Gran Canaria - Rekord uppför tauro och sårigt ansikte

Dag två på ön startade med att telefonen ringde vid 07.40. Nu var det dags för frukost och sedan förberedelser för dagens runda.

Jag och Johan Nordlund från Team Norrbotten hade kommit överens om att jag skulle cykla till Puerto Rico där han bor och utgå därifrån. Jag skulle vara där 09.45, och tänkte att jag då behövde åka ca 09.15.

Jag skickade ett sms till Johan och meddelade att jag var på gång och borde vara där på ca 30 minuter. Han mailade då tillbaka och meddelade att det blir svårt med 30 minuter på den sträckan.

Jag kom iväg 09.12 och insåg när det tog 10 minuter bara att ta sig ut ur Playa del Ingles att det skulle bli tufft att vara i tid. Det ledde till att det blev hårdkörning direkt. Från rondellen till just innan Puerto Rico blev det ett snitt på 32 km/h, vilket innebar att det behövdes rejält tryck i stigningarna då det är många höjdmeter att klara av.

Vi sammanstrålade och tog vägen mot Mogan. Vi rullade nu relativt lugnt och snackade om det ena och det andra.

Planen var att cykla uppför Tauropass och vidare in i bergen för att sedan rulla ned via Santa Lucia.

Efter ca 30 km var vi i Playa de Mogan och tog då höger mot Mogan. Nu väntade ungefär 9 km med stigning upp mot den "riktiga" stigningen.

Då var vi framme vid korsningen där vi nu skulle ta höger upp i bergen. Vi stannade kort innan det var dags att ge sig på klättringen. Johan meddelade då att han skulle försöka ta personrekord från korsningen upp till korsningen där du kan ta höger mot Soria. Därmed väntade en klättring på 8,3 km, en snittlutning på 6% och drygt 550 höjdmeter. Jag meddelade att jag nog skulle ta det lugnare, då jag inte förberett mig mentalt på någon hårdkörning.

Men du vet hur det är. Det är svårt att köra lugnt när andra matar på.

Johan åkte tillbaka en bit för att få en flygande start till Stravasegmentet och sa att jag kunde börja rulla på. Jag tog det lite piano alldeles i början, men tänkte sedan att jag ökar lite så han får jobba för att gå i kapp. Då kunde jag sporra honom till en snabbare tid.

När jag kört en stund kändes det så bra att jag bestämde mig för att fortsätta med samma intensitet. Jag låg då ungefär på tröskeln. Dvs, jag maxade inte, men det gick hårt. Det sporrade helt klart att känna att jag kunde ligga på utan att tröttna och att det dessutom fanns sparat om det skulle krävas.

Så var jag framme vid målet för denna insats och jag tryckte av klockan. 29.02 på klättringen kändes som att det var bra. Snittwatt på 349 och pulsen på i snitt 87,5%. Jag har helt klart höjt mig ett steg vilket känns great. Undrar vad jag klarat om jag maxat? Skulle tro det fanns kanske en minut till att kapa. Med denna intensitet hade jag hur som helst kunnat köra på en bra stund till.

Johan körde också bra och kom inte in så långt efteråt och slog sitt rekord med ca 4 minuter.

Själv kör jag inte Strava, men Johan pratade en hel del om det, så jag kunde inte motstå att efter träningen kolla in tiderna på denna klättring. Jag kommer ju köra H45 i sommar, och jämförde mig med andra i samma ålder. Jag blev då väldigt förvånad när det visade sig att jag hade den 12 snabbaste tiden genom alla tider (stravatider), och snabbast av alla svenskar som vid något tillfälle registrerat sin tid på strava. Totalt har 1686 personer registrerat sina resultat. Med en maxinsats hade jag kapat några platser till, men de allra snabbaste är ruskigt snabba, och dit är det en bra bit. Hur som helst en bra boost för självförtroendet.

Efter en kort paus fortsatte vi uppför, men redan efter några kilometer bestämde vi oss för att vända och rulla utför. Det var nämligen väldigt kallt och regnet låg i luften.

Ner till kusten igen. Vi följde sedan kusten och funderade på att ta Soriaklättringen. Men då vi kom dit bedömde vi att det skulle vara allt för dåligt väder även uppe i Soria. Därför fortsatte vi till Maspalomas och tog sedan ett varv runt Monte Leon.

Även nu tryckte vi på hyfsat på den 7 km långa klättringen. Vi stannade kort på toppen, och slutligen fick jag fram kameran som jag glömt större delen av dagen och tog en bild.

Nu var det brant utför innan en riktigt trevlig sträcka tillbaka mot Maspalomas väntade. Lite utför hela vägen och en trevligt snirklig väg. Tyvärr var det ingen bra vind för några hastighetsrekord, men det blev högt tryck i alla fall. 10 minuter med ca 45 km/h i snitt och mestadels kring 340-390 watt. Det är roligt med lite fart.

Vi tackade sedan varandra för i dag och jag cyklade vänster hemåt och Johan cyklade mot Puerto Rico.

Totalt blev det ca 5 timmar, 130 km och många höjdmetrar. En riktigt trevlig och bra cykelrunda med perfekt cykelsällskap. Vi cyklar tillsammans även i morgon.

Efter cyklingen har jag promenerat, duschat, bloggat, ätit, pratat med sonen, arbetat och slappat lite. Nu ska jag förbereda inför morgondagens cykling.

För övrigt smörjde jag i tisdags in ansiktet med en ny hudkräm efter att ha rakat mig. Jag fick då någon form av allergisk reaktion och blev alldeles röd. I går hade det utvecklat sig till utslag och sårliknande grejer. Jag smörjde då in mig med en annan ny salva som enligt beskrivningen skulle hjälpa. Det blev ännu sämre. Hela natten kliade det, och mitt i natten fick jag försöka tvätta bort salvan då det kändes allt sämre. Nu har jag flera riktiga sår i ansiktet. Surt, men inget att göra åt.  Jag får vänta ut detta och hoppas det snart vänder.