lördag 26 januari 2013

Kyla - Att bosätta sig i norr

Det är skönt att åter vara hemma i norr. Det är dock inte utan att man undrar - hur tänkte de första människorna som bosatte sig här? Tänk dig hur de kom gående genom skogarna, över myrar, vidare över älvar och förbi sjöar. Så närmade de sig områdena med snö, och efter ett tag hade snön nått ända till midjan. Det var nog lite kallt med bara ett höftskynke av hud, men inte ville de stanna.

”Det är nog inte tillräckligt kallt än” sa de till varandra. ”Nog borde vi kunna vandra ytterligare 50 mil norrut”, och de gjorde de. Så en dag sa de, ”Här är platsen - Här ska vi bo. Här har vi snö och minusgrader 4-5 månader om året, sedan regnar det och blåser under 4-5 månader och avslutningsvis har vi några månader då det vissa dagar är 20 plus eller mer, men oftast regnar det även då. Det är fantastiskt att bo här, det skiljer 60 grader mellan varmaste och kallaste dagen under året!! Och vi har ju varma kläder och boningshus med bra uppvärmning.”

Eller försten, de hade de ju inte. JA, det är helt förståeligt och logiskt att de första människorna hamnade här i norr, eller?

För att exemplifiera kylans påverkan skulle Melvin och Katten i dag vara med i kommunserien i längdåkning. Det packades och packades, och därefter ägnades lång tid åt att ta på sig alla kläder som behövdes för att inte frysa ihjäl. Väl på plats vid Skidstadion visade sig att eventet var inställt - överskriden köldgräns. Mer än 40 grader kallare än vad det var på Gran Canaria när vi åkte därifrån. Ingen tävling, men väl ett foto på en son utan skidor...


4 kommentarer:

  1. Men Sonen och Katten är som de första bosättarna - de skräms inte av kylan utan åkte iaf! :-)

    SvaraRadera
  2. Ja sonen och Katten de är tappra!

    SvaraRadera
  3. Ja, pappan är inte särskilt tapper i kyla.

    SvaraRadera
  4. Men pappan är desto tapprare på cykel :)

    SvaraRadera