I Svanesund väntade säsongsavslutningen i SweCup-Masters.
I lördags var det så dags för sista tempotävlingen för säsongen. Två veckor tidigare tävlade jag i Götene och då kändes tempoloppet inte alls bra i och med att rygg och ben inte alls fungerade.
Trots det blev det en knapp seger. Men denna dag ville jag ha revansch på mig själv i själva prestationen. Jag ville verkligen ha med mig en bra känsla inför vinterträningen.
Svanesunds tempobana är smal, svängig och med mycket utför och uppför. Framför allt finns det ett antal stängda svängar där du alltså inte ser utgången i svängen. Jag blir ofta lite osäker när det ser ut så och det stör övriga loppet. Nu vid genomåkning innan tävlingen bestämde jag mig för att gå ur tempopositionen vid de skarpaste svängarna, vilket gjorde mig tryggare i själva loppet och jag kunde koncentrera mig på att i varje givet läge av banan maximera prestationen.
Min start var inte förrän 16.31 vilket var mycket bra. På det sättet hade jag många timmar att jobba med rygg och ben. När loppet startade kände jag snabbt att benet var med och att jag inte hade låsningar i kroppen. Mycket bra.
Jag bestämde mig då att starta offensivt och vågade trycka på mer än tidigare tävlingar. Känslan var överlag bra och jag hade bra tryck uppför orkade trycka över krönen, fick bra fart utför där jag ändå kunde återhämta mig.
När jag tittade på hastighet och snitteffekt under loppet fick jag fler kvitton på att detta var lovande.
Jag var också mycket fokuserad då jag visste att en vinst skulle innebära att chansen att vinna totalcupen skulle vara stora bara det gick hyfsat på söndagens linjelopp.
Med bara några kilometer kvar såg jag att min tid skulle bli bättre än alla tidigare år jag tävlat på denna bana. Mitt tidigare rekord på 27.27 skulle slås med marginal. Jag gasade lite extra då det såg ut att finnas chans att komma under "drömgränsen" på 27 minuter.
Jag blev nog lite väl taggad. Loppet avslutas med en kraftig utförslöpa och därefter ett vägbyte med en nittigraders sväng. Sedan en dryg kilometer in mot mål.
Jag kommer i bra fart utför och tycker jag slutar trampa i god tid för att få ned hastigheten inför vägbytet. Men i efterhand får jag inse att jag hade en dålig linje in mot svängen och hade för hög hastighet.
Jag bromsar mer, men inser att det går för fort. Jag bromsar mer och båda däcken låser sig. Jag försöker släppa lite samtidigt som jag fortfarande har styret rakt fram. Skulle jag svänga nu åker jag omkull.
Diket närmar sig med stormsteg. Men precis när jag kommer ut i gruset bedömer jag att det går att svänga vilket det också gör. Däremot blir jag nästan helt stillastående. Dock ingen vurpa.
Igång igen och full fart in mot mål. I mål på 27.09 vilket är ett tydligt PB och en riktigt bra tid. Snitteffekten på 360 watt med kraft kvar i slutet för en bra spurt är jag också nöjd med.
Det räcker till seger och 50 nya poäng till totalcupen. Mycket bra!
I efterhand när jag analyserar loppet ser jag att jag i jämförelse med alla andra tappade 8-9 sekunder i den sväng jag höll på att åka i diket. Det hade alltså inte räckt till en tid under 27 minuter även om jag tagit svängen bra, däremot inser jag att övriga loppet var riktigt, riktigt bra.
Så nöjd med loppet. Prestationen var minst lika bra som de två loppen på SM.
Efter loppet blev det en del snack med cykelvänner innan det var dags att fylla på ordentligt med energi inför söndagens linjelopp.
Jag konstaterade att det borde räcka med topp sju under söndagen för att vinna totalen i Swe-cup Masters.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar