söndag 24 maj 2015

Vännästrampetrundan - och kanske vaknar jag snart

Efter en vecka av väntan på en fräsch kropp och lugn cykling måndag, onsdag och fredag var det i dag dax för ett längre men lugnt pass.

Vi blev åtta Vännäscyklister som skulle cykla Vännästrampetrundan. För första gången på länge var det hyfsat väder. Ja, det var förstås inte toppen då det fortfarande handlade om underställ, benvärmare, armvärmare och väst. Men i förhållande till andra dagar i maj var det toppen.

I går var jag med sonen på fotbollsmatch. När vi satte oss i bilen varnade bilen för halka och snö. Ja, inte var det muntert. Snöblandat regn och 2,5 grader. Detta i maj! För övrigt har det inte varit läge att köra med bara ben någon dag hittills denna vår. Vädret i norr är inte toppen. Men i jämförelse var det alltså great i dag.

Ja, hur som trampade vi iväg mot Nordmaling och vårt fikastopp som skulle vara efter drygt 50 km. Det gick väldigt lugnt och effektmätaren fick ta sovmorgon.

Helt plötsligt möter vi ett större glatt gäng. Det var delar av vårt Sub 8 lag som var ute och rörde på sig. De såg starka ut. Bra.

Efter ca 30 km stannade jag och bror för att uträtta våra behov. De andra trampade på. Detta ledde fram till dagens första intervall. Vi var tvungna att trycka på rejält under 8 minuter för att komma ikapp. Både puls och effekt vaknade så där lite abrupt.

Väl framme i Olofsfors alldeles bortanför Nordmaling stannade vi för lite fika.

Vi hade de första milen haft medvind och mer utför än uppför. Nu väntade drygt 40 km av motvind och mest slakmota. Det tog nu emot lite mer för att vi skulle kunna hålla uppe farten. Fortfarande var det dock lugnt och det var svårt att säga hur kroppen var idag.

Ungefär 20 km efter fikat bestämde jag mig för att kolla kroppen lite med några 30 sekundersintervaller. Inte finns det någon toppform, men för första gången på en månad så funderade faktiskt kroppen på att svara.

Det gjorde att det blev ytterligare några intervaller av olika längd innan vi nådde Bjurholm. Mellan varje intervall väntade vi in varandra. Väl framme i Bjurholm var det dags för stopp två där bland annat Katten behövde fylla på lite vätska.

Efter Bjurholm väntade den böljande vägen mot Vännäs som innehåller ett antal respektabla stigningar. Vi startade lugnt för att sedan de sista 20 km till och från trycka på rejält. När det var ca 7 km kvar var det svagt utför och jag tryckte på nästan hela vägen ned och snittfarten blev 50 km/h. När jag tänkte sluta trycka på och rulla lugnt på la Kjell en stödjande hand i ryggen i en kortare stigning. Att få sådant stöd ger en kraft. Jag tog tag i grejerna och tryckte åter på rejält sista kilometern innan vi stannade och tackade varandra för en bra dag.

De fyra cyklister som var med svängde höger och vi sa hej då. Vart de andra var? Bror hade rullat från Nordmaling till Vännäs innan vår träning, så han följde bara med tillbaka till Nordmaling och sin stuga. Anna S hade inte tid att trampa med hela varvet och fick skjuts från Nordmaling. Katten som på ett mycket bra sätt hängt på de hetsiga männen hela rundan hade hamnat lite efter på slutet i den häftiga körningen som var.

Jag väntade in Katten och i stället för att svänga vänster körde vi rakt fram och hemåt. Väl hemma hade vi trampat ca 125 km, närmare 800 höjdmeter och det på en bit under fyra timmar. Snittfarten blev inte hög, men jag fick några bra intervaller i kroppen och nu hoppas jag att kroppen för första gången på en månad svarar bra efter en träning.

2 kommentarer:

  1. Härlig läsning att du är på G igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas att det inte var en felringning och att kroppen nu börjar svara.

      Radera

Min blogglista