måndag 8 april 2019

Mallorca - fastnade i sängen, öns högsta topp, lite tryck trots allt, och glas i kras

Efter gårdagens cykeltur som blev ganska så tuff för min kropp var ryggen inte riktigt i fas. Den var väldigt känslig och när jag skulle vila innan middagen gick det inte att ligga på rygg.

Efter middag mm var det så dags för att sova. Återigen strejkade rygg och axel. Det gjorde för ont för att ligga på rygg. Hur gör man då? Du kanske skulle säga att man lägger sig på sidan. Ja, det kan man prova. Men åt höger går det inte för där har jag min sargade axel. Då lägger man sig åt vänster. Tidigare gick det inte alls, men nu fungerar det i ca 15 minuter innan revbenen som inte är läkta flyttar på sig. Tillbaks på rygg. Fungerar inte. Sitter upp en stund och sedan på vänster sida igen.
Efter ett tag åter problem med revbenen.

Jag provar då att ligga på mage. Men då axeln är orörlig mm måste jag ligga på mage med händerna nedåt efter sidorna och benen helt raka. Det går bra en liten stund, men sedan blir det väldigt oskönt. När jag sedan skulle upp insåg jag att det knappt gick då jag inte kan använda höger sida av kroppen att trycka mig upp. Tur ingen filmade mina ansträngningar för att åter hamna i sittande.

Efter ca en timme bestämde sig dock kroppen för att samarbeta och jag lade mig åter på rygg, somnade och sov bra.

Du som undrar så har det sett ut ungefär sådär varje natt eller värre i 3 månader. Med skillnaden att jag oftast knappt sovit något utan problemen har varit hela natten. Men på denna resa har jag hittills sovit varje natt!

I morse var det mycket bättre, men jag hade önskat mig att det var ännu bättre. Men jag bestämde mig ändå för cykling.

Idag stod det Sa Calobra på programmet. Vi skulle cykla via Soller och Puig Major. Själv hade jag sedan länge strukit Sa Calobra. Jag kommer helt enkelt inte ned, då det sämsta för min kropp är branta utförslöpor med skarpa svängar. Det fungerar helt enkelt inte alls någon längre stund utan att jag får stora smärtor.

Nej inget Sa Calobra för mig i år, men då jag kört den säkert 9-10 gånger gjorde det inte mycket. Jag har ju dessutom inte samma tryck uppför som vanligt, så det skulle ju inte vara något mål med detta heller.

Hur som helst hade jag i dag tänkt kolla om det fanns något som helst tryck i gubben efter min skada och den träning som jag gjort på slutet. Tryckte därför för första gången på denna resa uppför en stigning. Det fick bli de ca 5 km upp för Coll de Soller, med en snittlutning på just över 5%.

Men innan den första klättringen lyckade Fredrik med konststycket att för andra dagen i rad få punktering exakt när vi ändå skulle stanna. Imponerande.
Efter stoppet med lite energiintag och fixande av punktering var det så dags för dagens första klättring.

Jag gick på 90-95% av max och landade då på ett snitt av 325 watt och en snittpuls på 84% för de just under 15 minuterna det tog. Detta var jag riktigt nöjd med! Hade inte trott att jag var så pass återhämtad. Samtidigt saknas det 70 watt till min rekordtid, men för 5 veckor sedan klarade jag bara 160 watt i 30 minuter och var sedan helt slut - så detta är en toppenutveckling.

Lugnt utför och sedan klättrade vi tre kilometer till Fornalutx där vi åt lunch. Eller de andra åt lunch och jag tog en kaffe då jag skulle cykla så mycket kortare än de andra.

Men först parkering av cyklar och vattenpåfyllning.

De tidigare dagarna har jag sagt till att de ska se glada och snygga ut så jag kan lägga ut bilden på bloggen. Idag fick de ingen info, och se då hur tokarna ser ut....

Ja, egentligen var planen att vända här, men kroppen kändes förvånansvärt bra i rygg och axel så jag bestämde mig för att cykla vidare till korsningen mot Sa Calobra och först där säga hej då till klubbkompisarna.

Efter vårt lunchstopp var det då dags att först klättra två kilometer från Fornalutx fram till den "riktiga" klättringen.

Nu väntade en klättring på drygt10 km uppför med en snittlutning på 6,4%. Då landar du på Puig Major, den högsta toppen på ön dit du kan cykla racer. I går skulle det vara 3 grader och regn där, i dag var det blåsigt och 9 grader. Riktigt kallt att stå och vänta in alla, men ändå bättre än de senaste dagarna.


Jag tog mig för övrigt upp till toppen genom att först köra 30 minuter på MAF-intensitet för att se om även detta blivit lite bättre. (180 pulsslag minus din ålder och sedan plus 5 om du är tränad). Ja, eller så lägger du helt enkelt insatsen där dina aeroba tröskel är. För mig 141 i puls eller 78%.

Innan skadan körde jag på ca 310 watt på min aeroba tröskel. För några veckor sedan när jag tränat lite efter skadan låg jag på under 200 watt. Idag blev det 254 watt vilket helt klart är ett steg i rätt riktning. Sista delen av klättringen då jag var klar med MAF blev det just över 300 watt och då drog pulsen iväg.

Så var vi då uppe på toppen och jag tog några foton medan vi väntade in alla i gruppen.


Nu väntade utförslöpa till Sa Calobras avtagsväg och vi höll formligen på att frysa ihjäl under den milen.

Jag hälsade de övriga lycka till med Sa Calobras klättring vilket med utförslöpa blir 20 km. Själv tog jag riktning tillbaka mot hotellet via Selva och Santa Maria.

Det visade sig senare att Tjäder slagit pers i alla tre större klättringar idag - Soller, Puig Major och Sa Calobra. Imponerande! Alla övriga körde också på bra idag som alla dagar denna resa.

När jag rullade utför Sa Batalla efter någon mil var jag riktigt nöjd att jag vågat säga nej till Sa Calobra. Efter utförslöpan fick jag rejält ont i höger sida av kroppen och det blev värre allt eftersom.

När jag nådde hotellet hade det blivit 135 km, 5.30 timmar och 2000 hm. 4.45 minuter var toppentrevliga och de sista 45 minuterna var mindre trevliga då det brann i rygg och axel.

Jag lyckades också med ett konststycke efter rundan. Jag kom till hotellet nästan 2 timmar före de övriga så jag förstod att det skulle bli en sen middag. Jag blandade därför en proteindrink direkt efter att jag duschat. Uppenbarligen hade jag inte torkat händerna ordentligt. När jag skakade shakern flög den all världens väg genom badrummet och träffade en massa grejer, bland annat två glas som var hotellets. De flög rakt in i väggen och helt plötsligt var det glas i hela badrummet och ut i själva hotellrummet. Strålande!! Ja, ja. Vi gör alla misstag. Vi släpper detta.

Nu på kvällen är kroppen redan lite bättre och smärtorna har gått ned, så jag hoppas en bra natt gör att jag kan cykla sista dagen. Går det är jag fullt medveten om att det blir tufft. Det blir väldigt många höjdmeter och upp till 6.30 h. Jag har lärt mig att kroppen brukar tillåta just under fem timmar innan det blir smärtsamt. Men det är sista dagen och en fantastisk runda i bergen så jag hoppas kroppen säger ok.

6 kommentarer:

  1. Inspirerande och imponerande som vanligt. Lycka till, håller tummarna för att du grejar 6.30 i sadeln.

    SvaraRadera
  2. Otrolig utveckling!! Keep up the good work och hoppas verkligen att läkningen fortsätter att gå snabbt! Kudos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ber om ursäkt för sent svar. Tack för positiv feedback!

      Radera
  3. Hej! Hoppas att det bara är en planerad återhämtningsvecka som har kanske varit "mer total" eller p.g.a. omständigheterna men som ändå har gått helt enligt planerna - och inte ett större tillbakaslag eller djupare dal än du väntade dig.

    Man börjar nämligen bli lite orolig när en vecka går utan ett ny blogginlägg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite gupp här på slutet, men snart kommer ett nytt inlägg.

      Radera

Min blogglista