Alla bilder i inlägget är tagna av Jonas Björkholm. Du hittar fler bilder på vår facebooksida: Här hittar du bilderna.
Idag var det dags för Vännästrampets 11:e upplaga. Ett lopp som blivit allt mer populärt vilket har varit skoj.
I år var det dock ett mycket begränsat deltagarantal. Några orsaker kan vara att det överlag varit färre cyklister på lopp detta år, att Vätternrundan var förra helgen och att vi tvingades flytta vårt lopp till september (brukar köra i juli, men utifrån Covid fick det bli så här). Den största orsaken var dock vädret. Hela veckan har det varit dåligt och prognosen var hällregn. Ja, då blir det tyvärr tunt på startlinjen.
Verkligen oturligt och årets lopp blir en förlustaffär för Vännäs CK. Sedan är det också roligare med många deltagare utifrån att vi i vår lilla förening lägger ned mycket tid i förberedelser och sedan även insatser under själva loppet.
Men vi tar förhoppningsvis nya tag till nästa år och återgår då troligen till juli månad. Vi ska också beställa bättre väder.
Men trots allt jag nyss skrivit var det positivt och glatt humör bland funktionärerna och samma insats som om det varit många på plats. De cyklister som var på plats var också positiva och kämpasugna. Mest imponerande med de som släppte tidigt och fick cykla ensamma eller i par i spöregnet. Inte en enda bröt!
Själva loppet blev typ lagtempo i 5-6 mil där alla som orkade hänga med bidrog. Det gick fort, vattnet och gruset sprutade, men kylan var hanterbar. För egen del kändes det ganska så lugnt under lagtempodelen.
Sedan ökade jag intensiteten och försökte få till en utbrytning. Snart bara fyra kvar. Jag gjorde då ett försök att komma loss, och så var vi tre. Med 5 mil kvar var jag i spets och oavsett hur lugnt jag cyklade ville ingen av de andra gå fram. Jag gjorde då ett antal försök att komma loss, utan att lyckas. De andra två höll mitt hjul och gjorde inga egna försök. Med 2,5 mil kvar gav jag upp att komma loss och samtidigt var det mycket kallt. Jag bestämde mig för att dra halvhårt in i sista målbacken för att snabbare komma i mål. Om det då skulle innebära att jag skulle bli avhängd i sista klättringen var det ingen stor sak.
Så var det bara 2,7 km klättring kvar (vi hade målet 700 meter längre upp i backen än vad vi brukar).
Mitt i backen släppte Joachim Hansskog Gimonäs CK och jag fortsatte i spets med Kent Edström Rocket Racing i rygg. Med tvåhundra meter kvar inledde jag spurten från spets och lyckades hålla undan.
Tittar jag på siffrorna i spurten (efter loppet) var de riktigt bra för att vara jag, och särskilt med så lång förning i benen. Som ni vet ni som följer mig brukar jag inte spurta när det är många cyklister i spurten, så det är sällan jag får några siffror. Hade nog räckt i alla fall hyfsat om jag skulle våga spurta när det är trångt.
Först i mål och därmed blev det alltså en förning från ca 50 km kvar och ända in i mål. Kanske någon sorts rekord?
Det är inte viktigt att vara först just på vårt eget lopp, men lite skoj är det alltid. Att det var få startande kan vi som var med inte göra något åt. Bra träningspass blev det i alla fall med en normaliserad effekt på 300 watt sista 2 timmarna och för hela loppet på 3 timmar 12 minuter 281 watt. Snittpulsen ganska så låg på bara 77%. Endast 8 minuter på 90% eller mer av maxpuls.
Jag tackar alla funktionärer, den lilla publik som fanns efter vägen, tidningen Västerbottningen som var på plats och alla cyklister!
Nu hoppas vi att fler är taggade att delta 2022 så vi kan fortsätta arrangera Vännästrampet.
Sedan tidigare var en lyckad tävlingssäsong slut, och nu även helt slut på arrangemang totalt sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar