onsdag 15 januari 2020

Gran Canaria, dag 7 - Intervaller i bergen

Jag har tränat, men kanske ändå inte. Ja, jag återkommer till detta.

Hur som helst blev det 25-26 timmars träning de första fem dagarna här på ön. För att få kvalité i resten beslutade jag mig för att ställa undan cykeln under gårdagen. Den enda träningen fick bli drygt två timmars snabb promenad i mjuk sand. Det brukar jag köra varje år här på ön och det har visat sig bra för kroppen, såväl för småmusklerna som för återhämtningen.

Efter en vilodag var jag nyfiken på hur kroppen skulle kännas. Jag bestämde mig för att cykla själv för att helt kunna styra intensiteten. Skulle det kännas bra stod det intervaller på dagordningen. Första och enda passet på resan där fokuset skulle vara för just detta.

Risken var förstås att all träning senaste veckan skulle innebära att jag var seg, men till min glädje kände jag mig rapp idag. Perfekt. Underligt hur kroppen fungerar.

Jag rullade så efter kusten mot Soriaklättringen. Det blev några intensiva delar på vägen då det alltid är kul när kroppen svarar.

Så framme i klättringen som är 5,6 km lång och med en snittlutning på 8%. Min tanke var att köra första intervallen för dagen, hårt men inte max. Då benen kändes bra borde 360 watt vara lämpligt? Om jag fixade det skulle det bli en intervall på 20 minuter. Inte snabbare, då jag har lite extra kilon att bära på denna resa i jämförelse med tidigare resor.

Vid absolut toppform och innan skadan har jag kört uppför Soria med ett snitt på 397 watt. Nu är jag nog 20 watt svagare. Skulle benen vara med så väntade alltså en mycket hård intervall, men inte riktigt max.

Iväg uppför och det kändes faktiskt riktigt kontrollerat och pulsen höll sig under pulszon 5. Efter ca 12 minuter spräckte jag vallen och låg nu i pulszon 5. Precis som planerat och snitteffekten på 361 watt.

Jag höll i samma effekt hela vägen upp och utan att öka något på slutet, och landade på 361 watt och en NP på lite över 370 watt. Kom upp på 20.01, så min uträknade tid stämde nästan exakt.

Vidare klättring nu upp mot Moganbacken på ca 900 meters höjd. Fortsatt bra ben.

Framme i Mogánbacken så vände jag utför. Jag hade inte fått möjligheten att prova den klättringen på flera år, och genom att kustvägen är avgrävd är detta vägen att komma dit.

Väl nere väntade en längre klättring till Ayacata på ca 1300 höjdmeter. Nu väntade så min andra intervall. Aldrig under 280 watt och det blandades med VO2-intervaller på ca 390 watt. Det blev jobbigt i värmen, men ca 60 minuter senare var jag uppe.


Nu var det dags för den enda pausen på dagen då jag köpte vatten, kompletterad med en gel och en bar. I och med att jag inte kör energi i flaskorna utan bara mineraler var det ett bra tillskott, efter all hårdkörning. Det var ju också ca 3 timmars cykling kvar av dagen.

Nu var det dock lättare cykling under en längre tid då det bar utför via Santa Lucia. Det är helt klart den trevligaste utförslöpan på ön, så dagen fortsatte i dur.

Nästan nere tog jag en omväg med en extra klättring och nere tog jag halva klättringen igen upp mot Soria. Allt för att få ihop planerade intervaller och den träningstid som stod för dagen.

Mot slutet av dagens runda körde jag ytterligare en intervall som innebar att jag kom ikapp cyklisten framför mig, som med all säkerhet hade mycket sparat. Men med holländska landslagets dräkt kanske man inte gillar att bli ikappåkt? Hur som helst ökade han för att jag inte skulle köra förbi så sista delen av intervallen fick jag sällskap.

Framme vid hotellet efter 6 timmars cykling, 3000 höjdmeter och 160 km. 70 minuters cykling över FTP och 25 minuter i pulszon 5. Mycket nöjd och glad med att kroppen för första gången på länge hade alla växlar igång, när du då får fina vägar och toppenväder som bonus finns inte mycket att klaga på.

Jag tittade igenom all statistik i cykelklockan, och tur var det. Nu har jag i alla fall sett att jag tränat. För när jag laddade upp träningen försvann all statistik utom sträcka, tid och kaloriförbrukning. Irriterande. Jag vill ju ha alla mina pass loggade och med rätt statistik. Men inget att göra åt. Bara hoppas att det är en engångsföreteelse.

Nu får vi se om jag sänkt kroppen helt, eller om det går att få till cyklingen även de sista tre dagarna.
Min polar säger i alla fall att jag är extremt sliten, och ligger på för hög belastning. Då vet den inte att jag planerar för tre dagar till träning innan vila. Trainingpeaks säger också att jag borde vila. Jag hoppas dock få träna och sedan vila några dagar när jag kommer till Sverige.
Tolerans och ansträngning ska oftast ligga i närheten av varandra, vilket inte är fallet just nu.
I morgon har jag åter sällskap och det betyder att jag rullar iväg 09.15 och sedan får vi se hur dagen ser ut.

3 kommentarer:

  1. Kul läsning och väldigt roligt att du är på G igen😁👍 lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du uppskattar det jag skriver. Tack!!

      Radera
  2. De roliga (för mig) att vara med i Strava är att man kan kolla (och nästan förvånansvärt ofta får veta) vem var cyklisten som åkte i kapp och körde förbi (utan att säga ett ord eller ens höja handen till en diskret liten hälsningsgest) eller den som såg småkomiskt ut i sin regnbågskjorta eller den som hade en klubbdräkt man vet att man borde ha igenkänt.

    SvaraRadera