Dag 4 här på ön började som vanligt med uppstigning 08.00 och sedan frukost.
Inte är väll jag en vanemänniska, men samma frukost varje dag.
Sedan tillbaka till rummet för lite rehabövningar, stora mängder liniment och Voltaren. Linimentet på höftböjar och ryggslut är något som jag genom erfarenhet lärt mig gynnar träningen. Voltaren tar jag sällan, men har kört det nu två dagar. Men då bara en gång per dag.
Sedan iväg 10.00. Idag som alla andra dagar.
Idag var planen att cykla rakt upp i bergen från Playa del Ingles. Det innebär att klättringen börjar nästan direkt med sikte mot Fataga och vidare upp i bergen. Ja, sedan är det mest uppför i några timmar. Från havsnivå till idag 1400 meter över havet. De gånger jag åkt ända upp till toppen är det bara att klättra på 1917 höjdmeter uppför utan större paus.
Trots drygt 15 timmar cykling på tre dagar och en sämre träning i ryggen sista månaderna än på länge kändes benen helt okej. Inte allt för slitna vilket gladde.
Ännu mer gladde att jag hade vaknat i morse med bara lite känningar i ryggslut och ena benet och när jag fått igång kroppen försvann det. När jag satte mig på cykeln kände jag att högerbenet ville vara med vilket alltid är ett gott tecken.
Rullade på uppför och kom snabbt ikapp flera cyklister. Jag kan konstatera att det är färre cyklister än vanligt här på ön och generellt går det också lite långsammare. Men så kom jag ikapp 3 unga norrmän som ändå höll bra fart. Jag bestämde mig då för att inte rulla förbi utan ta sällskap. En av norrmännen visade sig vara både tidigare norsk mästare och världsmästare. Det kunde jag se av ärmsluten på tröjan. Skulle kanske ha ställt en fråga vad han hette, när han vann, och i vilken klass. Men det blev inte av. Tog en bild på cyklisterna, men nationsränderna på vänster arm syns inte alls och världsmästarränderna, just så pass.
Ja, oavsett cyklade vi tillsammans i någon timme innan de skulle ta paus och jag fortsatte uppför. Som tidigare dagar mycket varmt och bra känsla i kroppen. Visst, det saknas 20-30 watt, men trycket var ändå okej.
Som tidigare dagar tog jag mig upp till Ayacata. Men denna gång fortsatte klättringen drygt 100 hm ytterligare innan det var ca 400-500 höjdmeter utför till Tejeda. I Tejeda vände jag för att åter klättra uppför innan det bar utför till Ayacata.
Även idag valde jag att ta mig ned till kusten via Santa Lucia. Det är så fina vägar där, asfalten är bra och serpentiner och övriga svängar är snälla. Det blir helt enkelt en väldigt fin känsla av att rulla utför den vägen. Så först många mil uppför och sedan många mil utför, helt enkelt.
Tillbaka på hotellet efter 4.40 minuters cykling och totalt ca 2400 hm. En kort paus och sedan lite mat.
Så nöjd med att kroppen kändes bra även idag och nu är det kväll och jag har inte ont i någon del av ryggen. Det händer typ inte nuförtiden, så varje dag är en stor seger. Visst har jag lite känningar i den skadade axeln av all cykling utför och de många avsnitten med skumpig asfalt. Men det är det värt.
I morgon får vi se om det blir vilodag. 20 timmar på fyra dagar har det blivit. Kanske rätt att vila en dag då?! Nackdelen är att de tre dagar som sedan är kvar på resan ser ut att bjuda på ganska så dåligt väder. Men det blir det det blir helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar