i detta för att lyckas på detta sätt. Det har verkligen varit mycket blod svett och tårar.

Inget av detta hade varit möjligt, och att komma tillbaka till livet så bra som jag gjort utan Kattens stöd. Katten har jag att tacka för det mesta när det gäller det fysiska och psykiska, och min möjlighet att hålla på med cykling, något jag verkligen älskar och som är bra för mitt mående. Katten är mitt största stöd, min största supporter, min möjliggörare och min älskade fru från i nu i sommar. Tack för allt!
Min och Kattens stora dag

När Melvin och Katten kan följa med på cykelresorna är det som bäst
En personlig mekaniker är inte illa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Min blogglista